När helgen far förbi..

Mystiskt hur det ibland är så att man kan ha dagar som det är full fart på, men som ändå inte tar energi, utan ger!
Jag har knappt varit hemma på hela helgen, men är fylld av härligt umgänge och bra energi.
Det är så ovanligt att jag kan vara ute och fara, själv, utan att behöva hålla koll på någon annan är mig.
Och det är ovanligt att jag träffar alla mina barn under flera dagar och även umgås med de vuxna barnen, på egen hand.
Ofta är vi alla i en hög och uppmärksamheten ska fördelas på hela familjen.
Tokmysigt har det varit.

Men, helgen började lite mer hackigt.
Jag jobbade hemifrån hela fredag förmiddag vilket var skönt. När man varit borta en dag, så är ju inkorgen ganska full, så att bara få beta av den i lugn och ro var skönt.
Sen svängde jag förbi tandläkaren, igen, för att göra en koll på alla tänder vilket gick bra med tanke på allt trassel.
Det som är skönt nu är att jag får samma tandläkare hela tiden och hon mins vad hon gjort sist och skriver in små noteringar för sin egen skull.
Sånt missas ju om man byter mellan varje gång.
Nu ska jag bara till tandhygienisten och skrapa lite tandsten innan nya försäkringen hoppar igång och min rotfyllning flyttades två veckor då hon precis fått in ett återbud.
Det är ju inte ett dugg kul men ska ju bara rivas av, så ju snabbare ju bättre.

Sen passade jag på att ta ett besök jag behövde göra. Vissa svarar ju varken på mail eller telefon, så då får man besöka dem! :-)
Och sist men inte minst ett möte, där jag hoppade in i stället för en sjuk kollega.

Strax innan jag gick in på det mötet fick jag ett par mail som gjorde mig lite sur. Jag gillar inte att vara kontrollfreak utan litar på att folk gör det dom ska om man frågar och får svaret att allt är lugnt.
Nu var det ju inte alls det, utan det visade sig att det krupit in en latmask i en viss person.
Inte bra.
Så jag var tvungen att hantera det. Jag försöker att skälla så sällan som möjligt, utan mer förklara att man gör mig besviken.
Har vi tummat på ett teamwork och den andra parten sen inte gör sin del, då blir jag inte glad.
Livet som förälder... Man kan inte slappna av en sekund.
Så det var bara att ta de samtalet och sätta in lite nya rutiner. Jag hotar eller mutar sällan, utan förklarar mer vad som är mitt ansvar och vad som är den andres ansvar och vad konsekvensen blir. Jag blir inte lidande längre fram... Så vill man undvika att det gör ont sen, då måste man skärpa sig nu.

Nåja. Kylen var ju som alltid tom, så jag drog iväg för att fylla den lite.
Jag köpte också en liten höstgrupp att sätta på trappan. Jag längtar till landet så att det gör ont, men det här tröstar lite. :-)

 Jag hämtade också ut ett litet paket.
När jag hade gjort min röntgen i måndags och fick höra att tanden ska öppnas, igen...då behövde jag lite tröst.
Så, jag shoppade lite på Cellbes, där det var rea upp till 50%!
Det blev en jättefin kjol och en otroligt mysig tröja i samma färg som blommorna i kjolen.
Lite tröstad blev jag... :-)

I lördags hoppade jag ur sängen ganska tidigt, för att hänga på låset till en mässa jag var sugen på.
Tanken var att Lilleman skulle haka på, men han var lika rutten när han vaknade på lördagen, som han var redan på fredagen.
Minime var noll intresserad.

 Så, jag mötte upp äldsta dottern med sambo för att gå och kika på inspiration för byggande. :-)
Vi hittade en massa fint hantverk och fick tips och inspiration för roliga grejer vi ska göra.
Det är inte dumt att ha en händig svärson...

Sen, råkade det även att vara chokladmässa vägg i vägg och där smet vi också in.
Men det var så galet mycket folk att det inte ens var kul..
Gulligt med skiftnycklar i choklad! :-)

Det var helt ok mässor.
Jag åkte hem, käkade lite, fixade lite och åkte sen för att hänga med barnbarnet ett par timmar.
Han. är. så. go!
Och lätt att ha. Han fnular runt, pillar lite, pratar lite, kommer förbi och smågosar och sen pillar han med något igen.

 Och han är så tydlig med vad han vill och man kan ställa klockan efter honom.
Gullunge!

Han slocknade utan knot och sen kunde jag sitta i soffhörnet och titta på en film och läsa en bok.
Det är liksom inte tungt att passa denna lilla kille.
Och det var så mysigt att hinna prata ikapp med stora sonen och svärdottern.
Det händer så mycket roliga saker nästa år och vi kunde konstatera att det här året, har varit ett "mellanår".
Det har inte hänt något dåligt, men heller inget...."wow"... direkt.
Men nästa år, jösses. Rena ketchupeffekten. Och dom har haft sån tur så det är inte klokt.
Om allt går i lås, då ska dom även köpa en triss tänker jag. :-)
Det händer så mycket roligt för stor del av storfamiljen nästa år. Det är spännande.

Idag sova jag så länge jag ville, men vaknade ändå ganska tidigt, vilket var skönt.
Jag hade nämligen fått en förfrågan på ett uppdrag som var jättekul. Det är få som kan skriva så snabbt som mig. :-)

Stora dottern dök upp med lite hårfärg under armen, som vi kletade i hennes hår. Det var tokmysigt att få ännu mer kvalitetstid med dem.

Det är en enorm ynnest att ha så många barn omkring sig. Jag tänkte aldrig när alla var små, att det skulle bli så när de blev äldre att jag skulle kunna luta mig mot dem.
Man vet ju att man alltid kommer att finnas för dem, stötta dem och göra allt man kan för att dom ska känna att jag finns för dem.
Men - att även jag kan luta mig mot dem, hade jag inte riktigt förstått att jag skulle kunna göra.
Och jag tror inte att det är helt självklart.
Men, att kunna prata med alla vuxna barn och deras sambor och kunna ha en dialog runt frustration, oro och även glädje är ju helt underbart.
Att känna att de som står en närmst är ens egna barn, är så härligt att jag blir gråtfärdig när jag tänker på det.
Vilken lycka. Väldigt lite annat betyder något.
Att får vare med när dom växer, utvecklas och det händer saker i deras liv, är helt fantastiskt.

Dagen avslutades med ett par timmar med riktigt härliga människor och dialoger om livet i stort.

Ett par timmar, som ger mig en energi injektion av rang.
Som jag behöver det just nu. Det gör att jag går in i en ny vecka med fulla batterier.
Så mycket spännande som är på gång.

På väg hem, kunde jag inte låta bli att stanna och fota, för nu är det så vackert, överallt.
Det är ju himla fint på våren, när allt slår ut och blommar - men hösten är ju otroligt fin också.
Det är precis som att allt blir så vackert som möjligt innan det dör.

 Jag längtar galet till landet nu.
Så att jag inte missar de stora svängningarna även där.
Och äntligen - nästa helg, då bär det av. Inget får komma i vägen.

Det är dags att plocka i ordning växthuset och städa ur det.
Och ställa in pelargoner och lite annat för att stå svalt men utan att frysa.  Jag ska ställa in mängder med ljus och lyktor i huset, för det blir en otroligt härlig effekt när man tänder dem.

Jag ska även köpa med mig lite ljung ut och göra lite fint. Åh vad jag längtar

Nu är det en otroligt roliga vecka som ligger framför oss och jag hoppas på friska barn, för deras skull - jag vabbar ju inte längre... :-)
Jag hoppas på dagar med sol och vackra färger, lunchpromenader och sen riktigt fredagsmys med sprakande brasa och umgänge med de jag älskar mest.