Jag upphör inte att förvånas...

Idag glömde någon att tända lampan...eller lyfta på locket kanske.
Grått på en helt ny nivå..

Jag åkte iväg på affärsträff. Det var ett tag sen och det blev till att "nolla" sig och dra på sig andra hatten.
Men trevligt.
Ibland blir saker så tydligt. Vissa saker är så lätta, som att skära i mjukt smör.
Och vissa saker så....tröga.
Tja.
Någon gång, ska jag skriva en lång rad, om vissa saker. Hur det funkar. Eller inte.
Luddigt? Jag vet! ;-)
Men tja.
Saker blir dock tydligare och tydligare för mig, på ett personligt plan.
Dagen bevisade det.
Jag träffade en person som blir kanon att ha i mitt kontaktnät. Ibland så "klickar" det så otroligt bra! :-)
Efter mötet hann jag jobba undan lite. Och nu är det ovant att sitta hemma och jobba.
Men skönt att få undan pappershögarna. De där som liksom bara dyker upp på mitt skrivbord.
I morgon blir det också en "pappersdag" förutom ett trevligt lunchmöte. :-)
Så, veckan avslutas bra.
Hela veckan har varit bra...

Men. Lite..ska vi säga..märklig.
Jag har haft flera "what??? I did not see that one coming" tillfällen.
Där hakan verkligen legat på magen.
Ibland glömmer jag liksom bort, att folk kan ha koll på mig, på ett sätt jag inte har på andra! ;-)
Folk som finns i periferin, som helt plötsligt kliver fram och säger snälla saker.
Då blir jag lite ställd! :-)
Men glad.
Och det har varit flera "what???"....ok! tillfällen.
Skumma grejer...;-)
Och ibland blir jag fundersam. Lite "ok. så vad är man ute efter här?"
"det här är ju snällt, men inte bara...vad är baktanken" ??
För, man lär sig...
Men, det är lite märkligt det där, att de som man inte förväntar sig något av, levererar.
Medans andra, som man faktiskt trott mer om, visar sig mest vara luft.

Det har varit tider där jag tvivlat. Ifrån start.
Inte blivit imponerad alls. Inte släppt in. För att jag förstått att här ligger det en stor fet räv begraven.
Det har blinkat röda lampor.
Men, jag har gett det en chans. Inte velat vara neggo eller misstänksam.
När det sen visar sig vara skit så blir jag ju inte besviken. Mer, trött.
På att ha rätt.
Ibland är det inte kul att ha rätt.
Sen är det inte kul när man verkligen inte förstår. Vad som hände. Hur det blev så galet.
När allt människan fått, är omtänksamhet, vänlighet och vänskap.
Och sen bara trampar ner det i slasken.
Och totalt tystnar.
Försvinner...
Gräver ner sig under en sten.
Jag gillar inte när folk jag står nära, blir utnyttjade. För att dom är snälla och omtänksamma.
Då blir jag förbannad.
Och det är tur för vissa att många är snällare än vad jag är.
Men, nu är det inte långt ifrån att jag lägger mig i.
Jag är stolt över att jag inte gjort det, hittills.

Jag fattar inte, hur man bara skiter i viktiga saker. Skiter i att kommunicera. Gör det svårare än det borde vara.
Mycket svårare än det hade varit om man faktiskt hade tagit en titt på sitt eget ansvar och konstaterat att skiten träffat fläkten, ifrån start.
Att krypa in under en sten, hjälper inte.
Och nu är det mycket svårare att reda ut.
Tåget har gått. För länge sedan.
Det är lite sorgligt att man ska behöva vara hård för att få resultat.

Nåja, jag tror stenhårt på att man får det man förtjänar.
Jag hoppas att någon kammar till sig och gör det den ska. För sitt eget bästa.
Nåja, förlusten är ju någon annans. Men nog så irriterande.