Pollen och sockerstopp.

Våren är på gång, med stormsteg!
I måndags när vi gick hem ifrån skolan, blev jag tveksam till om jag verkligen hade slutat när jag skulle.
Det kändes som att klockan var två! Solen stod högt på himlen. Härligt!
Jag har äntligen fått tummen ur och cyklat till jobbet den här veckan. Det är så najs att susa iväg.
Till jobbet är det nedför hela vägen till precis utanför jobbet.
Men, det innebär ju att hela jäkla vägen hem är uppför! :-) Men jag är ju hellre flåsig och svettig när jag kommer hem..
Men det känns i benen vill jag lova! :-)

Hittills har veckan varit kanonfin! Varmt!
Idag sken inte solen, men det var 15 grader varmt! Skönt!
Igår gick vi iväg för att kika på ett nyöppnat café. (Inte dumt att faktisk kunna göra det på arbetstid, för att det är vårt jobb! :-) )
Vi satte oss ute i solen och det var fantastiskt varmt. Jag föreslog till chefen att om hon inte sa något till sin chef så sa jag inget till min och så skulle vi sitta kvar resten av dagen! :-)

 Det var oerhört svårt att slita sig och gå till baks till kontoret.
Jag och en kollega hade ett möte med en tredje kollega, men det var jättesvårt att fokusera!

Min hjärna var liksom kvar ute! :-)
Mitt sockerstopp går bra! Oväntat bra. Sugen är jag ju, varje dag! Jag måste verkligen tänka "nej" varje dag.
Eftermiddagarna är värst. Till eftermiddagsfikat vill jag gärna ha "något". Oklart vad. :-)
Och samma på kvällarna.
Då måste jag göra något annat för att inte snarra. Dock har jag faktiskt tillåtit mig att äta en hård macka eller två, eller en massa bär på kvällarna, för att liksom ta bort suget.
Även om själva ätandet inte heller är bra.
Häromdagen bjöds det på tårta för en tjej som slutade. Jag gick inte ens på avtackningen!
Mest för att jag inte känner henne speciellt väl, men också för att inte ens bli frestad.
Idag låg det bullar och chokladkakor i köket.
Det hade varit såå lätt att norpa en, men jag gjorde inte det.
Jag försöker tänka nu att jag är allergisk! Det går inte.
Det får bli frukt i stället.

Och jag tycker att det känns i kroppen nu efter snart två veckors snaskande.
Den känns lättare och inte lika svullen. Jag har dock inte haft huvudvärk som jag brukar få när jag avsockrar mig, vilket iofs kanske beror på att jag nu bara tar synligt socker.
När jag slutat tidigare har jag tagit bort _allt_ även det dolda.
Vilket ju är effektivt som sjutton om man väl pallar.
Då brukar jag bokstavligen rasa i vikt.
Nu är jag inte så intresserad av det, utan vill bara må bra. Men det känns ändå bra i kroppen. Lugnare på något vis.
Sen känns det ju dumt att förstöra för kroppen när jag ändå tränar med mer regelbundet nu.
Och, jag ska även ta det dolda när jag väl har kört detta ett tag, så att det inte längre är något att tänka på.
Vi har ju äntligen fått hem vår nya gymmaskin. Ett monster! :-)
Nu får vi bara in cyklarna, sen är garaget fullt. Men det är bra! Jag har inte hunnit pröva hela maskinen än, men jag hatar ju hantlar och lösa vikter, så det blir nog bra.
Det kom som ett pussel! :-)

Och tog ett par dagar att skruva ihop!
Men nu blir det lättare att träna axlar och rygg. Vilket jag måste göra. Jag är löjligt svag i axlar och armar..

I måndags var vi ute och lubbade, men det känns att det är alldeles för mycket pollen i luften nu. Trots att jag är mycket mindre allergisk än tidigare.
Men det kändes i hela kroppen.
Veckan innan lubbade jag ganska långa sträckor och vi körde backträning.
I måndags pallade jag inte att springa alls, det gick bara inte. Och backen ska vi inte ens prata om.
Gick icke.
Så nu får jag vänta med utelubbandet tills allt slagit ut ordentligt! :-)

I helgen ska vi till landet. Som jag längtar!
Jag behöver ladda där inför veckan som kommer. Den blir hysterisk och avslutas med ett jätteprojekt.
Som jag längtar till maj! :-)
För då lättar det och det är bara "vanligt" jobb ett bra tag.
Jag har varit koordinator till flera stora projekt senaste månaden och det har bara avlöst varandra helat tiden.
Och det är något som ska fixas hela tiden. Inget går som på räls.
Ibland surnar jag till och önskar att jag bara fick projektleda hela skiten själv! :-)
För att vara den som har koll på alla i ett projekt och ska koordinera så att allt blir gjort, men inte har all info eller full koll, det blir lite sådär.
När man tror att allt är ok, så är det inte det. När man frågar "har ni koll nu?" så visar det sig inte vara så...och vem får lösa det? Moi!
Grr..
och som man får jaga på folk! Det är en ovana att man gör allt i sista minuten och helst lite för sent!
Så när jag har en deadline, så drar man gärna ut på den.
Och jag blir galen! "bara anmäl er! Bara skicka in dokumentet! Bara klicka på länken!!"
I flera veckor har jag koordinerat ett 70 tal dokument som skulle in. Från folk som inte gör det dom ska.
Jag har uppdaterat, påmint, frågat om alla verkligen ha fått sina underlag. Påmint igen.
Igår skarpt. "Det ska vara inne IDAG, annars kommer ni inte med!"
Flera gjorde det dom skulle, men jag fick ändå ett mail i morse med en lång rad personer som fattades.
Jiises.. Det slutade med att jag bokstavligen gick till personerna och tvingade dem att svara på mailet när jag stod bredvid! :-)
Fattar inte.
Sen har jag jagat anmälningar. "Jo vi kommer..." Men anmäler man sig? Inte!
Och jag är ansvarig för att anmäla exakt antal och ha exakta listor på närvarande människor.
Hur svårt kan det vara?
Nåja. Det kommer att bli både roligt och bra, när det väl är klart.
Men jag kommer inte att vara nådig vid den här utvärderingen, heller. :-) Jag är alltid den griniga vid utvärderingarna...
Tycker att vi ska göra på annat sätt.
Och det tycker jag verkligen nu. Nu har jag två stora projekt som jag kommer att föreslå ändringar runt nästa år.

Nåja, först kommer en helg i lugn och ro, har jag tänkt. :-)