Igår, fastnade stora dottern på ett tåg som havererade och jag åkte för att hämta henne.
Det var mulet och tråkigt, men ändå ljust trots att klockan var över 18! Det slog mig verkligen!
Snart är det vår!
Idag, vaknade vi till strålande sol. Och kallt, som alltid när det är molnfritt. Men jag skrapar gärna rutor om det innebär sol!
Så najs!
Nu känner man att det är på g!!
Tydligen ska helgen bli fin och då blir det nog både trädgårdsjobb och långpromenad.
Jag har inte tränat en enda gång sen vi kom hem.
Det har inte funnits tid. Men i morgon då jäklars. Jag hoppas att jag inte blir lika förkyld som andra i familjen varit.
Maken fick ont i halsen redan på flyget och har varit dunderförkyld. Halsen är inte bra än idag, trots att halsprovet häromdagen inte visade något alls.
Lilleman kroknade i tisdags, i halsont och lite feber. Hans näsa var tvärröd och han snorar och snorar.
Minime kroknade igår med halsont.
Lite tur att maken var skruttig så slapp vi köra "sten, sax, påse" om vabbet. :-)
Idag var alla tre också hemma, men nu i kväll känns det som att det vänt.
Jag har bokat in stora dottern, som har ledig förmiddag i morgon att hoppa in om dom inte är pigga när dom vaknar, så att både maken och jag kan jobba en sväng.
Vissa perioder avundas man de som inte har barn. Missförstå mig rätt, de är det bästa som hänt mig och jag är grymt tacksam att jag lyckats få fyra!
Jag vore inget, utan dem.
MEN- det är ju ett konstant tetris.
Förutom vabbpusslet, är det tandläkartider x2, plus mina egna, utvecklingssamtal (3 fortfarande) och 8 års spruta, som man ska närvara på.
Det är ett under att man hinner jobba!
Jag mins ju inte hur det var att inte ha någon att anpassa mig efter, när det varit ett faktum i 21 år!
Egentligen borde ju så kallade regnbågsfamiljer vara det ultimata! Där man är fyra föräldrar om ett eller ett par barn! :-)
Nåja, jag ska inte gnälla, det finns de som har det mycket värre. Ensamstående föräldrar skulle ha medalj!
Nå, med lite tur, är dom på benen i morgon och kan gå till skolan. Lilleman har haft mycket frånvaro senaste veckorna, så han borde verkligen vara på plats.
Lite lustigt är det, för det är samma visa som förra året. Han hade ingen sjukdag på hela hösten och var sen sjuk 5 veckor i sträck på våren.
Men, nu ska det väl ge sig, va??
När det är såhär fint väder, vaknar ju landetsuget direkt. Men, det blir inte än på några veckor på grund av lite kalasrace..
En granne skickade en bild häromdagen och all snö är borta och det tittar upp lite grönt här och där, så det kliar i fingrarna!
Snart veckan slut!
Vart tog den vägen? Jag har trott att det varit onsdag hela dagen.
Det har varit en spännande vecka må jag säga.
Jösses vad det svänger.
Man kan sammanfatta veckan med att en kollega sa "ohhh, snacka om att bli fucked" och jag svarade "ja and not in a good way!"
Typ.
Planer som las i början av veckan gick åt pipan idag så det skvätte om det.
Bara att andas och komma på något nytt.
Och ha ett litet krismöte.
Och vara glad att man inte är huvudansvarig. Jösses vilken soppa.
Själv har jag vägt för och emot. Hit och dit.
Och sen slog det mig att om jag hade gett mig själv råd, så hade jag ju sagt "men är du dum?"
Varför göra det så krångligt och varför gå över ån efter vatten? Va?
Så, då gav jag mig själv det rådet.
Om ett par veckor ska jag ha ett möte och prata om lite saker. Sen får vi se.
Men just nu känner jag att jag borde ge det en chans.
För att det är en bra chans, faktiskt.
Och jag behöver väga in en massa andra parametrar och inte stirra mig blind på detaljer.
Se helhet.
Det kan bli riktigt bra. Och blir det inte det, nä då får det väl bli något annat..
Nu sova, så att jag orkar med en riktigt fullspäckad fredagsmorgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar