Men det gick ju inte....

Nej det gick ju inte.
Att inte åka till landet på massa, massa veckor. Jag klarar inte det.
När vi kikade i våra kalendrar och insåg att vi inte skulle kunna åka ut förrän den 29 maj var jag nära att börja gråta!
Det går ju inte! Hela maj!
När det växer som mest. Behöver vattnas, behöver styras upp och fixas. Att inte åka ut då. Fasen.
Det är ju nu jag skulle vilja BO där ute!
Så, igår övertalade jag barnen att hänga med ut över dagen.

Vi började med att hänga på låste på Plantagen. Finns sååå mycket fint där nu!
Jag hade två presentkort från jag fyllde år som gick åt som smör i solsken! :-)

Jag köpte nu den "buske" som jag letat efter i massor med år men inte vetat vad det var.
Den här hade min farmor vid trappan till sitt hus när jag var liten.
Jag var morgonpigg, redan då och tassade ofta iväg till farmor. Och när den här var full av dagg, så det ut som att den var full av diamanter.
Så vacker!
Men, det tog typ 45 år innan jag fick veta att det är en sparris!

Det följde med lite olika nävor hem, som ska bli marktäckare är det tänkt.

Och rosa brudslöja! Så vacker och skir..

En jättestor förgätmigej följde också med..

Den här mins jag inte namnet på, men färgen är ju ljuvlig!

Nu fyllde jag upp den rabatt som jag håller på att fylla med massa grönt och vackert.

Och tja, lite annat än grönt! :-)

Flera hostor fick följa med också. Tanken är att jag ska ha flera sådana här i olika varianter här så att man knappt ser backen.

Här ska jag också sätta flera daggkåpor när jag hittar fina exemplar. Jag älskar dem! Så vackra i sin enkelhet.
Förra året satte jag pärlhyacinter ur en blomuppsättning jag fick och nu har dom vaknat till liv!
Så fina! Dom lyser blått!

Nu fyllde jag båten med lite nytt roligt.
Jag har sått en massa crasse och andra sommarblommor som jag nu kan se titta fram.
Men det tar ju sin lilla tid så det var härligt att fylla på med stora blommor nu.

Nu slår Rhododendron ut också. Och i vanlig ordning hinner vi knappt se den! :-)
Maj brukar ju vara sån, även om det i år är mer än vanligt.

Det var otroligt skönt där ute!
Sådär krispigt grönt som det var här för en vecka sedan. Solen sken från en klarblå himmel och fåglarna kvittrade som galna!
Sjukt härligt!
Stora dottern tittade förbi och vi hann prata igenom massor som hänt sen vi träffades sist.
Vi satt i solen och drack kaffe och svärsonen menade att jag skulle stanna för solen dök upp direkt när jag kom! :-)
Även en granne, som är svårt sjuk, tittade förbi. Han blev lite glad över att jag tyckte att han såg pigg ut. För det är han inte.
Men är det något som ska hålla honom på benen så är det hans härliga humör!
Att kunna skratta både åt sig själv och hela situationen när det är eländigt dåligt, det gör nog att han orkar sig igenom det.
Jag träffade även den andre, som är sjuk. Och där var det mer "jag har inte tid att dö"...:-)
Så där är det väl rena envisheten som gör att det går bra.
Men helt klart gör det att jag tänker mer på livet i stort. Att jag mår bra. Måste ta hand om mig. Måste göra allt det där som jag vill, för man vet aldrig när det tar slut.

Det var oerhört skönt att få en dag där ute. Och det var även skönt att åka ut över dagen och inse att det funkar finfint!
Tom Lilleman sa det. "Vad najs. Jag har inte tänkt på att vi kan åka ut över dagen".
Och lite så är det faktiskt.
Oftast blir vi ju kvar. Men det går ju jättebra att åka över dagen, så nära är det ju faktiskt.
Vilken lyx!
Vi köpte med oss lunch på vägen och ungarna mumsade medans jag grävde blommor.
Jag hann även vattna igen om alla blommor, flytta tre hallonbuskar och göra lite allmän koll.
Plus sitta och fika länge!
Och ändå var vi hemma lagom till middagen och jag har även hunnit med att vika och stryka en massa tvätt.
Det är ju ganska magiskt ändå.
Plötsligt händer det! ;-)
Det är ju inte så att jag precis nu fattar hur nära det är, men det är mer att det funkar nu.
Även om barnen inte har lust att åka med, så kan jag åka över dagen. Det är inget problem längre.
Bara att få ett par timmar med vattning och gräsklippning gör ju stor skillnad.
Och jag kan verkligen känna hur det är så när att jag kan ta i det, att jag snart kan börja pendla under sommarhalvåret.
Åka ut en eftermiddag och stanna över natten om något måste fixas. Och att börja åka hem på måndag morgon i stället för söndag kväll..
Det är nu det händer.. ;-)
Det är inte alls långt bort att vi verkligen flyttar ut från maj till september.

Man ska som sagt inte skjuta på sina drömmar och längtan till sen. Vem vet om sen kommer?
Vissa drömmar går inte att uppfylla pga praktikaliteter, men att lägga drömmar på "sen" det är inte bra.
Och det här är min stora dröm och längtan. Att vara på landet så mycket det bara går.
Varje timme jag inte är där är liksom....försvunnen.
Svårt att förklara.
Nåja, när vi var halvvägs tillbaks till radhuset såg vi hur svarta moln tornade upp sig och plötsligt brakade regnet lös.
Det vräkte ner! Härligt regn!
Jag hoppas att det även kom till landet, där jag ju vattnade idag. Då blir det dubbelt så bra.
Blött blev det.

Lilleman sa när vi klev in hemma, "nu känns det ju som söndag! Var lång helgen blev! " :-)
Och så är det ju.
I morgon ska vi iväg på andra äventyr och jag ska faktiskt ställa klockan och träna på morgonen.
Sen möter dottern och svärsonen upp mig och de små för lite äventyr.
Maken..tja.. honom vet jag inte riktigt vart jag har. :-)
Jag retas med honom numer och presenterar mig lite då och då, för han är borta mer än hemma.

Men nu ska jag lägga mig och njuta av att jag haft en riktigt härlig lördag!