Tuppen i hönsgården

Vi vaknade till en blöt värld i morse. Det måste ha regnar rejält under natten..
Uppe med tuppen var vi och lämnade in min bil på verkstaden. För ett tag sedan började nåt gnissla vid vänster backdäck.
Irriterande, när man har en bil som vanligtvis inte hörs alls, när man kör på låg hastighet..
Det burkar bara vissla/vina lite grand. Nu, låter det, när man kommer...
För ett tag sedan svängde jag förbi verkstaden och en kille lyssnade lite. Konstaterade att det mest troligt låg något emot och skavde på bromsskivan.
Inget farligt, det kan vänta till servicen i höst.
Men, näe. Det har bara blivit värre och jag vill inte åka på utflykter med den som den låter..
Så, jag ringde underbara J på kundservice och bad om att få det åtgärdat innan semestrarna drar igång. Och han lyckades peta in mig i deras schema.
Och mycket riktigt, han ringde efter en stund och konstaterade att allt måste bytas i bromsväg på båda sidor. (iofs byter man aldrig bromsar på bara en sida..)
Klossar, skivor, ok, alles. Billigt? Näe. Nödvändig? Jo.
Sen, efter det, ska den provköras för att dom ska utesluta att det är något annat som låter. Ett lager eller så.
Jag håller tummarna stenhårt för att det inte är det också...och att jag får tillbaks min bil senast i morgon!

Vi fick en söt liten lånebil att ha så länge..Det är toppen att man får låna en bil, vid varje service! DET är service! ;-)

Jag som är van att köra en hög jeep tycker ju att den är fånig liten och låg. Men mysig att köra!
Barnen är lyriska! "den är såå söt mamma" tyckte Lilleman.
Minime, ylade "Jag kan själv nu!" när hon både kan klättra in och ut ur bilen själv.
:-)
Nu fick hon dessutom en "stor" bilstol också. Jag orkade inte sätta in hennes vanliga. Och -nu sitter hon jätte bra med en större stol som är sk bältesstol med rygg och nackstöd.
Så, nu kommer hon att få ha den i min bil också.
Det underlättar enormt när man går över till lättare stolar. Som är enklare att flytta mellan bilarna och lättare för henne att sätta fast sig i.
Det är så skönt för varje "steg" man kommer över från småbarnsåren :-)

Eftersom vi inte kan göra mycket annat idag än att vänta på att bilen ska bli klar, åkte vi till parken en vända.
Och det här är nostalgi på hög nivå!
I den här parken har vi hängt mycket under åren jag var hemma med barnen.
Här har vi svettats, haft picknick och sommaravslutning på öppna förskolan.
Här har jag vaggat Minime medan Lilleman klättrade både högt och lågt!
Den sommaren jag väntade Minime och sommaren efter jobbade maken jätte mycket och jag var själv med dom stora delar av sommaren hela dagarna....
Då "bodde" vi här! :-) Det höll mig vid mina sinnens fulla...;-)

Idag var det trevligare! :-) Jag i skuggan med en bok och ungarna for runt.
Det var rätt mycket folk..Mörka moln, men varmt!

 Upp på taket och ner..

 Upp på taket och ner...

Regnet hände i luften när vi åkte dit. Lilleman tog stövlar! Utifall att, liksom.
Som tur var hade jag med shorts och klänning med till dem, för efter en stund bröt solen fram och det blev jätte varmt!

När vi tog en glass/ fikapaus fick vi besök av dessa fina. Höna Pöna och Tuppen.
De är ju inte korkade, utan fattar att barn som sitter vid borden dräller. Här kan man få sig en hög med smulor!
Hönorna kom springande direkt och tittade uppfordrande på oss.
Barnen tyckte att dom var lite närgångna och satte sig på bordet! :-)

Efter en stund, kom herr tupp för att samla ihop sina hönor igen! Och som han gal!
Han hoppade upp och satte sig bredvid oss på bordet och körde sitt "kuckelikuuuu!"
Barnen blev skiträdda! :-)
Lilleman bokstavligen flög av bordet och utbrast "jävlar! Vad högt han låter!"
Jag garvade läppen av mig!

Men, man är inte kaxig när han kommer struttande. Små barnfingrar kan nog få sig ett nyp!

När vi sitter där och fikar, får jag plötsligt en klapp på axeln och där står Fröken ifrån Öppna förskolan!
Där vi också hängde jämt, under tiden jag var hemma.
Jätte kul att se henne och höra att man faktiskt utökat öppettider och utvecklat själva förskolan sen vi slutade gå.
Kul! (Och att hon kände igen oss! )
Jag var hela tiden rädd att det skulle läggas ner, för sådana förmåner brukar ryka om man inte tycker att det finns ett behov.
Man förde ju statistik hela tiden över hur många besök öppnis hade.
Och den fyller helt klart ett stort behov.
Jag hade blivit galen om förskolan inte hade funnits!
Att var hemma i 4 år och inte ha någon uppstyrd verksamhet hade inte funkat.
Alls.
Vi gick på öppnis två till tre gånger i veckan och kyrkis minst en gång.
Att både känna nostalgin ifrån parken och sen springa på fröken var lite coolt! :-)

Maken har varit iväg och jobbat på annat håll hela veckan, långa dagar, så nu börjar jag bli rastlös.
Vill till landet!
Med lite tur är bilen fixad och maken klar med det han pysslar med på fredag, så att vi kan åka ut då.

Det slog mig i morse att jag inte öppnat jobbmailen på ett par dagar och blev varse, när jag gjorde det, att jag nog måste åka till kontoret en sväng i morgon.
Det blir att muta barnen med lite donken till lunch, så att jag kan fakturera och ha ett kort möte.

Så har snart första lediga veckan gått..