Dagarna och veckorna som gått...

Förr, förra helgen kändes det som att sommaren hälsade på en sväng.
Helt otroligt varmt under söndagen. (Efter det har det dock inte varit riktigt lika varmt och rent skitkallt senaste dagarna)
Solen är stark och när det blåser, tänker man inte på att den tar, så i vanlig ordning så lyckades jag bränna mig...

En hel del av trädgården växer så att det knakar och jag undrar hur många gånger vissa av rosorna ska blomma detta år.

 I växthuset växer det som aldrig förr, det blir ju rätt varmt där, så det gäller att vattna ordentligt.

 Det är sån skillnad att ha det även om det är ett pyttelitet, för man hinner driva upp lite kraftigare plantor och det går fortare från frö.

 I år har jag även hunnit med att gödsla ordentligt.
Både rosgödsel men även "vanligt" överallt. Flera vårar har jag kommit på det för sent eller inte hunnit, men nu har jag luckrat upp jorden runt alla rötter och gödslat.
Så växer de inte i år, då vet jag inte vad felet är. :-)

 När jag grävde runt träffade jag på denna fina herre. (ok, kan vara en hon, men det kändes som en han! :-) )
Riktigt snygg och försökte förtvivlat gräva ner sig där jag gödslade. :-) Undras om den också växer extra mycket nu?

 Kaprifolen är också på gång. Jag mins inte vilken färg denna har, så det blir spännande...

 Jag flyttade en klematis, som inte såg ut att må så bra och jag tror att jag vet varför, för när jag grävde upp den vällde det ut myror. Troligen har rötterna inte mått så bra av det....

Vi kunde inte låta bli att mata dem med lite honung! :-)

Det är verkligen härligt i dessa tider att ha en plats där man kan vara ute mycket utan att träffa på en endaste människa.
Att ta en pw tidigt, tidigt på morgonen och njuta av spegelblankt hav och svanar är ju underbart!

Jag förstår att man lider av att sitta i lägenheten om det är bara det man har. Vi är lyckligt lottade som kan andas frisk luft här ute så ofta vi kan.

När vi var ute och gick förra helgen, fick vi plötsligt stanna och backa, när vi såg att det låg en svan och ruvade på ägg.
Det är ju så fint och nästan högtidligt. Tänk att det om ett par veckor kommer att simma runt små, grå dunbollar här. :-)

Det kommer att bli mycket blåbär i år med!
Alldeles rött överallt och massa humlor som far runt och äter på blommorna.

Jag har ett par riktigt tidiga klematis, som redan antyder blommor. Rätt galet med tanke på att det är ganska kallt på nätterna.

En klematis som blommar senare har fått första bladen nu och till min glädje högt, högt upp i en björk.
Längre ner ser det ut som död stam, men högt uppe ser man att de lever.
Den kommer att bli så vacker detta år.
Små vita blommor i allt det gröna är så vackert. Nästan självlysande på kvällarna.

En av kaprifolerna har gått bananas.
Jag tänkte inte riktigt hela vägen när jag satte den, så den blev på "solsidan". Det gör ju att den inte växer över spaljén som ju var tanken utan rakt ut i luften, mot solen.
Jag försöker febrilt dra den åt andra hållet och surra fast den...

Förra sommaren satte jag en likadan, fast på andra sidan och den borde ju då växa upp och sen möta den här på mitten. :-)
Från start satte jag rosorna Flamentanz här, men dom växer inte riktigt som jag har tänkt mig. Dom är ganska ynkliga och jag har bestämt mig för att i höst klippa ner flera av klätterrosorna när de blommat klart.

Buskrosor ska klippas på våren, men dom är i ganska fin form tycker jag ändå.

Nu klippte jag av lite långa skott och såna som är "på fel ställen" och växer, på tre olika rosor och jag har testat att ta sticklingar av dem.
Jag vet inte om det går, men jag testar.
Förra hösten gjorde jag så med två rosor och båda har vuxit på bra i växthuset. Kul!
Dom är om inte annat söta. :-)

Sticklingarna från klematisen jag satte i höstas tittar upp både här och där och det är så kul!
Jag älskar ju klätterväxter och att kunna ha dem överallt är så härligt.
Det är som sagt tur att jag har trädgården att fixa i, nu när vi inte träffar några andra än det vi verkligen måste. Mest blir det ju bara lilla familjen.

I dessa Coronatider måste man ju vara extremt försiktig. Vi träffar inte ens våra stora barn. :-(
Skittråkigt och familjen känns halv.
På landet träffar vi stora dottern, hon och sambon har ju också ställe där ute. Då vi kan hålla oss på avstånd och var i olika hus, annars hade det aldrig funkat.

Många tycker nog att vi är lite extrema, men ska man hålla sig frisk, så måst man distansera sig, så är det bara.
Ju färre man träffar på ju bättre.
Många förstår inte det här märker jag. "Vi är ju bara fem som träffas i ett rum"... Jojo, men dessa fem har ju familj om säg 3-4 personer. Som i sin tur träffar x antal personer på jobbet, på fotbollsträningen, på bussen, på tåget osv osv.
Och om man är fyra i familjen som snurrar ute, på jobbet, i skolan, på AW, på träningar hit och dit, då träffar man ju mängder med människor och är på ställen där smittan potentiellt finns.

Att ha handskar på i alla lägen utanför hemmet är självklart och man blir ju glad i de butiker som har handskar vid platsen för scanners så att alla använder det.
Jag har handsprit med överallt och spritar handtag på kundvagen, "blippen" i butiken och vid tillfällen där det varit trångt har jag haft munskydd.
Men jag försöker undvika trånga platser där det inte går att hålla avstånd.

Nåja, stora sonen med familj håller sin isolering så gott det går, med tanke på att lilleman går på förskolan.
Det har varit mycket prat om att små barn inte smittas eller sprider smittan, men det tror jag inte på.
Varför skulle dom inte det just med det här viruset?
Barn blir som tur är inte så sjuka, vad man vet, (Det borde ha märkts vi det här laget om barn skulle bli lika sjuka som vuxna..) men självklart smittar dom. Annars hade dom ju kunnat träffa äldre människor också...
Jag har bara senaste veckan fått veta om flera skolor och förskolor där viruset går som en löpeld, men det är inget det pratar högt om... :-(
Nåja, han går på förskolan och i veckan kroknade föräldrarna i feber och halsont. Inte så farligt, men dom ville ändå inte röra sig ute för att riskera att smitta någon äldre.
Så, jag pep iväg och handlade lite åt dem, det mest akuta. Dom handlar annars över nätet, men det är ju 14 dagars leverans numer.

Jag ställde kassarna utanför och pratade med dem genom könsfönstret. Lillfisen hade pyjamas och var på väg till sängs, men jag hann prata med honom en stund. :-)

Han hade tejpat upp en tekning på dörren åt mig! :-) Gulle fjun!!

Sen när jag hade gått och dom hämtade kassarna hade han blivit jättesnopen att jag inte var kvar där ute och sprungit till dörren flera gånger sen. :-)
Min stora oro är att han ska hinna glömma bort oss när det går så många veckor, ja tom månader emellan nu.
Men han glömmer inte sin farmor! :-)

Man har målat så fint på deras gråa och fula garage! Massa djur och bokstäver, supergulligt.

Den här helgen är det så valborgsmässoafton. Den har vi aldrig firat speciellt stort. Det är ju alltid kallt och lite sisådär att stå vid någon brasa.
Sen har vi en hel hög med födelsedagar som börjar med svärsonen 1 maj, sonen 14 maj och sen en svåger, barnens en kusin osv, så vi har träffats runt dessa dagar i stället.
Men, i år blir det ju inget sånt alls.
Jag hoppas kunna fira stora sonen, på landet, där vi kan vara ute. Men det hänger på att dom är helt friska och att vädret är med oss.

Lite lätt less börjar man ju bli på att inte kunna träffa ens familjen nu. Men, det finns inget val.
Jag lyssnade på smittskyddsläkaren i morse och han menade på att det har aldrig varit större chans att bli smittad som nu, för nu är så många smittade och man smittar ju innan man har symptom.
Så, det gäller att hålla sig undan helt enkelt.

Dock, har jag vågat mig till tandläkaren två, ok tre vändor. (En av dem var till en helt ny tandläkare, på landet, där jag lyckades bita av en liten bit på en framtand! Men det filade han till på nolltid... :-) )
Men - nu har man äntligen, efter två år, hittat varför min rotfyllning inte funkat.
En av rötterna saknar botten!
Den har ett hål, som är som ett V rakt upp i gommen! Så, nu har man lagt en "plugg" där och kommer att fylla roten nerifrån och upp i stället för som man annars gör, uppifrån och ner.

Fy fasen, men jag är så glad att man nu äntligen hittat felet och kan åtgärda det. Och är det någon stans man håller på hygienreglerna så är det hos tandläkaren och vid rotfyllning så spritas man ju så att man är hög när man går därifrån.

Men- det är ju himla tur att den här pandemin dök upp på våren, när man kan vara ute mycket och tom skolan kan flytta ut.
Hade det varit vinter, hade vi nog blivit lite smått galna. :-)