Nerräkning.

Nu var det dags för nedräkning! 

Barnen behöver se att vi nu betar av dag för dag mot ett sommarlov, så i måndags ritade jag upp ett schema där vi kan bocka av dagarna.

Båda längtar efter ett ovanligt tufft år på olika sätt.

För Lilleman ska det bli skönt att starta upp sista skolåret.

Sen ska han ju gå i gymnasiet förstås, men det är bara ett år kvar som man måste gå. 

Skolan framöver är sen självvald och går att hoppa av och byta spår. 

För mig är barnen vuxna när de gått ut nian och dom får bestämma mycket och sen ta konsekvenserna av det. 

Med lite tur blir även sista året mer normalt, även om han inte alls lidit av all distansskola som varit. 

För minime ska det bli skönt att avsluta ett fullkomligt skitår, av många orsaker och starta om på högstadiet.

Samma klass fast nya lärare och lite annat upplägg. 

Så nu kryssar vi varje dag för att se det minska. 

Sen är man ju fullkomligt knäpp som skaffar sig en ny bebis, när det vanliga barnen blir stora.

Vem ska man annars oroa sig för??

Den här råttan gav mig hicka i veckan. 

I helgen var hon sitt pigga jag, men men man märker att hon inte är så valpig längre utan lugnat ner sig.
Det är inte tokbus hela tiden och hon behöver inte ut och kissa lika ofta längre. 

Skönt!

Hon sover i min fotända vilket hon gjorde även även natten till måndag vi var ut och kissade vid 00:30 efter att hon glatt väckt mig med pussar.

Sen sov vi till 06 och då var hon ut och gjorde ifrån sig för att sen pipa direkt upp och lägga sig igen. Det var inget konstigt för det var kallt och hon hatar kyla. Är det kallt, då går hon inte ut. Punkt.

Men hon var ovanligt trött och vi gick inte vår vanliga morgonrunda, vilket var ganska skönt, för jag hade flera tidiga möten. 

Men vid 9:30 tvingade jag ut henne en kort sväng. Hon hängde både med svans och huvud men skuttade sen glatt hem igen när vi vände.

Sen satte jag mig på ett möte och plötsligt en stund in i mötet kommer hon in på kontoret och kräks på mattan! 

Förstås! Varför bredvid? 

Hon har kräkts tidigare, så det i sig var inget konstigt Ofta hänger det ihop med att hon ätit något som hon inte ska äta, som gräs, torv eller lekakulor! :-(

Men nu la hon sig för att sova och sov och sov och sov.

När jag avslutat ännu ett möte tittade jag till henne och hon var jättehängig! Kändes varm.

Man såg på hela henne att något var tokigt. 

Jag svor över att jag inte tempat henne tidigare, för att veta hur hon ligger till i normal temperatur. Det  ska man helst göra.

Men, nu la jag henne på badrumsgolvet och tempade utan att hon protesterade alls. Bara det var lite skumt.

Och hon låg lite över normaltemperatur. Hundar ska ha max 39,5 hon hade 39,7.

Hm..

Jag la henne i min säng igen och blötte en handduk och la på henne och blötte ner tassar och nos.
Hon ville inte ha vatten, men när jag hällde vatten i min hand, då drack hon. 

Sen somnade hon igen. 

Jag hade flera möten som jag var tvungen att sitta i och jag tittade till henne där emellan och fortsatte att kyla tassar och även magen. 

Sen kom Lilleman hem och gullade med henne en stund. 

Han reagerade på att hon inte kom ner springande till hallen när han kom hem. Hon låg kvar i sin säng och lyfte inte ens på huvudet!

Då blev jag jätteorolig och bestämde att jag skulle tempa henne igen efter mitt nästa möte och hade hon feber då, så skulle jag ringa veterinären. 

(Typiskt att det var en dag full med möten och telefonen ringde där emellan..)

När jag var klar bar jag ner henne i köket och tänkte tempa och ringa.

Men väl i köket ville hon ner ur min famn, hon ställde sig och åt, lax och ris, som jag hade fixat till tidigare och som fanns i hennes skål.

Hon åt nästan hela portionen och sen ville hon ut, där hon kissade och sen kom hon in igen och viftade på svansen!

*phju*

Helt plötsligt så var hon mycket piggare igen!

Jättemärkligt!

Sen var hon nästan sitt vanliga jag hela kvällen och natten igen. Dagen efter var hon ute på baksidan och bajsade flera gånger, men var pigg och glad och idag är hon sitt vanliga jag igen.

Troligen har hon ätit något olämpligt. 

Och folk generellt är ju förtjusta i att ge henne lite ditten och datten. Det åker ner lite korv, lite ost, en och annan kakbit osv.

Jag upptäckte ganska tidigt att hon inte tål kyckling. Hon gillar det, men får ont i magen, riktig så att det knorra och kör och så blir det ett evigt springande.

Bara torrfoder går inte heller, hon fiser så att man behöver munskydd inne!

Så nu får hon ris, potatis och fisk.

Och jag har köpt lite annan mjuk färskmat, som bara är fisk eller nöt. Och alla har fått stenhårda förhållningsorder om att inte ge henne något annat alls.

Vill hon inte ha sin mat, då är hon utan. Hon äter när hon blir hungrig. 

Men sur är hon!

För vi har ju alltid något godare än det hon får. :-)

Det är väl nackdelen med små hundar, dom är känsligare än stora, som kan slafsa i sig en bytta smör utan att rynka på nosen.

Har man inte jobb, så skaffar man sig, brukade min farmor säga. :-)

Men det är så skoj med hund ändå. Det blir en helt annan dimension på något vis och hon har gjort gott för hela familjen.

Och nu när man inte träffar så många utanför familjen är det både mysigt och roligt att träffa på andra hundägare som är ute på morgonen. 

Aldrig mer ett liv utan hund!