Operation och semester.

Nu är hon inte kaxig vår lilla pälsboll. 

Det är verkligen skit med hennes knä, det ställer till det lite lätt rent logistiskt och praktiskt, men samtidigt har vi haft tur på flera sätt. 

Först att det är hon och inte Bella. Hon hade inte fixat alla besök och kläm och känn lika bra. 

Och inte heller att behöva hålla sig lugn. 

Hon älskar sina långa promenader där hon får springa som en dåre. 

Jag har haft henne "lös" rätt mycket nu på promenaderna och hon är så duktig och älskar att springa lång lovar runt mig. Nu behöver jag inte ens ropa på henne utan hon har koll på mig och kommer springande om jag byter håll. 

Utan störningar ska tilläggas! Vi är inte där än, där hon struntar i alla andra. 

Det ska vi få hjälp med snart. :-)

Nåja, vi åkte ju och tog nya bilder på det pyttelilla knät i fredags. Jag trodde att hon skulle känna igen sig när vi kom till sjukhuset, men det tyckte hon bara var kul.

Många som hälsar på henne och hon tittar nyfiket på alla andra hundar som kommer och går. 

Nu fick vi träffa veterinären som ska operera och den vi träffade senast kom också och hälsade och frågade hur hon mår. 

Tydligen så är den metoden som dom ska använda inte ny, men ny på det här sjukhuset, så vi har haft tur att den veterinären som ska operera just börjat här. 

Annars hade man gjort den andra, som lättare "misslyckas" och behöver göras om. 

Nåja, hon fick en spruta och skulle sova, jo tjena. Hon vill inte det! 
Precis som förra gången kämpade hon emot länge, länge! :-) Men dom fick sina bilder och vi fick operationstid söndag morgon. 

Man märker att hon blir "bakis" efteråt och hon är inte alls sig själv. 

Hon visar med tydlighet att hon inte mår helt hundra.. 

När jag berättade för maken om när och hur operationen går till och att hon ska hämtas på måndag säger han "oj, ska hon bli kvar? Hur ska det gå? Utan dig ett dygn?".

Ja just det! Då slog det mig... Hon ska lämnas där och ligga i en liten bur och vänta på operation och sen är jag inte där när hon vaknar! DET nyper ju i hjärtat! :-D 

Hon behöver få så pass mycket smärtlindring första dygnet att hon behöver vara kvar. 

Det kommer att vara ett pipande utan dess like tippar jag på... 

Sen blir det intressant! Hon ska vara helt lugn i ungefär 6 veckor! 
Inget spring, inga långa promenader, inga hopp upp, inga hopp ner, inget bus. Bara korta kissrundor på tomten 5 minuter ca. 
Sen efter ett par veckor lite längre på 10 minuter och rehabilitering. 

Men absolut inget spring och bus på minst 6 veckor! Det är "rivstarterna" som är problemen, så därav koppel på hela tiden typ. 

Och det blir inte lätt!! 

När vi är hemma kan vi ha koll så att dom inte jagar varandra, vilket dom ju tycker är jättekul! 

Men, när vi inte är hemma, då måste vi skilja dem åt. Både så att dom inte busar men också så att Bella inte hoppar på Heidi som hon brukar göra när dom busar. Hon liksom puffar omkull henne och så skojbits dom. Det går inte nu. 

Som tur är har vi ju flera alternativ för att skilja dem åt. 

När vi jobbar brukar vi ha dem på övervåningen, där kan vi stänga grind ner vid trappan eller utanför vårt sovrum, så att man ändå kan gå upp och ner. 

Så, nu kommer vi att behöva stänga in Bella där, så att hon kan sova i sängen som hon brukar, sen måste Heidi stängas in någon annan stans. 

Troligen i min klädkammare, eller vid läshörnan vi har på övervåningen. Som tur är så kan hon inte hoppa upp i sängar eller soffor, som Bella gör. 

När vi kom hem igår la jag henne i Minimes säng och ställde gallret i vägen. Bella fattar ju inget och undrar vad sjutton vi pysslar med. 

Här kommer hon hem och luktar märkligt och hon fick inte busa med henne. 

Så, lite väl meckigt blir det. 

Men, samtidigt är det ju toppen att hon opereras nu, när det är sportlov! Jag har tagit semester de första dagarna då hon troligen mår sämst. 

Sen är Minime hemma och kan plutta med henne. Sen får vi se hur hon mår efter det. Är hon så pass ynklig så att jag inte vågar lämna henne hemma själv så får hon bo hos svärmor ett tag. 

Utmaningen är ju att sära på dem, vilket dom inte är vana vid.

Sen blir det en utmaning att hon inte får följa med på promenader på länge! 

Men allt går. 

Vi har som sagt haft lite tur i det här. För - när jag pratade med försäkringsbolaget (som för övrig varit guld hela vägen!) så sa hon "just det, din försäkring förnyas nu i början av mars och det är ju bra!" :-D
Man har ju ett visst belopp som dom ersätter till (sen har man en fast och en rörlig självrisk) och en gång per år förnyas det beloppet. 
Så, nu opereras hon för årets belopp och om ett par veckor förnyas avtalet och vi har ett nytt belopp igen. OM det skulle behöva göras något mer eller om andra knät går. 

Jag hoppas ju att när vi börjar rehabilitera henne, så stärker vi det andra knät på en gång. 

Det roligaste med det hela, det är att ha träffat på alla andra hundägare när man sitter och väntar. Det finns så många olika hundar och hundägare! :-)

Sen är en annan bra sak att Bella får mer av min tid när vi går på egna promenader. Det har jag planerat tidigare också men det har inte blivit av i den här utsträckningen. 
Jag hade ju inte hunnit träna henne så mycket som jag hade önskat innan vi köpte Heidi. Hon kom ett år för tidigt egentligen. (Helt enkelt för att vi fick veta att valparna fanns..)

Så en hel del av Bellas "olater" är pga att jag inte hann grunda innan Heidi kom. Men nu kör vi stenhårt och hon gör framsteg. 

Hon får springa "lös" massor nu och är så duktig på det. 

När vi var ute på lördagen, då mötte vi först grannen med deras hund, som hon alltid, alltid skäller på. 

Men nu kände vi båda att "nej nu måste dom få mötas på riktigt". Och det visade sig att han bara var 10 månader! Vi har hela tiden trott att han var vuxen, men liten. :-)

Nu plötsligt var han lite större än henne och skällde först, men när hon började springa i cirklar och skälla (hon gör inte utfall utan det är en blandning av "jag är skiträdd, men ska vi leka?" ) då satt han sig förvånat på rumpan och bara tittade på henne! :-)

Sen hann vi inte långt innan vi träffade på hundar vi kände igen, men med fel förare. 

Vi brukar träffa på en tjej som har minst fyra hundar med sig, ofta fler och dom är så jäkla väluppfostrade att man blir grön av avund. 
En av dem, en stor labrador går alltid lös, men lämnar inte hennes sida någonsin. 

Nu var hon bortrest med en hund och maken var ute med fyra. Han ropade på ganska långt håll när vi skulle mötas, att han inte brukar gå med alla samtidigt, så vi fick ursäkta om det blev bökigt. 

Det blev det inte! Tre stod och tittade på hoppande, skällande Bella och labben kom lunkande och ställde sig så att hon fick nosa lite. 
Bella är fullständigt livrädd för stora hundar, efter dåliga upplevelser. Nu pep hon lite först, men sen blev hon nyfiken och luktade runt.

Labben ignorerade henne och var mer nyfiken på min midjeväska som var full av godis! :-)

Det är en sån hund Bella borde umgås mycket med, som skulle ta ner hennes energi. 

Hon blir långsamt, men säkert en mindre rädd hund. :-)
Nästa helg ska vi träffa en tjej som är hundinstruktör och som pluggar till hundpsykolog. Hon ska se om hon får henne att sluta skälla på tomten och främst på rådjur! 

Lycka till säger jag! :-)

Vårkänsla och snöyra

Våren rullar på. 

Jag tjatar om lite lätt hysteriska veckor, men det har det varit. 

Rätt stressigt och lite oroligt över att saker inte ska ramla på plats, men så gör det ju alltid det.

Så nu är det ett par lite lugnare veckor som väntar. 
Men nu märks det att arbetslivet är lite mer tillbaks som tidigare, möten radar upp sig. Kul ändå. 

Och hundtrasslet fortsätter. 

Vi var till veterinär nummer 2 på det stora sjukhuset i veckan. Fjant fick lugnande och röntgades. 

Hon tog ändå besöket bra. Bella hade inte tagit det lika chill, så det är som sagt tur att det inte är hon som gjort sig illa.

Hon var inte kaxig efteråt... Lilla snurpan.
Dom röntgade och kunde se patellan men inte helt om korsbandet gått. Men troligen. 

På fredagen ringde veterinären och sa att hon pratat med den ortoped som opererar och tydligen ville hon ta en annan sorts röntgen, så den ska vi göra nästa fredag. Gratis. För den veterinär vi träffade senast, menade att hon borde fattat att de var sådana bilder hon skulle ha tagit. 

Bra service ändå. 

När det är gjort så ska vi fundera på vilken av operationerna som vi ska göra. Det finns två alternativ. 

Jag har hört mig för i lite hundgrupper om någon gjort dem och den som är dyrare är tydligen bättre. Typiskt.

Men den billigare och enklare, kan misslyckas på så sätt att den behöver göras om längre fram.

Då sätter man som en tråd mellan båda benen som håller ihop knät. 

Den andra dyrare operationen innebär att man sätter en metallplatta på framsidan av knät vilket gör det mycket stabilare.

Men det håller längre och risken att behöva göra om det är inte lika stor och tydligen är rehabiliteringen efteråt lite lättare. Man kan köra "hårdare" snabbare vilket är bra. 

Så det blir nog den antar jag. Veterinären bestämmer i slutändan. 

Det fina är att operationen troligen blir en söndag och direkt innan sportlov! Toppen!

Då kan jag ta semester utan problem och barnen är hemma, det är ju direkt efter det är jobbigt. 

Jag har varit iväg och köpte en tratt, även om jag vet att hon inte kommer att gilla den speciellt bra. 

Få se hur plåstrad hon är. 

Jag har köpt en ny regnjacka åt henne som går både över magen och ner över benen, som man kan sluta till med kardborreband.

Vi går ju in i en blöt och smutsig säsong och då gäller det att hålla henne torr. Och den är ju bra även efteråt. 
Hon är ju en fryslort. Jag ska träna henne att ha den nu innan, så att det inte blir en grej. 

Nåja, skönt att få det gjort innan det blir vår och varmt. Då vill vi ha henne frisk och fin. 

I övrigt har vi haft en otroligt lat helg. Flera av oss har varit och är förkylda, så det är skönt att bara vara. Fredag och lördag blåste och regnar det och var riktigt ruggigt. Då var det himla mysigt att bara vara hemma. 
Söndagen däremot var solig med helt klarblå himmel, men det blåste otroligt kallt. Usch, jag är stå trött på att frysa. 

Men, det fanns en doft av påsk, när vi var ute med hundarna. Och stod man i lä, där det inte blåser var det ju himla mysigt! 

Sen vaknade vi ju på måndagen till värsta snöstormen! Jäklars vad det vräkte ner och var sjukt halt på morgonen. 

Sen blev det ju mer blött.. och fåglarna kvittrade som galna. 

Där är det tydligen vår! :-)

Och ljuset är ju något helt annat nu helt klart. 

Det är ändå en helt ny känsla att inte ha den där gnagande "paniken" i kroppen, av att ha haft en hel helg hemma och gjort "ingenting".

Det blir ju ändå inte ingenting... Även om förkylningen for runt i kroppen så har det tvättas lite tvätt, det har dammsugits, städats badrum (Gissa om det märks i golvbrunnarna att vi har två långhåriga hundar numer... Bläh!) och pysslats lite allmänt. 
Men, tidigare har jag inte känt att det varit en bra helg, om vi bara suttit hemma i radhuset. 

Även om det pysslats där, så har det känts helt värdelöst om vi inte varit på landet. 

Nu är det inte så. Jag trivs så otroligt i det här huset. Det är så mysigt att bara vara hemma. 

Den känslan är underbar. 

Nu håller vi tummarna.

Mjaha, har man inte jobb så skaffar man sig brukar man ju säga. 

Eller, man skaffar hund! :-D 

Den här lilla donnan halkade ju på en promenad förra veckan, trasslade in sig i sitt koppel och gjorde illa ett bakben. 

I början verkade det inte så farligt, hon haltade lite. Men sen började hon ju hoppa runt på tre ben lite till och från. 

Jag kontaktade vår veterinär på måndagen och fick en tid på onsdag kväll. 

Det tyckte hon var jättekul! Hon hade ju inte fått var utanför dörren annat än att kissa på flera dagar, så hon bokstavligen sprang ut till bilen!

Hos veterinären var det både katter och kaniner vilket var spännande. 

Bella hade ju gått bananas när hon sett katterna, men lillfjant morrade bara lite. 

Hon sprang runt och nosade i korridoren och veterinären kunde ju direkt se att nåt var galet. Jag behövde inte ens säga vilket ben hon haltar på.

Det tog inte alls lång stund innan hon konstaterade att knät var ur led och att hon troligen dragit av ett korsband när hon halkade. 
Hade jag inte sett olyckan, då hade hon kanske trott att det var tvärsom. Luxation som dragit av korsbandet, men nu såg jag ju när hon gjorde illa sig. 

Hon frågade ganska mycket om själva händelsen och sen när hon skrivit remissen till ortopeden så fattade jag varför. 

Hon frågade "är hon försäkrad?" - Självklart sa jag. 

"Bra. Och bra att du vet att hon gjort sig illa så jag kan skriva trauma, för patellaluxation är ju inte helt ovanligt och det är inte alltid försäkringsbolaget tar den kostanden".

Det är alltså viktigt vad som står på intyget som skickas vidare. 

Hon fick "Ipren" som ska ta bort värsta smärtan och inflammationen som blir när knät hoppar ur.

Den gick ner perfekt med lite korv! :-)

Vissa hundar fixar inte den här medicinen utan att bli dålig i magen, men här har det gått bra. Och hon är rejält piggare när hon går på den. 

Men, vi måste sluta två dagar innan nästa undersökning så att hon inte maskerar det som gör ont. 

Jag kontaktade försäkringsbolaget och startade upp ett ärende och det lät inte som att det ska vara något problem med att få ersättning. 

Jag skickade in besiktningsprotokollet från när hon köptes där knäna var utan anmärkning. Jag kollade ju henne vid 1 år också, men då tänkte jag inte på att be veterinären skriva på kvittot att det var utan anmärkning för det gjordes samtidigt med att hon vaccinerades.

Nåja, det är ju inte gratis ändå. Man betalar självrisk och sen en viss % på hela behandlingen. 

Men det är viktigt att försäkra sina djur. Gör man inte det kan man behöva avliva dem om man inte kan punga ut med en 30-40 tusen vid en olycka. Vem kan det bara så där?

Det märks ju på alla ställen som tar emot hundar att det ökat med hundar som folk lämnar ifrån sig nu.

Man köpte hund under pandemi åren och nu är allt så mycket dyrare att marginalerna inte finns. 

Det är ju också lätt att kanske avsluta försäkringen om man behöver spara in på allt. 

Nåja, nu håller jag tummarna för att försäkringsbolaget inte krånglar.  

Nästa veka ska hon få träffa ortoped och sen bestäms när och vilken operation det blir och sen blir det en längre rehabilitering. *suck*

Det krånglar ju till det lite grand då. 

Jag hade planerat att ta en del semesterdagar under våren. Nu får jag ta dem i ett svep i stället precis när hon opererats, sen får vi se hur hon mår. 

Problemet när dom är hemma själva är ju att dom inte ska busa med varandra, så vi kommer att behöva ha dem i olika rum. Men det löser sig.

Största utmaningen blir om hon inte mår bra så att vi behöver vara hemma med henne på heltid, men det löser sig på något sätt. 

Både jag och maken har jättemycket jobb nu, så det ställer till det en del men vi har snälla arbetsgivare / chefer som ju själva har röriga privatliv mellan varven. :-)

Det som varit bökigt nu är att hon inte kan gå på längre promenader. Det gör att jag (eller någon annan i familjen) inte kan ta med båda samtidigt. 

Så då måste någon vara hemma när man går ut med Bella som behöver långa promenader.

Men, nu har jag beställt en väska som vi kan bära henne i. Det var faktiskt maken som sa att det nog måste göras, så han fick välja färg! :-D

Man hänger den snett över bålen och så kan hon sitta där. Då kan hon gå en bit och sen åka med. :-)

Det gör att man kan med sig båda och hon kan följa med ut i skogen på helgerna. 

Jag förstår att livet blir aptråkigt att bara vara i huset och sen gå ett par varv på tomten bara. 

Men visst är det lustigt att jag ställer till det så här för mig, när det små barnen nu är helt självgående! 

Livet hade ju varit smutt nu utan hundar.

Men dom är ju mina bebisar och ingen i familjen skulle kunna tänka sig ett liv utan dem.

Lilleman säger att det är så mycket roligare att komma hem nu, för huset är inte tomt, utan dom möter honom hysteriskt glada! :-D 

Så nej, man får ta det onda med det goda. 

Hur som. SJUKT skönt med helg efter en rätt galen vecka. 

På lördagen var vi iväg på kalas och jag fick jobbar hårt på karaktären! 

Detta gottisbord hade dukats upp. 

Jag åt _inget_ av det söta, utan åt kex, skinka och lite korv. Och ett par småpizzor. 
Ingen tårta, ingen liten semla, inget godis osv. 

Det gick jättebra! 

Och det var inget större problem heller. 

Så nu tog det inte så långt tid att komma dit där jag vill vara. 1,5 månad och så är jag där det inte är ett dugg svårt att avstå.
Om ett halvår kommer jag att kunna ta den där lilla semlan till kaffet utan att triggas igång. 

Så skönt!

Idag har vi haft en skön söndag. 

Långpromenad, passat barnbarn när föräldrarna varit iväg en sväng, bakat bröd lagat god middag.

Så. 

Nu är det så dags att börja tänka på nästa vecka, som går i ett fullständigt. Vips så är februari över känns det som. 

Våren är på ingång och det gäller att inte missa den nu. :-)

Trasig pälsboll.

Alltså vad är det här??

Minus 11 grader var det när vi vaknade i fredags och lika så var det på lördag kväll.  ELVA! 

Ok, det är februari och då är det alltid kalltt och snöigt. Jag vet, jag vet. 

Men - nu blir det ju ljust i raketfart och när solen visat sig, så har det varit varmt precis där den lyser och man känner liksom dom där vårvibbarna. Lite grand...

Så lite chockad blir man liksom. 

Precis som man varje höst är lika oförberedd på första snön! :-D

Det har även snöat en hel del. 

I torsdags morse låg det fluffig nysnö när jag var ute med hundarna. Snortidigt var vi ute för jag skulle iväg tidigt. 

När vi precis är hemma så busar dom runt i snön, jag har koll en bit bort där det kommer en lös hund och plötsligt hade dom trasslat in sig i varandra, kopplet och mig. 

Plötsligt pep Fjant till och jag märkte att hon fick ont någonstans. Jag lyfte upp henne och hon pep hela vägen in. 

Väl inne så slutade hon och var helt som vanligt. 

Dom lägger sig ju alltid i min säng när jag klär på mig jobbkläder och där låg dom kvar när jag kom hem på lunchen. 

Inget konstigt då och dom var ute och kissade och busade lite. 

Men när dom står vid matskålen och äter, så piper hon till igen och lyfter vänster bakben som att hon hade ont. 

Sen på kvällen så pep hon till igen helt plötsligt också vid matskålen. Sen lyfte hon benet och haltade runt en stund. 

Sen travade hon runt som vanligt igen, men när maken satt på kontoret och dom busade, då ville hon plötsligt komma upp till honom och iväg från Bella. 

Det märktes på kvällen att hon inte var helt sig själv och när vi gick på kvällspromenaden då gick det en bit, sen fick jag bära henne. 

Men, då var det också helt plötsligt jättekallt! Jag missade att sätta på dem varma jackor så vi frös alla! 
Fjant försökte lyfta båda bakbenen samtidigt vilket såg skitroligt ut.

På fredag morgon var det ju galet kallt och jag gick bara en kort prommis med dem och då gick det nästan hela vägen hem innan hon lyfte benet. Men hon hade helt klart ont, så hon har vilat hela helgen, bara ut och kissat, inget annat. 
Ingen kvällspromenad och ingen morgon. Bara vila. 

Bella hade en sväng för ca ett år sedan, då hon mellan varven hoppade på tre ben. Hon tog liksom "hoppsasteg" med vänster lite då och då. 
Veterinären hittade inget annat än att hon var mer väl musklad på de andra benet och plötsligt försvann det. 

Vi går ju ganska långa promenader på helgerna, upp och nerför berg. 

Förra helgen var vi bra högt upp! :-)

Och då springer hon som en galning upp och ner. Men klart att det sliter mer på henne än på Bella som är betydligt större. 

Så jag måste nog börja bära henne när vi klättrar som mest. Samtidigt så har ju alla som är duktiga på hundarna sagt att hon måste få springa hur mycket hon vill. Det ger mycket muskler, hon säger till om hon inte orkar. 

Men nu måste hon nog vila. Jag har redan tidigare varit tveksam till att hon behöver två promenader per dag. Bella behöver det annars blir hon lite småknasig. 
Men jag tror att jag ska börja lämna fjant hemma varannan kväll. 

Hon har inte velat hoppat ner från soffor och sängar och har inte velat gå i trappan sen i torsdags.

Minime har masserat henne lite vilket hon verkar gilla och mellan varven halta hon knappt alls. 

Och sen plötsligt är hon helt ynklig igen. 

Jag har klämt och känt och hon piper inte då, utan det är plötsligt när hon travar runt. 

Hon älskar att springa efter Bella och busa. Hon är jättebusig. 

Men nu är hon otroligt lugn och står bara och tittar om Bella springer runt, så helt klart mår hon inte bra. 

Så jag mailade veterinären idag och hoppas på att vi får en tid i veckan. 

Har dom inga tider så får jag gå på en veterinär som gör hembesök om vi ändå inte kan gå till "vår" mottagning. 

Som tur är så har jag inte en vecka som är lika galet mötestät som förra veckan. 

Den veckan var rätt galen och jag har åkt fram och tillbaks som en liten galning. Vi är ju mer och mer på kontoret nu, så tre dagar där är inte ovanligt. 
Men jag har även åkt på andra möten hit och dit. Man blir trött av det. :-)

Samtidigt är det ju kul för dagarna bara försvinner och det är kul att mycket är tillbaks till det normala. 

Men ett veterinärbesök hade jag inte räknat med. :-)

Dom blir ju som ens bäbisar dom små pälsrackarna och det är inte kul när dom inte mår bra. Man blir lika orolig som när barnen blir sjuka. :-)

Nåja, jag hoppas på lite varmare dagar nu. Jag är skitless på kylan! 

Så, ny vecka, varmare väder och en piggare hund hoppas jag på! :-)