Andra år har det ju hänt att gröna löv frusit när de fortfarande satt på träden. Man vaknar och det är frostnupet överallt. Det hinner inte ens bli de vackra gula och röda färgerna.
Men i år! Det är så fina färger att det inte är klokt!
Härligt!
Barnen hade missat mellis i skolan (hur man nu kan göra det, kan man undra...:-)) så det var inga problem att servera middag vid 16.
Och packandet går fort numer. Jag har alla kläder på plats, barnen behöver några ombyten och sen är det bara att åka.
Idag vaknar vi till strålande sol, vilket är behövligt. Gräset har vuxit över alla bräddar och är i akut behov av klippning.
En massa möbler behöver också samlas ihop och bäras in. Allmän städning behövs.
Det finns en del att kratta osv.
Om ett par veckor har vi gemensam städdag här ute, men i vanlig ordning kommer det alltid något i vägen för mig...:-)
Denna gång ska båda barnen på kalas, efter varandra den lördagen. Och det är kalas som inte går att hoppa.
Eller, går och går. Klart det går, men det är ju så med sociala koder att vill man vara med så är det vissa saker man bör göra och vara med på.
Annars blir man utanför.
Eller är lite otacksam. Båda barnen är sociala och omtyckta, vilket inte är helt självklart. Sånt bör underhållas.
Så är det inte bara i barnens värld utan även vuxenvärlden. Man bjuder tillbaks och man uppskattar inbjudan och ansträngning liksom.
Den här veckan har varit lite märklig på det viset.
Jag har blivit riktigt förvånad. Över att personer som jag trott en del om visar sig vara något helt annat.
Det har verkligen förvånat mig. Jag tappade hakan vid ett tillfälle och tänkte "Oj". Sånt är synd när man tappar respekt för en person som man haft höga tankar om.
Tänk att här har man stor professionalism, personen är smart och rättvis. Och så visar det sig att det är både sniket och gnälligt. Jag har verkligen svårt med dåliga förlorare.
Ett uppvaknade är också en person som visar en sida åt vissa och en annan åt andra. Som gör att det blir oerhört rörigt. Folk blir oense och det går höga vågor, tills man konfronteras och tvingas till att sätta sig och prata igenom saker.
Då visar det sig att det har varit en person som gett helt olik information beroende på vilken grupp som träffats.
Inte ljugit, men gett desinformation så att det inte gått att ta vettiga beslut. Då blir man förvirrad.
Och man tänker ju "har jag blivit galen"?
Som tur är så är vi flera som reagerat och som dubbelkollat med varandra. "såhär sa vi väl inte?"..Näe..
Och som tur är kunde vi få till ett möte med de som fått den andra informationen och dubbelkolla.
"Vilken info har ni fått??"
Ja det var ju helt åt skogen. Så där och då hittade vi lösning, men nu är ju förtroendet noll för vissa personer.
Vi har insett att det inte går att lita på personen. Och varför är helt omöjligt att förstå.
Sen, har jag även upptäckt att en proffsig och självsäker person inte alls är det.
Sånt förvånar mig varje gång, även om jag mött fenomenet rätt många gånger senaste åren.
När man tror att det är full koll, proffsigt, självsäkert och personen liksom är kompetent att sköta det som ska skötas.
Men när man börjar syna sömmarna, så är det helt åt pipan!
Synar man bluffen så är det verkligen en bluff.
Då blir man lite ställd. Men, man brukar ju säga att sanningen alltid kommer fram. Förr eller senare.
Det är bara att vänta.
Och så undrar man ju, hur ofta är det såhär? Ska man jämt behöva ha alla antenner ute?
Man vill ju lita på folk..
Nåja huvudsaken att man själv har ryggen fri tänker jag. Mitt behov av att låtsas vara något jag inte är, är ganska pytteliten. :-)
Idag har det varit fantastiskt fint väder.
Uppdatera mig på läget långt bort. Som nu är mycket bättre än det kaos som varit länge. Mycket längre än jag varit medveten om.
Jag kan ju inte göra annat än finnas till. Och vi delar samma minnen, i alla fall från länge sedan.
Nu är det mer att göra det bästa av läget nu.
Och påminna om det. Att man måste släppa gamla grejer. Om det inte går att reda ut dem, då måste man släppa för sin egen skull.
Älska, glömma och förlåta liksom. Glömma kanske inte går, man kanske inte ens förstår, men man måste förlåta för sin egen skull.
När man är besviken, ledsen, bitter och arg, så är det som en tung ryggsäck som man bär runt på.
Den andra parten bär inte samma tyngd. Ofta bär den personen sin egen ryggsäck, med annat skräp, men inte ens egen.
Det blir bara destruktivt.
Vägen är lång, jag förstår det, men det måste till.
Jag hoppas att jag nådde fram idag, med att släppa det. Ska det grävas i, behöver man göra det ordentligt, vilket skulle innebära inlåsta i ett rum i veckor, för att reda ut saker.
Det incitamentet finns inte, hos någon. För att inte gå under, måste det bara förlåtas och släppas.
Börja om här och nu.
Se framåt.
Kanske kan det gå.
Jag vet inte.
Det jag har fått med mig ur hela soppan är hur jag hela tiden måste se till att mina barn mår bra. Att jag har raka kanaler med dem.
Det sociala arvet är starkt. Man bär det vidare så lätt. För det är det man har lärt sig. Det har varit normalt.
Men mycket av det som varit normalt, har jag länge känt varit fel. Därav även en skilsmässa.
Bryta invanda mönster för att kunna leva med sig själv.
För vissa är det för sent, för andra är det nödvändigt.
När vi kom hem, hade maken och Lilleman varit iväg och köpt blommor till mig! :-)
Han är för härligt! Eller, båda!
Det behövdes lite kompensation för havererat lämna och hämta barn schema senaste veckorna... ;-)
Och, han visste vilket samtal jag hade haft.
Rosor är plåster på de flesta sår! ;-)
Idag är det första oktober och jag har tänkt ha en strikt vit månad!
Den får börja i morgon helt enkelt! :-)
Mumma!
Här är det rätt kallt på golvet, så det går lite tofflor! :-)
Så skönt ute!
Solsken med lite blåst.
Man har känsla av höst, men det doftar inte höst, än.
Det var ändå mysigt att gå in, tända brasa och vända ihop lite köttbullar. Nu är man less på grillat!
Jag har inte samma "måste fixa" panik, när jag nu vet att jag kommer att ha en hel vecka semester snart.
Och, jag har hittat tillbaks till mitt måleri!
Nu har jag flera akvareller på gång. Var sak har sin tid och nu när dottern flyttar hemifrån snart, kommer det rummet inte bara att bli kontor.
Det kommer även att bli mitt ställe för målargrejer.
Välkommen kallare tider! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar