Skitvirus!

Nu blir det här ett gnälligt inlägg, mer än vanligt! ;-) 

Amen va fasen. Höstterminen hann knappt börja, så bara rullar bacillerna in och folk är galet sjuka!

Minime har ju haft värdens otur! 

Hon missade ju första 3 dagarna pga operationen. Sen gick hon till skolan veckan efter och vaknade på fredag morgon helt utan röst. 

Sen kom febern, snoret och hostan. Nu 10 dagar senare, hostar hon fortfarande och febern kommer och går.  

Så irriterande! 

Maken likadant. Han vaknade förra torsdagen och kände sig rutten, sen har han hostat som värsta slemproppen sen dess. 

Nästan så jag börjar undra om dom har fått nya varianten av Covid som går nu? 

Det är så tröttsamt segt, man fattar ju att det bara är virus, men man vågar ändå inte vänta hur länge som helst med att kollas så att det inte är lunginflammation. 

Jag räknade med att inte så mång skulle söka sig till sjukvården söndag morgon, så vi åkte till närakuten för att vara på den säkra sidan. 

Tack vare att hon är så nyopererad så var det inget gnäll vi fick komma in ganska direkt och ta sänkan, som var normal. 
Sen kikade dom i öron och hals, lyssnade på lungorna och skrev ut lite starkare hostmedicin. 

Såhär kan hon ju låta ett par veckor till med lite otur så bara febern ger sig så får hon gå till skolan. I den här åldern känner man ju om man orkar eller inte. 

Stackars maken har feber igen idag och känner sig sämre än för ett par dagar sen. Jag tycker så synd om dem, hur kul är det?

Lilleman har ont i en axel och var till naprapaten förra veckan och fick det att släppa en hel del men nu har han ondare igen, så vi får nog boka en tid till honom den här veckan också. Som tur är så ligger mottagningen nästan där han går i skolan så han kan ta det på hemvägen. 

Allt som jag inte behöver vara inblandad i är bra! :-)

Men det är liksom alltid nåt som skaver. *suck* 

Tänk om det bara fick rulla på.. Jag fattar inte hur de som har en 6-7 barn får något vettigt annat gjort än hänger på vårdcentraler och tandläkarmottagningar! :-)
Är man 8-10 personer i en familj måste ju alltid någon vara sjuk tänker jag. 

Nåja, det har även ett riktigt skitväder senaste veckorna, eller klassiskt höstväder om man så vill. :-)

Men häromkvällen när jag var ute med hundarna gick jag på ett lite annat ställe än vi brukar just för att det var så jäkla blött och då slog det mig att vi kan se husen där äldsta sonen med familj snart flyttar in!

Där, på andra sidan skogen ska dom bo! 

Veckan har också inneburit en begravning. Makens farmor 97 år gick bort för ett litet tag sen. 

Tänk om man får bli så gammal?
Det slog en ju när prästen berättade om hennes liv, vad hon varit med om på nästan 100 år. När hon var liten fanns ju inget av det som vi idag tycker är helt normalt. 

Telefonen tex, tv, elektriciteten osv. 

Det var en fin stund och så vackra blommor, vi valde en rund krans i höstfärger. 

Båda barnen var tyvärr sjuka och var inte med. Det hade varit en så bra första begravning för dem, som aldrig varit på en tidigare. (vilket ju är fantastiskt! )

Vi hade tom köpt svart kavaj och vit skjorta till Lilleman, som vi nu får lämna tillbaks. 

Han kroknade dagen innan och hade det inte varit så många andra äldre med så hade han nog kunnat gå, men han smittade nog som mest jus då, så vi hoppade över det. 

Det var fint väder och blev jättevarmt efteråt, så det var ingen hit att vara klädd i svart. :-) 

Maken har inte kunnat vara med på några promenader på länge, så i lördags unnade jag mig och Bella en riktigt lång en. 

Vi lämnade Fjant hemma och så fick hon springa på lina i en skog vi är i ibland. Det var massa cyklar ute och rev runt, men dom klarade hon jättefint. 

Och nu är det otroligt vackert! 

Allt regn har gjort det så grönt och det finns små sjöar och vattendrag lite här och var.

Jag har blivit helt beroende av skogen. Det är där syret finns liksom. 

Som alltid när hösten härmar sig drar jag fram stickningen också. Jag kom på häromdagen att jag glömt hur man stickar flätor! :-)

Men efter en stund kom jag på det och det blev nya handledsvärmare. Det går så fort att sticka sådana och hundjackor. :-)

Fördelen med sjuka familjemedlemmar är ju att man kan vara riktigt, riktigt lat. Pyssel finns ju hela tiden men vi håller oss ju hemma och har fått ställa in flera grejer. 

Och då finns tid att kika på serier, läsa böcker och pyssla i trädgården. Jag försöker komma på banan med yogan igen också. 

Jag är verkligen en periodare med massor med saker. 
Men Yoga är så bra jag känner ju det i kroppen, så det måste jag bara göra. 

S

Höstbaciller redan.

Första riktiga jobbveckan har nu gått och jäklar det känns som att det är ett halvår sen man hade semester redan. 

Allt drog igång med en jäkla fart liksom. 

Och det hann ju bara dra igång så gjorde även bacillerna det. Både maken och Minime ligger däckade i feber och hosta. *suck*

Minime hann ju bara till skolan ett par dagar. Tröttsamt. 

Hela jäkla sommaren har gått och så snart skolan börjar, sjuk!

Nu i veckan ska vi på begravning, så om hon är på fötterna om ett par dagar, så behöver hon vara ledig igen. 

Höstterminen börjar bra. Not. 

Nåja, det gäller verkligen att ta till vara varje kväll man kan sitta ute och äta nu för att hålla sommaren kvar. 
Det är ganska varmt trots att det är grått och regnigt mellan varven. 

Vi gjorde pizza häromveckan och det är ju så lyxigt så det är inte klokt. Att kunna gå ut och sitta på sin egen tomt utan att ha en granne bokstavligen 20 cm från bordet. 

Usch för radhus! :-D 

Pizzorna blir så galet goda och precis som med kaffe, så är det alltid lite godare att äta utomhus. 

Min arbetsgrupp hade planeringsdag här hemma hos oss i slutet av veckan och det är så kul att provtrycka huset! 

Vi satt i matsalen och jobbade till lunch som vi sen åt ute. Vi blev kvar där och jobbade under eftermiddagen. 

Maken satt hemma och jobbad också, men han var ju på kontoret på övervåningen så vi störde inte varandra alls. 
När tonåringarna kom hem så skötte dom sig själv och vi stördes inte. Vi kunde tom sitta i två olika grupper ute och jobba, på var sin uteplats. 

Min chef konstaterade att "det här huset är som gjort för fest!" :-)

Tur att vi har två studenter kvar. *ss*

Man blir ganska trött i mössan efter en hel dags planering, så jag gick en lång prommis med hundarna efteråt och det var en helt ljuvlig kväll! 

Jag har ännu inte badat denna sommar! Ett dopp brukar jag ju ta, så jag får smyga mig ner någon kväll! :-)

Man känner ju att sommaren är på upphällningen och hösten runt hörnet, då blir man extra glad när blommorna börjar om!

Flera rosor är remonterande och blommar för andra gången nu. Så mysigt att få ännu en omgång. 

Hortensiorna blommar också nu. En som fanns när vi flyttade in är enorm, men blommar inte än så det blir ännu senare. 

Det fanns rosor här som jag inte har en aning om vad det är, men dom blommar också sent och fint. 

Kul att veta att dom kommer på sensommaren för jag har satt flera som blommar tidigt. 

Om ett par år kommer det att blomma hela sommaren, från maj till september. Älsk på det!

Jag har också fått rötter på en del av de ros sticklingar jag tog nu i sommar. Inte alla har tagit sig, men ändå en hel del. 

Nu vet jag att det här funkar, så då kan jag ta sticklingar av favoritrosoror varje år och dom som tar sig, dom tar sig. 

Snacka om att spara pengar! :-)

Nästa vår har jag förhoppningsvis ett litet växthus också där jag kan driva lite allt möjligt. 

Jag har varit iväg med min lilla Donna och lagt spår till ID hundar igen. Det är så kul!

Varje gång man träffar andra som är lika hundgalna som mig så blir man ju glad! :-) Endera har man hundar som hobby eller så har man inte. 

De som inte har tycker ju att vi är lite knäppa! :-D 

Nu la vi spår till en 16 veckors valp som är på upplärning så det var ett litet annat upplägg än förra gången. 

Nu träffade vi tre ID hundar som vi la spår åt. 

Det är så bra för de hundar som ska spåra får inte komma i närheten av min hund, för spåret ska var helt nytt. 
Det gör att hon hör hundarna skälla i bilarna och de som kommer ut får inte komma nära henne. Det är ju det hon har problem med sen hon blev jagad som yngre hund. Hon tror jämt att andra hundar ska ge sig på henne. 

Är dom på längre lina och har hög energi blir hon tokstressad. 

Just igår fick hon gå en bit framför den 16 veckor gamla valpen, som redan är större än henne och har galet hög energi. 

Den går inte, den studsar och hoppar! :-D

Men efter som att den inte får komma fram till henne så lär hon sig att det är ok. 

En av de andra ID hundarna är en stor hane som väger säkert en 40 kilo, även han har hög energi och skäller mycket och studsar. 

Nu såg hon att även han for omkring, men kom aldrig i närheten av henne. Sånt stärker henne och efter en stund lyfte hon tom svansen och hoppade runt lite själv. 

Efter att vi lagt spår så behöver dom ligga och mogna lite, så vi gick tillbaks till bilarna. Då testade en av förarna att lägga ett personspår till Bella för att se om hon hade nåt intresse. 
Hon visade lite godis för Bella och sprang sen en bit upp i skogen. Jag lät Bella lukta på en smeller som hon tagit på sig och sa sen "sök"... hon drog direkt iväg upp i skogen och hittade henne direkt.

Och när hon gjorde det så stannade hon, tittade på henne och lyfte en tass. 

Föraren skrattade och sa "Men perfekt! Vilken markering!"

Så, nu ska jag börja träna med henne. Först med barnen som bete och sen göra det svårare. Jag ska gå en kurs med henne så småningom, just nu hinner jag inte riktigt. 

Men, när jag är med och lägger spår, så får jag också träna med dem. Win win. 

Nu har jag gjort varsin startsmeller till hundarna. Alla borde ha det för om en hund rymmer eller springer bort i panik, då har man en doft som ID hundarna kan ha som start. Annars är det jättesvårt att spåra dem. 

Till när man har två, som sover i samma bäddar och delar filt osv, då kan ID hunden inte veta vilken hund som ska spåras, båda doftar olika och bädden doftar av båda. 

Jag borde göra något roligt med lillfjant också och funderar på rally lydnad. Det borde passa henne väl som är otroligt mat och godisdriven! :-)

Har man inte att göra, så skaffar man sig! ;-)

En liten blindtarm

Förra veckan drog jobbet igång på riktigt. Nästan alla kollegor är på plats igen och vips så rinner ju jobben in. 
Jag har en sådan funktion att jag ofta har mest att göra om ett par andra jobbar på bra! ;-) 

På tisdagen hade vi kontorsdag och det var så skoj att träffa alla på plats. Det var verkligen en rivstart, men vi hann ändå uppdatera varandra om sommaren lite. 

Det var rena skolstartskänslan när folk kramades i korridorerna och tjoade och tjimmade. 

Min arbetsgrupp samlade ihop oss för att gå och äta gemensam lunch när maken ringde. 

Minime hade jätteont i magen och kräktes. What? 

Hon var vaken med mig på morgonen innan jag åkte och åt frukost, pigg och glad. Lite pirrig inför skolstarten dagen efter, men inte sjuk.

Ok. Mår hon illa? Nej. Hon fick för drygt en timme tidigare plötsligt ont i magen, från naveln och ner på höger sida och ut i ryggen. 

Lite feber, men inget alarmerande, men blek. Maken tyckte att det kändes väldigt likt blindtarmsinflammation. 

Vi har haft sådana funderingar tidigare då hon haft on nästan på samma ställe, men då hade det inte varit någon fara utan annat. 

Jag åkte hem och pratade med henne och kände att nej det här är något annat. Hon kunde inte stå, inte sitta, inte ligga utan stod och vaggade som när man har förlossningsvärkar. 

Och då tänkte jag "jaha, ska vi sitta på akuten med någon som mår så här kass?" Jag testar och ringer ambulans. 

Och efter en stund kom dom och kikade på henne. 

De tog alla värden, klämde, ände och funderade och sen säger killen "tja, det här är nog ingen tvekan, hon ska till Astrid Lindgren så snart som möjligt, för det är nog blindtarmen". 

Tjahopp. 

Det var inte så akut att dom behövde göra mer, så vi packade ihop lite grejer och åkte in. Som tur var så var ju Lilleman fortfarande ledig så han fick vara hundvakt. 

Det var rätt lite folk på akuten som tur var, men tog ju tid ändå. Man undrar alltid vad i hela friden dom gör just vid första intaget. 

Det var en 9-10 personer i receptionen, men alla satt i en hög och tog in en person i taget. Efter en stund kom två ut och tog första värdena och informationen från de som satt och väntade. 

Sen tog det ytterligare en timme!

Minime hade inte mer ont än tidigare, men heller inte mindre. 

När vi väl kom in hade man bytt skift och en äldre dam tog hand om Minime. Efter lite frågor och koller så satte hon emlasalva på både händer och i armveck och hon fick ett armband med personuppgifter. 

Vi förstod att vi inte skulle bli hemskickade i alla fall. 

Efter en stund ropade läkaren in oss och efter att vi pratat lite blev maken och jag utskickade ur rummet och hon undersökte minime från topp till tå. 

(Det är så bra att läkaren ber att få träffa patienten själv! Det kan ju ha varit så att Minime behövt hjälp från någon form av övergrepp eller varit gravid tex. )

Läkaren gissade också att det endera var blindtarmen eller möjligen en cysta på en äggledare. Hur som krävdes ultraljud och blodprov och remiss skickades. 

Maken åkte hem och vi blev kvar. Efter ytterligare ett par timmar fick vi vagga iväg ett par våningar upp för ultraljud. 

Och det tog ju inte lång stund innan läkaren kunde visa oss vart den låg och att den var mycket större än den skulle vara. 

Väl nere på rummet igen kopplades hon upp mot dropp och fick Alvedon. 

Hon var blek vid det här laget och jättehungrig. Hon hade ju ätit frukost vid 07, som hon sen kräkts upp och sen inget mer och nu var klockan 18. 

Det dröjde inte länge efter att droppet var satt innan hon fick tillbaks färg på kinderna. 

Efter ytterligare en stund kom läkaren tillbaks och sa att det var som vi misstänkte och det krävdes operation för att ta bort den. 
Men, eftersom hon är 14 så måste vi byta till SÖS där alla barn över 10 opereras. *suck*

Bara att ringa maken att komma och skjutsa oss, då var klockan 19 och vid 19:30 klev vi in på avdelningen där och blev så bra emottagen. 

Jag fick kaffe och en macka som ju var gudomligt gott efter så många timmar! Jag hade ju inte hunnit äta lunch.

Minime fick duscha och klä sig i regionens snygga underkläder och nattskjorta och sen bäddades hon ner och vi kunde bara vänta. 

Hon fick nytt dropp och alvedon på dropp. 

Jag bäddade ut min säng och se låg vi där och väntade. Vi sov lite i omgångar, men det kom ju in personal hela tiden som kikade på henne och tog prover. 

Kirurgen kom in vid 02 och klämde på henne och berättade om hur operationen skulle gå till. 

Klockan 04 kom dom in och väckte oss och sa att nu var det dags. 

Jag fick klä på mig lite härliga kläder och sen rullades hon iväg till operation där vi träffade jättemysiga sköterskor som förberedde henne. 
Precis när allt skulle påbörjas och hon hade fått en skvätt lugnande, så ringde narkosläkarens telefon och han fick springa ner till förlossningen. 
Sköterskan funderade en stund men insåg sen att dom var en personal för kort, så Minime rullades in på uppvaket som låg precis bredvid och så väntade vi i 1,5 timme till. 

Men klockan 6 rullades hon in igen och jag gick tillbaks till vårt rum och tvärslocknade. 

1,5 timme senare ringde personalen mig och sa att hon låg på uppvaket igen och allt har gått bra. 

Det hade varit en inflammation, men inte så svår att dom behövt koppla på antibiotika som man gör om inflammationen är stor och om den riskerar att spricka eller har spruckit. 

Om det behövs så blir man kvar ett par dygn extra för att det måste vara med dropp fösta dygnen. 

Nu behövdes inte det, så nu skulle hon bara vakna, kunna gå på toa, äta lite och kunna röra på sig, sen fick vi åka hem!

Så, klockan 15 kom maken och hämtade oss. Så skönt!

Då hade hon sovit nästan hela förmiddagen och kräkts ett par gånger, dessvärre även upp den lilla lunchen hon fått ner. 

Men när hon kräkts andra gången, då kände hon själv hur det släppte och kunde tom gå ner till bilen själv.
Vi hade bokat en rullstol för att jag tyckte att hon var så otroligt svag, men hon repade sig fort sen. 

Vi gick ut till parken nedanför vårt rum under tiden vi väntade på maken och det var jätteskönt. Hon ville inte det först, men kände sen när vi satt där att det var jätteskönt! 

Väl hemma bäddade vi ner henne på soffan i tv rummet och sen har det gått fort. 

Efter ett par dagar har hon kunnat trappa ner på värktabletterna och går riktigt bra. På lördagen kunde hon tom dra på sig ett par jeans. 

Mest ont har hon i naveln där man gick in med kameran och sen av att hon varit svullen av gasen man blåser in för att få lite plats. 

Men - på måndagen gick till skolan och har då bara missat tre dagar vilket ju är kanon.  Så vi är jätteglada över att vi fick så snabb hjälp, det gjorde ju att hela processen gick snabbt.

Det har ju tom varit rejält varmt flera dagar nu också, men man känner verkligen att det är på sluttampen nu. 

hej höst!

Så är det då dags att dra igång hösten. Just nu är värmen tillbaka och det känns inte lika höstigt som förra veckan, då hade det regnar varje dag i två veckor, men ändå, när skolan drar igång så är hösten här. 

Men - sommaren är ju inte slut som tur är. Och nu gäller det verkligen att njuta av varje varm stund och suga i sig allt. :-)
Det är lätt att man glömmer bort det när allt är igång igen, men bara att sitta ute och äta middag efter jobbet gör ju att sommaren är kvar. 

Vi har jobbat hårt på att få det klart utomhus innan vi börjar jobba igen och i helgen gjorde vi det sista vilket är jätteskönt! 

Jag städade inne så länge det var blött väder ute. Under sommaren har innemiljön havererat för vi har bara varit inne och släppt grejer ur händerna och gått ut igen. 

Ingen annan i huset ser ens när det är rörigt, så det är bara jag som lider av det, men oj så jag lider av det! :-D 

Men, med hög musik (som väckte trötta tonåringar som kom ner och suckade "mammaaaa" :-)) så städas det ju i raks fart. 

Gräset har vuxit över alla bräddar tack vare det eviga regnandet, både det som fanns och det nya vi sått så det klipptes. Direkt ser även trädgården städad ut. 

Killarna kapade och klöv all ved som legat på baksidan och jag kunde kratta bort allt krafs.. Det är så skönt att ha det städat och fint överallt när man inte hinner med på samma sätt. 

Nu är det bara halva uteplatsen på kortsidan av huset som inte är i ordning. Men vi har nu härliga sittplatser på två ställen. 

Vi har fått ärva en utesoffa av svärmor som passade perfekt. Det kommer att bli ljuvligt att sitta här ute på sena kvällar eller när det regnar. 

När jag satt utanför köket häromkvällen och tänkte på vad vi hunnit med på det året vi bott här så blir man ju imponerad av oss, faktiskt. 

Det finns ju saker man vill göra, men dygnet har sina timmar och att vi hunnit med allt är rätt galet. 

Men, när vi väl bestämmer oss och bara kör, så går det fort och vi peppar och stöttar varandra. 
Nu har vi dessutom haft med Lilleman i mycket och han är så duktig!

Sen vi flyttade in har vi renoverat hela huset förutom ett badrum, ett sovrum och tvättstugan.

Vi har vänt upp och ner på hela tomten och byggt två altaner, vi har grävt bort två stora blombänkar och lagt plattor för utekök och ofyren.
Vi har grävt bort löjliga mängder stenplattor och sått gräs, vi har tagit ner två stora granar och flera tujor och ersatt med spaljéer.
Vi har låtit tvätta och måla taket och jag har tvättat nästan hela undertaket så att det är vitt igen.

Många av projekten är sån som tar tid och är tungt rent kroppsligt, men jäklar vad vi har slitit. Utöver det, så har jag varit på landet och rensat och rensat. Städat och slängt allt skrot som vi samlat på oss genom åren och det är inte lite.

Vi har ju kört ut allt som inte fått plats i radhuset dit (precis som att vi hela tiden vetat att vi ska ha hus så småningom igen) gamla leksaker och kläder som man kan använda där ute men inte passar i vardagen.

Men nu har jag renast helt galet och även gjort ett av de små husen till förråd.

Nu när vi inte hinner vara där lika mycket som vi brukar och inte heller vill, så vill jag ha huset klart att hyra eller låna ut till andra i familjen.

Och då vill man inte ha det rörigt eller ha en massa privata grejer där. Vi ska kunna ge ut nyckeln och veta att det är ordning där.

Men- det har ju gjort att sommaren har varit slitig. Men kul! Jag älskar ju att röja, rensa och städa.

Dock var vi så värda det där glaset vin på årsdagen av in flytten!

Fy fan vad vi är bra!

Men, nu är det ändå skönt att allt drar igång igen. 

Förutom allt som händer i jobbet så har vi annat kul på gång förstås. 

Minime fyller 15 i höst - och går nu sista året i grundskolan. Jävlar vad vi ska fira när hon går ut nian! Då har jag äntligen inga barn kvar i grundskolan efter att ha haft barn där i 24 år när hon slutar, en flaska champagne kommer inte att räcka! :-D

Förutom hennes födelsedag, har vi även ett namnkalas och ett 50 årsfirande plus att äldsta sonen med familj flyttar hit till området i slutet av året. 

Så hösten kommer att vara full av roliga saker och gå otroligt fort antar jag. Det gäller att hålla i hatten! 

Jag hoppas också kunna lägga mer tid på hundarna i höst också. Hur är det möjligt tänker säkert många, hela mitt liv handlar ju om dessa pälsbollar! :-D

Men - dom ska ju tränas också och över sommaren har jag knappt tränat dem alls. Dom må vara små, men även dom behöver lydnadstränas och kommunikationstränas. 

Just nu lägger jag mycket tid på inkallningsövningar och dom får springa på lina. Inkallning är man ju inte klar med någonsin utan det ska tränas jämt, för att förhoppningsvis funka vid skarpt läge. 

Det är så vackert i skogen nu. 

Trots allt regn börjar vissa löv dra i gult och ljungen lyser lila. Så vackert! 

Jag får inte nog av våra skogspromenader och turligt nog inte hundarna heller! :-) 

Båda får springa sig slut och är lugnare övriga dygnets timmar och sköter sig bättre på vanliga promenader. 

I söndags tog vi en lugn och långsam promenad och bara nöjt av värmen, dofterna och ljuden. 

Det kördes båtar på sjön, syrsorna spelade, det doftade grillos och nyklippt gräs. Alla trädgårdar man går förbi är så fina och välskötta så det är fantastiskt att strosa runt. 

Fördelen att gå med hund är att dom stannar titt som tätt och nosar i buskar och då är det inte ett dugg konstigt att stå och där och glo! :-D 

Jag har också börjat pyssla med smådetaljer i vår trädgård. Jag älskar ju lyktor och lyktor som hänger i träd är det bästa. 

Så nu hänger det en hel hoper!

Det känns som att vi har landat på en mycket bra plats nu, äntligen. 
Allt funkar bättre när man trivs och det är inte alltid lätt att hitta vad det är som skaver, egentligen. För mig har det helt klart varit boendet. 

Jäklar vad jag har vantrivts i radhuset. Den frustrationen har lagt sig som ett dammlager över mycket annat. 

Lite sorgligt, men ibland är det svårt att sätta fingret på vad som skaver. 

Så var sommaren över...

Vi har ju jobbat som galningar hela semestern (nåja, sommaren) för att få våra sommarprojekt klara. Vi hade en lång lista och vi ÄR klara! 

Galet! 

Maken och Lilleman satte sista spaljéerna på uteplatserna, så nu är det verkligen bara finlir kvar. 

På stora altanen har vi satt låga spaljéer mot grannens häck, både för att det ska vara snyggt och lite insynsskyddat, men också för att man inte vill att någon ska backa med sin stol och lägga sig på rygg i grannens häck! :-D 
Fjant har också rymt in till dem genom ett liiiitet hål i häcken, men nu är det stängt. 

 

Vi har också gjort annat med barnen sista semesterveckan. Dom är ju stå stora så ska dom hänga med oss behöver det ingå mat i någon form! :-)

Så vi drog på VIP bio och såg Mission Imposible som var jättebra! Och där får man äta i salongen under filmen. 

Det går ju inte att se film på något annat sätt efter att VIP salongerna kom. :-)

Minime har pratat om Fjärilshuset jättelänge. Hon älskar sköldpaddor och grodor, så det är ju himmelriket för henne! :-) 

Både äldsta sonen med äldsta barnbarnet och äldsta dottern med minstingen hängde med, så det blev en familjedag! :-) 

Lilleman har pratat om Texas Longhorn hela sommaren, så vi avslutade semestern där med en rejäl söndagsmiddag. 

Jag hade två dagar ledigt till den här veckan och har passade på att fixa massa admin de dagarna. Sånt som jag skjutit på och måste få fix på. 

Så - nu är jag helt klart för höst! :-)

Märkligt att det alltid blir så. På våren/ försommaren vill man ju inte att sommaren ska ta slut. Man vill dra ut på det jäääätelänge!

Sen, när man kommer in i augusti, så ser åtminstone jag fram emot hösten ändå. Till nu när vädret inte riktigt är så somrigt.. Jäklar vad det regnar och regnar. 

Nu är jag liksom "klar" med sommaren och så blir det i stort sett varje år!

Lite konstigt är det att tänka att vi flyttade in den 12 förra året. Om en vecka helt enkelt. Då var det ju galet varmt. 
Men, nu ser jag fram emot hösten faktiskt, riktigt mycket! 

När man behöver klä på sig lite, men solen är varm. Klyva ved, kratta, baka bröd och köra långkok. Läsa böcker, träna med hundarna, ha familjemiddagar. 

Massa mys! :-) 

Hundarna har fått massa skogs bus under semestern och det är nog det jag saknar mest med mörkare årstider. 

Det blir ju bara helger man kan var ute i skogen då. Det finns vissa gångvägar som är upplysta men det blir inte samma sak. 

Jag har pannlampa, men jag behöver skaffa lampor som jag kan hänga på hundarna, så kan vi åtminstone gå ut i skymningen. 

Gullrumporna! Dom har så skoj i skogen! 

Jag har bestämt att gå någon form av kurs med Bella där hon får söka och nosa. Hon mår så bra av det. 

Vi skulle ha varit ute och lagt spår i veckan, men det regnade så galet så vi avbokade det. 

Men vi har fått bra kontakt med en grupp som har ID hundar och kommer att få testa att spåra tillsammans med dem. 

Det blir kul.

Jag kunde inte låta bli att klicka hem två nya selar till dem också. :-)

Det blir så smutsigt nu så man behöver ha flera...

..plus att det nu är dags för regnjackor när det bara öser ner och inte bara är blött utan smutsigt! 

Jag har äntligen hittat bra jackor, som täcker stor del av magen och har ben. Plus att de öppnas på ryggen så man kan ha sele under om man inte vill ha över. 

Och man får plats med en tunn tröja under till lillfjanten som ofta fryser när det blir kallare. 

Den här jackan är även bra att ha när det är snö/ snöslask. Då fastnar inte snön på magen och man drar inte in litervis med grus. Och eventuellt salt fastnar inte i pälsen. 

Folk tycker ju att man är lite knasig som klär på hundarna, men det är ju för deras skull. 

Det är inte kul att få in småsten i den här pälsen. 

Idag när vi var i skogen, syntes den senaste tidens regn rätt bra. Det var stora pölar och små sjöar lite här och där. :-)

Hundarna hade jättekul, men var ju bara att lyfta in i duschen när vi kom hem. Så jackorna behövs även om det inte regnar insåg jag. 

Den här lilla gullungen har varit här ett par dagar tillsammans med sin mamma. Pappan har varit iväg och "krigat" ett par veckor så det blev ju lite långsamt för dem så dom bodde hos oss i två omgångar. 

Han är så lugn och mysig. Gråter väldigt sällan, mest när han bli akut hungrig och maten ska komma NU. 
Sen äter han på fem blanka sekunder, så dottern får tom säga till honom att andas lite emellan. :-D 

Det är så kul att amningen går så fint för henne, jag fick det ju aldrig att fungera och ammade bara ett par veckor. 

Att helamma tills det är dags för smakisar och gröt är ju fantastisk. 

Vi har knappt märkt att dom varit här! :-) 

Nu är det fredag i morgon och sen, nästa måndag drar jobbet igång på riktigt. Minime börjar skolan på onsdag och sen veckan efter lilleman. 

Och vips så är det höstlov! :-)