Blåbär i mängder! Finns löjliga mängder och snart är frysen full.
Veckan har varit otroligt blåsig. Det har blåst nästintill storm och en kväll när jag varit ute i skogen, märkte jag att något inte stämde i trädgården. En av våra björkar hade vikt sig på mitten!
Som tur var, hade den en ganska stor gren som tog emot i marken så den stannade ovanför den stora honungsrosen och båten.
Ren tur.
Rosen klarade sig mirakulöst, men jag fick klippa bort en del. Och toppen på den halva björk dom rosen klättrar i gick av, så hela rosen liksom föll framåt. Så jag klippte bort massor, för att inte tyngden skulle få allt att ryka.
Nåja. Vår damm är klar!
Nu finns det vatten och stockar runt. Jag har satt lite växter men behöver hitta riktiga vattenväxter.
Himlen har varit grå stor del av veckan. Det har regnat var femtonde minut.
Det går inte att få en vackrare och fräschare frukost!
Och rosorna levererar! Otroliga mängder blommor. Jag försöker klippa bort allt utblommat för att dom ska orka länge.
Men jag har aldrig sett den här blomma så riktligt förut.
Och det är så najs att kunna plocka sina egna buketter. Ren njutning!
Kvällens middag blev pannkakor med, surprise -blåbär och grädde. Så gott! Jag testade ett nytt recept på frallor idag som jag hittade på Charlotte Perellis blogg. Lätt att veva ihop och så gott!
Tom Minime gillade dem och då är det gott!
Det gick fort att fixa dem så det blir en ny favorit.
Jag funderar på att lägga i blåbär i morgon och lägga smeten i muffinsformar.
Vi har landat i att vi nog måste gå över till glutenfritt och kaktosfritt nu.
Bara Lilleman får äta vad han vill.
Maken blir jättesjuk av gluten och då inte ont i magen, utan riktigt sjuk.
Minime är känslig för laktos och hon undviker självmant mjölk men nu har vi insett att inte youghurt och glass funkar heller.
Och då blir det smidigare att vi alla äter laktosfritt.
Det är ju ingen smakskillnad.
Hon äter nästan inget bröd heller om det inte är nybakt Levian så att hon gillade det här var toppen.
Det känns som att vi sent om sider landat i kosten nu efter massa års hattande. Det är som att huvudet inte fattar vad kroppen signalerar.
Inlärningskurvan är lång!
Men, nu så...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar