Vad är ditt Everest?

Fredag. Igen.
Nu säger tom barnen "men är det fredag, igen?!" Det måste ju bero på att vi alla har så kul att dagarna bara springer iväg. :-)

I veckan var jag på föreläsning med Fredrik Sträng. Det kan jag rekommendera! Vilket energiknippe!
Han frågade bland annat "längtar ni bara till semestern och helgen?"....
Om det är på semestern och på helgerna som man känner sig levande och glad? Väntar man bara till sen?
Han började varje dag med då-nu-sen.
Vad har han gjort? Var har han varit? Var är han nu? Vart vill han?
Det blir en tanke varje dag om han är på rätt ställe och gör rätt saker.

 Han pratade också om "vad är ditt Everest?" Hans utmaningar har alltid varit höga berg och annat märkligt.
Men för någon annan är Everest något helt annat. Han pratade också så bra om att utmaningar och åstadkommanden.
En person som har en stor utmaning och övervinner den, kanske gjort en större resa än någon som tagit OS guld.
Att sätta det i relation liksom.
Vad är ditt Everest? Vad har du gett dig fasen på att klara? Vad behöver du träna på för att klara det?
Vill du ens?

Och vad är ett äventyr?
Det kan vara allt från att utmana sig själv till att ta mer risk än vanligt.

 Tankeväckande verkligen.
Många var kvar efteråt för att prata med honom. Kul!
Veckan har också innehållit en konferens, ett studiebesök, ett uppstartsmöte och flera nya bekantskaper.
Jag har så otroligt roligt på dagarna,inte en dag är den andra lik. Och när man varit på andra sidan liksom, där man aldrig fått tag på någon i telefon, utan att jaga och jaga är jag nu där jag nästan kan kontakta vem som helst och får napp! :-)
Jag gillar ju att ha kontakt med folk och koppla ihop folk. Då händer det grejer!
Och nu kommer det att göra det.

En rolig grej idag med, var att det ringde en headhunter till mig!
Jag såg att en viss person varit inne på min LinkedIn profil men tänkte inte mer på det.
Men, så ringde personen idag och hade ett riktigt spännande jobb på gång. En rätt knepig tjänst, som var väldig bred men samtidigt specifik.
Den var som skriver för mig! Faktiskt. Och han sa det "att hitta någon som har det jobb du har nu, men har erfarenhet av det du gjort tidigare, det är nästan omöjligt att hitta!"
Då blir man ju lite kaxig. :-)
Men, jag har det ju så fantastiskt bra som jag har det nu. Toppenroliga arbetsuppgifter på gångavstånd hemifrån!
Härliga kollegor och en bra chef.
Varför byta då? Sen, visade sig att jobbet låg på helt fel sida av stan, så det var inte aktuellt alls.
Men det är ju ändå kul att få frågan!

Jag behövde beta av en massa mail och telefonsamtal idag efter att inte ha varit på kontoret sen i tisdags!
Och var sätter jag mig då? Här! Min favoritplats!
En stor, mjuk soffa. Solen skiner in, man har en stor latte bredvid sig. Det pratas och skrattas runt om men man sitter ändå i fred. Najs!

Då, när jag är lite busig och gör såhär, då känns det precis som när jag drev eget! Friheten.
Inte alls dumt!
Och det var det jag sa till killen som ringde idag, jag har det så jäkla bra! :-)
Jag åt en smarrig lunch och sen dök två kollegor upp och så gick vi igen om en massa grejer och planerade en workshop som går av stapeln om ett tag.

Sen tog vi fredag!
Maken hade för en gångs skull kunnat åka hem tidigt.
Det är lite lustigt, för under hans hysteriska jobbperiod här under tidiga hösten, då har jag haft det rätt lugnt. Nu när det hopar sig hos mig, då har han lugnare! :-)
När han var tokstressad, då var jag lugn.
Nu när jag är lite mer uppe i varv, då är han coolare. :)
Vi är i symbios.
Men, tack vare att han åkte hem tidigt, så hämtade han barnen och handlade lite gott vin och mjölk, som alltid är slut!
Jag kunde gå direkt till gymmet!
Japp, nu har det hänt! Jag har inte tränat en minut sen vi började jobba igen! (förutom yogan och det räknas inte..)
Märkligt nog så behöver jag ha "känslan". Det är mitt Everest!
Jag vill träna, för att jag mår bra av det. Jag vill träna för att kunna äta det som är gott.
Jag behöver träna för att hålla mig ifrån sockret. Jag har lovat att vara i mitt livs form när jag fyller 50.
Det är 5 år dit! FEM!
Ingenting! Min syster fyllde femtio igår. Jag tänker ju på henne som 35.
Så, det ska bara in i rutinerna igen nu. Minst fyra dagar i veckan.

Stora dottern dök upp till middagen.
Hon har hängt hos sin pappa ett par dagar och tömt sitt rum hos honom för att köra det till nya lägenheten.
Nu packar hon ihop sig här för att vi ska flytta allt i morgon. Vi hoppas på en vända med två bilar, men vi får se.
Hon har mer grejer än vi trott! ;-)
Men det ska nog funka bra. Så spännande att se var hon ska bo och själva lägenheten.
På söndag blir det IKEA för att fixa allt "småkrafs" som man inte tänker på.
Sopkorgar, duschdraperier, plick och plock.
Det blir bra.
Det kommer att bli galet tomt här hemma, men det är ju så livet ska vara. :-)

Och jag väntar på att rummet ska bli tomt, så att vi kan påbörja "flyttaruntenmassasaker" från resten av huset.
Så att köket blir ett kök igen.
Just nu sitter jag med fötterna högt och sippar vin!
Välkommen helg! :-)