Hundar, hundar och ännu mer hund.

Jaha, här rullar det på i sjukstugan!

Det är knappt att jag vågar säga det, men det har gått riktigt bra hittills. Över förväntan bra. 

Lillfjant kom igång bra med mat och att gå ut och göra ifrån sig. 

Första dygnet hade hon ont, det kunde man se. Rörde man såret så pep hon. 

Men sen släppte det och nu får hon en värktablett om dagen och är pigg och glad.
Hon sover som hon brukar och får gå ut ett par gånger om dagen. Hon stöder inte på benet än, men det kommer väl tänker jag. 
Det verkar inte göra ont när hon väl stöder på det. 

Blir det så att hon är stelare på det benet, så är det väl så. Huvudsaken att knät sitter där det ska tänker jag. 

Hon ska ju rehabiliteras också, så småningom och om två veckor ska vi träffa sjukgymnasten där hon opererades. 

Vi har ju delat av huset i olika sektioner, för att Bella inte ska komma åt henne.
Första dygnen fick Heidi bara vara i tv rummet eller i biblioteket, men sen öppnade jag upp så att hon fick springa i matsalen. 
Hon behöver ju röra på sig för att få igång både blodgenomströmning och magen. 

Nu stänger vi mer ut Bella för att hon inte ska busa med henne. Hon har en förmåga att peta på henne med framtassarna eller hoppa på henne, som inte är bra. Sen ska Heidi ju inte springa alls, så att jaga varandra går bort ett bra tag till. 

Senaste dagarna så har Bella fått komma in och hälsa och nosa på henne och man ser hur hela hon spritter av lekglädje, men så får hon inte. 
Ett par kvällar har hon fått ligga med oss i soffan och senaste natten sov hon med oss hela tiden. 

Jag har sovit med Heidi i biblioteket på soffan och har Hedi på golvet och nu testade jag att Bella fick vara med och det gick jättebra. 

Hon låg vid mina fötter eller i fåtöljen. Heidi lät hon vara. 

Så nu flyttar vi upp till sovrummet igen. 

Dock får inte Heidi sova med oss i sängen, det vågar jag inte. Det räcker ju med att någon av oss kommer åt hennes ben eller att Bella busar med henne. 

Så, det blir blir egen säng på golvet. 

Sen får vi vara stenhårda med Bella att hon håller sig på sin kant. 

Plåster skulle tas bort efter ca 3 dagar, men det satt som berget! Jag tror mer än vanligt då man ju rakat henne, men inte ända ner till skinnet. 

Plåstret satt i de korta stråna. Jag har letat som en dåre efter plåster remower men det har varit slut överallt! 

Till slut la jag en beställning på Apotea som skulle ha kommit fredag kväll. Jo tjena, jag fick ett sms att man inte kunde leverera och inte vet när paketet kommer. Bah!

Jag la en beställning på ett annat apotek i närheten, som skulle få hem i fredags. Har dom hört av sig? Nope!

Så på vinst och förlust pep jag in på ett apotek i närheten av min massör när jag besökte henne på lördag morgon och se där! Dom hade en sprayvariant!

Guld! 
Då gick det rätt fort att ta bort plåstret och såret är jättefint där under! Inte rött, inte blött och inte svullet. 

Kanon ju!

Jag testade att hon fick springa utan en stund, men hon började ju slicka direkt. Hon visste att det inte var bra, så hon gömde sig under matsalsbordet! :-D 
Jag testade att sätta på nytt plåster som luftar lite mer, men det började hon bita och dra i, så det var ju bara att hämta tratten igen. 

Hon blev inte så glad över den! :-D

Men, hon har den och det funkar, så hon får ha den nu en vecka till. 

OM inte Apoteapaketet dyker upp närmsta dagarna. Jag beställde nämligen också en "strumpa" som kan drar på bakbenen och sen över huvudet så det sitter som ett par hängselbrallor, så att hon inte kommer åt att slicka. 

Men, som sagt, det går över förväntan bra!

Jag kommer att kunna lämna henne precis som när hon var frisk känner jag när det är jobbdags igen. 

Dom sover ju bort timmarna ändå och nu kan vi ha henne på övervåningen, men stänga mellan dem så att det inte busas. 

Som sagt, möjligen att jag lämnar bort henne om ett par veckor, när hon är ännu bättre, men inte ska springa och hoppa osv. 

Men just nu känner jag mig helt lugn med att det funkar. Det är ju inte många timmar i stöten dom är själva. 
Det enda bökiga för den som kommer hem först, är ju att dom måste rastas var för sig, men då är det bara att göra så. 

Skönt ändå, man vet ju inte innan hur det blir.

Idag träffade vi tjejen som läser till hundpsykolog igen. 

Hon träffade oss strax efter jul och jag beskrev Bellas rädsla och oro. Hon är rädd för bland annat stora hundar och främmande människor och blir då ganska reaktiv.
Mycket har vi tränat bort och dessa veckor när hon fått gå promenaderna med bara mig/ oss har hon kommit ännu längre i sin utveckling. 

Men, vi kan fila ännu mer och nu har jag fått ett 4 veckors träningsupplägg vilket ska bli jättekul att genomföra. Det blir mycket "kluringar" beting med klicker. 

Jag har inte tränat med klicker tidigare, men det känns spännande och även att se hur långt vi kan utveckla det. 
Samtidigt hjälper vi en person som behöver öva för sin kurs. Win win liksom! :-)

Det blir mycket hund nu, men - det är ju min nya hobby!