Det går bra nu!

Hoppsan, plötsligt händer det!
Från en dag till en annan är det grönt! Inte konstigt att folk är alldeles pollentrasiga. :-)

Det är skönt ändå när värmen och ljuset återvänder. 

Förre helgen njöt vi av solen ute i skogen. Jag invigde nya brallor och nya skor. Najs!

 Vi har så många fina friluftsområden att ströva i.
Jag längtar ju alltid ut i grönskan och den här utsikten ville man ju ha från köksfönstret!

 Vi gick en bit och satte oss sen på en klipphäll och drack kaffe.  Så otroligt härligt. Den här utsikten hade jag ju gärna haft från köksfönstret! ;-)

Det går så bra för mig att inte äta socker!
Barnen fick små kakor (dom ska ju inte heller äta socker, men där är vi _inte_ ännu! :-)) och jag åt bär!

 Det går som sagt jättebra och nu är suget i stort sett borta. Men- det sitter ju fortfarande i huvudet. Vanan.
När det bjuds på sockriga saker på jobbet, på kurser, hos vänner, så måste jag fortfarande aktivt välja bort det.
Av ren vana skulle jag kunna äta det. Och gott skulle det vara och vips så kommer suget tillbaks.
Men tänker jag efter, så är jag inte sötsugen nu.
Det är till och med så att jag inte är hungrig på samma sätt längre.
Vilket i sin tur har resulterat i ett par kilo bort på vågen. Och det är ju trevligt  även om jag inte har det som huvudfokus.
Men det är ju inte dumt att kläderna sitter lite bättre och att jag snart kan ha kläder jag inte fått på mig på flera år.
Utan större ansträngning faktiskt. Jag är absolut inte hungrig, tvärsom. Jag äter massor! :-)
Men jag går till jobbet varje dag och tränar lite till ett par gånger i veckan, men absolut inget hysteriskt.
Huvudfokus för mig ÄR sockret. Nu måste jag hålla i det och inte ramla tillbaks.

Men, det finns fortfarande rätt mycket okunskap om hur sockret fungerar. Senast häromdagen fick jag frågan varför jag är så extrem. Ta en bulle! Det är ju tråkigt att välja bort det helt!
Men då förstår man inte vad den där bullen gör med mig. Det är ju inte kalorierna i bullen, den hade jag ju lätt travat bort på vägen hem från det mötet, utan just sockret.
Och att jag då resten av dagen och ett par dagar senare letat socker i alla skåp och ha sug från h-vetet.
Sist jag höll mig från socker rasade jag i vikt och mådde toppen. Sen åkte vi på semester och jag tänkte att några efterrätter måste jag ju få unna mig, vi var ju på semester.
När vi kom hem efter 2 veckor var jag sockerstinn som aldrig förr, fick inte på mig kläderna jag kunde ha när vi åkte och sen mumsade jag ju allt socker jag kunde hitta igen.
Men nu är det stop.
Det går inte. Jag vill inte vara där!
Redan efter ett par veckor känner jag mig allmänt lättare i kroppen och är inte svullen på samma sätt.
Socker är gift!

På jobbet är våren också på plats! Utemöblerna vill säga! :-)
Så härligt! Nu kan man sitta här ute och äta och jobba! Najs!

Jag vann en tävling på Instagram häromveckan! Kul! Jag som sällan vinner något...
Det lustiga var att jag känner ägaren bakom kontot, men hon var inte inblandad i tävlingen alls utan en ny tjej som jobbar hos henne valde vinnare, så det var lustigt när jag fick veta att jag vunnit! :-)
En snygg ring, som ju är ju riktigt blingig, vilket jag gillar. :-)
Och så överdriven att man ju inte tror att den är äkta...

Och örhängen!
Fina!

 Veckan har varit lite märklig.
Jag unnar mig lite lugnare vecka efter förra veckans kraftansträngning. Men den har varit lite skum som sagt.
En grej har gjort mig skitbesviken, vilket irriterar mig, för det är inget jag eller någon annan kan påverka alls. Det är liksom livet.
Det är lika onödigt att bli besviken på det här som på att det regnar, men tja, jag hade förhoppningar om förändring liksom :-) 
Ändå gör det att jag måste ta något sorts beslut nästa vecka om det inte fixar sig. Jag hoppas att det löser sig av sig själv.

Vi var iväg på en föreläsning i onsdags som handlade om just beslut och hur man ska ta sig an livet, se på livet.
Göra det bästa man kan med det man har och inte jaga något som inte finns. Typ.

Jag har lyssnat på Ari tidigare, men denna gång hade han med sig sin fru Mona och det blev också bra.
Mycket av det dom pratade om har jag hört förr i olika sammanhang så det var inga jättenyheter, men ändå bra att påminna sig..

Sen hände en rolig och överraskande grej.
Jag ropar inte hej än, men det blir kul om det blir av. Men jag tror det när jag ser det. :-)

Maken är iväg på konferens ett par dygn. Stackaren är förkyld och febrig..
För mig går det ju jättebra att vara gräsänka, barnen är stora nu!
Minime har varit hemma förkyld nästan hela veckan och det är så lustigt nu att sånt liksom går lätt förbi numer.
Hon har vabbat sig själv! :-)
Det slog mig en av kvällarna när jag kröp i säng och pratade lite med maken om dagen som skulle komma, som vi brukar göra.
Vad vi hade på agendan, lite tider osv. Och sen slog det mig att "ja just det, Minimi är ju sjuk"...men det påverkade inte de andra planerna.
Lite skumt! :-)
Men nu är vi där liksom.
Så skönt!

Idag unnade jag mig en finfin fredag.
Jobbade undan fram till lunch, sen strosade jag hemåt med solen på näsan. Det var varmt! Man kunde gått utan jacka, men jag ville inte riskera det, med alla förkylningar som valsar runt.

Jag gick in på mitt favofik och köpte en sockerfri smoothie. SÅ. GOD! Mums!
Det blev min lunch! :-)

Väl hemma, hoppade jag raskt i träningskläderna och så körde jag först gymmet i dryga halvtimmen, lite cirkelträning axlar och mage.
Gick SÅ bra! Jag har ökat betydligt i stryka senaste veckorna. Känns fint!

 Det lustiga är att nu när jag tappat lite i vikt och ökat styrka och muskler, då har jag inte ont i knäna längre!
Efter gymmet ställde jag mig på löpbandet och sprang/ gick motlut i 30 minuter. Utan knästöd och har inte ont!
Jag tror fasen att sockret ställt till det där med!
Men det var helt galet skönt att ställa mig i duschen sen efter en timme i gymmet som bara sprudlat av glädje och ork!
Najs!
Det är ju så med både träning och mat att man har sina platåer. Träningen är fan inte kul jämt, men nu har jag beslutat att träna de dagar/kvällar som jag kan (som jag alltså inte kan låtsas att jag måste prioritera något annat...inte ens tvättkrogarna!) och då 15-20 minuter. Det räcker. Är det inte kul och känns det motigt så gör jag något i 15 minuter.
Det lustiga är ju att när man väl tränat något i en kvart, jag då är man ju uppvärmd och vill göra något mer. :-)
Och samma med sockret. Efter ett tag går det bra och efter ett tag försvinner kvällssuget och man äter inte tolv mackor med smör och kaviar när klockan är 21.
Allt, verkligen allt, hänger samman med sockerintaget för mig.
Men nu jäklar! :-)

Efter träningen åt jag en lätt lunch, rester från igår och sen kokade jag mig en stor kopp kaffe och satte mig på balkongen.
Jag köpte med mig två olika sorters "tårtor" från samma ställe som smoothien, sockerfria och jättegoda.
Jag tog 1/5 del av vardera och mumsade i solen.
Såhär liten räcker då de är proppfulla med annat gott än socker!
Fick man en sån här liten tårtbit började man ju gråta. :-) 

Nu är det som sagt fredag.
Jag ska ha myskväll med de tre yngsta barnen och sen har vi en fullsmetad helg.
Det är dags att öka på pollenmedikamenteran känner jag.

Men det är skönt att vi nu går in i vårens tider. Om en vecka är det påsk! :-)