Vi har haft fullt hus i dagarna tre och det blir ju alltid så galet tyst när alla åker hem sen!
Tyst och lugnt. Vilket ju är rätt skönt, men samtidigt märkligt.
Vi åkte ut i torsdags efter att jag jobbat klart. (Det var jag och typ fem personer till som var på kontoret....)
Det var inte så mycket trafik som jag trodde att det skulle vara och inte riktigt så galet i butiken heller, som det brukar kunna vara.
Så jag tror att många tagit torsdagen ledig och åkt till alla lantställen redan på onsdagen.
Nåja, vi kom ut rätt hyfsat tidigt och startade direkt med att klippa gräs. Svärsonen var redan på plats och grejade med ett projekt som han och maken håller på med.
Stora sonen med familj dök upp så småningom och vi fixade middag och satt och tjattrade.
Plötsligt säger svärdottern "vad granen ser märklig ut. Har ni toppat den?"..
Vi bara "näe?"
Svärsonen tittade på den och sa "ja alltså jag har tittat på den ett par gånger idag och tyckt att något varit konstigt..och tänkte att min bror varit här och tagit en del av toppen"..
(Vi har pratat länge om att vi borde toppa den..)
Vi tittade lite närmre och plötsligt säger svärsonen "nämen titta lite närmre! Den är ju AV!"
Det blåste ganska rejält i början av veckan och här ute måste det har blåst ännu lite mer! Granen har blivit toppad tidigare och hade nu som två toppar som ett U.
En del av detta U har blåst av och grenen hängde rakt ner så att den inte syntes!
Svärsonen fick snällt ta med sig ett rep och klättra hela vägen upp. Tur att han är klättervan och inte höjdrädd!
Han tog sig hela vägen upp, satte ett rep om toppen, som visade sig bara hänga kvar i lite bark!
Sen fästen maken repet på fyrhjulingen och stod startklar, medans svärsonen med yxa högg av det som var kvar. Med hjälp av att maken körde åt "rätt håll" när grantoppen sen ramlade ner lyckades han undvika bilarna som stod parkerade bredvid.. (Visst, vi kunde ha flyttat bilarna, men vi ville inte ha gran och kottar över hela uppfarten..)
Ren tur att den inte släppt och kommit nedrasande när någon gick förbi eller lekte i kojan!
Men - som det har vuxit på de två veckor vi inte varit här! Det märks att det kommit mer regn än förra året samma tid. Som det blommar!
Dessa, Flamentanz har jag inte gett upp hoppet om även om de varit ynkliga ganska länge.
Sakta men säkert kom det närmre och lagom till sovdags så brakade det loss.
Och vad det regnade!!
Det bokstavligen vräkte ner vilket ju behövs!
Vi var uppe med tuppen och stora dottern dök upp till frukost och hjälpte till att duka och fixa.
Svärsonen och Lilleman drog ris och Minime plockade kottar. Sjuka mängder kottar kom från endast toppen på granen!
Vi skulle ha varit 20 personer plus lite småbarn som liksom inte räknas när man beräknar mat.. :-)
Men ett par passade på att föda barn i stället!
Förra året då kom ju inte stora sonen och sambon, för att dom gick hemma och vankade för att föda barn ett par dagar senare.
Vi skämtade om det vid bordet om det är såhär det ska vara nu, att någon alltid fattas för att det föds barn? ;-)
Vi åt en god sill/korvlunch och sen gick de flesta ner till ängen för att dansa runt granen.
Det är inte alla som tycker att det är kul och då stannar man hemma, jag tycker inte att det är något måste.
Troligen är det sista gången på en stund för Lilleman, är man 13 tycker man att det är lite fjompigt och så kommer det tillbaks när man blir äldre! :-)
Det är inte lätt för honom som är äldst av syrran och kusiner. Mycket hänger liksom på honom för att de andra barnen ska göra saker vilket jag inte tycker är rätt. Han ska inte behöva ha det ansvaret.
Efter dansandet gick vi hem och fikade. Barnen vevade ihop en tårta med farmor.
Den här lille killen kämpade sig genom dagen. Det har varit jättevarmt veckan innan och han har sovit dåligt och ätit dåligt. (Det är inte kul att bo i lägenhet på sommaren...)
Nu hade han svårt att komma till ro när det var så mycket folk, stoj och skratt. Han vill ju vara med!
Så, sova kändes överskattat! :-)
Sonen och jag försökte kämpa med honom mitt på dagen så att han skulle vila åtminstone en liten stund, men han är otroligt envis.
Det blev verkligen de envisas kamp! :-)
Till slut sov han en stund och en jättelång natt sen, men man märker att han inte riktigt orkar...
Och så kommer det ett par tänder till tror vi, så det var en liten gnällfest.
Just den här åldern mellan 9-10 månader och 2 år tycker jag alltid är en liten utmaning. Dom växer och lär sig saker, men är ofta frustrerade för att dom inte kan tillräckligt mycket.
Går och springer, men har inte koll på trappor och annat.
Börjar prata, men kan inte göra sig förstådda. Vill pilla och greja på saker, men kan inte riktigt.
Så det blir mycket frustrationsgnäll och ilska.
Sen släpper det när dom kan allt dom vill och kan förklara vad dom vill...
Tur att han är söt som en sockertopp! :-)
En kubbmatch hör ju också alltid till..
Det blev en alldeles lagom midsommar, med god mat och umgänge, så som det ska vara.
Jag har vattnat på kvällarna trots att det regnar, för dessa bebisar behöver vatten!
Det är liksom klase på klase med knoppar. Jag hoppas att rådjuren inte förstår hur mycket mat som hänger här i klasar! :-)
Den klättrar från ett håll på en björk och på en i närheten klättrar min enorma honungsros och till slut möts dom hoppas jag. Det blir maffigt!
Men jag kommer att åka ut över dagen eller en kväll, bara för att se allt blomma!
Skogsklematisen har också rekordmånga knoppar. När den blommar, lysande vitt, blir dom nästan självlysande på kvällen. Det är så vackert!
Som jag vill bo här!
Just under vår och försommar, då borde vi bo permanent för att hinna med allt som växer och även njuta av det!
Det är så härligt. Kaffet ÄR liksom godare här. :-)
Innan vi åkte hem, tassade jag iväg och kikade på den nyfödda bebisen. Tre veckor för tidigt född och såååå liten!
Jag som har fått 4-kilosklunsar tyckte att hon såg ut som en liten docka!
Plutten!
Och trots att det är 10, snart 11 år sedan jag fick mitt sista barn, så mins jag ju precis hur det var de där första dygnet efter att man fått barn. Man är mörbultad, trött och lite chockad - i alla fall första gången! :-)
Men det är ju magiskt samtidigt.
Det blir så kul med en liten bebbe i grannskapet.
Minime har hittat en kompis bland en av grannarnas barnbarn vilket är jättebra. Det blir ju lätt lite tråkigt att bara hänga med oss och storebror.
Dom leker jättebra vilket är kul.
Det finns ingen i Lillemans ålder, men han är så tonårig nu så han tycker att alla andra människor är lite väl korkade. :-)
Det brukar ge sig efter ett par år.
Igår var det tungt att åka tillbaks till radhuset i vanlig ordning. Vi kunde ju se via larmet hur varmt det var i huset.... Inte kul.
När vi väl är hemma får vi öppna allt som går att öppna och köra AC:n för fullt för att kunna sova.
Jag har drygt två veckor kvar att jobba. Maken har två veckor kvar till vårens sista tenta.
Det gäller verkligen att försöka njuta av sommaren ändå, genom att gå ut på lunchen, sluta så tidigt det bara går för att åka och bada.
Barnen ska iväg till farmor på lite "kollo" ett par dagar vilket gör att vi inte behöver laga middag - det är en sorts semester! ;-)
Man får ta en dag i taget helt enkelt..
Jag njuter av att plötsligt ha en helt ny garderob när jag nu kan ha alla gamla kläder som jag inte velat slänga!
Man får som njuta av alla små stunder och varje dag och inte haka upp sig på att man ska ha just semester.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar