Längtan.

Man blir lite snopen när man vaknar till regn! Det är ju liksom så osomrigt! :-) Men nödvändigt!
Och jag hoppas att det har regnat lika mycket på landet som här!
Det har regnat till och från hela veckan, vilket ju är jättebra. Men idag fick jag en jättemärklig känsla... Det har ju varit så varmt hela våren, vi har haft mycket ledighet och många långa helger på landet med alla barn och mamma har varit här.
Jag har hunnit gå ner i varv ganska rejält, främst nu när jag varit nästan helt själv på jobbet... Så, skulle någon nu säga att sommaren är slut - då hade jag sagt "jaha...ok"... :-)
Men vilken tur att det inte är så utan att jag har massa lediga dagar framför mig snart.

Men - att dra på sig jeans är ändå lite ovanligt. Jag har ju gått i kjol eller klänning sen maj känns det som.
I tisdags hade jag ett möte klockan 9 så jag var på jobbet hyfsa tidigt. Vi som hade möte var förutom mig en person som precis kommit tillbaks från föräldraledighet och en som går på föräldraledighet på fredag..och så jag som nästan gått på semester! :-)
Jag kan säga att det blev en massa skratt och flams innan vi fick det gjort som vi skulle göra. Men - höstens viktigaste grejer har vi enats om ändå.
Kändes bra att få nåt vettigt gjort.
När det var klart, ringde jag frissan. Jag klippte mig ju _riktigt_ kort i mars. Så kort så att jag visste att frisyren skulle hålla i minst två månader och det gjorde den!
Den frisyren kunde jag variera på flera sätt vilket var kul. Men när den väl hade växt ut så blev det ju helt omöjligt att få styr på.
Jag har så tjockt hår att det blir som en svamp uppe på till slut.
Som tur var hade dom tid redan vid 11, så jag hoppade iväg på ivriga ben....i regnet. Jäklars vad det regnade!
Jag hade hittat en bild på nätet med en lite längre, flikig nacke som jag tog med mig.
Ofta går jag till samma salong, men jag har ingen favorit frissa, alla är bra, så jag tar den jag får. :-)
Denna gång förstod hon som klippte direkt...längden var ingen större problem, utan det är ju att det blir så tjockt.
Hon klippte ur, klippte ur och klippte ur ännu mer. Och det funkar ju lite så att du mer och kortare det klipps, ju tjockare blir det. :-)
Men det blev bra, jag är nöjd!

Just under sommaren är det skönt med så kort och lättskött som möjligt. Nu klippte jag även fram öronen..
Men jag har en plan på att låta det växa ut lite grand till hösten/ vintern för att få en liten annan frippa.
(Fördelen med lite kortare frisyr, det går att ändra och förändra i det oändliga..)
Den här varianten är jag lite sugen på, nu när jag lät nacken vara lite längre...

 ..eller det här... Båda är fina.

Jag älskar kortklippt nacke, gärna högt uppklippt - jag har i perioder haft en klassisk bob med längre fram och högt uppklippt bak, det tycker jag är så snyggt, men nackdelen är att man  måste klippa den där nacken jätteofta, annars är det inte snyggt.

Nåja, jag jobbade undan och åkte hem hyfsat tidigt, jag var så sugen på att träna och då måste jag passa på! :-)
Jag körde först lite styrka och sen 30 minuter motlutsintervall och det gick så bra! Jag har ju varit lite lat ett tag, men konditionen finns ändå. Det är ju färskvara, så ett par gånger i veckan måste jag få upp lite flås.
Men jag måste köra mer stryka också, det är bara så jäkla tråkigt! :-)

Maken hade köpt hem munkar, wienerbröd (till gottegrisarna till barn) och en nybakad limpa till oss. Munkar och wienerbröden var inget problem att låta bli, det är bara för sött och äckligt.
Men brödet....mmm... det var ju så gott. Jag åt ett par skivor, men det går verkligen inte längre.
Den här gången fick jag inte ont i magen, men jag känner ju att jag är som svullen och lite "urk" fortfarande idag..Så mjukt bröd går verkligen bort.
Skumt hur det känns i hela kroppen när man vant av sig!

Igår blev det ingen träning, då jag passade ett litet barnbarn så att föräldrarna kunde gå på bio.

Han är ju för jäkla go den här ungen! Glad och nöjd. Nu kan han även visa lite vad han vill trots att han inte pratar.
När han väl gör det misstänker jag att han aldrig kommer att vara tyst...han heller... ;-)

 Han har ju en mycket inarbetad rutin för nattningen som vi körde till punkt och pricka och sen var det bara att vicka honom i säng...
Och sen satt jag här och tittade på fotboll och läste en bok och Minime som var med låg i andra soffhörnet och tittade på film.
Tungt verkligen att vara barnvakt!

När föräldrarna kom hem, så hörde han nog pappas röst, så han satte sig upp, men efter att han fått nappen så somnade han om.
Det var första gången någon annan nattade honom så det var kul att det gick så bra.

Idag blev lite mer fart på kontoret, när fyra kollegor ramlade in från Almedalen. Trötta och lite slitna men nöjda med dagarna.
Så mycket liv har det ju inte varit på hela veckan! :-)
Dock kom dom bara in för att städa av sina bord och lägga in frånvaromeddelanden, så i morgon är jag lika solokvist igen.

Det regnade när jag gick hem, men maken var sugen på att röra på sig som sitter inne och pluggar hela dagarna vi klädde oss allt regntåligt vi har och gick på en lång promenad ändå.
Så skönt! Det blir ju sånt härligt syre när det regnar.
Vi hann nästan hela rundan innan himlen öppnade sig och det vräkte ner. Så vi hade tur.

Det märks bra både på min vilopuls och ansträngningspuls när jag kört mina intervallrundor på bandet. Direkt får jag bättre kondis och lägre puls. De är grymt effektiva!
Kul!
Nu ska jag jobba en dag till nästa vecka och sen är det bara 3 jobbdagar kvar.
Barnen och jag ska åka till landet en sväng, för att vara med på en loppis, klippa lite gräs och se så att allt står kvar...
Sen, flyttar vi ut på tisdag. SOM jag längtar!!

Tacksamhet....

Sommarlov, det har ju barnen haft nu ett par veckor.
Och lite synd om dem har jag tyckt att det varit, för vi är ju inte lediga.
Jag jobbar och är inte hemma. Maken är dock hemma, nästan varje dag, men sitter instängd på kontoret och pluggar.
Sista tentan för denna termin nästa måndag. Yey!
Nåja, dom har ändå fixat det rätt bra hittills. Båda var ganska trötta när skolan slutade. Det är ju fullt ös i skolan och dom flyttade ju in i nya lokaler strax efter jul, vilket varit en omställning.
Framförallt Lilleman som nu är mitt i "snart tonåring" tiden behövde verkligen sova!
Men, det kan ju ändå bli rätt tråkigt att bara hänga hemma. Hittills har dom ändå lyckats roa sig själva.
Lilleman har gått all in på spel. Han tycker ju jämt att han får spela lite för lite... :-) Men nu har han fått spela dygnet runt tills han själv ruttnat.
Minime, hon har målat, ritat, pysslat och sett till att rummet ser ut som ett bombnedslag! :-)

Och så har jag försökt att roa dem på kvällarna när jag kommit hem och det har funkat rätt bra.
Det har heller inte varit så mycket tjafs som jag trott.
Plötsligt så har Minime kommit på att vissa spel är kul att spela två och så har dom gjort det.
Häromkvällen grävde dom fram Wii spelet och både bowlade och hoppade höjd. Riktigt kul!
Jag som gjorde annat stannade upp och bara nöjt av ljudet, för dom garvade hysteriskt mellan varven.
Det är så skönt när dom hittar gemensamma saker som dom kan enas runt och har kul.
Det kommer ju perioder där syskon inte har så mycket gemensamt eller ens vill umgås, så man får njuta av de perioder när dom gör det.
Det är lika med de stora barnen. En period sågs dom nästan inte alls, men nu tror jag att dom hörs av rätt ofta och ses när dom kan.
Det glädjer mig.
Varje gång jag pratar med någon av dem och berättar något och får höra "ja hon/ han sa det" så blir jag genuint glad.
Man kan inte vara säker på att syskon funkar, alla har ju olika personlighet, trots allt.

För ett tag sen frågade en kollega mig på lunchen "men, alltså, era stora barn, vill dom umgås med er? Ni verkar umgås så mycket, hela familjen?"  .... och ja - det gör dom!
Men det ska man nog inte ta föregivet.

När jag var ganska ung, då drömde jag om en stor familj. MIN familj, med många barn. Minst 4.
Sen blev man äldre och kände att "näe..."
När jag sen fick äldsta sonen kände jag att ett barn nog räckte! :-)
Som tur var så hände det saker i livet där jag nästan fick lite panik och kände att han måste få ett helsyskon. Och så blev det, trots att det inte alls var självklart att det skulle bli så. Och vilken lycka att jag fick en dotter, som var helt säker på att jag bara skulle få killar! :-)
Efter det var jag ju jättenöjd.
Vid något tillfället längtade jag efter en trea, men äktenskapet var så dåligt att jag valde att inte ens släppa fram den känslan.
När jag sen träffade maken, var han tydlig med att han ville ha barn. Egna. Han har alltid älskat barnen jag hade med mig, men han ville ha ett eget.
Och efter lite om och men så kom ju Lilleman.
Då var maken nöjd. Men inte jag! :-) Det var lustigt hur starkt jag kände att jag inte var klar. Jag ville verkligen ha ett till om det bara gick och när Minime sen kom, så var det precis som att jag kände att det var hon jag väntat på och längtat efter.

Sen var jag klar! :-) I alla fall med småbarnsåren vill säga. Hade jag fått barn vid 3-4 års ålder...eller hellre 8 års åldern, då hade jag lätt haft ett par till. Det är ju så kul!

Men - nu har jag ju min stora, härliga familj, tack vare att det dykt upp lite svärdöttrar och svärsöner och barnbarn!
Den lyckan!
Vi är många, vi är bullriga och det är helt fantastiskt.
Den inre känslan av ensamhet, som jag alltid haft längst inne, är borta. Jag har själv fyllt det hålet med människor! :-)
Och jag är tacksam över att ha kunna göra det. Jag vet flera som har samma känsla utan att ha kunnat fylla hålet och sorgen är enorm.
Visst, man kan fylla på med andra människor, vänner, bekanta, kollegor osv, men känslan försvinner ändå inte.
(Och nej, alla vill absolute inte ha barn, eller familj, men de som vill och det inte går... det är svårt att ersätta det med något annat. )
Jag pratar mycket med en person som tagit saken i egna händer ganska sent i livet för att få sin familj efter att ha försökt fylla tiden och tomheten med andra saker. Dock har det blivit lite jobbigare än vad som var tänkt och den där drömmen blev något helt annat.
Och jag kan inte göra mycket annat än lyssna. Men min tacksamhet över att jag fick min familj är enorm.

Och att redan ha en till generation är ju helt magisk! Tänk att jag snart har en liten kille som kallar mig farmor! Om han får barn när han är 25, då är jag 73!
Med tanke på det, så borde man ju fått barn redan när man var 19-20 år! :-)
Samtidigt, jag har ju flera kollegor i min ålder som har barn som precis börjat i förskoleklass. Dom har ju inte en chans att ens uppleva barnbarn.
Sorgligt..

Nåja. Jag var hos en granne och fiskade upp en liten kana häromdagen till barnbarnet!
Den ska vi ha på landet som han kan klättra på!
Gör inte så ont att ramla från den här.....

 I morse skulle ju maken och jag ut och ta en pw på morgonen, men han pallade inte. Lite för morgontrött! :-)
Så jag körde lite yoga vilket var otroligt skönt. Sen knatade jag till jobbet i min 26 år gamla kjol! :-)
Den har hållit och nu kan jag ha den igen.

 Det var ganska varmt och kvavt på morgonen, men flera gånger i dag har det regnat och tom haglat en sväng!
Regnet slog mot rutan flera gånger..

 Vi hade "måndagsmöte" alla sektioner tillsammans idag då de flesta gått på semester. Men vi var flera på plats än jag trott.
Jag hann beta av mycket av det som ska göras den här veckan, så det blir en otroligt lugn sådan.
Men det finns förberedelser inför hösten att göra som tur är. Och det blir korta arbetsdagar.

Idag fick jag en bok jag beställde förra veckan. En sann historia.
Jag är inne i en sån period nu där jag läser om kvinnoöden på löpande band. Kanske inte så bra...Det är ju deppigt.
Men intressant och viktigt.

 Men, efter den här måste jag nog läsa något gladare och lättsammare...
"Godiset" jag gjorde häromkvällen blev riktigt bra. Här är det mörk choklad med salta nötter. Man tar två små bitar, sen är man nöjd.

I kväll åkte vi och doppade barnen i farmors pool efter middagen. Bäst att passa på då det ska bli både kallare och sämre väder resten av veckan.
Man får kanske leta fram ett par jeans?

Men nu ska jag krypa i säng med min nya bok!

Hemmahelg och upplopp.

Helg.
En riktigt härlig sådan!
Alla mina kollegor har dragit till Almedalen idag och jag tycker att det är jätteskönt att slippa! :-)
Eller, på vårkanten när det planeras och fördelas vilka som ska åka, då kändes det lite som att jag också ville åka med.
Skulle min chef få bestämma så skulle alla åka, men den stora utmaningen är var man ska bo. Det finns väldigt begränsat med sovplatser och man måste prioritera.
Och jag känner att det finns andra som faktiskt behöver vara där mer än mig, även om det skulle vara roligt.
Det finns sovplatser i slutet av veckan så då kunde jag ha åkt, men då åker ju nästan alla andra hem, så det kändes lite "beigt" som ungdomarna säger... Och alla våra seminarier och mingel är under måndagen och tisdagen.
Jag koordinerar vissa av dessa, men kan göra det hemifrån. Så..tja...

Men - i fredags, när alla kollegor sprang runt som yra höns, skrev ut grejer, koordinerade kalendrar, pratade packning, undrade vem som hade bil som kunde forsla grejer....
Tja, då satte jag mig på innergården med en kaffe och nöjt...och lyssnade på kacklet som pågick inomhus! :-)
En kollega som inte heller ska åka gjorde mig sällskap och sen funderade vi på hur ofta och länge vi ska sitta just där nästa vecka...
Två av våra kollegor dök upp och tycket att vi bara skulle vara tysta en stund! :-D

Jag var på plats ganska tidigt på morgonen och tog en kort lunch och loggade ut tidigt.
Sen åkte jag hem och hämtade Minime för att överraska henne med att gå på bio.
Hon har länge velat se "Five feet apart" och nu såg vi den. En ungdomsfilm som var jättebra. Bra skådisar och bra story, men galet sorglig.
Men - många skulle behöva se den! Både unga och gamla, för att kunna glädja sig åt det man har, livet man lever och att man är frisk!
Mycket tänkvärd!

Efter bion svängde vi in på finica i närheten och handlade mat. Det ekar tomt i kylen efter en vecka med barnen hemma.
Dom har ju helt vänt på dygnet och äter frukost vid lunch, lunch när det är middag och sen äter dom halva nätterna när vi gått och lagt oss!
Jag kan vakna mitt i natten av att det låter i köket och doften av nudlar letar sig upp en våning. Då är det Lilleman som är hungrig! :-)
Men det är härligt!
Till min lycka hittade jag bröd från Finska hembageriet som innehåller pyttelitet socker! Typ 0,5g!

I lördags vaknade jag ganska tidigt och passade på att gå ner i gymmet och köra ett intervallpass.
Jag har ju kommit av mig lite med träningen och behöver kliva på tåget igen. Utan pardon.
Finns det tid - träna!!
Och det kändes så bra! En hel timme blev det.

Sen var jag hungrig som en varg!
Härlig äggröra med tomat... mmmm

När jag var mitt uppe i frukosten kom maken ner och såg lite smått förvirrad ut.
Han hade vaknat när jag vari gymmet och var sugen på att ta en PW han med, men ute...men nu hade jag ju redan tränat...
Men - jag hängde på! :-) Solen sken ju och det var ljuvligt ute...så jag hoppade i nya träningskläder och följde med.

Vi tog en ganska lång runda, en kom på att vi hade en tid att passa så vi fick lite brådis på slutet.
När vi kom hem, strax innan 12 låg barnen fortfarande och sov!
Så, maken fick uppdrag väckning och jag hoppade i duschen, igen! Det tar ju lite längre tid för mig att fixa hår och så.... :-)

Men vi hann till kalaset som började 13!
Lilla barnbarnets ettårskalas! Helt galet att det redan gått ett år..
Många paket blev det...

Och han gillade att öppna dem! Ett genomgående tema var bilar, böcker och pussel. Det han gillar allra bäst.

Svärdottern hade gjort alla tårtor och kakor helt själv och hon är duktigt! Gott blir det och snygga är tårtorna!

Jag smakade faktiskt tårtan nedan, en liiten bit. Gick inte att låta bli!
Och den var ju galet god...

Hon hade dock köpt några rawfoodbollar till mig också. :-)
Det tar emot att inte äta hennes chocolate chip cookies, för dom är löjligt goda, men det går ju inte.

Vi blev en hel hög som firade honom med hela stora släkten. (Vi är många, trots att delar av släkten inte deltog. Hela min sida av släkten finns ju inte här, sonens pappa deltar aldrig och delar av svärdotterns familj deltar inte.
Och det är kanske lite tur, för jösses amalia vad många vi hade blivit annars vid varje kalas! :-)

Vi stannade kvar och grillade lite innan vi vände hemåt framåt kvällen.
Jag köpte hem en massa spännande ingredienser när vi handlade för att försöka göra lite eget "godis" i stället för att köpa det.
Bakar man som vanligt så använder man ju en 4-5 olika ingridienser... ska man baka rawfood ska man ju ha i halva butiken! :-)

Jag vevade ihop en snickerskaka i tre lager.

Och en fudgevariant i två lager.

Sen gjorde jag även en latmansvariant där jag bara smälter mörk choklad och blandade med salta nötter som fick stelna.
Alla dessa är ju "högoktaniga" och ska ju inte ätas i några mängder. Men en liten bit till kaffet är ju gott!
Nu blev dom ju inte i närheten så snygga som recepten blir på receptsidorna. Blir de någonsin som på bilderna? :-)
Men nu har jag kylen full som troligen räcker hela sommaren!

I morse gav vi oss ut på på prommis igen. Tyvärr kom vi iväg lite för sent så det hann bli jädrans varmt.
Inte så skoj. Plus att vi båda har lite skoskav som inte är helt bra. Men vi gick den långa rundan på 1 timme och 20 minuter.
Skönt!
Jag har övertalat maken att gå upp tidigt med mig i morgon så att vi hinner ut en sväng innan jag går till jobbet.
Det är ju så mycket roligare att gå ute än att ställa sig på löpbandet!
Och tidigt på morgonen älskar jag det..innan alla andra är vakna liksom.

Nåja, idag behövde vi göra lite annat nyttigt också som inte blir av när vi åker till landet.
Jag var ju lite puttig över att vi inte kunde åka ut den här helgen, men har samtidigt blivit bättre på att utnyttja tiden här hemma när vi inte åker ut.
Det mesta blir ju lite eftersatt här när vi knappt bor här...
Så, det har blivit både lite städat och plockat, men mest att vi har uppdaterat oss på lite inköp.
Jag behövde köpa fler nya underkläder. Det är inte kul när trosorna inte längre sitter bra utan åker ner på höften när jag har kjol! :-)
Det ÄR kul att ha gått ner i vikt, men det är lite löjligt hur kläder sitter märkligt.

Nåja, nya underkläder till mig och lite linnen.
Minime och Lilleman växer ju så att det knakar, så de behövde också underkläder, T shirts och strumpor.
Sånt som inte är så kul att handla, men ett måste.
Minime hittade också tights som för en gångs skull passade. Hon har långa ben men är ju löjligt smal, så inga byxor sitter bra i midjan.
Hittar man byxor som sitter, måste man lägga upp ett lager.
Båda barnen var nöjda med inköpen.

Väl hemma var jag lite sugen på sol, så jag släpade ut två stolar från balkongen till baksidan och låg där en stund.
Men det känns ju märkligt. Att ligga och sola på baksidan gud glömde! :-)
Jag hann ligga en stund innan jag hörde hur grannarna på ena sidan (bakom mig där jag låg) kom ut och började duka till middag. Då gick jag in.
Jag har blivit rätt fjantig med det där, men jag vill inte ligga och sola bokstavligen 10 cm från där grannarna sitter och äter!
Jag vill inte höra om deras vardagsproblem. Jag vill inte känna den matdoften.
Det är grymt obekvämt..så då gör jag inte det.

På landet hör vi också när folk dukar, känner doften av grillen osv. Men där sitter vi flera meter från varandra.
Att ha någon på andra sidan staketet är inte skoj alls.

Barnen ville bada redan när vi var iväg och handlade, men jag bad dem vänta.
När det är så här varmt är det ju galet mycket folk vid alla badställen och just den sjö vi åker till har problem med att folk parkerar hejvilt.
Eftersom att barnen vänt dygnet så galet, så passade det ju oss bra att åka och bada när alla andra åker hem för att äta middag. :-)
Och det var ju rätt mycket bilar som åkte när vi kom. Härligt!

Jag badade inte idag...det är ju liksom lite kyligt ändå. :-) Men barnen for ju i som små fiskar och kunde konstatera att det var lite varmare en bit ut.
Den här sjön är ju lite märklig på det viset, att det är varma och kalla stråk genom sjön.

Men i morgon kväll ska jag nog i.
Jag älskar ju dessa sena kvällsdopp. Så är man sådär kall ända in i märgen när man kryper i säng.
Det går inte att kyla av sig lika bra på något annat sätt än genom att bada.

Nu återstår en jobbvecka för mig (plus tre dagar..) och det kommer som sagt att vara tomt på kontoret.
Vi är inte många själar som jobbar. Jag har en del att göra faktiskt, men det blir inga långa dagar.
I morgon har vi ett "vi som jobbar i sommar" möte klockan 9:30 och det blir lagom att släntra in lagom till det.
Sen lämnar jag nog vid 15.
Vi får ligga på ganska mycket minuskomp och jag vet ju att när allt drar igång så jobbar man i kapp det och får ganska snart en del timmar plus.
Det blir en ganska loj vecka, där jag ska unna mig att träna på morgnarna och bada på kvällarna.
Det går ju att njuta av sommaren och värmen även om man jobbar.

Men nu är det upploppet mot ledigheten.

Två veckor till semestern...

Det är inte bara blommorna på landet som gått bananas - här hemma blommar orkidéerna som tokiga!

Min väg till jobbet är också lite galen.. I ett område har man planterat mängder med rosor och andra blommor och som det blommar!
Redan när man kommer gående en bra bit ifrån känner man doften....

Det här är två olika sorter av honungsrosor och dom doftar fantastiskt ljuvligt. Man kan säga att jag går väldigt långsamt förbi! :-)

Det är bostadsrätter i området och jag gissar att man lagt en hel del energi och engagemang på blomrabatterna. Så mysigt!

Jag tog långlunch i måndags och uppdaterade garderoben lite.. Eftersom att jag gått ner drygt 14 kg på ganska kort tid, så har ju alla BH blivit för stora.
Jag har inget som sitter bra. Några gamla har jag grävt fram och dom sitter lite sisådär, men nu när jag kan ha byxor/ kjol och T-shirt, då vill jag ha BH:er som sitter bra under och som är släta utan grejer på.
Nu uppdaterade jag garderoben och grät en skvätt, för jäklars vad dyrt det är!

Det är jättekul att kunna gräva fram gamla kläder nu. Plötsligt är ju garderoben dubbelt så stor som den var för ett halvår sedan.
I morse blev det lite lustigt. Jag målade naglarna igår, med första bästa lack jag hittade i badrummet.
Sen klädde jag på mig i morse och när jag var på väg till jobbet slog det mig att jag hade samma färg på naglarna som på kjolen!
Nu snackar vi färgkoordinerat! :-D

Idag har det regnat hela dagen vilket iofs är både skönt och välbehövligt, men det har samtidigt varit kladdigt och fuktigt. Skum känsla.
Och kontoret är invaderat av myror! Dom är överallt, både på golv, skrivbord och uppe på hyllor!
Det känns som att det kryper PÅ en... :-)

Jag är ganska trött nu..lite sliten efter en turbulent period.
Jag har vari inne i en process ett tag som vänt upp och ner på lite grejer och det varit många turer runt det som gjort att jag inte varit helt med i matchen i övrigt.
Det blev märkligt när jag liksom hade hunnit gå ner i varv över långhelgerna och nu kände hur semesterlunken var på väg...och var sen tvungen att verkligen varva upp och anstränga alla hjärnceller..
Det var en slump som satte igång en processen som blev jäkligt rörig.
Folk har uppenbart ljugit, försökt påverka åt lite olika håll det har varit möten, väntan och tja, besvikelse faktiskt till slut. I alla fall en stund.
Men, jag har hela tiden gjort så gott jag kunnat och hållit relationer främst. Varit transparent och sett till att jag stolt kan känna att jag gjort det jag kunnat och inte betett mig illa.

Jag har heller inte riktigt vetat vad jag velat då jag blev lite överraskad. Så samtidigt har det varit skönt att någon annan tog ett slutgiltigt beslut för jag var inte helt säker på vad jag hade beslutat om det hade varit upp till mig.
Men - det som stör mig är att det inte varit renhårigt hela vägen och jag har hela tiden känt att det legat en hund begraven.
Tidigt sa jag det till en person som varit insatt i processen att jag vet hur det kommer att sluta. Jag kände det direkt.
Och så rätt jag fick! :-) Personer förstår inte hur lätta de är att läsa av, inte genom det som sägs, utan det som inte sägs.
Jag har även sagt till samma person att jag tror att beslutet inte är helt genomtänkt, men det ansvaret får ju beslutstagaren ta på sig. Men det är märkligt hur man inte kan se helhet och inte heller tänka lite nytt och utanför boxen.
Men återigen, nu har man valt och får leva med det. Jag tror att om ett tag, så kommer jag att kunna säga "Vad var det jag sa?" igen. :-)

Nåja, nu känns allt ändå bra, riktigt bra. Jag var låg ett tag och lät mig vara det. Bottna i känslan och sen gå vidare.
Men det var ändå skönt att jag hinner landa i det hela innan jag ska gå på semestern. Förbereda hösten, så att jag är startklar då. Det ligger så mycket kul i pipen för hösten!
Det blir rätt mycket att göra, men det gillar jag ju och nu är jag så säker på att ingen kan göra det bättre än mig, det vet jag. Och det har jag fått bekräftat.
Jag kommer att kunna vara mycket tydligare, kaxigare och tydligare framöver.
Och - det är skönt att jobba klart nu ett par veckor och sen gå på semester och veta att allt det jag ska göra i höst, kan jag till hundra procent, jag behöver inte lära allt nytt eller sätta nya processer.
Så det blev ändå bra.

Hela min arbetsgrupp gick ut och åt lunch i måndags, det är skönt när arbetstempot går ner lite att vi kan unna oss en lite längre lunch och bara tjattra.
Det blir mycket jobbprat också, men vi är en grupp som kan skratta så att tårarna rinner. Det uppskattar jag väldigt.

Efter lunchen smet jag in och köpte lite gott till kaffet. Mums! Kärleksmums! Så gott!
Och en sån här ruta åt jag av vid tre tillfällen, så maffig är den.
Snickersen tog jag till kaffet idag. Mums.

Maken och jag var själva till middagen igår, så vi passade på att äta på vårt favoritställe i närheten.
Texas Longhorn, så god mat!
Även om vi numer inte kan äta några större mängder..

Sen hämtade jag hem barnen som varit hos farmor och badat och varit på Bio.

Dom har kommit in i semesterlunken och totalt vänt på dygnet, men vad gör det. Det är ju sommarlov!
Jag har kommit av mig med träningen, men ska sätta igång med det på morgnarna nu igen. När allt är igång brukar jag vilja vara på jobbet senast 8:15, men nu kan jag unna mig att komma insläntrande framåt 9 och då kan jag ju lika gärna träna innan jobbet.
Så, i morgon ska det bli av.
Jag får inte ramla av träningshästen nu när jag fått igång så bra rutiner.
Men - jag måste också unna mig att gå ner i varv, så att när semestern kommer...då är man redan i rätt mode! :-)

Midsommarhelgen.

Så var midsommarhelgen över.
Vi har haft fullt hus i dagarna tre och det blir ju alltid så galet tyst när alla åker hem sen!
Tyst och lugnt. Vilket ju är rätt skönt, men samtidigt märkligt.

Vi åkte ut i torsdags efter att jag jobbat klart. (Det var jag och typ fem personer till som var på kontoret....)
Det var inte så mycket trafik som jag trodde att det skulle vara och inte riktigt så galet i butiken heller, som det brukar kunna vara.
Så jag tror att många tagit torsdagen ledig och åkt till alla lantställen redan på onsdagen.

Nåja, vi kom ut rätt hyfsat tidigt och startade direkt med att klippa gräs.  Svärsonen var redan på plats och grejade med ett projekt som han och maken håller på med.
Stora sonen med familj dök upp så småningom och vi fixade middag och satt och tjattrade.
Plötsligt säger svärdottern "vad granen ser märklig ut. Har ni toppat den?"..
Vi bara "näe?"
Svärsonen tittade på den och sa "ja alltså jag har tittat på den ett par gånger idag och tyckt att något varit konstigt..och tänkte att min bror varit här och tagit en del av toppen"..
(Vi har pratat länge om att vi borde toppa den..)

Vi tittade lite närmre och plötsligt säger svärsonen "nämen titta lite närmre! Den är ju AV!"

Mycket riktigt!
Det blåste ganska rejält i början av veckan och här ute måste det har blåst ännu lite mer! Granen har blivit toppad tidigare och hade nu som två toppar som ett U.
En del av detta U har blåst av och grenen hängde rakt ner så att den inte syntes!

Jaha, där kunde den ju inte hänga! Den kunde ju släppa när som helst och drösa ner på människor eller bilar..
Svärsonen fick snällt ta med sig ett rep och klättra hela vägen upp. Tur att han är klättervan och inte höjdrädd!
Han tog sig hela vägen upp, satte ett rep om toppen, som visade sig bara hänga kvar i lite bark!
Sen fästen maken repet på fyrhjulingen och stod startklar, medans svärsonen med yxa högg av det som var kvar. Med hjälp av att maken körde åt "rätt håll" när grantoppen sen ramlade ner lyckades han undvika bilarna som stod parkerade bredvid.. (Visst, vi kunde ha flyttat bilarna, men vi ville inte ha gran och kottar över hela uppfarten..)

Det var ingen liten bit som var av!
Ren tur att den inte släppt och kommit nedrasande när någon gick förbi eller lekte i kojan!

En bra bit är borta och hela sektionen som syns ner till nästa gröna bit är rutten, så den måste också bort, plus den andra biten av U:et som också är ruttet.

Men - som det har vuxit på de två veckor vi inte varit här! Det märks att det kommit mer regn än förra året samma tid. Som det blommar!

Så här stor klematisblomma har jag aldrig sett förut...

Och det blir rekord på rosorna i år! Mängden knoppar är nästan löjligt. Men, nu har dom ganska många år på nacken många av rosorna och har äntligen etablerat sig bra.
Dessa, Flamentanz har jag inte gett upp hoppet om även om de varit ynkliga ganska länge.

Under tiden killarna grejade med grantoppen, hörde vi hur åskan mullrade ganska långt bort.
Sakta men säkert kom det närmre och lagom till sovdags så brakade det loss.
Och vad det regnade!!
Det bokstavligen vräkte ner vilket ju behövs!

Och glad var jag att det regnade dagen innan midsommarafton! :-)
Vi var uppe med tuppen och stora dottern dök upp till frukost och hjälpte till att duka och fixa.
Svärsonen och Lilleman drog ris och Minime plockade kottar. Sjuka mängder kottar kom från endast toppen på granen!

I år firade vi med bara "lilla" familjen. Dvs alla oss, svärmor, svåger med familj och min svärdotters föräldrar och mormor.
Vi skulle ha varit 20 personer plus lite småbarn som liksom inte räknas när man beräknar mat.. :-)
Men ett par passade på att föda barn i stället!
Förra året då kom ju inte stora sonen och sambon, för att dom gick hemma och vankade för att föda barn ett par dagar senare.
Vi skämtade om det vid bordet om det är såhär det ska vara nu, att någon alltid fattas för att det föds barn? ;-)
Vi åt en god sill/korvlunch och sen gick de flesta ner till ängen för att dansa runt granen.
Det är inte alla som tycker att det är kul och då stannar man hemma, jag tycker inte att det är något måste.
Troligen är det sista gången på en stund för Lilleman, är man 13 tycker man att det är lite fjompigt och så kommer det tillbaks när man blir äldre! :-)
Det är inte lätt för honom som är äldst av syrran och kusiner. Mycket hänger liksom på honom för att de andra barnen ska göra saker vilket jag inte tycker är rätt. Han ska inte behöva ha det ansvaret.

Efter dansandet gick vi hem och fikade. Barnen vevade ihop en tårta med farmor.

Vi är några som inte äter socker, så vi åt jordgubbar och grädde. Mums.

Den här lille killen kämpade sig genom dagen. Det har varit jättevarmt veckan innan och han har sovit dåligt och ätit dåligt. (Det är inte kul att bo i lägenhet på sommaren...)
Nu hade han svårt att komma till ro när det var så mycket folk, stoj och skratt. Han vill ju vara med!
Så, sova kändes överskattat! :-)
Sonen och jag försökte kämpa med honom mitt på dagen så att han skulle vila åtminstone en liten stund, men han är otroligt envis.
Det blev verkligen de envisas kamp! :-)
Till slut sov han en stund och en jättelång natt sen, men man märker att han inte riktigt orkar...
Och så kommer det ett par tänder till tror vi, så det var en liten gnällfest.

Just den här åldern mellan 9-10 månader och 2 år tycker jag alltid är en liten utmaning. Dom växer och lär sig saker, men är ofta frustrerade för att dom inte kan tillräckligt mycket.
Går och springer, men har inte koll på trappor och annat.
Börjar prata, men kan inte göra sig förstådda. Vill pilla och greja på saker, men kan inte riktigt.
Så det blir mycket frustrationsgnäll och ilska. 
Sen släpper det när dom kan allt dom vill och kan förklara vad dom vill...
Tur att han är söt som en sockertopp! :-)

Vi var en mindre skara som satt kvar på altanen och pratade till ganska långt in på natten.
En kubbmatch hör ju också alltid till..
Det blev en alldeles lagom midsommar, med god mat och umgänge, så som det ska vara.

Jag har vattnat på kvällarna trots att det regnar, för dessa bebisar behöver vatten!
Det är liksom klase på klase med knoppar. Jag hoppas att rådjuren inte förstår hur mycket mat som hänger här i klasar! :-)

Jag har en ny vit klätterros i en av björkarna som är så fantastiskt fin!
Den klättrar från ett håll på en björk och på en i närheten klättrar min enorma honungsros och till slut möts dom hoppas jag. Det blir maffigt!

Idag slog flera rosor ut inom ett par timmar! Det kommer att bli galet fint.

 Typiskt nog, så har vi en massa inbokat närmsta veckorna så vi kommer inte att kunna vara där så mycket som vi skulle vilja.
Men jag kommer att åka ut över dagen eller en kväll, bara för att se allt blomma!

Skogsklematisen har också rekordmånga knoppar. När den blommar, lysande vitt, blir dom nästan självlysande på kvällen. Det är så vackert!

 I växthuset blommar flera pelargoner och krassen har vuxit på sig.

Jag satte mig i solen på altanen till gästhusen igår morse och bara njöt.
Som jag vill bo här!
Just under vår och försommar, då borde vi bo permanent för att hinna med allt som växer och även njuta av det!
Det är så härligt. Kaffet ÄR liksom godare här. :-)

Men ännu är vi inte där...men snart så.
Innan vi åkte hem, tassade jag iväg och kikade på den nyfödda bebisen. Tre veckor för tidigt född och såååå liten!
Jag som har fått 4-kilosklunsar tyckte att hon såg ut som en liten docka!
Plutten!
Och trots att det är 10, snart 11 år sedan jag fick mitt sista barn, så mins jag ju precis hur det var de där första dygnet efter att man fått barn. Man är mörbultad, trött och lite chockad - i alla fall första gången! :-)
Men det är ju magiskt samtidigt.
Det blir så kul med en liten bebbe i grannskapet.

Minime har hittat en kompis bland en av grannarnas barnbarn vilket är jättebra. Det blir ju lätt lite tråkigt att bara hänga med oss och storebror.
Dom leker jättebra vilket är kul.
Det finns ingen i Lillemans ålder, men han är så tonårig nu så han tycker att alla andra människor är lite väl korkade. :-)
Det brukar ge sig efter ett par år.

Igår var det tungt att åka tillbaks till radhuset i vanlig ordning. Vi kunde ju se via larmet hur varmt det var i huset.... Inte kul.
När vi väl är hemma får vi öppna allt som går att öppna och köra AC:n för fullt för att kunna sova.

Jag har drygt två veckor kvar att jobba. Maken har två veckor kvar till vårens sista tenta.
Det gäller verkligen att försöka njuta av sommaren ändå, genom att gå ut på lunchen, sluta så tidigt det bara går för att åka och bada.
Barnen ska iväg till farmor på lite "kollo" ett par dagar vilket gör att vi inte behöver laga middag - det är en sorts semester! ;-)
Man får ta en dag i taget helt enkelt..

Jag njuter av att plötsligt ha en helt ny garderob när jag nu kan ha alla gamla kläder som jag inte velat slänga!
Man får som njuta av alla små stunder och varje dag och inte haka upp sig på att man ska ha just semester.

Midsommarvecka!

Så är vi inne på midsommarveckan.
Vilket är helt jättemärkligt!
Vart tog maj och halva juni vägen?

Vi stannade ju i "stan" över helgen och kunde konstatera när vi la oss på söndagen att vi har hunnit rätt mycket på ett par dagar!
Fredagen var jag ju på Opreran. Lördag blev det BIO jättegod mat och jag tränade. Sen gav vi oss på baksidan gud glömde för att försöka röja upp lite grand i alla fall.

På Söndagen packade jag och de två små ihop oss och åkte för att testa badtempen i vår närmsta sjö.
Det var rätt mycket folk på plats och två unga tjejer som var otroligt smarta och sålde fika! :-)

 Minime badade, förstås.
Hon har liksom ingen temperaturmätare den ungen. Badar bland isflak typ.
Jag gick i till knäna för jag hade inte med mig badkläder. Jag hade nog kunnat bada en snabbis faktiskt...

 När vi sen kom hem, visade det sig att stora sonen med familj var i närheten av oss och det går ju inte att vara "nästan här" och inte vara här. Så de blev hitkommenderade för att vi skulle få pussa på lilla barnbarnet.
Och när jag öppnade tittade lille F på mig en kort stund och sen fick man värsta smilet!
Nu kände han igen oss direkt, men tyckte ju att vi var på lite fel ställe.
Jag kan tänka mig att han undrar om vi inte kan bestämma oss för vart vi ska bo. :-)

Efter att dom åkt hem, svirade vi upp oss lite och gick till ett par grannar på middag.
Mannen i familjen är jägare och hade nu gjort massa olika goda saker av ett vildsvin. Jättegott!
Vi satt ute, åt och tjattrade långt in på småtimmarna.
Det är så skönt att barnen är så stora så att dom kan gå hem när dom tröttnade och vi kunde sitta kvar.
Lyx!
Vi kom på vid 23 att det ju faktiskt var måndag idag och man kanske behövde krypa i säng. :-)
Det var en jättestor och fin måne som hängde över trädtopparna.

 Jag irriterade mig på att det dök upp en helikopter som hovrade runt, runt, runt i säkert en timme precis när jag skulle sova.
Vi har ju så otroligt varmt i huset att vi måste ha alla fönster öppna för tvärdrag, annars sover man inget.

När jag väl somnat vaknade jag med ett ryck av en rejält smäll! Jag tittade på klockan 01:20.
Jag frågade maken om det åskade?
Men näe. Det var en rejäl smäll, så jag stod på balkongen ganska länge för att se om man såg brandrök eller något. Vi hörde heller inga utryckningsfordon och såg heller inget blåljus....
Jag skickade ett meddelande till dottern som bor i området där vi förstod att smällen kom ifrån, men fick inget svar, så jag antog att dom sov.
Efter bara någon minut, så vällde frågor in i den lokala facebookgrupp som vi är med i. Många hade hört smällen och många undrade vad det var.
Jag somnade om till slut och när jag vaknade i morse fick jag se att man uppdaterat infon och det faktiskt var en bomb som detonerat en bit bort!
Helt jäkla galet!
Förr eller senare kommer någon stackare som är ute och går med hunden att mista livet, frö att de råkar gå förbi precis när nån galning tycker att det ska sprängas!

Nåja, jag var ju inte jättepigg i morse.
Som grädde på moset, så tappade jag en bit fyllning av min rotfyllning! VA! Helt plötsligt så hade jag en jätte vass kant på sidan av tanden.
Så, det var ju bara att ringa tandläkaren då och hoppas på att det skulle finnas en tid för någon att kika på tanden.
Jag hade tur! Jag fick en tid direkt efter jobbet!
Toppen.
Det tog ju typ fem minuter att slipa ner kanten och nu känns det inte längre. Najs!

Väl hemma ville Minime åka och bada och jag åkte med henne. Det var så skönt att peta ner fötterna i det kalla vattnet!
Jag hade badkläder idag, men det blåste tyvärr så pass att det inte kändes som att bada var en bra idé.

 Men det är ju ändå skönt att sitta där på en sten! Så härligt att hinna och kunna göra det direkt efter jobbet.

Det är inte alls dumt att barnen är så stora nu att man hinner massor på samma dag och samma helg! :-)

Det är sista "riktiga" jobbveckan är nu kan man säga även om det inte är en hel vecka. Hos oss är det många som  ska till Almedalen och åker i slutet av nästa vecka. Jag kommer att vara helt solokvist på min sektion i drygt en vecka så det är verkligen "sista rycket" nu.

Jag hade ett möte den här veckan som är skönt att ha gjort. En lång process har nått sitt slut kan man säga.
Nu kan jag inte göra mer än jag gjort hittills och andra måste bestämma och ta beslut.
Jag kommer att gå på midsommarledighet med känslan att jag har gjort vad jag kan och nu är det upp till andra.
Det är skönt.
Sen kommer jag förhoppningsvis att kunna gå på semester med samma känsla. Jag är så värd ledighet sen! :-)
Och hösten blir spännande hur det än blir.
Men det är så mycket grejer som är på gång samtidigt nu och jag får så mycket input från olika håll..Det tar energi när jag måste sätta upp en mur mot andras oro och försök till påverkan.
Jag var nu tvungen att gå på min magkänsla och känna djupt och långt in, vad JAG vill.

Det tar också energi att hålla saker hemligt, för att man inte kan berätta för att andra är inblandade som man måste ta hänsyn till.
Men det är skönt att det nu är över.

I morgon drar vi till landet. Äntligen!
Jag har fått en hel påse taklök av en kollega som ska bli fina att sätta på mitt lilla berg.

Vi lär ju få börja med att klippa gräs...
Men -sen ska vi banne mig fira midsommar!!