Det är märkligt hur man fungerar ändå.
Dagarna innan det är dags att återgå till rutiner och ny termin, så känner man starkt att man inte är där. "jag är inte klar".. liksom.
Men, sen när det är dags, så är man ändå där och välkomnar vardagen och rutinerna.
Nu har jag ju jobbat alla mellandagar, men jobbat på distans nästan hela tiden och barnen har varit lediga.
Nu har jag ju jobbat alla mellandagar, men jobbat på distans nästan hela tiden och barnen har varit lediga.
Och behöver man inte jaga upp dem ur sängen, så är man liksom ledig ändå! :-)
Men - Nu känns det verkligen som att jag är i fas med det mesta och kan ta mig ann våren. Jag är på något sätt tillbaks på samma plats som jag var samma tid 2021.
2020 var ju livet som vanligt, ända fram till mars när pandemin slog till. Men, jag kunde ändå hålla mig till mina vanliga rutiner, maten, träning osv under hela 2020.
Vi var ju jättemycket på landet hela det året och kunde njuta av sommaren, som ju blev otroligt lång, när vi var där och jobbade 100% på distans. Vi hade tankar på att flytta ut permanent.
Jag tog långledigt över sommaren, just för att jag hade lite att göra på jobbet pga pandemin och det var lämpligt att maxa alla semesterdagar osv, plus lite tjänsteledighet.
2020 var ju livet som vanligt, ända fram till mars när pandemin slog till. Men, jag kunde ändå hålla mig till mina vanliga rutiner, maten, träning osv under hela 2020.
Vi var ju jättemycket på landet hela det året och kunde njuta av sommaren, som ju blev otroligt lång, när vi var där och jobbade 100% på distans. Vi hade tankar på att flytta ut permanent.
Jag tog långledigt över sommaren, just för att jag hade lite att göra på jobbet pga pandemin och det var lämpligt att maxa alla semesterdagar osv, plus lite tjänsteledighet.
Sen lättade pandemin, 2021 startade och körde ihop sig totalt ganska så snabbt. Jag kom av alla rutiner som fanns. Jag fick ställa allt som var jag och mina behov långt bak i garderoben och bara finnas och kämpa för andra.
Vi flyttade tillbaks till "stan" och jag vantrivdes mer än vanligt i radhuset efter så lång tid på landet.
Där insåg vi också att vi inte skulle kunna flytta ut som vi planerat, inte på länge faktiskt, vilket gjorde att jag vantrivdes ännu mer.
Vi flyttade tillbaks till "stan" och jag vantrivdes mer än vanligt i radhuset efter så lång tid på landet.
Där insåg vi också att vi inte skulle kunna flytta ut som vi planerat, inte på länge faktiskt, vilket gjorde att jag vantrivdes ännu mer.
Som tur är hände roliga saker under både 2020 och 2021 som gav ljusglimtar och sen köpte vi ju hundarna.
Vad dom betyder för mig tror jag ingen riktigt förstår. För min mentala hälsa faktiskt.
Att komma mig ut i skog och mark och på långa promenader, rensa huvudet och fokusera. Och - få motion när allt annat havererat.
Men - nu!
Att komma mig ut i skog och mark och på långa promenader, rensa huvudet och fokusera. Och - få motion när allt annat havererat.
Men - nu!
2022 har ju varit stressigt av uppenbara orsaker, men att hitta drömhuset och flytta in har ändå varit otroligt härligt.
Att inte bara hitta "huset" utan också omgivningarna som är helt magiska är underbart!
Att inte bara hitta "huset" utan också omgivningarna som är helt magiska är underbart!
Nu har vi plats, behöver inte vara på varandra, vi har sociala ytor och huset i sig har en fantastisk atmosfär.
Det är stort, men mer lättstädat än när man bor trångt. Vi jobbar hårt på att var sak ska ha sin plats och finns ingen plats ska det inte vara här.
Det är roligare att hålla ordning och städat när det inte känns som att man skottar snö i snöstorm som det faktiskt är även på landet.
Där har vi enorma ytor ute, men inte inne. Det är helt ok, men även där skulle det behöva rensas bort massor, vilket ska göras nu med.
Det är roligare att hålla ordning och städat när det inte känns som att man skottar snö i snöstorm som det faktiskt är även på landet.
Där har vi enorma ytor ute, men inte inne. Det är helt ok, men även där skulle det behöva rensas bort massor, vilket ska göras nu med.
Inte bara huset är toppen utan även området är guld!
Senast nu helgen hittade vi ett nytt stråk i skogen som är så mysigt och där vi kan gå flera olika vägar och vi hittar nya stigar hela tiden.
Så härligt och oväntat. Vi är närmare allt (om man jämför med landet) men det finns ändå fler möjligheter att ta sig ut i skogen.
Nåja, nu är vi klara och inväntar bara en soffa och en fåtölj som kommer i veckan, sen ska vi köpa fyra fönsterlampor. Sen är huset klart inne!
Så härligt!
Så härligt!
När det blir vår och man vill vara ute och på landet, då är det klart här inne.
Men, det innebär att det nu är läge att komma tillbaks till sånt som är bra för en som tex maten!
Jag har ju slutat äta synligt socker nu och är inne på vecka 2. Det går över förväntan bra! Jag brukar ju kunna ha huvudvärk och bokstavligen klättra på väggarna av sockersug, men inte nu vilket är skönt.
Det är "bara" ett aktivt val nu att inte äta det eller helt enkelt inte köpa godis, kakor och annat jox.
Det är "bara" ett aktivt val nu att inte äta det eller helt enkelt inte köpa godis, kakor och annat jox.
Men när jag inte äter godis och skit, så blir ju maten viktigare och även att äta bra mat, så nu har jag styrt upp det också.
Det är ju inte bara för att äta bättre, utan även för att slippa stå och dra i kylen och undra vad vi ska äta och sen när man kommer på vad vi ska äta så fattas det ingredienser.
Vi har ätit så mycket hämtmat under hösten och varit i o- fas, så mat jag lagat har inte blivit ätet för det har ätits mellan måltider osv. Det är ju inte bara för att äta bättre, utan även för att slippa stå och dra i kylen och undra vad vi ska äta och sen när man kommer på vad vi ska äta så fattas det ingredienser.
Nu jäklar styr vi upp oss! :-)
Jag blev så glad när jag hittade den här boken nu när jag packade upp alla böcker! Jag har läst den från pärm till pärm och tagit inspiration till matlistor för flera veckor.
Det är vardagsrecept med lätta och hyfsat snabblagad mat, med ingredienser som man har hemma, inga konstiga grejer.
Man blir ju lätt blank i skallen varje gång man ska åka och handla. Kyl och frys är nästan alltid full, ändå är den ständiga frågan "vad ska vi äta?"
Man blir ju lätt blank i skallen varje gång man ska åka och handla. Kyl och frys är nästan alltid full, ändå är den ständiga frågan "vad ska vi äta?"
Ungarna är ju hopplösa, dom tycker jämt att det inte finns något att äta, om det inte finns snabbmat hemma.
Måste man tillaga maten på något sätt, då finns inget att äta. :-)
Måste man tillaga maten på något sätt, då finns inget att äta. :-)
Så, nu lagas lite mer mat varje gång och det blir matlådor och mat för ungdomar att bara mickra.
Inte dumt för oss vuxna att ha matlåda heller faktiskt.
Barnen fick önska mat och så blandade jag upp det med lite annat. Jag vet ju tex att efter 2-3 dagar kan man göra lite "pytt" av rester som finns.
Lilleman har suktat efter Snitzel i flera veckor, så idag gjorde vi det. Det gjorde inte ont att coop råkade ha extrapris på just fläsksnitzel när vi var där. :-)
Det är inte varje gång jag orkar göra egen "riktig", det blir lätt den färdigköpta som bara ska stekas på, men idag blev från grunden.
Löjligt gott, med potatis, citron och ärtor.
Löjligt gott, med potatis, citron och ärtor.
Och även här blev det ju matlådor. Guld när det blir tight om tid.
Jag har också börjat yoga igen, som jag ju älskar men helt tappat bort!
Nu har jag laddat ner en app med 5 minuters yoga, där jag gör en ny 5 minutare varje dag och lägger till någon av de jag redan gjort så att jag får ihop ett pass.
Härligt.
Härligt.
Det är ju inte så att dessa 15 minuter inte finns. Klart dom gör, det ska bara göras.
På helgerna yogar jag på morgonen och på vardagarna blir det på kvällen.
Nu är all jul utslängd ur huset också och tulpanerna har hittat in.
Jag mår ju fysiskt dåligt om det är rörigt omkring mig. Jag vill ha det städat och skorna på rad i hallen liksom.
Då är det lättare att ha ordning på annat också.
Så nu är jag så redo för 2023!
Jag ska inte jinxa det, men nu är jag så förberedd jag kan vara, bättre än på länge.
Sen kan man ju tycka att det inte kan bli värre nu än de tre "skit åren" som vi ändå haft nu. Det är TRE år sedan pandemin drog in.
Sen kan man ju tycka att det inte kan bli värre nu än de tre "skit åren" som vi ändå haft nu. Det är TRE år sedan pandemin drog in.
Skulle bara det här eländiga kriget upphöra - då kunde livet traska på i tofflorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar