Snabb som blixten!

Tärningen är kastad. Vardagen är igång.
Det blev tidig väckning i morse. Vanlig skoltid, även om vi inte skulle vara på plats innan 9.
Men, barnen behövde upp för att kunna äta frukost.
Lilleman är så dåligt på att äta frukost. Och sen får han värsta blodsockerdipparna, när han äter för lite.
Så han behöver väckas, petas i frulle och sen en frulle till.
Han har alltid med sig frukt och knäckebröd. Eller salta kex. Annars blir det snurrigt och han kräks.
Minime äter inte heller frukost så bra.
Däremot får hon inga blodsockerdippar. Hon blir bara sur. ;-)
Man kan säga att just blodsockerdipparna är halva familjens grej. Jag är sådan och båda sönerna.
Otaliga gånger har man petat in McD pommes eller mackor med ett tjockt lager kaviar i stora sonen.

Och när jag och maken precis träffats, trodde han att jag skämtade när jag ylade "jag måste ha något salt, nu, annars mår jag illa"...
Sen var han med mig en gång när jag satt med huvudet mellan knäna och profylaxandades och han fick åka och panikköpa pommes på närmaste hamburgerhak.
Då hade vi ätit en ynklig frukost och sen åkt för att titta på soffa till min lägenhet och stor del av dagen hade gått.
Det var galet varmt och jag hade flaggat för att jag behövde mat...
Sen, behövde jag inte flagga speciellt högljutt fler gånger! ;-)
Men, det är lite besvärligt, faktiskt.
För det innebär att man inte kan fubba med mattider. Och att morgnarna är lite tjatiga....

Nå, iväg kom vi.

Det var sååå spännande för Minime.
Vi hittade Lillemans kompisar och levererade honom. Sen gick vi till hennes klass.
Jag var med henne idag. Det kändes bra för henne och för mig!
Det var inte så många barn idag, bara halva klassen, men det var inte så dumt..

Efter samling och fruktstund gick alla ut och vi föräldrar som var med satte oss och tjattrade lite.
Vi var inte så många, men några kända ansikten.
Det var nya fröknar i parallellklassen, för mig, så det var kul att prata lite med dem också.
Alla pedagoger är suveränt trevliga.
Och lite..."knasiga".. Man ser att dom älskar sina jobb och har kul.

Efter en stund dök det upp en massa syskon från andra sidan gården och det blev ett litet kramkalas.
Så kul att se! :-)
Fröknarna bara garvade åt att det är så många syskonpar nu.
Jag stod och pratade med ett par andra föräldrar och en fröken kom och frågade om vi hade barn i samma förskoleklass.
"Nej, men de äldre syskonen går i samma". "Aha, det är ni..." liksom! ;-)
Plötsligt kom en av Lillemans kompisar springande och berättade att han blivit getingstungen!
Jag gick över dit för att pussa lite på honom.
Han hade varit jätteledsen, men fått salva och tröst av både klasskompisar och fröken.
Det roliga var att kompisen som kom springande, en tjej, hade full koll på att jag var på andra sidan gården. (hennes lillebror skolas också in..)
När jag hittade Lilleman, satt han med två andra kompisar och var lite låg.
En av killarna tittade på mig och utbrister "var kom DU ifrån? Hur kunde du vara här så fort?"..
:-)
Efter en stund kom han ner och lekte med syrran och då hade svullnaden gått ner betydligt.
När han och alla andra gick för att äta lunch gick vi hem.
Det räckte med tre timmar idag.
Så ökar vi på sakta men säkert till vi har en heldag i slutet av veckan! :-)
I morgon kommer hennes bästis, så då stannar jag bara en liten stund.

Det känns bra.
Och så skönt att ha dem på samma ställe! Det underlättar logistiken!
Sen är det lite mer "laid back" på fritids.
Man skriver i tider en dag i taget om man så vill. Och det är inga sura miner om man kommer en kvart åt något håll.

Nu ska jag bara hitta mitt jobbhuvud också. Jag smygstartade i kväll med att läsa en affärsplan, men det känns att jag varit ledig länge!
Dags att spotta upp sig! :-)