Längtan efter en isfri tillvaro.

Usch, nu är jag trött på vintern. 

Eller kanske inte vintern som sådan, men halkan. 

All snö har ju regnat bort för länge sedan och nu återstår bara is. Det känns bottenfruset.

Men, vi är ju bara inne i februari så det återstår ju minst 2 månader, kanske mer. Det är lika bra att ställa in sig på det. 

Sen förstärks ju ledan av att vi denna vinter har hund, så vi är ute mycket och halkan märks mycket mer än annars.

Hundarna är också less på kylan.

Jag längtar tills att det blir ljusare på morgonen så att det är en njutning att gå ut med dem vid 07. 

Så är det inte nu. Usch.

Jag försöker göra saker med dem inne för att kompensera och i helgen testade jag en liten kluring.

Jag hängde toarullar med godis på ett snöre och så var dom tvungna att klura ut hur dom skulle få ut gottiset.

Och roligt nog så var det lillfjant som knäckte koden!      

Vi brukar ju tycka att hon inte är lika smart som Bella, men det är hon nog. :-) 

                                                        

Dom är så roliga nu, för dom busar och leker mycket. Det är så kul att se.

Och dom kryper ihop bredvid varandra allt oftare. 

Av olika orsaker har vi inte kunnat åka till landet på jättelänge.

Julgranen står fortfarande inne tex, men vi har helt enkelt inte hunnit dit. 

Nästa helg blir inte heller, men jag klurar på om jag och hundarna skulle åka ut över lördagen bara.

Båda behöver klippa klor och den servicen har jag ju där ute. Jag får se.

Som tur är kommer vi att kunna vara där på sportlovet och då kommer jag att hinna fixa allt som jag inte hunnit med nu.

När solen sken igår och jag satt på balkongen med näsan i solen, då längtade jag så att det gör ont!

Det händer grejer som ännu inte är helt officiella och jag går och väntar på lite saker... Jag är inte så bra på det så det äter energi. 

Men, snart så bör allt gått i lås och då kan vi återgå till allt annat vi brukar göra. :-)

Det blir en spännande sommar på så många sätt. 

Just nu är jag så glad över att ha hittat en ny, jättebra naprapat! Han är magisk. 
Jag har haft ont i en höft i nästan ett år, som smugit sig på och gjort att jag slutat yoga. Det som är så viktigt för mig.

Men när inte halva kroppen hänger med och det inte går att göra alla rörelser, då har jag lagt ner det.

Vilket ju är galet. Höften hade mått bättre av att jag hållit i. Nåja, nu har jag varit där ett par gånger och igår tog han tag i höften. Det onda sitter där, men roten till det sitter i bäckenet som helhet.
Han har en helt annan metod för hur han jobbar, så det är väldigt lite "slit och drag" utan mer att han trycker på olika punkter.

Det känns jättefjantigt när man är där, men höften är redan bättre och jag har träningsvärk i hela bålen och bäckenet!

Som att jag har tränat core igår! 

Plus att jag blev jättetrött när jag kom hem. Jag bara stöp i säng!

Men jag saknar mina yogapass så jag hoppas att han får fix på mig så att jag kan återgå till mina härliga pass. :-)

Det är så mycket som ramlar på plats i år, så jag tänker att 2022 kommer att kompensera för 2020 och 2021.

Saker blir så tydligt och det är på något sätt som att dimman har lättat. 

Det hänger inte så mycket ihop med pandemin som andra saker. 

Men jag är tacksam. Så tacksam för så mycket. 

Livet är ju upp och ner och det är ibland en jäkla uppförsbacke, men i det stora hela, så är jag så tacksam för så mycket och så många som finns i mitt liv.
Det är länge sedan jag hade sockerdricka i magen, sån där ren och skär glädje och förväntan, men nu har jag det! :-)