Ut på andra sidan.

Sådärja, nu får vi väl säga att vi är ute på andra sidan av karantänen. 
Vi åkte ju på det alla fyra vilket ju var väntat. 

Lilleman var förkyld, men inte mer. Han var med på alla lektioner hela veckan så han saktade inte ens ner farten lite grand.. 

På torsdag kväll samma vecka efter att vi varit ute med hundarna började jag frysa. 

Jag blev liksom aldrig varm, frös om fötterna och satt med dubbla filtar. Jag kände också hur det drog i luftrören och jag hade en lite lätt, torr hosta. 
Jag gick och la mig tidigt och när Bella väckte mig vid 02 för att hon behövde ut och kissa kände jag direkt att jag inte längre frös. 

Jag var jättevarm!

Och visst, 39,2 visade tempen och hostan hade blivit blötare och intensivare. Jag tog ett test redan då på natten, som visade negativt. 

Jag mailade jobbet, kröp i säng och låg sen kvar där mer eller mindre till söndagen. 

På fredag kväll visade test nummer två tydligt att jag åkt dit. 

Jag hade hög feber och hostade rätt rejält, men jag hade inte ont i halsen eller lederna, så jag blev aldrig orolig. 
Min dos 3 hann ju inte göra något eftersom jag fick den ett par dagar tidigare, men jag har varit betydligt sjukare när jag haft "vanliga" förkylningar. 

Nåja, maken tog sitt täcke och bäddade ner sig på soffan i vardagsrummet, men Minime kunde inte låta bli att springa in till mig titt som tätt och lagom på lördag började hon hosta och på kvällen hade hon 38 i feber. 
Och på söndag var hon rejält förkyld, men inte förrän på måndag kväll testade hon positivt. 

Maken försökte hålla sig från oss alla och lyckades faktiskt hålla sig på benen ytterligare ett par dagarna men sen kroknade han också. 

Han har knappt haft feber, men en otroligt seg hosta. Man kan väl säga att han kände sig rätt under isen ända tills i lördags.
Men, han har inte fått något utslag på Coronatesten. Dock är det nog det han haft, för vi har inte träffat några andra människor sen förra måndagen så det kan inte varit något annat. 

Så att båda barnen gick på distans två veckor och även halva denna vecka var jättebra! Vi hann piggna på oss med råge. :-)
Minime var sjuk på måndagen veckan efter att jag kroknade och sov bort stora delar av dagen, men resten av veckan var hon med på alla lektioner. Hon fick känna efter själv och valde att vara med. 

Jag tog fredag och måndag sjukledigt och har jobbat resten av veckan. 

Så summa summarum så blev vi inte jättesjuka och det tackar jag vaccinet för. Skönt att vi alla hade minst två doser. 

Hundarna var helt underbara under de dagar jag låg sjuk. Dom låg tillsammans med mig i min fotända av sängen och gick knappt ut för att kissa. 
En av dagarna åt dom inte ens. 

Så när jag så småningom piggnade på mig och kunde ta en kvällspromenad med Bella, var det ju helt underbart!

Plus att det snöat lite. 

En morgon dök solen upp och jag stod länge och bara sög i mig all d vitamin! :-)

Men, allt har ju liksom tagit stop nu i två veckor då vi både suttit i karantän och varit sjuka. Vi har stora beslut på gång, som vi inte kunnat ta, för att vi varit sjuka. 

Man vet ju faktiskt inte hur dålig man kan bli, så att ta nya stora beslut när man är mitt i det är inte så smart. 

Men nu så. :-)
Och målandet av kontoret stod still i två veckor, men nu är rummet snart klart. Skönt!

Jag är inte så bra på att saker tar stop och det blir vakuum på saker. Men jag tränar på det. 
Den här veckan kan vi flytta tillbaks in på kontoret. Det är så jäkla rörigt när jag sitter i köket och maken i vardagsrummet.
Rörigare än vanligt. 

Och det är ganska skönt att ha haft infektionen nu, när vi snart kommer att släppa restriktionerna, vilket jag tror händer i mitten av februari.

Det är så många som varit sjuka nu eller är. Jag vet knappt någon som inte varit sjuk nu. 

Den här veckan vågade jag mig tom på att ta ett möte på kontoret. Vissa saker blir så mycket lättare att ta när man sitter och funderar. 
Jag skulle på en utbildning på plats i slutet av veckan, men det ändrades nu till digitalt trots allt. 

Det ska bli lite skönt att saker börjar återgå till det lite mer normala. 

Det är helt galet när man tänker efter att Lillemans nästan hela högstadietid har varit pandemi! 

Han gick vårterminen i 7:an när det brakade loss och nu går han snart ut 9:an. 

Vintern har dock kommit åter!

Usch det är kallt och halt. 

Vi är nog ganska många som längtar efter vår och värme n! :-)