Vaccin och husmorssemester

Så kom dagen D!

För en vecka sedan var det vaccineringsdags! Helt otroligt ändå, att det gick så pass fort. Det är inte dags att ropa Hej och inte heller att slappna av, men vi är en bit på väg. 

Min panik sen jag fick min vaccintid har varit att hålla mig frisk! 

"Jag får inte bli sjuk nu" har min mantra varit.

Typiskt nog så hade vi två tillfällen vid långhelgen när vi träffade lite mer folk än annars, men ändå från vår "bubbla".

Ett tillfälle firade vi en kusin som fyllde år och det var bara de tre syskonen och våra barn. All är ju så stora nu att dom inte klättrar på varandra, plus att hela den familjen och två släktingar som var där har haft Corona alla och har antikroppar. 
Farmor har fått sin första spruta och väntar nu på den andra vilken dag som helst och vi satt ute under hela tiden och nöjt av den otroliga värmen!

Vid andra tillfället var vi hos oss, utomhus och vi kan ju verkligen sprida ut oss rejält.
Det var samma personen som dagen innan, plus mina vuxna barn och min svärdotters pappa. Även han har fått sin första spruta.

Vi firade sonens födelsedag och min i efterskott. Grillade och hade trevligt. Vi hade sån tur med vädret, för det var mulet och ganska grått, men vi fick inge regn!

Nåja, nu har maken och jag har båda fått dos 1, så håller vi oss nu på banan, borde vi slippa IVA åtminstone. 

Och det är rätt galet att ha fått första sprutan utan att ens tagit ett coronatest! 

Maken har tagit ett test i höstas.

Och nu blev det skiftbyte för oss.

I helgen, när det gått 2 veckor sedan maken fick sin första, så flyttade han "hem" till barnen och jag fick en vecka på landet med bara hunden. Husmorssemester! :-)

Och det gör ju inte ont! :-)

Långelgen var ju najs med massa lediga dagar, dock lite avhackad mot planerat.

Vi håller som bäst på med en utredning och fick chansen att snabba på den genom att ta en återbudstid så det blev lite åka hit och dit vilket inte var tänkt.

Men det blev ju sommar helt plötsligt. 

Maken hade beställt nya kläder till mig i veckan, han är jäkligt duktig på det! :-)

Nya Rewolution Race byxor. 

Jag bor ju i dem till vardags och de jag har har töjts och blivit lite väl stora. De var kanon när jag ville ha långkallingar under, men utan dem blev det lite för löst.

Nu valde han grön/ svarta, jättesnygga och sitter som en smäck. 

Han beställde även en jacka till som var jätteskön! Massa fickor vilket är toppen nu när jag utöver telefon och nycklar ska ha bajspåsar och hundgodisar med mig. :-)

Jag ser ju ut som att jag ska ut med 13 schäfrar och inte en liten pälsboll! :-)

Pälsbollen har fått lite vitaminer, kan aldrig skada tänker jag. Lite allmänt immunitetsbooster och lite magbakterier. 

Det har tagit tills nu innan jag har koll på hennes mage och vad hon kan äta och inte. Kyckling går inte i någon form.

Och hon behöver få hälften torrfoder och hälften blötfoder. Då mår magen bra. Men det skadar ju aldrig med lite förebyggande bakterier. 

Ja och vi firade ju mig, igen! Och jag fick jättefina blommor! 

Och en Magnolia! Det bör ju finnas en magnolia i varje trädgård och jag hoppas att den hinner blomma redan i sommar! :-)

Vi fick tänka till vart vi satte den, för den kan bli rätt stor och 4 meter hög!

Jag fick också en hel del gott att dricka! Det är ju aldrig fel! :-)

Sonen hade gått all in på "äldre herrar" :-)

Pälsbollen fick inte följa med när vi åkte på kalas, utan var hos stora dottern. Det är jättebra att hon väjer sig att var där, då dom är vår "barnvakt" nr1. Det är så lätt att bara gå över vägen och sen sätta fast löplinan i deras flaggstång. 

Sen kan hon springa över stora delar av trädgården. 

Men när vi hade vårt eget kalas är hon ju med mitt uppe i alla ungar och hon springer som en dåre för att försöka valla in alla. 

Hon var helt slut när alla åkte hem och sov som en gris på natten... och även morgonen efter! :-)

Man undrar ju om hon är en hund eller en katt, när hon lägger sig på min arm, på rygg och petar in nosen in min armhåla! :-D Gosgrisen!

Hon blir verkligen himla fin! Jag glömmer ibland att hon fortfarande är valp och drygt 7 månader.

Hundar blir ju inte riktigt vuxna innan dom är ett par år. 

Men hon kan jättemycket redan och är så lugn mellan valprycken. Hennes lynne är helt otroligt!

Jag kan bara tänka mig hur hon blir som vuxen. En väldigt smart hund. 

Just nu läser, lyssnar och tittar jag på allt jag kan och hinner med om hundar. Det är så spännande och kul att lära mig mer! 

Tanken är att jag ska ta hundägarcertifikat så snart som möjligt. 

Just nu är det skönt att vara på landet för i stan har vi råttinvassion! :-(

Det är så äckligt!!

Båda grannarna på vardera sidan har byggt in sina altaner. Men vi har ju lite gräs, så här lever råttorna loppan!

Dom springer runt här och gömmer sig sen under altanerna. Skitäckligt!

Nu har vi ställt ut två råttfällor med hundmat i. Så det är skönt att Bella inte är där för man måst ju ha stenkoll hela tiden när hon är ute.
Både för att hon inte ska sätta nosen i en fälla, men också för att hon inte ska jaga råttorna. Hon vinner inte utan risken är stor att hon blir biten.
Och det går inte att göra som tidigare att vi släpper ut hunden och låter dörren var lite öppen, för man vill ju inte få in en råtta eller två.
Så när hon vill ut, vilket hon ofta vill, så måste man stå och titta på eller var med ute.

Det går ju inte när man ska jobba samtidigt!

Det är oerhört stressande tycker jag att behöva ha koll hela tiden. Nu hoppas jag att dom får ett par i fällorna när vi inte är där. 

Uäk!

Nu är det är inte många veckor kvar för barnen i skolan nu, vilket är jätteskönt.

Det finns en hel del "att göra" på min lista, som jag inte orkar dra i förrän skolan är slut och vi bor på ett ställe.
Just nu är det så mycket hit och dit, så att det är svårt att boka tid för olika saker. 

Det finns flera händelser att planera snart.

Vi vill bara vänta och se hur smittspridningen beter sig. Som så många andra. 

Nu ska det i alla fall bli skönt med en veckas husmorssemester! :-)

Vaccinering äntligen.

Så tröttsamt det har varit med den kyla som har varit hittills i maj.

Den har gått genom märg och ben och jag blir sur när det är kallt. Det är så märkligt att jag är så frusen! 

Samtidigt som jag ju är mitt i klimakteriet och varm mellan varven. 

Det kanske är därför som jag fryser mer? 

Men naturen kämpar på ändå och man blir imponerad. 

Det är lite deprimerande att man måste uppdatera vantarna i maj!! Nu är jag ju ute tidiga morgnar, men ändå. Att behöva köpa fingervantar i maj är inte ok. 

Vovsen är inte alls förtjust i kyla och regn, så hon blir lika besviken varje morgon när hon tittar ut och solen inte skiner.

Jag får tvinga ut henne och hon blir uppenbart sur. :-)

Det har regnat galna mängder och tom åskat och vi blev helt sjöblöta vid morgonpromenaden igår. Uppskattades inte! 
Hon var verkligen dränkt. :-)

När jag torkat av henne pep hon direkt upp i min säng och la sig under filten. Fryslorten! 

Jag har beställt hem lite nyttiga böcker som kom i veckan. Det är så intressant att läsa om hundarnas språk och psykolog. Vår Bella skäller inte, eller väldigt, väldigt sällan, men hon "pratar" ändå så nu har jag läst på lite mer och förstår henne mycket bättre. 

Jag har också fått fler ideér om aktivering för henne. Hon är snabblärd och man märker att hon blir uttråkad lätt, så jag måste hitta på saker de dagar när jag sitter i ändlösa möten. 

Hon är ju bara 7 månader, vilket jag måste påminna mig om när jag tycker att det går lite långsamt med att gå fint i koppel tex.
Hon är så duktig på att berätta vad hon vill nu och ibland kommer hon och hämtar mig och visar vad det är hon vill. 

Snuttan! :-)

Vi får verkligen jobba på att inte köpa en valp till redan denna sommar! 

Men det ska vi inte. Men- vi ska ha en hund till det är helt klart. :-)

Helgen innebar även makens första Vaccinspruta! Han tillhör fas 3 och efter lite tjat så fick han sin spruta på VC.

Och igår släpptes fas 4 nya åldersgrupp på och jag var snabb som en vessla och bokade in mig också!

Många har ju trott att jag ska få förhandsinfo, med tanke på mitt jobb, men så är det inte.
Jag visste inget innan jag fick mailet, samtidigt som det kom ut i pressen. 

Men den lyckan! Näst måndag får jag min och då är vi vaccinerade nästan samtidigt. Så härligt!

 
Äntligen är vårt särboliv är över. 

Vi har ju levt som särbos ganska mycket senaste året. 

Eftersom vi båda är i riskgrupp, så har vi tagit ganska radikala beslut och gjort riskbedömningen som behövdes.
Vem av oss riskerar att bli sjukast?

Och solklart är det han. Så han har bott på landet mycket och jag och barnen har varit i stan. 

Klart att vi har träffats på helgerna, men exponeringen har ändå varit mindre för honom gällande att få hem skolvirus.

Och barnen har inte varit "uppe i honom" så mycket utan hållit lite distans. Det får bli en snabb kram, men inte ligga i en hög i soffan. 

När det har varit många sjuka i skolan (vi får alltid veta om det finns bekräftade fall) så har vi inte delat säng heller, utan sovit i olika rum på helgerna. 

Vi har verkligen gjort allt i vår makt detta år för att hålla oss friska. Vi har suttit i karantän helt enkelt och ända vägen in har varit barnen. 
Maken har knappt rört sig alls och alltid haft FFP3 andningsskydd om han ändå måste ut. 

Så nu är han kvar på landet de två veckor tills spruta 1 ger lite skydd och håller sig så isolerad som det bara går. 

Sen var tanken att vi skulle byta så att han är i stan med barnen och jag är där ute, för att vänta på mitt vaccin.  Men nu får jag det ju snabbare, så troligen är jag där tills den första sprutan gett effekt och sen kan vi bo som vanligt. 

Det vore helt underbart om vi klarade oss ända till vaccinet! Så nu är jag helt galet försiktig för att inte trilla dit innan jag får min spruta. 

Så många runtomkring har varit sjuka och insjuknat nu under våren. Det är inte alls dumt att barnen nu är lediga resten av veckan. 

Och nu kom värmen!!

15 grader nu på morgonen och morgonpromenaden var betydligt roligare än igår! :-)

Även på landet har det lyckats grönska trots kylan. Man märker att allt är mycket senare än det brukar. Träden har inte slagit ut än. 

Rhododendronbuskarna är långt ifrån igång. Dom blommar alltid i mitten av maj så vi får se hur det tar sig. 

Men rosorna är på gång. Och flera små som är på tillväxt växer vilket är kul att se. 

Jag har satt en massa småsticklingar förra hösten som jag med spänning väntar på nu. På vissa ställen tittar dom upp. 

Det vore så underbart om jag fick till det, så jag kan sätta dem lite överallt, utan att behöva köpa nya.

Så nu behöver jag fixa lite gödsel så det är toppen med långhelg där ute.

Maj är här!

Sköna maj! 

Om än skitkallt!! 

Det är så mycket kallare än förra våren. Usch. 

Fördelen är ju att det går lite långsammare. 

Och det regn som kommer nu behövs verkligen. Det är jättetorrt i backen och det är skönt att det sköljs bort lite pollen, men nu längtar jag efter lite värme!

Jag köpte på mig årets första blomsterprakt och tomatplantor i förra veckan.

Lite nytt.

Och nya handskar och sekatörer. 

Jag hittade en blomma som är magiskt fin. 

Och jag köpte två olika sorters jordgubbar. 

Lite kul namn ändå...Hoppas att dom är goda. 

Vi firade en coronasäker valborg med att elda brasa med ett par grannar.

Många är 60 + så dom håller avstånd och flera av dem är också vaccvinerade med minst en spruta så det känns ändå bra.  

Det var en jättevacker kväll och för ovanlighetens skull blåste det inte. 

Lördagen var jättefin. Lite kall och lite blåsig men så snart man rörde på sig blev det varmt.

Dottern hade tre rosor i mitt växthus sen hösten då de var tvungna att gräva upp dem. Dom klarade sig bra men behövde komma i jorden nu. 

Hon hade en plats för dem men det behövdes grävas om och fyllas på jord.

Hennes sambo hade tagit tillvara en mängd gatsten vid en rivning som vi blev sugna på att använda.

Maken dök upp och erbjöd sig att åka och hämta jord på andra sidan tomten som vi kunde fylla upp med. 

Ja, tomten är så stor att det är ogörligt att knata med en skottkärra. Man behöver ta fyrhjuling med kärra! 

Medans han gjorde det så började jag, dottern och Lillema gräva för stenen. Ganska tungt så det var skönt att vara tre.

Sen kom maken och hjälpte oss lägga dem rätt.  De var snortunga så vi behövde hjälp. 

Men snyggt blev det till slut och bra med så mycket jord. 

När vi gjorde småfixet så försvann Lilleman och efter ett tag kom svärsonen till oss och vi stod och pratade en stund. Då slog det mig att jag hörde grävmaskinen, men svärsonen stod hos oss! Vem gräver? Jo Lilleman! 🙂 

Svärsonen är så snäll och lär honom det mesta! Bara att han får sätta sig och öva! Det är inga billiga maskiner..

Även dottern har lärt sig köra grävaren vilket ju är guld! 

Behöver hon gräva nåt på tomten så bara hämtar hon den och gräver själv! 

Dom har grävt ur en massa på en del av tomten där det ska bli parkering och plats för verkstad plus att dom gjort en ny infart.

Nu fick Lilleman sitta och köra jord i en skopa med nät och lägga sten som fastnade på ett ställe och jord på ett annat.

Det är ett evighetsjobb som ju var toppen att få hjälp med och så kunde svärsonen göra annat.

Det är så kul att hjälpa dem.

Svärsonen har hjälpt oss och framförallt mig med så mycket grejer genom åren, nu är det vår tur att hjälpa till. 

Det är också kul att dom får klart lite småprojekt så att dom känner att det händer lite. Tomten är som sagt gigantisk och underbar, men väldigt eftersatt så dom har att göra länge nu. :-)

Sen blev det söndag och jag och barnen åkte tillbaks till stan. Maken ska få första vaccinet i helgen, så han har varit kvar på landet för att vara så isolerad som det bara går tills dess.
Det hade varit för jäkligt om han åker dit nu, när det är så nära. 

Vi umgås ju inte med någon nästan och Lilleman går på distans de flesta dagarna i veckan, så ända vägen in är Minime som är i skolan varje dag.
Så vi har igen valt att dela på oss för att minska risken. 

Han får som sagt sin spruta i helgen och min är inte många veckor bort heller tror vi. Fas 4 drar nog snart igång och för en gångs skull är det najs att ha fyllt 50!  :-)

Vi kommer inte att ändra hur vi beter oss ändå, men vi kan troligen utöka våra kontakter till stora sonen exempelvis och att vi kan umgås inomhus om alla är friska. 

Nåja, tillbaks i radhuset så trivs Bella lite "sidådär". Hon är "stissigare" här, det märks.

Det är mer ljud som hon inte kan identifiera från grannarna osv. Hon är ju otroligt nyfiken och "vaktig", dvs hon har koll på allt och alla och "skvallrar" utan att skälla. 
Det har tagit en stund för mig att fatta att hon pratar så mycket som hon gör, när hon inte skäller. 

Men hon har stenkoll och sen tittar hon på mig eller kommer springande och tittar på mig. 

Grannarna är spännande! :-) 

Det är inga problem att få ihop mina steg i alla fall. :-) När vi är här måste jag ut med henne tre gånger om dagen minst, så att hon får springa av sig.

På landet springer hon av sig på tomten utöver morgonpromenaden. 

Det är inga problem för mig att skrapa ihop mina 10-12 000 steg i alla fall. 

På onsdagen vakande vi till blåst och regn. Usch! Men regnet behövs, det är så torrt och det är bra att pollen sköljs av lite. Men det lär ju braka loss ännu mer när det kommer värme sen. :-)

Bella gillar ju inte kyla eller regn. Så hon var jättesnabb på att bajsa på morgonen och sen in igen. Efter ett par timmar var hon ute 3 gånger och försökte sig på att kissa, men se det gick inte! Så till slut kom hon in och kissade precis innanför dörren! :-D

Hon är för kul! 

Så, det blev mjukiskläder och raggsockor på kontoret och passade mig bra, då jag hade flera tidiga möten.

Vid lunch tvingade jag ut henne en runda i skogen, det var ett måste, för energin är ju hög!

Men det var inte poppis att bli blöt. 

Det ska regna hela veckan, så jag misstänker att det inte blir så många långpromenader i närtid. :-)

Vår Bellis.

Veckan har känts lång, men äntligen kom Fredagen!  Halv arbetsdag och sol!

Najs!

Det var en skön dag, för jag hade ett långt möte hela förmiddagen och sen loggade jag ut och gick ut! :-)

Vovve, sol och fredag, inte så dumt.

När vi köpte vovven, gjorde vi det av en ung tjej, som kommit på att det inte gick att ha hund i studentrum. Hon kom också på att hon sitter många timmar och pluggar även om det är på distans och inte kunde gå ut så ofta som hon borde.
Det var inte konstigt att hon inte var rumsren när vi köpte henne om man säger så. (hunden alltså, inte tjejen. :-))
Men, det var märklig information jag fick av henne som jag inte tyckte stämde. ( Hon kommer inte från en kennel utan är uppfödd privat) 
Att hon skulle vara ren pomerainier tvivlade jag på, hon ser inte ut så. Hon är mycket högre på benen än vad dom är.
Sen var det lite annat som inte stämde, men jag fick alla papper som ska finnas. 

På veterinärbesiktningen står det Pomerainier/ blandras och det kändes mer rätt. 

Jag var inte ute efter en renrasig hund, jag gillar blandras. :-D 

Jag tom föredrar en blandis. Jag har haft både blandis och renrasig och maken med.

När jag letat lite på nätet och följer en mängd Instagramkonton så ser hon exakt ut som en tysk minispets, dvs kleinspitz, plus att hon nu är så hög på benen att hon nästan kvalar in som en mittlespitz.

Dom är ovanliga i Sverige medans pommar är otroligt vanliga.

I Finland däremot så är pommar ovanliga men många har mini och mellanspets. Och många av dem kommer från Ungern, precis som Bellas föräldrar gör. 
Det finns en uppfödare norr om stan, som föder upp mini och mellan och där kommer ursprungstikarna från Ungern, så det är en vanlig sort där.

Det som förvirrade mig lite var också Bellas päls som var ganska kort. Men när jag fick tag på ursprungsägaren, så skrattade hon och sa "Ja inte konstigt alls, min mamma klippte henne när hon var liten!" 

Och det märks! NU växer pälsen som attan och hon ser ut att väga 12 kilo, men 6 av dem är päls. :-)

Nåja, jag fick som sagt kontakt med ursprungsägaren efter ett tag och hon skickade bilder på pappan, mamman och ett syskon. 

Pappa till vänster och mamma till höger. 

Bella är jättelik sin mamma!
Men att det där är pappan är ganska obegripligt! :-)

Så, jag skickade in ett DNA prov för att dubbelkolla. 

Och sedär, hon är 87% pomme! 
Och så har hon drygt 12% annat i sig, tysk minispets bland annat men ett par generationer bak kan det även vara någon annan form av vallhund. 

Här ser man att pappa är pomme, mamma tysk minispets.
( I Ungern räknas hon som renrasig, för båda är minispetsar, där skiljer man inte på dem, utan det är storleken som avgör)

Och mammans föräldrar i sin tur är också 50/50 

Men det är jättekul att se. När man köper hund i "andra hand" kan man inte alltid vara säker på vad som stämmer med storyn. Papper kan vara förfalskade osv, men nu stämmer storyn. Och det märks ju på hunden att hon både mått bra och mår bra. Hon har ett helt fantastiskt lynne. 

Nu vill vi inte ha valpar, men det vore härligt att para henne med en minispets som har hennes teckning. Det finns en i Finland som ser exakt likadan ut. 

Nåja, det är en underbar hund och vi undrar alla hur vi kunnat vara utan henne så länge..:-) 

Och det är så kul att se hur hon utvecklas. Hur hon inte längre är rädd för allt, hur hon numer sover sig igenom vilket slammer som helst och hur hon blir en riktigt trevlig hund.

Jag måste dock lägga mer tid på att träna henne nu, med ren grundträning, men det kommer. 

Hon älskar att vara på landet och jag har köpt ett fästingshqlsband som jag hoppas funkar. 

Nerräkning.

Nu var det dags för nedräkning! 

Barnen behöver se att vi nu betar av dag för dag mot ett sommarlov, så i måndags ritade jag upp ett schema där vi kan bocka av dagarna.

Båda längtar efter ett ovanligt tufft år på olika sätt.

För Lilleman ska det bli skönt att starta upp sista skolåret.

Sen ska han ju gå i gymnasiet förstås, men det är bara ett år kvar som man måste gå. 

Skolan framöver är sen självvald och går att hoppa av och byta spår. 

För mig är barnen vuxna när de gått ut nian och dom får bestämma mycket och sen ta konsekvenserna av det. 

Med lite tur blir även sista året mer normalt, även om han inte alls lidit av all distansskola som varit. 

För minime ska det bli skönt att avsluta ett fullkomligt skitår, av många orsaker och starta om på högstadiet.

Samma klass fast nya lärare och lite annat upplägg. 

Så nu kryssar vi varje dag för att se det minska. 

Sen är man ju fullkomligt knäpp som skaffar sig en ny bebis, när det vanliga barnen blir stora.

Vem ska man annars oroa sig för??

Den här råttan gav mig hicka i veckan. 

I helgen var hon sitt pigga jag, men men man märker att hon inte är så valpig längre utan lugnat ner sig.
Det är inte tokbus hela tiden och hon behöver inte ut och kissa lika ofta längre. 

Skönt!

Hon sover i min fotända vilket hon gjorde även även natten till måndag vi var ut och kissade vid 00:30 efter att hon glatt väckt mig med pussar.

Sen sov vi till 06 och då var hon ut och gjorde ifrån sig för att sen pipa direkt upp och lägga sig igen. Det var inget konstigt för det var kallt och hon hatar kyla. Är det kallt, då går hon inte ut. Punkt.

Men hon var ovanligt trött och vi gick inte vår vanliga morgonrunda, vilket var ganska skönt, för jag hade flera tidiga möten. 

Men vid 9:30 tvingade jag ut henne en kort sväng. Hon hängde både med svans och huvud men skuttade sen glatt hem igen när vi vände.

Sen satte jag mig på ett möte och plötsligt en stund in i mötet kommer hon in på kontoret och kräks på mattan! 

Förstås! Varför bredvid? 

Hon har kräkts tidigare, så det i sig var inget konstigt Ofta hänger det ihop med att hon ätit något som hon inte ska äta, som gräs, torv eller lekakulor! :-(

Men nu la hon sig för att sova och sov och sov och sov.

När jag avslutat ännu ett möte tittade jag till henne och hon var jättehängig! Kändes varm.

Man såg på hela henne att något var tokigt. 

Jag svor över att jag inte tempat henne tidigare, för att veta hur hon ligger till i normal temperatur. Det  ska man helst göra.

Men, nu la jag henne på badrumsgolvet och tempade utan att hon protesterade alls. Bara det var lite skumt.

Och hon låg lite över normaltemperatur. Hundar ska ha max 39,5 hon hade 39,7.

Hm..

Jag la henne i min säng igen och blötte en handduk och la på henne och blötte ner tassar och nos.
Hon ville inte ha vatten, men när jag hällde vatten i min hand, då drack hon. 

Sen somnade hon igen. 

Jag hade flera möten som jag var tvungen att sitta i och jag tittade till henne där emellan och fortsatte att kyla tassar och även magen. 

Sen kom Lilleman hem och gullade med henne en stund. 

Han reagerade på att hon inte kom ner springande till hallen när han kom hem. Hon låg kvar i sin säng och lyfte inte ens på huvudet!

Då blev jag jätteorolig och bestämde att jag skulle tempa henne igen efter mitt nästa möte och hade hon feber då, så skulle jag ringa veterinären. 

(Typiskt att det var en dag full med möten och telefonen ringde där emellan..)

När jag var klar bar jag ner henne i köket och tänkte tempa och ringa.

Men väl i köket ville hon ner ur min famn, hon ställde sig och åt, lax och ris, som jag hade fixat till tidigare och som fanns i hennes skål.

Hon åt nästan hela portionen och sen ville hon ut, där hon kissade och sen kom hon in igen och viftade på svansen!

*phju*

Helt plötsligt så var hon mycket piggare igen!

Jättemärkligt!

Sen var hon nästan sitt vanliga jag hela kvällen och natten igen. Dagen efter var hon ute på baksidan och bajsade flera gånger, men var pigg och glad och idag är hon sitt vanliga jag igen.

Troligen har hon ätit något olämpligt. 

Och folk generellt är ju förtjusta i att ge henne lite ditten och datten. Det åker ner lite korv, lite ost, en och annan kakbit osv.

Jag upptäckte ganska tidigt att hon inte tål kyckling. Hon gillar det, men får ont i magen, riktig så att det knorra och kör och så blir det ett evigt springande.

Bara torrfoder går inte heller, hon fiser så att man behöver munskydd inne!

Så nu får hon ris, potatis och fisk.

Och jag har köpt lite annan mjuk färskmat, som bara är fisk eller nöt. Och alla har fått stenhårda förhållningsorder om att inte ge henne något annat alls.

Vill hon inte ha sin mat, då är hon utan. Hon äter när hon blir hungrig. 

Men sur är hon!

För vi har ju alltid något godare än det hon får. :-)

Det är väl nackdelen med små hundar, dom är känsligare än stora, som kan slafsa i sig en bytta smör utan att rynka på nosen.

Har man inte jobb, så skaffar man sig, brukade min farmor säga. :-)

Men det är så skoj med hund ändå. Det blir en helt annan dimension på något vis och hon har gjort gott för hela familjen.

Och nu när man inte träffar så många utanför familjen är det både mysigt och roligt att träffa på andra hundägare som är ute på morgonen. 

Aldrig mer ett liv utan hund! 

Snart är det Maj!

Bläh. Precis så har jag känt stor del av veckan.

Bläh.

Varför? Ingen aning. 

Eller jo. Solen har skinit från en klarblå himmel och det har varit jättevarmt. 
Jag vill inte vara inne, sitta i möten och vända papper. Jag vill vara ute och pyssla i trädgården! 

Jag vill ligga på terrassen, äta jordgubbar med lättvispad grädde och dricka rose'. Är det för mycket begärt? 

Idag är det lite lättare när det regnar och är ganska kallt. Men jag är totalt oinspirerad och det har inte med jobbet att göra alls.

Det är liksom inte plötsligt tråkigare, det är jag som är tråkig och pipig. :-)

Jag borde träna mer än jag gör nu.  

Promenader tar jag mängder, yogar gör jag sporadiskt, men jag borde köra mer kondition och styrka. 

Min akilleshäl som det jämt varit. 

Men jag vet att jag blir piggare generellt om jag tränar mycket, sådär så att svetten rinner.

Att köpa hund är som att få bebis. Plötsligt så fanns inte tiden, när hon skulle bli trygg, rumsren och lite allmänt uppfostrad.

Hon har varit som en plåster på mig och haft stenkoll på var jag är.

Nu har hon tuffat på sig och vuxit rejält både på höjden och på vågen. Hon är inte lika rädd längre och trygg med övriga familjemedlemmar.

Den här rasen blir lätt en "enmanshund" och tolererar övriga personer. 

Men nu har hon lättat upp och Minimi duger lika bra och hon är så förtjust i maken så han duger om jag inte är på plats.

Maken är helt golvad. :-)

Han har gått från att hon inte får sätta sin fot i vårt sovrum, till att hon kan få vara där dagtid, till att hon kan få sova i sin säng på golvet till att hon kanske tom kan få sova på min sida av sängen! :-D

Hon har charmat sig in helt enkelt och hon är ju så supersöt och go! 

Vår Pälsboll! 

Det är sköna morgonturer vi tar. Så härlig start på dagen. 

Nu är det även skönt att ta en tur på kvällen innan läggdags även om det inte är helt nödvändigt. 

Vi är ganska många som är ute dessa turer, så man hejjar på rätt många. 
Och Pälsbollen har träffat en jättefin Golden som hon är sååå förtjust i. :-)

Dagarna rullar ju på i rask takt. Galet snabbt går veckorna och jag studsade till när jag fick in en mötesbokning till början av juni!

VA?

Det mesta rullar på och min stora surdeg...nej, det är fel ord...problem är också fel. Utmaning passar bättre, utmaningen som totalt golvade mig och gjorde att jag ifrågasatte mig och mycket annat har också ordnat upp sig överraskande fort och ganska lätt.
Det behövdes "bara" att inblandad person satte ner foten och berättade exakt hur läget och känslorna var.

Sen kunde vi jobba vidare. Många händelser och upplevelser genom åren har nu fått sin förklaring. Nu fattar jag. 

Och när vi fattar, göra annorlunda och tänker lite nytt, då löser sig det mesta. 

Stödet vi fått har varit otroligt. När man behöver stöd och hjälp är det ofta långa, långa väntetider. Corona har inte gjort köerna kortare någonstans.

Men, nu har det gått fort och folk samarbetar för personens bästa. Sen är det ju långa köer ändå, så mycket kommer att hända i höst. 

Men att det rullat igång och även löst sig bitvis kan också göra att jag nu är helt slut och lite tom. 

Häromdagen fick jag dock ett samtal som chockade mig totalt. Personen i andra ändan skrattade gott och sa "den såg du inte komma va?"... Näe...

Det är ett roligt projekt som jag kanske hoppar på. Jag ska tänka. Jag vet inte hur mycket jag orkar och klarar av att ha på gång samtidigt. 

Familjen blir ju inte direkt mindre... 

Men det är ändå kul att bli tillfrågad och det är ju smickrande när någon vill ha tillskott av en "intelligent" person i projektet. 

Troligen säger jag nej, för långsiktighet var viktigt och jag kan inte var så långsiktig som önskat vet jag om jag är helt ärlig.

Jag har drömmar om framtiden som går i ett annat spår och då är det lika bra att vara helt ärlig med det.

Men - det piggade upp mig helt klart!

Sen hade jag ett annat möte som gjorde mig glad.

Man blir inte för gammal för beröm och jag blir lite varm i hjärtat när jag får höra att personen bråkat loss lösningar just för att det är jag. :-)

Så samtidigt som jag varit trött, less och loj så har det hänt massa roliga saker och sånt som gjort mig glad och stolt.

Så det blir nog bra. 

Vi hade städhelg och föreningsstämma på landet i helgen. Jag hamnade, frivilligt, i en arbetsgrupp som ska rusta upp ett litet "barn bad" som finns i anslutning till solbryggorna. 
Det ska plockas i ordning sten och köpas in sand. Det blir kul!

Vi är många som får barnbarn nu. :-)

Det är så roligt, för det flyttar in en del nya i området och flera är mycket yngre än de som hittills bott. Sånt är kul.

Det behövs föryngring. 
En dam som jag pratade länge med (Alltså, när man har hund, har man alltid en gemensam nämnare! :-)) har bott med sin familj bara 4-5 hus bort i 5 år, utan att vi sprungit på varandra!
Deras barn var jättesmå när dom köpte och nu när dom är lite större är dom där mer, men jag har hittills aldrig sett henne! 

Men nu insåg vi ju att vi har massor gemensamt. :-)
Sen var ett par riktigt nya grannar med vilket var jätteroligt. Det är trevligt med föryngring i området. 

Det har funnits lite väl många riktigt gamla personer, som äger stugorna i 3-4 generationen och vill inte göra något alls.
Helst ska alla ha torrdass och det ska knappt röjas sly. 
Men nu är vi snart tillräckligt många för att rösta igenom nya motioner och få styrelsen med oss. :-) 

Bella har haft en tuff helg. 

Att vara vakthund och sitta och titta över nejderna och registrera allt och alla, det är uttröttande. :-)

Tur att hon inte skäller! 

Nu är det söndag och jag har precis kikat igenom min kalender och planerat veckan. Den är smetfull både med jobb och privata grejer och kommer att gå rackarns fort!

Och sen är det banne mig Maj! 

Vi levlar upp!

Så var då var helgen över, igen. Poff så snabbt den gick.

Det är inte så länge sedan som vi var långlediga över påsk och då kändes det verkligen som att vi var lediga länge.
Vi hade så många olika väder så det känns som en månad. :-)

Sista dagarna på långlovet fick vi underbart väder. Lite blåsigt, men soligt och fint. Och jag maxafr varje dag! 

Ut i skogen på morgonen för att njuta av fågelkvittret. 

Sen krattade jag massor och gjort fint i alla hörn. 
Vi hade ganska mycket sten på gräsmattan efter snöskottningen i vintras och alla dem har jag krattat bort och lagt på uppfarten igen.
Man vill inte få in dem i gräsklipparen och det ser också lite taffligt ut. Nu är det snyggt. 

Blåsten låg på så att det blåste från havet vilket gjorde att vi hade helt lugnt uppe hos oss även om det blåste höga vågor på havet. 
Vår lilla fryslort låg och jäste i sin varma säng, i solen. Hon gillar verkligen inte att bli kall.

Det är lite senare i trädgården i år än förra våren, lite kallare och det går lite långsammare vilket är lite mysigt ändå. Det är inte så kul när våren säger "poff" och sen är allt grönt. Man hinner inte njuta då. 

Det som är på gång nu är kaprifolerna. Dom kommer alltid först. 

Hunden var lite lätt förvirrad när vi landade i radhuset efter så lång tid (Hon var jätteorolig att hon inte skulle få följa med när vi började packa bilarna. Hade hon kunnat hade hon garanterat lagt sig i en bil. :-D )

Sen skulle hela huset nosas igenom, alla våningar, båda balkongerna och uteplatsen.

Men hon kom inte till ro, så jag fick gå en kort sväng i närmsta skog så att hon fick lukta runt där. Sen var det som att hon mindes att hon brukar bo här också :-)

Och så slocknade hon. 

Men det märks ju att hon vant sig vid att springa kors och tvärs över stora tomten på landet och här är det mycket mindre även om hon är mer lös här. 

Veckan efter påsk hade jag sjukt mycket jobb, både för att jag varit ledig en vecka, men också för att det är ketchupeffekt på så många saker. 

Men jag börjar alltid dagen här. I skogen med hunden! 

Så skönt att börja så. Hinna vakna, få in syre och hinna få igång hjärnan. 

Det började grönska med besked i förra veckan och efter bara ett par soldagar så blommar det både här och var. 

Veckan bokstavligen ramlade iväg och plötsligt var det fredag igen. 

På lördagen dök alla barn upp hos oss och vi käkade lunch och drack champagne! :-)

Så kul att se alla igen. 

Dom var ute en sväng över påsk också, så nu kändes det plötsligt som om livet var som vanligt när man ses ofta. 

Bubblet drack vi av två anledningar. Stora dottern och svärsonen fick tillträde till sitt hus på torsdagen! Äntligen!

Dom har letat hus så länge och efter mycket om och men, så flyttar dom nu in som våra närmsta grannar på landet!

Wow!

Både att dom äntligen hittade ett hus i området, vilket dom hela tiden önskat. Och att det sen blev så nära oss! toppen ju!

Vi samsas ju om både växthus och olika praktiska grejer som det nu blir ännu enklare att dela på. 

Och vi firade också - att vi ska få ett barnbarn till i höst! Yey!!

Äntligen är det officiellt. :-)

Jag ska bli farmor igen, helt galet ju! 

Det har varit lite galet att jag har ett barnbarn, men snart har jag två! 

Man levlar som upp!

Mysigt som tusan att ha alla samlade! 

Dock tyckte inte barnbarnet att det var så jättekul, för det lät så mycket när man sågade ner träd på granntomten, kapade ved, körde grävmaskin och hade sig. Han vill ha lugn och ro! :-)

Han är så söt när han går runt och håller händerna för öronen när han tycket att det blir för mycket oljud. 

Nästa gång kanske det är mer ro och fågelkvitter. 

Vi hann hjälpa till lite på dotterns tomt innan vi vände mot stan igen idag. 

Deras tom är ljuvlig! 

Runt huset är det gräsmatta med lite planteringar. 

Bakom huset är det en stor skog.

Dom behöver inte ens gå av tomten, för att plocka blåbär. Eller rasta en hund! :-)

Jag har så länge gått och tittat på den här tomten och velat fixa till lite här och där och nu äger dom den!

Helt otroligt. 

Paret som sålde är ganska gamla och man kan se att det varit fint, men att dom inte orkat hålla efter. 

Nu blir det jättefint vad det lider. 

Så är det ny vecka igen.

Jag har flera surdegar som ligger och väntar, inte så mycket på jobbet som privat. 

Tröttsamt att det alltid är något. 

Men samtidigt rullar det på galet bra med andra problem. Löser sig på löpande ban och har vi tur kommer vi att ha ett helt annat liv i höst. 

Det är tungt när man måst slåss för rättigheter som man har hela tiden. Ingen vill göra något extra utöver det minsta möjliga och inget får kosta. 

Men det blir bra till slut får vi hoppas. 

Är det inte bra, så är det inte slut, som man brukar säga.

Men - nu är helgen slut!