Att stå i lä en stund

Ok, årets första julpynt inhandlat.
Det var inte meningen. Det bara blev.
Minime och jag har ju ett projekt på gång...Man kan säga att det innehåller lite olika hus och florsocker.
Återkommer till det...
Idag dök det upp ett hus som passar alldeles utmärkt!

Och jag kunde se att man petar i batterier och får ljus i huset.
Perfa! tänkte jag...
Tills jag kom hem och slog på "on".
Ja, visst lyser det...

...men inte bara! Det blinkar!
Som värsta....tja...
Man kan säga att det blinkade lite lätt hysteriskt!
Få se om vi kan låta det blinka eller om det helt enkelt får vara ett hus, bara. :-)

Det blev otroligt mörkt fort idag. Jag satt och jobbade på eftermiddagen och började plötsligt tvivla på vad klockan var.
Hade jag glömt barnen? Men nej, klockan var 15, men det var mörkt!
Så, det kan nog mycket väl hända att jag gräver fram lite ljusslingor i morgon.
Som vanligt mins jag inte vad vi hade förra året och vad som fortfarande funkar. Förra vintern orkade jag inte hänga ut ett endaste ljus.
Nu är läget lite annorlunda, så..nåt ska väl komma ut.

Det är ett skönt läge nu. Där jag står lite i lä. Kan andas och vila. Det är svårt att förstå om man inte varit i den sitsen.
Att hela tiden prestera, galet mycket, hela tiden och överallt.
Annars blir det inga pengar.
Att vara på alla nätverk, göra alla pitchar, marknadsföra och sälja, överallt och hela tiden.
Gratis.
För att sen jobba "på riktigt" med det man sålt in. Och prestera och leverera, för att man tar betalt.

Man lägger ner en jädra massa energi i perioder som inte ger något alls.
SEN - jobbar man med leveransen.
En vän som också driver eget sa så otroligt bra häromdagen. "gud så skönt att jobba..och inte jobba för att få jobb..."
Där är jag just nu. Där jag utan problem presterar och levererar, för jag behöver inte tänka på om fakturan betalas eller inte.
Jag får lön.
(Nej, alla betalar inte sina fakturor, så då ska man jaga in dem också...)

Att jag nu kan vila lite, rent mentalt gör att jag har möjlighet att definiera lite saker.
Och det är så solklart nu. Vad jag vill göra. Vad jag ska göra. Vilket mål jag ska uppnå och hur det ska gå till.
Vilka kontakter jag bör ha och hur det ska ske.
Det är fantastiskt!

Dagen innehöll även ett gapskratt.
Över hur otroligt självcentrerade vissa är.
Där man borde skämmas, så kommer det i stället ett syrligt svar.
Egot är enormt.
Jag satte mig på händerna för att inte svara.
Det hade inte blivit bra. :-)
Men jag kan inte annat än skratta. För det är så sjukt.
Hur man inte ser hur saker hänger ihop.
Jag ger upp....
Tur att jag den här veckan har träffat så galet mysiga, smarta och kompetenta människor så att det liksom kompenserar för veckans bottennapp! :-)