Ta vara på varenda dag...

Jag undrade redan i morse, varför jag hade huvudvärk.
Nu fick jag svaret.
Det åskar och regnar...Det har snurrat runt, runt hela dagen...

Fredagen är här.
Här hemma är det lite tomt.
Dottern är ute på vift. Lilleman åkte på Bio med en hög kompisar och ett par föräldrar.
Maken, kom hem och gick direkt i säng.
Så kan det bli när man varit på konferens. Det måste ju bero på dåliga sängar, va? ;-)
Det är alltså Minime och jag.
Eftersom det alltid är full snurr här hemma, så blir det otroligt tomt när inte alla är hemma.

Min lunch gick åt till att leta presenter. Jag kom på i natt (!) att Lilleman skulle på kalas i kväll. Och inga presenter hade vi.
Han ska på kalas i morgon också, plus att båda barnen ska på söndag.
Idag var det två kompisar som slog ihop sitt kalas, på söndag ska båda barnen ge varsin present.
Tjo.
Det är inte lätt.
Inte till killar!
Är det tjejer finns det massor. Pyssel, pärlor, "smink", "blingbling" och en massa annat smått och gott.
Till killar blir det så tydligt "leksaker".
I alla fall Lillemans kompisar som är 8 nu. Man kan inte dyka upp med vad som helst.
Dom är ju lite "tuffa" nu juh.
Det mesta alla vill ha är Lego i någon variant eller Beyblade.
Och ska man ha något som är kul i Lego så går det på minst 250:-. Beybladen får man EN för en hundring och då går dom inte att använda.
Så där ska 300:- ut. Och det gör jag bara inte.
Är det en kompis som dom leker mycket med är det en annan sak. Eller om man umgås mycket familjevis osv.
(Eller släktingar)
Men kompisar i klassen eller parallellklasser, som man knappt vet vem föräldrarna är och har sett barnet ett par gånger, då har man inte lust med någon större summa.
Det blir det en ganska stor kostnad varje år.
25 kompisar i klassen, som alla har kalas. 25x200 pix, det är 5000:- på ett år!
Och så Minime på det, med 27 klasskompisar.
Nu bjuds dom ju inte på allas kalas, som tur är.. ;-) Men ändå.
Så det gäller att hålla sig runt hundringen för att det inte ska urarta och det begränsar en en hel del.
Nåja, man ska ju vara glad att barnen har kompisar! ;-)

Jag har fortsatt med min fil. Jag har en mängd underlag som ska föras in och sen summeras. Och utvärderas.
Segt och tar tid, men det kommer att bli bra sen. Stenkoll, kommer jag att ha. Och lätt att sätta nya mål.

Sen har jag inte kunnat släppa tankarna på en fruktansvärd händelse...
Jag läser massor med bloggar, både av rent privat nöje och för företaget. Jag scannar Twitter varje dag för företagets räkning.
Och instagrammar privat.
Bloggvärlden är som en ankdamm. De "stora och kända" är ofta länkade och relaterade till andra.
Läser man en läser man en annan. Läser man i en speciell gengre, så upptäcker man att många bloggare kommenterar på varandras bloggar..
Man känner inte de man läser om (jo en lite kändare bloggerska känner jag lite grand...) men man följer och "lär känna" dem.
I går blev det lite märklig känsla på flera ställen. Någon hade helt klart hänt.
Flera stängde ner sina bloggar, kommentarsfunktionerna stängdes av, saker "dök upp" på instagram...
Jag kikade runt en stund sent igår och till slut fick jag veta vad det handlade om.
Och det är så fruktansvärt.
En förälders värsta mardröm. Jag är förvånad att pressen inte skrivit en rad. Än.
Och att de som väl kunde kommentera höll sig lugna.
Men, jag har inte kunnat släppa de inblandade och berörda ur tankarna idag.

Livet kan vända, på en sekund.
Det får en verkligen att sätta värde på allt man gläds åt och alla man älskar.
Och att det gäller att inte skjuta upp ett endast dugg.
I morgon kan det vara försent.