Det är inte många dagar kvar på augusti, men vi har varmare än vi haft på hela sommaren!
Sommaren kom nu!
Det är ju härligt, men lite besvärligt, när vi är tillbaks i våra "saltgruvor".
När jag cyklat och hämtat barnen idag, hade jag lätt ställt mig i en vattenslag på någon tomt i närheten! :-)
Men, nu är vi igång på riktigt.
Stora dottern har "nollats" och börjat sitt första år på KTH. Det är en helt ny värld för henne, men trots att det nu är universitet, så är det här första året (basår) lättare än hennes sista år på gymnasiet.
Men, den sociala närvaron är helt annorlunda. Nu behöver man hänga på allt roligt för att hitta gemenskap.
Men jag tror att hon får en helt galet rolig tid.
Även de små är inne i skolans värld nu. Det tar ju alltid lite tid innan man har koll på tider, gympadagar, gympapåsar, badtider och utflykter.
Det tar ett tag innan de kommer i säng på kvällarna och får in rutinen på morgnarna, men vi är snart där. :-)
Själv känner jag också att jag är på banan.
Det blir en höst där det blir åka av. Massor med jobb, men otroligt roligt. Utmanande för mig och utvecklande.
På så många plan.
Jag nyper mig i armen. :-)
I torsdags åkte vi på planeringsdagar. Till ett helt fantastiskt ställe söderut.
Otroligt fina omgivningar och konferensrummen var ju galet söta. Man bara vänta på att tant grön, tant brun och tant gredelin ska kliva in i rummet! :-)
Det går inte....
Så jag som inte ätit socker sen vi var i Turkiet, trillade ju dit så det stänkte om det.
Utsikten gick inte av för hackor! Och det var helt otroligt varmt!
Men, vi hade så spännande och viktiga saker att lösa, så vi gick in ändå..
Lite kallt men helt underbart!
Sen middag.
Galet. Gott.
När vi satte oss till bords frågade chefen vilken meny det var.
Då slog det mig att jag inte hade en aning!
(jag hade bokat hela vistelsen.)
Pinsamt!
Men, det var jättegott.
Och visade sig att både för och efterrätt var chefens favvo! *phju*
DEN solnedgången gick inte av för hackor.
Vi satt kvar ganska länge, käkade efterrätt (åååhhhh..) och kacklade.
Det är ju så med dessa kollegor, man garvar så att man gråter!
Alla är så himla roliga och det delas med sig av historier som är helt galna.
Vid flera tillfällen fick jag inte luft!
Restaurangen var full av folk och dom måste ju ha undrat vilken psykmottagning vi kom ifrån!
Jamen man vill ju bara sjunka ner på en sten och sen sitta där. I typ en vecka!
Spegelblank sjö.
Blir det mer Sverige??
De övriga drog över lite, men jag petade i mig lite snabb lunch och åkte sen vidare.
Det var nämligen dags för en begravning.
Så sorglig. Så otroligt sorglig.
Jag mötte till min förvåning flera släktingar som jag inte sett på ca 20 år, utanför kapellet när jag kom.
Överraskande, för jag hade fått höra att dom inte kunde delta.
Så det blev liksom en glad överraskning mitt i det sorgliga.
Själva begravning gick bra, ända tills prästen läste upp en dikt, som ett barnbarn skrivit.
Då brast det ju direkt.
Både jag och maken hade glömt näsdukar. (Vi kom från olika håll och möttes vid kapellet)
Men han hade som tur var en näsduk i kavajfickan.
Den är rätt förstörd nu kan man säga..
Vi kunde som tur var ta med oss tre personer som inte kunde ta sig själva.
Efter lite förvirring hittade vi rätt och det blev en trevlig minnesstund.
Väldigt dubbelt, eftersom det liksom blev glatt.
Glada minnen.
Och som sagt långväga släktingar. Och lite jobbprat, eftersom att vi är flera som är involverade i varandras jobb.
Världen är sååå liten.
När det var över och vi sagt hejdå till alla, så satte vi oss i varsin bil igen. Maken åkte hem till alla barn och jag åkte vidare till nästa stop.
Tjejhelg.
vi är 13 damer i våra bästa år som träffas minst en gång per år. Det har blivit en gång senaste åren, för att vi alla har så fullt upp att vi inte riktigt får till en träff.
Eller rättare sagt, en träff där alla är med.
Vi har träffats i lite andra konstellationer genom åren, där några har åkt för att träffa någon i en av landsändorna.
Vissa bor närmre och kan träffas mer spontant och vissa bor längre bort.
Men, när vi väl ses, är det som att vi bott grannar hela året.
Vilket iofs inte alls är så konstigt.
Vi pratar med varandra _varje dag_. Via Facebook.
Det skulle aldrig gå utan facebook. Vi skulle aldrig kunna ringa runt till varandra och hålla oss uppdaterade.
Vi har alla ganska krävande jobb. Vi har alla en massa barn. Av de 9 som var med i helgen, är det bara två som har "bara" två barn.
Alla vi andra har minst tre. Flera har fyra och en har sex.
Och så varsin man på det (nästan alla) en och annan separation, x- män, bonusbarn, träning, hushållande, tvätt och städ och..tja.
Näe, vi hinner inte ringa och prata med varandra.
Så, vi gör kortare och längre uppdateringar på fejjan. Ofta, väldigt ofta, så hälsar vi varandra god morgon och sen god natt på kvällen. :-)
Lika ofta blir trådarna meterlånga och vi kan sitta på 13 olika ställen och skratta så att vi gråter.
Vi delar allt.
Allt mellan himmel och jord.
De står mig nästan lika nära som maken gör. Jag har alltid någon att vända mig till vad det än gäller.
Det är en rikedom som inte går att beskriva.
Nåja, Vi har haft en superskön helg!
Eftersom att det var så otroligt varmt, koncentrerade vi oss på det som var viktigt.
Vitt vin (eller rosé), sol och bad!
Det tar sin tid att prata igenom allt som hänt sen sist.
Bottna i samtalen. Djupdyka i de diskussioner vi haft på fejjan.
Skratta så att vi får ont i magen över allt tokigt som hänt.
Busa.
Vila och njuta.
Dricka lite mer gott...
En jättelätt förrätt som jag ska försöka göra i lite annan form snart.
Dom brukar vara med när vi träffas i mindre konstellationer. Men höstkickoffen är vår.
Den enda killen som är med är hunden! :-)
Det är så mysigt att vakan upp tillsammans och sätta oss och äta frukost efter en sån helg.
Ingen har direkt bråttom och alla har hunnit prata till punkt.
Men det är ändå dags att vända hemåt.
Flera sattes på tåget både söderut och norrut.
Väl hemma hade familjen städat och både tvättmaskinen och torktumlaren snurrade.
Sånt gör en mor glad! ;-)
De hade haft kul på eget håll hela helgen, vilket också gör mig glad!
Lika mycket som att man behöver umgås hela familjen, behöver man få egen tid.
Samtidigt som vi som par behöver tid och vi behöver tid med våra stora barn.
Det är inte alltid lätt att få till det, men jag känner ändå att det blir lättare för varje år nu.
Vi blir bättre och bättre på att unna oss roliga saker både ihop och var för sig.
Om ett par veckor ska maken ha sin killgrej. Det blir "bara" en herrmiddag, men det är ju gott så.
Då blir jag vräkt.
Men det är inte synd om mig. Jag drar till landet och får besök av mina fina tjejer, de som bor närmast. :-)
Maken hade en överraskning åt mig.
Han hade fått tag på en bok, som inte finns "ute".
Fantastiskt fin och med galet goda recept! Helt rätt med tanke på hur vi försöker äta nu.
Jag fick också låna tre böcker av värdinnan i helgen. En ny författare jag ska prova på.
Och, när jag och min rumskamrat låg och babblade om böcker på natten, nämnde hon en serie hon läst.
Det visade sig att jag läst bok ett och inte förstått att det fanns fler!
Så nu har jag fem böcker till att läsa! Fyra har jag beställt från Adlibris. Den femte och sista ska jag låna av henne.
Så nu ser min bokhög ut såhär! Och det fattas alltså fem böcker..
Fortfarande idag är jag lite "sleten" efter helgen.
Men, pigg och glad ändå.
Just nu är livet gott.
Jag hoppas, verkligen, att det här året nu ska vara såhär. På plats. Liksom lugnt.
Full av aktiviteter, men lugnt.
Inget skit nu tack.
Jag vill bara ha ett år där saker går som tåget. Utan gropar att snava i eller uppförsbackar att ta sig uppför.
Låt oss bara ha lite lugn och ro nu. Tack.
Så att vi hinner andas och komma i kapp oss själva.
Vi är så värda det efter ca 9 galet turbulenta år.
Just NU är det i alla fall coolt! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar