Opererad och klar.

Så är hon opererad, Lillefjanten. 

Hon var inte jätteglad på mig direkt dagen innan. 
Först fick hon inte följa med ut och springa och sen blev hon badad inför operationen. 

Gillades inte! 

Och det var ju hjärtskärande att lämna in henne på söndag morgon! 

Hon sprang glatt ut i bilen, för hon älskar att få följa med, men när jag lämnade över henne till sköterskan, så fattade hon ju att något var på gång och hon började darra. 

Hon tittade på mig med stora ögon full av panik, så det var ju bara att skriva under alla papper och gå! 

Sköterskan lovade att hon skulle få något ångestdämpande på en gång, så att hon skulle slippa ligga och pipa. 5 timmar senare ringde veterinären och berättade att allt gått bra, korsbandet var halvvägs av, så det var ju bra att det inte gått helt. 

Man har gröpt ur knäskålen lite, fäst korsbandet och fäst ett ledband lite "tvärs över" knät för att stabilisera. 

Sövningen gick bra och hon hade vaknat bra.

Bella undrade vart den lilla fjanten tagit vägen när jag kom tillbaks på söndag morgon. 

Vi fick hämta henne på måndagen strax innan 12 och försäkringsbolaget och veterinären hade löst allt ekonomiskt innan vi kom, så bra service! 

Det var inte en kaxig donna dom kom ut med, man hade rakat hela bakdelen, så hon ser ut som ett lejon! :-D 

Hon hade fått en morfinspruta på förmiddagen så hon var ganska smärtstillad när vi åkte hem, men klart påverkad. 

Det är ju ändå en stor operation. Hon var öm på hela benet och låret, så man fick inte röra den sidan alls, då pep hon, vilket gjorde det svårt att lyfta och bära henne. 

Hon har också svårt att lägga sig ner så hon liksom  halvlåg/ stod och sov hela första natten. :-)

Till slut så la hon sig ju ner, men man märker att det är "fel" ben, för hon vill som snurra åt det hållet för att ligga som en boll. :-)

Första natten hemma var inte kul, hon hade tydligt ont och vi sov inte mycket.
Jag bädda ner mig på soffan och hade henne i en säng på golvet. Jag satte ett galler för dörren så att hon inte kunde gå ur rummet och också så att Bella inte kunde komma in. 

Heidi fattar att hon inte ska busa, så Bella får inte komma nära. Hon morrar och visar tänderna om hon kommer nära, vilket ändå är bra. 

Bella har varit lite skällig och undrande, men sen struntar hon i henne och går någon annanstans. 

Nu har hon fått vara ute korta stunder för att göra ifrån sig, få frisk luft och lite sol. Ett varv runt huset är perfekt!  

Så nu väntar jag bara på att hon ska börja stödja på benet och börja använda det. Idag, 3 dygn efter operationen så stödde hon sig lite på det när hon var ute. 

Rätt fort ändå!

Man kan ju bara tänka själv om man opererat ett knä. Man hade nog haft rätt ont och inte velat ställa ner foten på ett tag. 

Igår fick jag massera henne lite vilket jag inte fick direkt efteråt och idag har jag tom masserat runt såret vilket är bra för att få bort svullnaden. 
Hon känns allmänt piggare och idag tog jag bort gallret till biblioteket och hon får vara i matsalen, tv rummet och biblioteket, där vi har mycket mattor och inga hala golv. 

Köket funkar inte för vi har jätte halt golv där, för att det ska vara lätt att torka av. 

Men det är ganska lagom att dela av halva huset, då kan Bella vara på ovanvåningen och köket och sen kommer hon inte åt Heidi. :-)

Hon vill ju ligga i vår säng på dagarna när vi är hemma och det vill jag inte ta bort. Det är stor omställning ändå för henne. 

Man ser på blicken att hon inte har lika ont längre, lillfjanten. 

Men det är otroligt skönt att hon har ytterligare en vecka på sig innan vi behöver börja tänka på lösningar runt henne. 

Jag tror nu att hon kommer att kunna vara endera i ett av rummen nere, eller i hallen på övervåningen, så att hon ser och känner att även Bella är hemma. 

Hon har ju hittills varit riktigt dålig på att vara själv, men nu tränas ju det per automatik, då hon inte får tassa efter mig hela tiden och hon får inte vara i hela huset. 

Jag rastar dem ju var för sig också och då måste hon vara inne själv när jag går en sväng med Bella. 

Det är inte alltid det går att lösa så att någon annan är hemma. 

Så summa summarum, så är det här ganska bra för båda hundarna. Det finns sällan tråkiga saker som det inte kommer något gott med. :-)

Jag misstänker att det blir dags att bo hos svärmor när hon blir så pigg att hon vill springa runt, men inte får busa med Bella. 

Men, hittills har det gått mycket bättre än jag räknat med, så nu hoppas vi bara på att det inte blir något knas med såret eller så. 

Om 2 veckor lite drygt ska hon till sjukgymnasten och om 4 veckor tillbaks till veterinären. 

Sen är det dags att boka in riktig rehabilitering, balansövningar och vattentrask.

Men det är skönt att det är gjort nu. Lagom till våren bör hon vara sig själv igen. 

Och det gör inte ont att stå med henne ute i solen nu, när solen verkligen värmer! 

Det var perfekt planerat med 3 semesterdagar nu. På torsdag är det inga problem att sätta mig i biblioteket och jobba och hon ligger på golvet bredvid. 

Ibland bara funkar logistiken! :-)