Du och dina löss..

Ibland, så bara lossnar det.
Det jag tröttnar på mellan varven är det eviga harvandet. Som inte ger någon direkt effekt, men är långsiktigt viktigt.

Men, så plötsligt så får jag jättefin feedback som ger ny energi.
Igår var en sådan dag.
Lite galet.
Flera meddelanden och flera personliga kontakter, som uppmanar mig att gör mer, berätta mer, för att det är bra.
Sånt värmer.
Och är ju jätteroligt.
Så tror jag att alla fungerar, även de som är super interna. Som alltid känner innerst inne när det är bra, går bra eller man gör något bra.
Jag vill och behöver få den externa feedbacken.
Och - folk är överlag så otroligt dåliga på det!
Man säger till när det inte är bra. Men sällan när det ÄR bra.
Där kan vi alla bli bättre! Det krävs så lite.

Veckan har varit bra. Trots att det finns "gupp" som gör mig så trött mellan varven.
Folk som inte tar ansvar. Egenansvar.
Alla gör fel ibland. Det är mänskligt. Men att vicka över ansvaret på någon annan som ska lösa problemet det är inte ok.
Det är lätt att vara kaxig och hävda sin kompetens, men när skiten träffar fläkten, då bevisas vad man egentligen står för.
Och ofta blir man så besviken.

Iofs så litar jag väldigt sällan på folk. Jag utgår ifrån att det är lite tomma tunnor. Det tar tid att komma mig nära och inför min mur.
Det är få, ytterst få som är där.
För, jag har blivit så fruktansvärd besviken genom åren. På löften som inte hållits, på förbättringar som utlovats, på ansvar som ska tas.
Och nästan jämt, kan man inte leva upp till det.
Eller på att man helt enkelt inte är ärligt, utan det snackas skit när man inte är i närheten eller man får hugg i ryggen när man vänder den till. 
Man spelar teater och låtsas vara något man inte är. I stället för att bara säga som det är.
Så, jag är grymt restriktiv med hur nära en relation blir.

Sen, ska jag för rättvisans skull säga att det finns även människor som under åren vuxit som personer och fått ett innehåll som inte funnits tidigare, vilket är härligt att se.
Och jag är ju inte sämre än att jag kan ändra mig... ;-)

Nåja, eftersom jag inte släpper in och litar på, så blir det lite "jaha, se där, det kunde jag ju ha räknat ut"..
Men, eftersom andra, som jag bryr mig om, inte har samma mur, utan släpper in, så blir det besvikelse ändå.
Vilket gör att jag går runt och muttrar.
Det stjäl fin energi.
Det är irriterande att man tycker att tid är mer värt för en själv än någon annan.

Ah... ordet "vi" missbrukas. Vilka "vi"? Du och dina löss, har jag lust att svara ibland. ;-)