Lax och eldboll.

Åh vilken härlig helg vi haft!
Alla barn, under samma tak, tänkte jag skriva, men icke! Dock på samma tomt! :-)

Stora sonen fyller 27 år i veckan och det måste ju firas, då det går att göra det utomhus. Vi hade tur med vädret som var strålande sol hela dagen.
Vi har inte träffats sen i februari! Galet, men vi hade ju planerat att ses i mars, när jag fyllde år, men då drog ju hela Coronahysterin igång och allt ställdes in.
Sen har vi inte träffats efter det.
Jag är så stolt över mina vuxna barn, som har tagit stort ansvar hela våren och inte träffat fler människor än de som de verkligen måste träffa.
Båda barnen studerar på distans och deras sambor ser till att träffa så få människor det bara går på jobbet och är noga med hygien och distans på ett sätt som många andra struntar i. (Så känns det i alla fall emellanåt.)
Men dom har hållit sig friska vilket är härligt. Än så länge får man väl säga, för det är långt ifrån över.

Men - nu så valde vi att träffas och hålla oss från kramar, vilket inte är lätt!
Huvudsaken var dock att få ses och se barnbarnet!
Jag har varit så rädd att han skulle glömma oss när det gått så lång tid, men han kände igen oss. :-)
Och han kände igen platsen inte minst.

Minime hjälpte mig att baka tårtorna. Fast vi fuskade och köpte färdiga bottnar.

 Han är ju fjantigt söt killen!

 Vi drog igång Ofyren för första gången denna vår. Det är ju ovanligt att den inte varit igång för länge sedan..
Den brukar ju gå var och varannan helg då vi nästan alltid har folk på besök,grannar kommer över eller hela familjen är här.
Det var så najs att dra igång den och känslan av att ha alla här var ju obeskrivlig. En känsla jag kommer att bära med mig länge.

Eftersom att min födelsedag inte blev av, fick jag present av stora sonen nu och han känner ju mig! :-) Eller rättare sagt, min svärdotter känner mig!

 Jättesöta  växtstöd! Kommer väl till pass i växthuset där det nu växer både på höjden och bredden.

När den unga familjen åkt, gick vi över till en stora dotterns svåger, för att kika på deras ny altan OCH snygga eldboll!
En sån villhöver vi!
Så snygg!
Och går att använda både att grilla grejer på och att bara ha som värme.
Ställer man en plåt under, så kan den stå på altanen utan att riskera att göra brännmärken.
Cool!

Det växer ju så det knakar överallt, även om jag tycker att det går liiite långsamt.
Men det är ju bara början av maj ändå. Andra år, brukar vi inte hinna vara här så mycket just i maj, för att det är så många födelsedagar och annat, så när man kommer ut i slutet av maj har ju allt vuxit över alla bräddar.
I år har jag hunnit med på ett sätt som aldrig tidigare.
Rhododendronbusken slår ut nu!

Den är rosa/vit. Först är den rosa och när blommorna slår ute helt är den vit. Det beror på PH värdet i backen.

I skogen växer det liljekonvalj i mängder!
Så vacker färg och när de väl slår ut, är ju doften magisk.

Här, får jag lägga mig och bara njuta om några veckor.

Jag är också så glad över att jag lyckats med att ta sticklingar från favorit klematisen.
Förra sommaren fick jag ett tips om hur man gör det lättast och testade. Men, det var ganska sent på hösten och jag hann inte se om det skulle lyckas innan det blev kallt.

Men - flera har tagit sig och tittar nu upp så fint när det är varmt i växthuset.
Jag kommer att ta mängder av sticklingar av alla mina klematisar kontinuerligt under sommaren för att få fler av de som växer bra.

 När jag klippte ner ett par rosor häromhelgen, gjorde jag likadant med de skott som jag klippte bort och hoppas att även de ska ta sig.
Några ser mer än ledsna ut, men några ser ut att vara pigga.

Det vore ju toppen att kunna få egna sticklingar varje sommar. Då är det ju bara att fylla på överallt. :-)
Dock har jag en del av trädgården som inte alls vill sig. Det är som att det är kallare i just det hörnet.
Skumt!
Men, jag har nu bestämt att köpa ett antal buskrosor, hostor och nävor och sätta just där. Det växer så ynkligt, att allt måste vara dubbelt så mycket för att det ska bli bra.

Det innebär att flera klätterrosor ska flyttas till lite bördigare ställen.
En trädgård är ett evighetsprojekt! :-) Men som jag älskar att vi har stället.
Hade vi behövt sitta i radhuset hela den här våren hade jag ju blivit smått galen!

Vi kan vara här och så överlåter vi våra andra grönområden till det som inget ställe har...

När jag handlade häromdagen hittade jag en helsida lax till bra pris. Så vi gjorde knyten med färskost och gräslök som söndagsmiddag.
Mums!
Regnet öste ner, så vi satt under markisen. Jättemysigt! :-)

Nu äntrar vi en ny vecka, med nya beslut.
Det har verkligen varit en otroligt galen vår. En vår som vi får se som "en parentes" i livet, som en klok person sa till mig förra veckan.
En parentes, som vi aldrig kommer att glömma helt klart!

Fyra veckor till barnen går på sommarlov. Vi får göra det bästa vi kan av dem i detta läge.