Man brukar säga "den friska har många önskningar, den sjuka bara en" Och som det stämmer!
Jag är riktigt usel på att vara sjuk.
Man kan hoppas att jag aldrig blir svårt sjuk, för jag är liksom inte gjord för att lägga mig och vara sjuk.
Jag har aldrig tid! ;-) Kommer troligen inte att ha även om jag så skulle bli mångmiljardär eller när jag blir pensionär.
Nåja, Jag har haft för jäkla ont i en tand. Eller rättare sagt mellan två tänder.
Jag har känt ilningar mellan två tänder ett tag, men borstat på som vanligt.
Nu hade jag plötsligt jätteont, bultande ont upp i käken.
Så jag bokade tandläkare för jag var helt säker på att det var hål mellan eller att plomben spruckit eller något.
Jag fick ont på onsdag eftermiddag och innan jag var hos tandis på fredag lunch, hann jag peta i mig en del värktabletter.
Aj, liksom.
Jag äter nästan aldrig värktabletter. Ytterst, ytterst sällan.
Inte ens när mitt knä var som sämst. Gillar inte.
Jag har ganska hög smärttröskel. Med tanke på mina knän och mitt trasiga bäcken, så har jag alltid liksom "grund ont"..
Men det här var något helt annat.
När jag går upp på natten och tar värktabletter, då har jag ont!
Längtade till att tandläkaren skulle sätta borren i min tand och lätta på trycket!
Men, när jag ligger där konstaterar hon att det inte var något hål. Röntgenbilden som hon tog när jag berättade hur mycket tabletter jag petat i mig senaste dygnet, visade heller inget.
Dock, hade jag en stor tandköttsficka vid en tand, som blödde ganska rejält.
Och en inflammation i tandköttet mellan de två onda tänderna.
Hon konstaterade att det inte var något att göra åt annat än att borsta och borsta, köra med tandtråd och Hexadent.
Minst två, helst tre gånger om dagen i en vecka.
Men, hon sa också att hade jag precis lika ont eller värre på måndag, så skulle jag ringa dem.
Jaha.
Fett besviken knatade jag hem.
Jag messade chefen att jag hade ont som f-n men inte fått hjälp. Hon, som är världens bästa chef, tyckte att jag skulle lägga mig i solen! ;-)
Det gjorde jag inte.
Jag tog en värktablett av den starkare sorten, borstade, körde tandtråd och sköljde. Sen somnade jag och sov en timme.
När jag vaknade googlade jag runt på inflammationer och "självhjälp".
Det visade sig att det fanns en hel del, för de som har löständer! :-D
Så, jag ner på apoteket och köpte tandkräm med antiinflammatoriskt innehåll, munskölj och en gel, som man la på en liten borste och petade in mellan tänderna.
Gelen ligger kvar, som inte skölj gör.
Så, jag preppade som sjutton i går kväll. Och sen la jag mig i soffan och drack en god rom! ;-)
När jag vaknade i morse var det mycket bättre!
Wow!
Så najs!
Vilken lättnad! Jag var tveksam till att det verkligen var "bara" en inflammation, men naturligtvis glad att det inte var hål, eller att jag skulle behöva borra bort en plomb och rotfylla.
DET är inte kul.
Så, nu blir det till att vara galet noga med tandtråden. Inte veckovis utan varje dag!
Men, det är verkligen så att jag varje dag, när jag kliver ur sängen, ska vara tacksam över att jag är frisk!
Att jag inte har ont! Att min kropp funkar.
Vi är där både maken och jag nu. Att vi måste ta hand om oss. Äta bättre, träna mer. Eller, helt enkelt röra på oss mer.
Vi ska hålla massor med år än och vill vara världens piggaste pensionärer när vi väl är där.
Vi kan inte skjuta på saker till sen. Sen kanske aldrig kommer!
Vi måste leva NU. Njuta NU..
Och jag måste säga att jag är galet stolt över maken. Han har gått ner massor i vikt över sommaren.
Utan större ansträngning egentligen.
Ätit bättre, ätit mindre och rört på sig mer.
Han rasar i vikt! :-)
Nåja, vi sov ganska länge i morse och sen åkte han och jag för att köpa min cykel. Eller, en cykel.
Idag måste det ske.
Jag hittade en förra dagen vi var ute som jag var sugen på. Vit, med 7 växlar.
Maken tyckte att jag skulle ha en med fler växlar, men de jag hittat hitintills tilltalade mig inte alls.
De var liksom inte "klara".
Inte alls "jag".
Idag åkte vi till Sportson innan vi åkte dit där den andra fanns och jag hittade flera som jag kunde tänka mig.
Lite "tantiga" men hade allt jag ville ha.
Men, så plötsligt hittade vi en hybrid som hade allt jag ville ha (lampa, kedjeskydd osv) men den hade bättre dämpare och var 21 växlad!
Och billigare än de jag tittat på tidigare.
Som hittat! Så, det blev den, cykelkorg, hjälm och lås.
Svår att vänja mig vid hjälm, men det går inte att vara utan. Då är man dum i huvudet på riktigt!
Jag hade planerat för vit cykel och vit hjälm, men nu blev det lite färggrannare.
Jag misstänker att även maken kommer att köpa sig en cykel snart. Han blev sugen när vi stod bland alla läckra cyklar.
Tanken hitintills har ju varit att vi ska cykla på vardagarna och sen blir det inte så mycket mer.
Men, nu när jag köpte en så pass sportig cykel, så blev vi lite sugna på att cykla mer än vi tidigare tänkt.
När det blir kallt, är det jobbigt att springa ute, då skulle vi kunna cykla i stället.
Nu är Minime riktigt duktig, så hon orkar ganska långt.
Så vi får väl se. Vi kanske blir "cykliga" alla! :-)
Lite galet med tanke på det fina vädret, men det var bokat sen ett tag.
Jag har storstädat Minimes rum och röjt Lillemans.
Nu ser man golven! :-)
Det finns ingen, verkligen ingen som kan ställa till det som Minime. Hon har galet mycket skit och jag har nu börjat slänga lite "underifrån". Sånt hon inte vet att hon ska sakna! ;-)
Men hallen är kvar. Det ser ut som att vi bor en mindre by här!
Det knöliga är ju att det blev varmt igen! Så, alla skor är i omlopp...Hm..
Nåja.
De som kom hem ifrån bion var både lite sockerbakis, kalla, trötta och småsura.
Och där stod jag i hallen och hoppade med info m om att vi skulle ut och springa efter middagen! :-)
Jag var inte helt poppis. ;-)
Men det gäller att smida medans träningsjärnet är varmt OCH solen skiner!
Jag hade ett ställe jag ville utforska.
Vi bor i en kommun med jättefina grönområden. Vi är dock dåliga på att besöka och utnyttja dem iom att vi så ofta åker till landet och får vårt "grönt" där.
(Jag, som dessutom är ambassadör för kommunens vackra ställen, skäms ju för att jag inte känner till alla vackra grönområden! )
Men, man ska inte underskatta vardagsmotionen, så att utnyttja det gröna i vår närhet är ju toppen.
Så, efter middagen tvingade jag ut alla på en cykeltur/joggtur..
Men vi kände halvvägs att det nog är dags för en till cykel! ;-)
Väl framme blev vi lite konfunderade över att det var så mycket bilar på plats.
Jättemycket folk.
Plötslig började en liten kör att sjunga...
Liiite för kallt för mig dock!
Lilleman var jätteglad över att ha badat i Sverige också denna sommar!
När barnen frös efter en stund, knatade vi hem igen.
Vi gick hela vägen dit.
Men sprang i stort sett hela vägen hem! Det är 3,7 km. Och jag är sååå stolt över att ha fixat att springa stor del av vägen.
Det går fort att komma tillbaks till utgångsläget efter mina träningsstopp.
:-D
Nu kommer vi att somna som små barn efter all frisk luft!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar