Semester!

Veckorna dansar iväg.. Och plötsligt, så är vi höstlovslediga!
Semester!
Vi funderade en stund igår på om vi någonsin haft semester på höstlovet. Vi tror inte det. Det brukar vare en eller annan dag och inhopp av farmor, syskon och fritids. Typ.
Men, i år bestämde jag mig för att vara ledig.
Det passade bra för att veckan ligger mitt emellan en massa jobb. Maken har galet många övertidstimmar att plocka ut som också är bra att ta nu.
Så, semester blev det! :-)

Veckan som gått börjades med HLR kurs.
Jag har gått förut, men man behöver ju fräscha upp minnet med jämna mellanrum.

Vi gick igenom en hel del sjukdomsfall och fick pröva på hjärtstopp "live".
Väldigt nyttigt. Vi fick också en lite snabb genomgång av hjärtstartare. Jag har gått en sån kurs, men det är ett tag sedan.
Det visade sig att fler önskade gå den, så nu råddar jag ihop en sån kurs för ett par per avdelning och våning.
Det behövs! Man blir lätt paralyserad om någon får hjärtstopp.
Veckan gick i rekordfart och på torsdag morgon, samlade jag ihop mig, ett par kollegor och en hel del grejer och åkte iväg på konferens.
Vi har planerat den under ganska lång tid och det var en hel del som skulle funka.
Stället har vi varit på 8 år på raken, så dom är vana med oss. :-) Flera som skulle delta förberedde sig och jag förberedde för drygt 50 gäster, med namnskyltar osv innan jag välkomnade dem i dörren.

Sen körde vi full fart fram till middagen.

 Jag hann upp på rummet för att duscha innan vi satte oss till bord för en 3 timmar lång middag.
Sen blev det mingel och vissa badade, både varmt bubbel och i havet! (dårar!)
Jag tassade upp till sängen vid 00:30 och det var galet skönt att lägga sig i en kall säng!
Dagen hade varit jätteintressant med mycket samarbete och dialog.
Under middagen, pratade vi om jätteintressanta saker och likadant under minglet. Skratt och även svårare ämnen.
Det är ett otroligt gäng som samlas varje år. Högt uppsatta politiker, som är precis som "vem som helst" och pratar barn och vardagspussel. Högt uppsatta tjänstemän som är precis lika lättsamma och högt uppsatta personer i framgångsrika företag, samt en mängd egenföretagare, som bjuder på sig själva.
Det är en varm stämning där alla vill varandra väl och ett dygn som vi alla ser fram emot.
Fantastiskt roligt och ett privilegium att kunna var med.
Att sitta mitt i rummet och känna in stämningen bland alla är grymt!

Vi som planerat hela konferensen, "jobbade" från 7 på morgonen tills vi gick och la oss. Man blir lite mör! :-)
Det är ju alltid lite spänt för att allt ska gå i lås och att vi ska hålla tiderna.

Jag vakade vanlig tid dagen efter och det är alltid så najs att gå och sätta sig till färdig frukost.
Och det är alltid lika kul att ses sådär "dagen efter". Som vi garvade åt incidenter som hänt kvällen innan!
Borttapade rumsnycklar, nycklar som slutat funka. Badincidenter och sms: som råkat gå fel efter ett par glas champagne! :-)
Flera hade tappat rösterna helt! Och två som jag höll ett öga på kvällen innan, låtsades som att det regnade. ;-)
Jag hoppas dock att dom kände samma elektricitet som det såg ut som.

Vi åkte till kontoret efter att vi samlat ihop grejer från dagen innan, checkat ut oss och tackat för oss.
Ett par timmars jobb skulle hinnas med även om jag inte tror att vi var speciellt effektiva!
Vi var några som sågs i köket när vi hämtade kaffe och i kunde bara konstatera att man inte var jättepigg! ;-)
Jag drack tre glas vin utslaget över 6 timmar, så bakis var jag inte. Men man blir som sagt trött och luften går ur en lite när man ser att 50 gäster har roligt och allt går bra.
Vi som jobbat med det kunde med gott samvete skriva "semester" på våra dörrar när vi åkte hem!
Jag skrev semester och min rumskompis skrev "gnägg" :-) Hon ska till Spanien och rida!

Jag kände mig både trött och lite "hurven" när jag hämtade barnen på fritids, så det blev middag och sen la jag mig på sängen för att läsa lite.
Jo visst. Jag slocknade på rot! :-) Båda barnen kände sig lite småruttna också, med ont i halsen och frusna.
Så även dom låg och vilade. Så skönt med större barn!!
Jag kröp i säng "på riktigt" vid 22 och vaknade av att Minime kom in till mig strax efter 9 i morse!

Lilleman hade lite ont i halsen men Minime var pigg.
Solen sken från en klar himmel! najs!

 Vi packade ihop oss, fyllde bilen och drog iväg. Först stoppet blev coop för att fylla kylen, sen blev det Pizza Hut!
Det var jättemycket folk! Löningshelg!

 Minime äter alltid pannkakor! :-)

Väl ute på landet kan vi konstatera att det nu ÄR höst! Alla löv är borta och det har blåst rejäla högar överallt.
Nu när björken tappat alla löv, så ser man verkligen hur mycket rosen har tagit över hela trädet!

Maken satte fast "flärpen" på skrotstenen som alltid lossnar när det blåser. Det är ski irriterande att ligga och lyssna på den på nätterna.."dunk, dunk, dunk"..
Få se hur länge den håller nu..

Vi hann plocka lite ute, stänga av vattnet i lilla huset och räfsa av lite innan det började skymma.
Det är jättemörkt här ute! :-)
Mysigt med brasa, bok och varmt te!
Jag har tänt lyktor och marschaller.
Sen är det soffan och ett glas vin. Just nu är det här och nu som gäller.
Räkningar, jobb, kalas och tandläkartider, det är sen!

Kalas nummer ett.

Plötsligt blev det höst!
På ett par dagar har vinden blivit lite kallare och det känns grått och mörkt.
Men, vilken höst vi haft! Jag mins inte att det varit så vackra färger på träden på länge som det varit i år.
Och raskt betar vi av oktober!
Jag började veckan med ett besök hos tandläkaren. Aj. som. Fan.
Inte över själva åtgärden utan av bedövningen! Jag brukar sällan ta bedövning, men nu skulle han peta så pass nära en nerv att han ville bedöva.
Fine.
Det slutade med att halva ansiktet var borta! Tom två tänder längst fram i underkäken var borta!
Dah.
Det roliga var att tidigare på morgonen var min chef där och bytte en plomb. Hon kom tillbaks dreglande, men stora problem att prata under måndagsmötet.
Jag, rusade ifrån vårt måndagsmöte för att göra samma sak, vilket blev rätt kul vid lunchen, när vi båda försökte äta utan att känna halva ansiktet! :-)

 Nåja.
Veckan har varit märklig. Dagarna har varit avhackade och jag har jobbat en här och en där.
Tisdagen, var studiedag i skolan och lilleman ville inte vara på fritids. Nähe, då fick han vara hemma.
Jag åkte på möte och fick ett samtal strax innan som gjorde att jag åkte hem efter mötet, för att vänta på uppdatering. Jag ville inte sitta på kontoret och ha de samtalen.
Det ordnade sig, men jag hann liksom inte mycket annat innan det var dags för lillemans träning.
Tanken var inte att jag skulle ta den på tisdagen, men nu blev det så...
Onsdag, var det öppet hus i skolan. Vi kom in sladdande en halvtimme innan det stängde, men arbetsdagen blev kort ändå!
Torsdagen samma visa, Lillemans träning, som jag åkte på pga att maken satt fast på sitt håll.
Vips så var det fredag!
Typ!
Nåja, jag hann få en hel del jobbat också! :-) Vi går in i en riktigt rolig period nu!
Om fyra veckor åker vi på studiebesök! I tre dagar ska vi åka runt som skållade råttor och hinna se en massa nytt och få kunskap och inspiration.
Sen har vi tänkt hinna prata ihop oss inom sektionen också. Det behövs.
Men det blev lite huvudvärk innan jag fick iväg allt till resebyrån.
Vi är 10 personer som åker, men inte samtidigt och inte på samma sätt!
Några flyger ner på morgonen dag ett. Någon kommer på kvällen. Någon åker ner redan kvällen innan.
Några dyker upp dag två och måste hem på kvällen. *pust*
Sen var det hotell... där vi ska dela rum, men alla kommer inte samtidigt, så vissa får ett rum som sen fylls på med folk. :-)
Min kontaktperson på resebyrån fick jobba! :-D

Men nu är vi bokade! Ska bli så kul!
Nästa vecka har vi ett medlemsmöte med övernattning. Det blir också jättekul!
Vi implementerar en helt ny plattform. Och jag har beställt mängder med roliga grejer! Inte bara tills dess, vi har två mässor också som ska ha grejer.
Men ändå. Nästa vecka ska jag fylla goodiebags! :-)

Sen blir det namnskyltar och gruppindelningar. Middag och workshops. Kul!
Det är det som är det roligaste med mitt jobb! Det är så varierat. Från att fixa fakturaunderlag, dagordningar och minnesanteckningar till biljettbokning, koordinering av konferenser till projektledning av mässor.
Jag får nypa mig i armen ibland att jag faktiskt halkade in på det här jobbet. Jag sökte det liksom inte ens...eller jo, efter nästan 2 år gjorde jag! :-D
Nåja, nu håller vi tummarna att barnen är på benen veckan som kommer, för både jag och maken har fullt upp..
Och att mitt krånglande knä håller! Jag har inte tid att besöka någon läkare just nu..Det får bli på höstlovet om det blir värre.
(jag har en tid om 3 veckor....)

Veckan avslutades på bästa sätt. Jag fick ett sms om att min bok kommit!
Min höstlovsbok!
Jag ska verkligen försöka att inte börja läsa den innan. Nästa fredag, får jag öppna den! :-)
Det är spännande värre, eftersom att jag inte ens har läst vad den handlar om. För mig räcker det att den är skriven av Kepler!

Idag har vi firat stora dottern, som fyllde 20 år idag! Tänk! Tjugo. Hur gick det till???
Jag letade lite bilder och blir fortfarande så fascinerad över hur lika våra små är dom stora! Med tanke på att dom har olika pappor, så är det helt otroligt!
Här var stora dottern sisådär fyra tror jag. Lilla blondie! :-) Och hade hon haft lite mörkare hår, så är hon prick lik Minime!

Vi hade familjekalas för henne idag.
Stora sonen dök upp tillsammans med sin fästmö(Låter bra att säga! :-)) och vi åt middag tills magen stod i alla hörn!
Tacos kan man äta hur mycket som helst av!

 Efteråt blev det som dottern önskade, kladdkaka med grädde och bär!
Mums!

Hon, som inte är så bra på att äta, numer, fick matlåda med sig hem! :-)
(eller, hon äter, men är lite så "nu lagar jag mat"ig...;-)

En riktigt härlig familjekväll. Det är ett tag sen vi samlades alla över en middag. Och det är ju lite lustigt, för vi går ju in en sån period nu.
Nu kör vi ju familjesamlingar varannan vecka till framåt jul. För vi klämmer ju in en farsdag också mellan två födelsedagar till och makens födelsedag.
Jösses.
Men det är mysigt! :-) Jag hoppas att det framtida barnbarnen föds under våren! :-D

Efter sådana här dagar är jag så otroligt tacksam. Att jag har fått fyra barn. Att de är friska och lyckliga.
Det gör att nästan inget annat spelar någon roll!
En kollega sa häromdagen: Man är inte lyckligare än sina barn. Och så rätt det är!
I morgon ska jag ut på äventyr. Dvs förbereda kommande kalas! :-)

Livet är när fantastiskt!

Vilken helg!

Ah, härligt med helg! Och vilken helg det blev!

Jag tog ut lite komptid i fredags och hämtade barnen direkt när dom slutade för att  åka och storhandla.

Man har påbörjat julpyntet och plockat fram nytt julskum, med otroligt märklig smak! urk!

Oftast handlar jag på nätet, men ibland är det mysigt att strosa runt och handla, om man inte har bråttom.
Najs att kunna vara lite seg. :-)
Det är också en sån skön grej med större barn, man kan fixa grejer på kvällarna utan att dom bryter ihop.
Den här veckan har varit sån. Vi har ätit ute flera kvällar och kommit hem sent. Det blir så ibland. :-)

Rörigt kan man sammanfatta läget och veckan! Huset såg i fredags fortfarande ut som ett mindre bombnedslag. Under veckorna hinner man ju bara pyssla och fixa i korta stunder, men det blir bra när jag väl fått allt på rätt plats.

Så mycket annat i livet har ramlat på plats och nu är det husets tur!

Jag valde att inte åka till landet i fredags, som planerat. Vi har ju städhelg för hela området under lördagen, men jag pallar inte. Maken har varit på utbildning och kom hem sent i fredags och hade ju kommit ut till landet jättesent, så nu åkte han över dagen i stället och vi blev hemma.

Veckan i övrigt har varit spännande, med många roliga möten. Både med nya människor och med folk jag träffat lite tidigare och hunnit prata mer med nu.
Man ska inte underskatta tiden på tåg eller under fikapauser, man hinner få en massa information! :-)

Vid ett tillfälle fick jag frågan om jag har personliga värderingar. ( vi var en grupp på 30 personer som fock frågan och förvånansvärt nog sa bara ett fåtal ja! )
Och- ja det har jag! Starka tom!
Och många! :-)
Mod är ett av dem. Att våga säga ifrån när starka ger sig på svagare. Mod att säga ifrån och inte ha en stor elefant i rummet.
Att aldrig prata om någon annan något som jag inte kan säga om personen står bredvid.
Går jag till tex en chef med kritik, då har jag tagit beefen med den berörda innan. Tom kanske sagt att det är dags för chefsinblandning. 
Får jag höra skit brukar jag svara "ta det med den som det berör". 

Så funkar jag på alla plan, på jobbet och privat. Alltid. 

Visst även jag ramlar av den smala vägen ibland, men jag tänker verkligen på det.

Just därför blir jag ibland så trött. På folk. på drama och intriger.
På att folk som är osäkra och har ett behov av att pinka revir får frispel.
Skitsnack och bakomryggentissel. Folk som ljuger.
Barnsligheter. 

Jag försöker att inte lägga energi på det, men det är dags att sätta stop för folks framfart känner jag.
Dags att ta fram både mod och andra värderingar! ;-)

Jag hade skrivit ett låååångt inlägg om hela skiten, men sen ångrade jag mig och tog bort det! :-)
Min energi behövs bättre på annat håll.

Jag känner verkligen det, jag har inte tid med barnsligheter. Men, så tror jag att jag har ett betydligt rikare liv än vissa som orkar veva igång drama titt som tätt.
Det har helgen verkligen bevisat. 

Jag hade glömt att stänga av min telefon i lördags, så den ringde så fint klockan 8! :-)

Så jag gick upp och efter frukosten, röjde jag tvättstugan från golv till tak.

Nu är det ordning!
Jag hann även stryka en massa nya, nytvättade, lakan innan jag åkte med Minime på kalas.
Det var spännande för både henne och mig. Det är första kalaset i nya klassen och så kul att hon blev bjuden!
Till när jag såg att det var en liten grupp, blandat från klassen och privat. Så skönt att hon hittat sin plats så fort i nya klassen.
Och det är en riktigt mysig tjej!
Föräldrarna var också jättetrevliga och jag var glad att jag stannade kvar så att vi hann prata lite.

Dom höll till på det nya leklandet som öppnade i somras. 

Och det var _gigantiskt_! Hjälp! Otroligt stort. Men ändå smetfullt av ungar!
Lite jobbig ljudnivå. Stackars de som jobbar där, tänker jag. 

Det blir ett kul ställe att åka till när det är kallt och jäkligt ute.
Och jag funderar även på att göra något med kollegorna. :-)

En av anledningarna till att jag stannade kvar var att även Lilleman skulle på kalas, så Minime behövde avbryta lite mitt i kalaset, tyvärr.

Dock, hann jag inte hem riktigt i tid utan missade honom med ett par minuter, som tur var kunde han knata iväg helt själv för att kalaset låg i området.

Han var också första gången hemma helt själv, när vi var iväg. Han blir så stor!!

Och nu är det ju nödvändigt, när stora dottern flyttat, att han fixar det de gånger det behövs.
Sen kan jag konstatera att det stora barnen fick klara sig själva mycket mer i samma ålder.
Det är nu vi är nojiga! ;-)

På kvällen var han iväg och bowlar med kalaskompisarna så vi var bara tre till middag!

Familjen blir mindre och mindre!! 

Men samtidigt större, visade det sig! :-)

I morse dök stora dottern upp lagom till frukost och vi har hunnit prata i kapp.
Det är ju ovanligt att hon inte varit här på en vecka!
Nu har även hon det mesta på plats och trivs bra. En stor garderob som jag beställde åt henne dök upp under lördagen och pappa var på plats för att skruva ihop den.
Skönt att hon nu är inflyttad.

Vi var bjudna på fika hos stora sonen idag tillsammans med sambons föräldrar, som vi inte träffat sen i midsomrars.
Att vi är bjudna samtidigt är i sig inget konstigt, det brukar vi vara.
Jag köpte med en bukett blommor, vilket jag alltid brukar göra när vi är bortbjudna.
Men, sonen undrade när vi klev in varför jag hade blommor med mig? Han såg lite finurligt ut, så jag hann börja undra.
Det såg ut som att han undrade hur vi visste att vi skulle ha blommor med oss...
Nåja, när vi satt oss till bords, avslöjade han att han friat till sambon!
Så, dom är förlovade!!
Hur härligt är inte det? Jag blev alldeles varm av att höra att han friat "på riktigt", både förberett och genomtänkt och jätteromantiskt! :-)
Det är min pojke det!!
Så om allt ramlar på plats blir det kanske tom bröllop sommaren -18!
Gissa om Minime blev glad? Hon ska äntligen få vara med om ett bröllop, hon som är sur över att hon inte fick vara med på vårt. Att hon inte var född, hör inte till saken! ;-)
Så, samtidigt som familjen minskar, här hemma, så blir den större som helhet! :-)

Vilken helg det blev! Och vilket år det är!!
Jag nyper mig i armen och hoppas att det här är återbäringen från flera skitår.
Men som den norrlänning jag är, så undrar jag ju vad det ska dyka upp för skit nu, när allt är så bra??
Eller, så är det helt enkelt dags för återbäringen helt enkelt!

Hjälp, vad det har vuxit.

Oj vad skönt det var att lägga sig i sängen i kväll! :-)
Man kan konstatera att det märks att jag fuskat med träningen efter semestern! Det hade varit bra att hålla i lika bra som under våren.
Allt spring i trappor och slit och släp, känns i kväll kan jag lova! :-)

I morse väcktes jag av Minime, vilket är ovanligt! Jag brukar vara vaken först av alla, nästan jämt.
Vi tassade ner i köket och drog igång lite frulle.
Vid 9:30 var vi klara för att åka till stora dottern. Jag pratade med henne på tjatten under frukost och hörde om hon sovit bra. Vilket hon hade. :-)
Alltid spännande att sova i ny säng!
Vi tog med oss lite grejer som blivit kvar under lördagen och pep iväg till henne igen. (Skönt att slippa så mycket trafik.)
Vi bar in grejerna innan vi drog till Ikea, norr om stan.
Där var vi ju jätteofta för 8-9 år sedan när vi bodde norr om. Nu kände jag knappt igen mig! Wow vad man byggt om och till. Och bygger mer!
Galet!
När vi parkerade säger Minime "mamma, det ser ut som pappas bil!" och det var det! :-)
Dom svängde in och parkade bakom oss! Vilken timing!
I samlad tropp klev vi in och kikade oss igenom hela varuhuset. Det är rätt olik de vi är vana vid ändå.
Lite annat upplägg och andra visningsrum osv. Mysigt!
Vi lyckades plocka på oss en kundvagn och en möbelvagn. Ops! :-)
Maken köpte bokhyllor, en matta och lite småplock. Vi passade på att köpa lite nya lakan och påslakan.
Till dottern köpte vi lite husgeråd, tallrikar, glas, fryspåsar osv. Sånt som man behöver, men inte tänker på att man behöver! :-)
Vi köpte även frostfilm till hennes fönster. Hon ville först ha gardiner, men vi märkte ganska fort att det inte skulle gå.
En kappa av något slag funkar, men inte längder. Det blir ju ofta så när man har ett skrivbord vid fönstret och vill ha böcker och jox på.
Gardin blir knepigt.
Så vi köpte film, som vi satte på  halva fönstret, så att hon slipper insyn men ändå får in ljus.
Sen finns rullgardin att dra ner till kvällen.
En gardinkappa i någon rolig färg ska jag sy åt henne när jag får tid.
Vi käkade lunch ihop efter Ikea, innan killarna åkte hem. Vi drog vidare till Ica för att fylla skåpen åt henne.
Hon har en liten ica ett stenkast bort, men utbudet är ganska litet. Och det är ju dyrt.
Nu laddade vi upp med torrvaror, bröd och sylt osv, så att hon bara behöver köpa mjölk och frukt i lilla butiken.
Sen får hon väl låna en av våra bilar när hon vill åka och storhandla.
Jag misstänker att det blir pappa som får hänga med och storhandla när det behövs. ;-)
En grej jag är lite orolig över är just att hon inte ska äta.
Hon är mager som en skrika och helt ointresserad av mat. Eller att laga mat.
Finns det klar middag, så äter hon gärna, men lagar inte om hon kan slippa. Och hon kan vara utan mat helt länge..Jag klara ju inte det. Jag får värsta dipparna och måste äta NU.
Sonen är likadan, så honom har jag aldrig oroat mig över att han inte ska äta. :-)
Men dottern får jag nog ha ett öga på..tror jag..

Väl hemma, hängde vi upp duschdraperi och la in badrumsmatta vilket blev jättefint!
Färgglatt!
Det är mysigt hos henne nu. Fattas bara garderob som kommer nästa helg och en mjuk matta som hon ska få av bonusfarmor.
Så, nu är hon på plats och kan fortsätta plugga. Hon har haft panik över att inte kunna göra det nu i två dagar. :-)
Men, hon var glad över att nu kunna sova en timme längre på morgnarna när hon slipper pendla genom stan.

När vi väl kom hem hade maken hunnit fixa två bokhyllor i kontorsrummet så det var bara att bära upp pärmar och papper från kontoret.
Det blev ett par vändor kan jag säga. Galet vad mycket grejer vi fått plats med! Men nu är hela kontoret flyttat.
Yey!
Därav mina onda fötter!
Jag hann även påbörja röjet av köket. Massor med grejer flyttar nu över till "gamla" kontoret.
Sen ska alla skåp städas, bokyllan och skafferiet. Hepp..
Sen, är det tvättstugans tur och sen vardagsrummet...
Jag blir trött bara jag tänker på det! :-) Men fint kommer det att bli!
Och kanske, kanske kommer vi till stadiet "var sak på sin plats". Kanske.
Huset är ju perfekt för 4 personer, så det borde gå!

Nu ska jag vila mina fötter och försöka fatta att det är måndag i morgon. Som börjar med att ringa tandis. Lilleman bet bort en bit ur en tand i kväll. Suck. Det tar aldrig slut, med hans tänder!
Tur ändå att det är måndag, så att jag får vila fötterna! :-)

Vilket år!

Nu är vi "lilla familjen".
Märkligt hur otroligt påtagligt det är att dottern flyttat. Vi blev så få!
När stora sonen flyttade, så märktes det inte lika mycket rent praktiskt. Sen flyttade han så långt bort att jag hade svårt att ta det till mig.
Jag "låtsades" att han var hos sin pappa och la sen locket på.
Att jag sen blev otroligt glad när han bestämde sig att flytta hem igen, var ju en helt annan sak. Då bestämde han själv att komma hem, utan påtryckning.
Och han växte enormt som person de två år han bodde i Skåne. Jag tror att alla behöver gör det, flytta själv för att bli vuxen.
Nu flyttar inte dottern så långt, vilket är skönt. Första tanken var ju att dra till Norrland, vilket vi ju naturligtvis hade stöttat också.
Men det är skönt att hon stannade här, så att vi kan ses spontant.
Stora sonen har bestämt att det nu ska införas söndagsmiddagar. :-)

Men, idag var det flyttdag för dottern. Vi fyllde båda våra bilar med grejer och drog.
Jag är glad att vi bytt bil nu så att vi har två stora, för vi fick med allt i en vända!
Hon hade först tänkt stanna här en natt till, för att hon behövde internet för en tenta som skulle göras, men maken åkte och fixade en router så att hon kunde stanna.
Det är ju spännande även för henne. Men, hon behöver rycka plåstret. ;-)
Grejen är att när hon åkte till lägenheten första gången, blev hon lite ledsen eller ska vi säga "chockad".
Rummet var ju helt tomt och ligger i en korridor, en halvtrappa upp.
Och kändes som en källare första gången. Eller mer som ett lagerrum man har för att repa i ett band eller så.
Och så är det ju när ett rum är tomt. Det ekar och känns naket.
(Det är just den känslan jag, som flyttat massor med gånger, älskar! Att rummet är som ett tomt papper, som man kan rita på! :-))
Men varje gång när vi har flyttat, då har inte dottern dykt upp förrän efteråt, när vi hunnit fixa lite och gjort det som "hemma".
Sen är jag och maken duktiga på just det, att snabbt fixa det hemtrevligt.

Nåja, vi gjorde ju samma idag! :-)
Tjoff, bära, bära och fixa. Maken hade sparat en tv till henne eftersom att stora sonen fick en tv och ett ljudsystem när han flyttade.
(Vi jobbade ju med sånt förut, så han köpte loss två innan vi la ner butiken. )
Hon var tveksam till att ha någon, men vi insisterade.
Jag och tjejerna åkte iväg i förväg, och hann tömma min bil innan killarna dök upp med elektroniken och lite möbler.
Under tiden han fick igång tv:n och nät, packade vi andra upp. Hon äger löjliga mängder av böcker och de plockade vi upp i hyllorna. Jag hängde upp handdukar och fyllde badrumsskåpet.
Vi skruvade ihop en hylla som vi ställde i en av hallgarderoben, för att kunna förvara mat osv.

Lillsyrran var nöjd med att det fanns barnkanal här med! :-) Och stora dottern kände nog att det var mysigt med tv ändå.
Man kan ju titta på datorn, men det kan vara mysigt att ha tv:n på i bakgrunden när man jobbar på datorn.
Så det blev jättebra.

 När vi väl hade fixat en stund, kändes det betydligt mer "hemma". Nu ekar det inte längre, kan man säga. :-)
Och när hon väl pluggat in vattenkokaren, gjort sig en kopp te och tänt lite doftljus, då är det ju som hemma! :-)
Vi tog en sväng i området för att kasta skräp och äta lunch och hon bor helt galet bra!
Liksom mitt i området.
Ett par meter till köket, som vi tittade in i och jag var nära att få hjärtinfarkt! Det var sunkigt som attan och fruktansvärt skitigt!!
Jag var så glad att jag köpt små platslådor med lock, där hon kan ha sina grejer i kylen, så att det inte behöver blanda sig med andras äckliga mat! ;-)
Jag kände mig som en såndär som går runt med handrengöring och sprutar det på allt och alla!
Urk!
Det visade sig sen när dottern öppnade sin post, att köket ska renoveras snart. *phjuu*
Hon har också ca 50 meter till en Icabutik, en sushirestaurang och en pizzeria! Och lika nära till bussen!
Alla innergårdar var utrustade med grillar och bänkar. Man kunde se att det varit fest där för inte allt för länge sedan. :-)
Jättemysigt!
Vi prövade pizzorna och de var jättegoda! Där hänger nog de flesta på fredag och lördagskvällar.

Sen åkte vi hem. Huset ser ut som ett bombnedslag för att jag väntat på att få hennes rum tomt för att kunna förflytta grejer.
Och nu är det tomt!
Här blir det en kombination av gästrum, kontor och förvaring av lakan och sådant.
Vi får loss en massa plats i kök och tvättstuga. Yey!

Jag orkade dessvärre inte göra så mycket åt det idag.
Igår tog jag ju en sväng till gymmet och har träningsvärk idag. Sen blev det rätt många vändor upp och ner i trappan idag, plus bära från bilarna en rätt bra bit för att inte blocka hela gården.
Så jag blev tokslut!
Det går bli lite pö om pö.
Men jag har en klar bild om hur det ska bli. :-)
Maken och jag låg i sängen en stund och vilade och det slog oss att vi nu är vi lilla familjen!
Bara fyra. Skumt.
Och vilket jäkla år det här har varit!
Det började med att Stora sonen kom in på juristlinjen, som han kämpat med så länge.
Sen fick dom lägenhet! När det blev som mest akut och vi började fundera på att hjälpa dem att låna till en bostadsrätt. Då, pang! En stor tvåa, i första hand!
Sen, övergick makens projektanställning till fast anställning och han fick en ny tjänst.
Sen, övergick mitt vikariat till fast anställning, vilket vi tvivlat på skulle gå igenom.
Dottern, kom in på sitt förstahandsval på första försöket.
De små barnen, bytte till en skola som passar oss så bra!
Och plötsligt får dottern boende! (Bara om man bor här i storstaden förstår man chocken i att få bostad efter att ha köat ett år! De flesta får bostad när de har ett år kvar att plugga!)
Och inte bara det.
Jag fyllde 45. Min syster fyllde 50 häromdagen. Kusinen 60. Lilleman fyller 10 och stora dottern 20.
Vilket år!
Inte konstigt att man blir lite matt! :-)

I morgon blir det en sväng till Ikea, för att fixa småplock till dottern. Och lite grejer till rummet här hemma.
Det blir bra.
Och, under lunchen pratade vi om hur det var när jag flyttade hemifrån, löjligt ung.
Vi bytte land. Och det fanns inte mobiltelefoner!
Så, vi flyttade in i lägenheten vi fått och beställde sen telefonnummer, som vi fick vänta på ett par veckor.
Sen kunde vi ringa hem och berätta att vi var på plats! :-)
Nu, kan vi ju tjatta, facetima och skypa. Man är ett knapptryck bort jämt.

Men märkligt är det! :-)

Vad är ditt Everest?

Fredag. Igen.
Nu säger tom barnen "men är det fredag, igen?!" Det måste ju bero på att vi alla har så kul att dagarna bara springer iväg. :-)

I veckan var jag på föreläsning med Fredrik Sträng. Det kan jag rekommendera! Vilket energiknippe!
Han frågade bland annat "längtar ni bara till semestern och helgen?"....
Om det är på semestern och på helgerna som man känner sig levande och glad? Väntar man bara till sen?
Han började varje dag med då-nu-sen.
Vad har han gjort? Var har han varit? Var är han nu? Vart vill han?
Det blir en tanke varje dag om han är på rätt ställe och gör rätt saker.

 Han pratade också om "vad är ditt Everest?" Hans utmaningar har alltid varit höga berg och annat märkligt.
Men för någon annan är Everest något helt annat. Han pratade också så bra om att utmaningar och åstadkommanden.
En person som har en stor utmaning och övervinner den, kanske gjort en större resa än någon som tagit OS guld.
Att sätta det i relation liksom.
Vad är ditt Everest? Vad har du gett dig fasen på att klara? Vad behöver du träna på för att klara det?
Vill du ens?

Och vad är ett äventyr?
Det kan vara allt från att utmana sig själv till att ta mer risk än vanligt.

 Tankeväckande verkligen.
Många var kvar efteråt för att prata med honom. Kul!
Veckan har också innehållit en konferens, ett studiebesök, ett uppstartsmöte och flera nya bekantskaper.
Jag har så otroligt roligt på dagarna,inte en dag är den andra lik. Och när man varit på andra sidan liksom, där man aldrig fått tag på någon i telefon, utan att jaga och jaga är jag nu där jag nästan kan kontakta vem som helst och får napp! :-)
Jag gillar ju att ha kontakt med folk och koppla ihop folk. Då händer det grejer!
Och nu kommer det att göra det.

En rolig grej idag med, var att det ringde en headhunter till mig!
Jag såg att en viss person varit inne på min LinkedIn profil men tänkte inte mer på det.
Men, så ringde personen idag och hade ett riktigt spännande jobb på gång. En rätt knepig tjänst, som var väldig bred men samtidigt specifik.
Den var som skriver för mig! Faktiskt. Och han sa det "att hitta någon som har det jobb du har nu, men har erfarenhet av det du gjort tidigare, det är nästan omöjligt att hitta!"
Då blir man ju lite kaxig. :-)
Men, jag har det ju så fantastiskt bra som jag har det nu. Toppenroliga arbetsuppgifter på gångavstånd hemifrån!
Härliga kollegor och en bra chef.
Varför byta då? Sen, visade sig att jobbet låg på helt fel sida av stan, så det var inte aktuellt alls.
Men det är ju ändå kul att få frågan!

Jag behövde beta av en massa mail och telefonsamtal idag efter att inte ha varit på kontoret sen i tisdags!
Och var sätter jag mig då? Här! Min favoritplats!
En stor, mjuk soffa. Solen skiner in, man har en stor latte bredvid sig. Det pratas och skrattas runt om men man sitter ändå i fred. Najs!

Då, när jag är lite busig och gör såhär, då känns det precis som när jag drev eget! Friheten.
Inte alls dumt!
Och det var det jag sa till killen som ringde idag, jag har det så jäkla bra! :-)
Jag åt en smarrig lunch och sen dök två kollegor upp och så gick vi igen om en massa grejer och planerade en workshop som går av stapeln om ett tag.

Sen tog vi fredag!
Maken hade för en gångs skull kunnat åka hem tidigt.
Det är lite lustigt, för under hans hysteriska jobbperiod här under tidiga hösten, då har jag haft det rätt lugnt. Nu när det hopar sig hos mig, då har han lugnare! :-)
När han var tokstressad, då var jag lugn.
Nu när jag är lite mer uppe i varv, då är han coolare. :)
Vi är i symbios.
Men, tack vare att han åkte hem tidigt, så hämtade han barnen och handlade lite gott vin och mjölk, som alltid är slut!
Jag kunde gå direkt till gymmet!
Japp, nu har det hänt! Jag har inte tränat en minut sen vi började jobba igen! (förutom yogan och det räknas inte..)
Märkligt nog så behöver jag ha "känslan". Det är mitt Everest!
Jag vill träna, för att jag mår bra av det. Jag vill träna för att kunna äta det som är gott.
Jag behöver träna för att hålla mig ifrån sockret. Jag har lovat att vara i mitt livs form när jag fyller 50.
Det är 5 år dit! FEM!
Ingenting! Min syster fyllde femtio igår. Jag tänker ju på henne som 35.
Så, det ska bara in i rutinerna igen nu. Minst fyra dagar i veckan.

Stora dottern dök upp till middagen.
Hon har hängt hos sin pappa ett par dagar och tömt sitt rum hos honom för att köra det till nya lägenheten.
Nu packar hon ihop sig här för att vi ska flytta allt i morgon. Vi hoppas på en vända med två bilar, men vi får se.
Hon har mer grejer än vi trott! ;-)
Men det ska nog funka bra. Så spännande att se var hon ska bo och själva lägenheten.
På söndag blir det IKEA för att fixa allt "småkrafs" som man inte tänker på.
Sopkorgar, duschdraperier, plick och plock.
Det blir bra.
Det kommer att bli galet tomt här hemma, men det är ju så livet ska vara. :-)

Och jag väntar på att rummet ska bli tomt, så att vi kan påbörja "flyttaruntenmassasaker" från resten av huset.
Så att köket blir ett kök igen.
Just nu sitter jag med fötterna högt och sippar vin!
Välkommen helg! :-)

Nyckeln hämtad!

 Sakta blir det kallare på kvällarna och då även fin himmel!
När vi kom hem igår var det rosa och fint!

Till vår stora lycka har det öppnats en sushi restaurang i vårt kvarter. De öppnade i lördags och igår när vi var där var det smetfullt med folk som köade långt ut på gården!
Vi ringde inte och beställde, för att vi ville se själva stället innan, så vi satt där en stund och väntade.
Och vi märkte att det inte bara var de som var på plats som ville äta! Det hade ringts in en massa beställningar med!
Så kul att se att det var efterlängtat med lite fräsch sushi här! :-)
Vi kommer troligen att svänga in flera gånger i veckan! Mums!

Helgen var ju himla skön, vilket var bra. Den här veckan är fullproppad med roliga möten!
Jag har haft det rätt lugnt ett tag, men den här veckan är fullmatad verkligen.
I morse började vi med planering och worshop. Jag passade på att sätta mig i ett hörn och jobba innan alla andra ramlade in.
Så mysigt! Tanken är att jag ska sitta just här,  ganska ofta numer. Vilket jag gör mer än gärna!

Vi satt i möte till efter lunch och fick en massa fixat. Skönt!
Jag hann titta in i bokhandeln och byta bok på vägen till kontoret. Nu har jag flyt i läsandet! :-)
En bok i veckan!
Min chef frågade hur jag hinner läsa och jag kan inte svara på det själv riktigt. Jag läser lite hela tiden och vips är den slut! :-)

Det var en glad dotter som mötte mig när jag kom hem.
Hon hade hämtat nycklarna till sin nya lägenhet idag! Stort!
Och verkligen Stort! 21 Kvadrat låter inte så stort, men när det är tomt så är det inte så pjåkigt.
Nu lät det ju burkigt och kändes som en källare, tycket hon, men så är det ju jämt när det är tomt.
På torsdag kör hon över grejer med sin pappa och på lördag kör vi över alla grejer härifrån.
Söndagen blir en Ikea vända för att fixa småsaker, som duschdraperi, gardiner, badrumsmatta osv.
Vi har även beställt en stor garderob, men den kommer nästa helg.
Sen är stället klart.
Känns lite märkligt faktiskt. Men nyttigt för oss alla! :-) Hon är ju vuxen nu!
Vi får fira hennes 20 årsdag hos henne!
Så nu är det full fart på packandet.

Sen, när det är gjort, är det dags för oss att börja fixa.
Våra kontorsplatser i köket ska upp i hennes gamla rum. Massor ska rensas bort och kastas bort.
Vi behöver köpa en bokhylla för pärmar och jox.
Men det ska bli skönt att få det fixat.
När kontoren är borta, kommer jag att kunna flytta grejer ur skafferiet och få mer plats där.
Katten på råttan och råttan på repet! :-)
Man blir aldrig klar!

Men mer och mer saker faller på plats.
Det enda som inte funkar nu är träningen. Men, snart, snart ska jag få igång det med.

Hösten smyger in.

Det är rätt härligt med en varm höst som i år. Det går liksom lite långsammare.
Andra år har det ju hänt att gröna löv frusit när de fortfarande satt på träden. Man vaknar och det är frostnupet överallt. Det hinner inte ens bli de vackra gula och röda färgerna.
Men i år! Det är så fina färger att det inte är klokt!
Härligt!

Vi kom inte ut lika snabbt igår som helgen innan, men ändå i god tid.
Barnen hade missat mellis i skolan (hur man nu kan göra det, kan man undra...:-)) så det var inga problem att servera middag vid 16.
Och packandet går fort numer. Jag har alla kläder på plats, barnen behöver några ombyten och sen är det bara att åka.

Idag vaknar vi till strålande sol, vilket är behövligt. Gräset har vuxit över alla bräddar och är i akut behov av klippning.
En massa möbler behöver också samlas ihop och bäras in. Allmän städning behövs.
Det finns en del att kratta osv.
Om ett par veckor har vi gemensam städdag här ute, men i vanlig ordning kommer det alltid något i vägen för mig...:-)
Denna gång ska båda barnen på kalas, efter varandra den lördagen. Och det är kalas som inte går att hoppa.
Eller, går och går. Klart det går, men det är ju så med sociala koder att vill man vara med så är det vissa saker man bör göra och vara med på.
Annars blir man utanför.
Eller är lite otacksam. Båda barnen är sociala och omtyckta, vilket inte är helt självklart. Sånt bör underhållas.
Så är det inte bara i barnens värld utan även vuxenvärlden. Man bjuder tillbaks och man uppskattar inbjudan och ansträngning liksom.

Den här veckan har varit lite märklig på det viset.
Jag har blivit riktigt förvånad. Över att personer som jag trott en del om visar sig vara något helt annat.
Det har verkligen förvånat mig. Jag tappade hakan vid ett tillfälle och tänkte "Oj". Sånt är synd när man tappar respekt för en person som man haft höga tankar om.
Tänk att här har man stor professionalism, personen är smart och rättvis. Och så visar det sig att det är både sniket och gnälligt. Jag har verkligen svårt med dåliga förlorare.

Ett uppvaknade är också en person som visar en sida åt vissa och en annan åt andra. Som gör att det blir oerhört rörigt. Folk blir oense och det går höga vågor, tills man konfronteras och tvingas till att sätta sig och prata igenom saker.
Då visar det sig att det har varit en person som gett helt olik information beroende på vilken grupp som träffats.
Inte ljugit, men gett desinformation så att det inte gått att ta vettiga beslut. Då blir man förvirrad.
Och man tänker ju "har jag blivit galen"?
Som tur är så är vi flera som reagerat och som dubbelkollat med varandra. "såhär sa vi väl inte?"..Näe..
Och som tur är kunde vi få till ett möte med de som fått den andra informationen och dubbelkolla.
"Vilken info har ni fått??"
Ja det var ju helt åt skogen. Så där och då hittade vi lösning, men nu är ju förtroendet noll för vissa personer.
Vi har insett att det inte går att lita på personen. Och varför är helt omöjligt att förstå.

Sen, har jag även upptäckt att en proffsig och självsäker person inte alls är det.
Sånt förvånar mig varje gång, även om jag mött fenomenet rätt många gånger senaste åren.
När man tror att det är full koll, proffsigt, självsäkert och personen liksom är kompetent att sköta det som ska skötas.
Men när man börjar syna sömmarna, så är det helt åt pipan!
Synar  man bluffen så är det verkligen en bluff.
Då blir man lite ställd. Men, man brukar ju säga att sanningen alltid kommer fram. Förr eller senare.
Det är bara att vänta.
Och så undrar man ju, hur ofta är det såhär? Ska man jämt behöva ha alla antenner ute?
Man vill ju lita på folk..
Nåja huvudsaken att man själv har ryggen fri tänker jag. Mitt behov av att låtsas vara något jag inte är, är ganska pytteliten. :-)

Idag har det varit fantastiskt fint väder.

Jag drog iväg med dottern på dans i vanlig ordning. Inte så dumt, jag hann tjattra i telefonen under hela tiden hon dansade.
Uppdatera mig på läget långt bort. Som nu är mycket bättre än det kaos som varit länge. Mycket längre än jag varit medveten om.
Jag kan ju inte göra annat än finnas till. Och vi delar samma minnen, i alla fall från länge sedan.
Nu är det mer att göra det bästa av läget nu.
Och påminna om det. Att man måste släppa gamla grejer. Om det inte går att reda ut dem, då måste man släppa för sin egen skull.
Älska, glömma och förlåta liksom. Glömma kanske inte går, man kanske inte ens förstår, men man måste förlåta för sin egen skull.
När man är besviken, ledsen, bitter och arg, så är det som en tung ryggsäck som man bär runt på.
Den andra parten bär inte samma tyngd. Ofta bär den personen sin egen ryggsäck, med annat skräp, men inte ens egen.
Det blir bara destruktivt.
Vägen är lång, jag förstår det, men det måste till.
Jag hoppas att jag nådde fram idag, med att släppa det. Ska det grävas i, behöver man göra det ordentligt, vilket skulle innebära inlåsta i ett rum i veckor, för att reda ut saker.
Det incitamentet finns inte, hos någon. För att inte gå under, måste det bara förlåtas och släppas.
Börja om här och nu.
Se framåt.
Kanske kan det gå.
Jag vet inte.
Det jag har fått med mig ur hela soppan är hur jag hela tiden måste se till att mina barn mår bra. Att jag har raka kanaler med dem.
Det sociala arvet är starkt. Man bär det vidare så lätt. För det är det man har lärt sig. Det har varit normalt.
Men mycket av det som varit normalt, har jag länge känt varit fel. Därav även en skilsmässa.
Bryta invanda mönster för att kunna leva med sig själv.
För vissa är det för sent, för andra är det nödvändigt.

När vi kom hem, hade maken och Lilleman varit iväg och köpt blommor till mig! :-)
Han är för härligt! Eller, båda!
Det behövdes lite kompensation för havererat lämna och hämta barn schema senaste veckorna... ;-)
Och, han visste vilket samtal jag hade haft.
Rosor är plåster på de flesta sår! ;-)

Även choklad följde med. Fasen.
Idag är det första oktober och jag har tänkt ha en strikt vit månad!
Den får börja i morgon helt enkelt! :-)

Även ett Yankee candel ljus fick följa med.
Mumma!

De hade även hittat ett par mysiga tofflor till Minime! Sjukt gosiga!
Här är det rätt kallt på golvet, så det går lite tofflor! :-)

Vi hann med gräsklippning, krattning, plock av alla dessa pinnar (värre än vanligt på grunda av senaste dagarnas blåst) och lite allmän uppstädning.
Så skönt ute!
Solsken med lite blåst.
Man har känsla av höst, men det doftar inte höst, än.

Det var ändå mysigt att gå in, tända brasa och vända ihop lite köttbullar. Nu är man less på grillat!

Det har varit riktigt skönt med en lugn helg här nu.
Jag har inte samma "måste fixa" panik, när jag nu vet att jag kommer att ha en hel vecka semester snart.
Och, jag har hittat tillbaks till mitt måleri!
Nu har jag flera akvareller på gång. Var sak har sin tid och nu när dottern flyttar hemifrån snart, kommer det rummet inte bara att bli kontor.
Det kommer även att bli mitt ställe för målargrejer.

Välkommen kallare tider! :-)