Snöyra.

Ah.
Andas.
Nu har vi landat. Bokstavligen, på landet!
Typiskt nog, är det inte det bästa vädret man kan tänka sig. Vi åkte ut i snöstorm.
Men, det är mars. Man får räkna med lite sämre väder, efter att ha njutit av rena majvädret länge.

Det är skönt att äntligen kunna åka ut.
Veckan har varit tuff. För jäklig bitvis.
En vecka, när jag tidig sa att ingen får blir sjuk, för det går inte att få ihop dagarna då.
Ja då blev det sjukt.
Riktigt sjukt.
Som förälder får man alltid så otroligt dåligt samvete, för att man borde agerat tidigare, även om man vet att det kanske inte gjort någon skillnad.
När ens barn mår dåligt, då gör det ont i en. Man skulle vilja ta över smärtan och bära den.
Jag kan bara tänka mig de som har riktigt sjuka barn, obotligt sjuka.
Vilket helvete!

Nåja, vårt problem var ganska lätt att ordna, trots allt, när det väl blev rätt. Men det tog tre tuffa dagar av "behandlingar" innan det var löst och vi sov inte mycket ett par dygn.
Jag var som en trasa när problemet till slut var löst.
(för att inte prata om barnet i fråga..)

Och då, hade jag en av de tuffaste arbetsdagarna både innan under och efter, förstås.
Med ett "drogat" barn i knät, var det bara att koordinera ett stort projekt.
Vissa saker går inte att delegera bort och den jag hade kunnat delegera till kroknade själv.

Och i vanligt ordning, när det hopar sig gör det så rejält.
En av veckans dagar, kunde jag bara inte var hemma. Som tur var barnet färdigbehandlad, men trött, så det var tur i otur att det knasade till sig ett par dagar innan åtminstone.
Nåja, jag kunde inte vabba, maken kunde inte vabba, storasyrran hade tenta och storebror satt på flyget till ett grannland.
Sista utvägen, farmor, kunde inte heller.
Paniken var hyfsat nära!
Men, farmor kunde som tur var flytta på lite möten och göra saker i förväg, så att hon kunde vabba åt oss.
Men det är ju så typiskt!
Just sådana dagar, när man måste vara på jobbet, om det så är med två brutna ben, behöver man verkligen ha en bakjour!
Nåja, det löste sig på alla plan, men det är länge sedan jag har varit så fysiskt och mentalt slut som den här veckan.
Jag har somnat vid 21 och sovit och sovit.
I morse vaknade jag av nig själv strax efter 05 och kunde inte somna om.
Då hade jag liksom sovit klart! :-)

Idag, hade vi bara ett morgonmöte och sen kunde jag pipa iväg.
Storhandla, hämta barn, packa ihop oss och vänta in maken.
Direkt ut på landet.

Det snöade lite lätt när vi åkte, för att sen ta i rejält!
Bäcksvart är det så snart man kommit en bit ut och snön virvlar så att man blir lite svajig!

Men ack så skönt, att komma ut hit.
Dra igång en brasa och bara njuta.

Jag har inga stora planer denna gång.
Vattna lite pelargoner och väcka dem till liv.
Se hur andra planteringar mår, för att göra en grovplanering av vad som ska göras framåt våren.

Jag hade tänkt kratta lite, men om snön ligger kvar, så hoppar jag det! :-)

Nåja, nu är det en hel del som har släppt. Luften har gått ur.

Ett glas Ernst vin, brasa och bok.