Det var den helgen.

Så har vi landat i radhuset igen. För ett par dagar.
Den här veckan blir ju lite lätt rörig när man ska jobba en dag här, en halvdag där, en ledig mitt i veckan och så..
Och vi ska ut till landet igen redan på tisdag, då svärsonen fyller år. Det innebär att vi alltid firar valborg med dottern och svärsonen! :-)
inte mig emot.
Det blir ju så när barnen blir vuxna, då kommer dom "hemåt" igen och man börjar umgås på helger som dom tidigare var försvunna på. :-)

I fredags passade jag på att köpa med mig gottis ut när jag ändå var nere i centrum på möte.
Det här är mitt godis numer.

 När man inte äter vanligt raffinerat socker, så blir det här löjligt gott!
Men det är dyrt och jag måste lära mig att baka eget, snart.. :-)

 I postlådan låg den här fina boken när jag kom hem!
Min absoluta favorit författare. Jag förstår inte hur han lyckas! Och hur det står till i huvudet på honom!
HUR kan han ha såhär många underbara karaktärer i huvudet samtidigt? HUR kan han beskriva så många olika människor så fantastiskt?
Precis som att han är I huvudet på dem. Han kan tex beskriva en ung kvinnas känslor så grymt bra, vilket är imponerande.
Och visst, jag har nu läst halva och den är ju briljant på alla sätt.

När vi kom ut på landet framåt kvällen hade vi finfrämmande! Den här lille killen hade hunnit bo in sig i flera timmar innan vi kom, så han kände nog att vi kom till honom och inte tvärsom! :-)
Han var inte ett dugg blyg nu.
Och nu är det fart på killen! Krypa har han ju gjort länge, men nu går det fort! Han går längs möbler och släpper en liten stund för att byta grepp.
Han tog tom flera steg utan att själv tänka på det! :-)

 Han klappar händerna nu med och vinkar! Det går så fort när man inte är mitt uppe i blöjträsket liksom! :-)

Fredagen hade tydligen varit galet varm och de hade svårt att hitta skugga. Och det är ju sååå torrt!
Men, på lördagen vaknade vi till gråa skyar och mitt på dagen kom regnet! Så efterlängtat!
Det regnade ett par timmar och rätt mycket, lite åskregn nästan.
Och som det behövdes! Jag passade på och vattnade lite extra för att förstärka det och verkligen se till att det inte rann bort utan ner i rabatterna.

 Innan det började regna hann jag med helgens uppdrag - städa lekstugan!
Nu leker ju inte Minimi där längre, men den blir ju perfekt till barnbarnet! Han har även en sandlåda som vi behöver fylla på sand i och vi måste fixa en ny gunga. SEN - är det bara att leka loss!

 Dom hade grejer att göra idag, söndag, så dom åkte hem på lördag eftermiddag. Då sken solen igen och regnet hade sköljt bort det mesta av pollen som var ganska jobbigt på fredagen.
Och då kunde jag inte låta bli utan övertalade maken att följa med på en promenad.
Han har ju nyopererad hand, men inte ont, så jag tänkte att det kan vara bra att röra på sig. Sagt och gjort.
Men - jag hade allt annat med mig, men hade glömt träningsbrallorna! Va fasen.
Så jag letade igenom klädkammaren och längst bak, längst ner i en låda hittade jag ett par gamla. Riktigt gamla.
Säkert en 5-6 år! Jag tog fram dom, kikade i dem -storlek 38 och tänkte att dom går aldrig på! Jag har ju dragit 42 ganska länge nu.
Men jag testade och se på fasen! Jag kunde ha dem!

 Wow!
Det hade jag inte räknat med. Då slog det mig att jag kanske skulle testa mina favorit trädgårdsbrallor som jag lever i hela somrarna.
Det är brallor som går så långt ner att man får i knästoppning, men inte är hela byxor. Med massa fickor och snickargrejer.
Jag testade dem och visst, dom hasade ner på höften direkt! Jag får in en hand på bredden liksom!
Så.. ett skärp måste jag fixa.

 Men helt klart känns det bra att faktiskt tappat en hel del i vikt, på att hel sluta med sockret!
Utan att ens tänkt tanken.
Jag har varit nöjd med min vikt, faktiskt.
Det har inte varit det jag känt varit fel, utan måendet.

Jag har förmånen att lägga på mig överallt när jag går upp i vikt så det syns inte riktigt. När jag senast berättade för en kollega om vad jag faktiskt vägde (innan jag ruttnade och gick av sockret..) och hon tittade bara på mig och utbrast "nähe! Du kan inte väga så mycket!!"
Men jodå. Det syns bara inte...
Men, det sitter ju på kroppen ändå och I kroppen. Hjärtat mår ju inte bra.

I morse tog jag en sväng i trädgården och kikade lite på mina bebisar och nu växer det helt galet!
Vips så är det grönt både här och där!

 Klematis och kaprifol har tagit sig jättemycket och även humlen är på gång. Den kan man nästan SE hur den växer.
Rosorna är på gång upp i björkarna också. Härligt!

När jag hängde ut de nytvättade träningskläderna på tork, kände jag hur det sög i benen igen! Jag kände banne mig för att ta rundan idag igen.

Vi åt frukost och jag satt i solen och läste en bok. Maken behövde prioritera sitt pluggande och ville inte med, men jag la träningskläderna i solen och tänkte att OM dom hinner torka innan lunch, då ger jag mig ut.
Och sagt och gjort, jag tog samma vända igen. Och den är bra!
Den tog nästan prick 30 minuter idag och då lufsade jag en del, så det blir en bra runda!
Målet blir att hålla nere tiden tänker jag och även öka lufsandet.
När jag kan/ orkar springa hela rundan, DÅ fasen är jag i form! :-)

När jag satt på trappan och pustade ut brast jag ut i skratt!
Jag slet åt mig ett par skor när vi åkte ut, hittade ett par brallor i Narnia, hade strumpor liggande i en låda och tröjan hängde i hallen.
Det var liksom plickplock men HELT färgkoordinerat! :-)
Jag är liksom konsekvent med vilka färger jag köper!
Härligt.

Nu är vi som sagt i radhuset igen och det är dags att tänka jobb igen i morgon.
Men, det är ju som sagt en skum vecka, så det är svårt att ha huvudet med sig känner jag.
Det roligaste när det är så pass fint väder, det är att jag nu letat fram klänningar och kjolar! Det är ett rent nöje att kunna ha sommarkläder nu!
Wee!