Mormor to be.

Det är ju inte lysande tider just nu, bokstavligen!

Början av 2023 lär bli tung på många sätt och det känns lite tröstlöst mellan varven. Efter drygt 2 pandemi år när man verkligen längtade efter lite vanliga tråkiga kriser, som att Oboy är slut i affären eller kaffet är dyrt, så är det ju kriser på en helt ny nivå nu. 

Tröttsamt. 

Men - vi har en helt underbar händelse att vänta på 2023!

En ny bebis i huset! Weee!

Jag ska bli mormor minsann! :-) 

Här är det lilla grynet som guppar i dotterns mage just nu. 

Och det behövs verkligen nu när så mycket annat är grått. 

Varje år senaste 4 åren har vi ju haft roliga händelser varje år. För 4 år sedan första barnbarnet, sen ett bröllop, ytterligare ett barnbarn, ett bröllop och så ett barnbarn till! :-)

Det känns verkligen bra att vi har så stora ytor nu när vi blir fler och fler. 

Vi har haft lite höstlov den här veckan, två dagar var, men bara en gemensam. Barnen behöver oss ju inte hemma, men det är skönt att få lite andrum själv ibland. 

Jag hade en lång lista på saker som skulle göras första dagen och sen tog jag det lite lugnt dag två. 
Även när barnen är vuxna kommer jag att göra så lite då och då, ta en dag eller två och hinna i kapp mig själv. 

Det är mer värt än fyra veckor i sträck tycker jag. 

Nåja, det jag njuter enormt av när jag är ledig är mina morgonpromenader med hundarna. Att inte behöva ha bråttom, låta dem springa och nosa och bara njuta. Det är så lyxigt. 

Vi har nu hittat en ny plats att gå med dem på lina, där man inte ser en kotte. Största risken är att Bella ska få vittring på rådjur och dra.

Och - att möta BMX cyklar som kommer susande, men det är mest på helgen. Här ser man på långt håll om man möter andra hundar vilket kan vara lite knepigt i skogen. 
Här kan vi träna inkallning väldigt effektivt. 

Här kan man gå långt och bara följa el-gatan utan att tappa bort sig. Och hundarna får springa "lösa" upp och nerför och är helt slut när man kommer hem.
När vi var ute på onsdagen, fick maken bära hem lillfjanten för hon var så slut. :-)

Jag har också passat på att baka matbröd. Det är så mysigt och lätt. Fikabröd är ju roligare, men matbröd är inte dumt. 
Jag gjorde mackor bara på känns utan recept och det blev jättebra. 

Jag har också passat på och hängt en del lampor i trädgården som går med batterier. Dom går på timer så dom lyser bara på kvällen och då räcker batterierna länge. 
Det blev så mysigt i mörkret. 

Vi har också beställt lampor som är lite mer energisparande som vi ska ha i den andra utebelysningen så att man kan tända den lite då och då också. 

Lilleman fyllde år i veckan -16 år! Inte klokt att han är så stor... det innebär att maken och jag snart firar 20 år tillsammans! 

Nåja, vi firade honom och Minime åkte med på samma gång även då hon fyller först om ett par veckor. 

Vi har bara två stolar i tv rummet och sen kommer det att bli soffor i biblioteket. 

Men, dom behövde få något att sitta på framför tv:n och även framför brasan sen när vi får den i ordning. 

Dom är galet sköna att sitta i och helt omöjliga att ta sig upp ifrån! :-)

Också lätt att flytta på, för dom väger ingenting. Man fyller dem med små plastfrigolitbollar så det är mest luft, vilket ju är kanon. 

Hundarna trodde att dom fick varsin ny säng! :-)

Gullrumpan! 

Dom är så fina dom här pälsbollarna och det märks när dom blir äldre att dom blir både klokare och ännu mer kompisar. 
Dom leker galet mycket nu. Jagar samma boll, drar i leksaker, ligger och biter på varandra och rullar runt. 
Häromkvällen skrattade vi åt deras galna upptåg och då kände jag verkligen att det var helt rätt beslut att inte ha en hund utan två, även om folk tycker att jag var helt galen. 

Det är sällan dom ligger bredvid varandra, annat än på natten om dom ligger i min säng. Ligger dom på golvet så väljer dom olika ställen. 
Men dom har ändå varandra och det känns bättre när dom är hemma själva. 

Sen ger dom mig ett antal gråa hår också precis som vilka barn som helst. :-)

Det är lite galet att vi inte bott här i flera år redan, för det känns så! 

För 3 månader sen sov vi fortfarande i radhuset. Jag mins inte ens känslan där längre. 

Och vi trivs så otroligt bra här. Det är en så härlig aura i huset, man vill inte åka härifrån. :-)

Det som överraskat mig mest är omgivningen. Den tänkte jag inte så mycket på, jag var ute efter umgängesyta. 

Men att det finns så mycket fina utemiljöer är en överraskning. Maken är mest överraskad över att det är folktomt när man är ute i skogen. 

Om man kan vara förälskad i ett hus så är jag nog det. 

Nu längtar jag till att vi blir klara inne. Snart, snart målas de sista rummen och båda hallarna, sen kan vi packa upp alla böcker och annat som gör det "hemma". 

Sista rummet, biblioteket ska vi måla själva. Där ska vi också hitta soffor och mörka bokhyllor. 

Jag hoppas att vi är klara inne lagom till våren, då man vill pilla i trädgården. 

Det är ju helt galet att vi gjorde det här, men jag är så glad att vi gjorde det, om vi så ska äta radhusbiff resten av livet för att ha råd. 

Man ångrar bara sånt man inte gjort. 

Och - livet kan vara slut i morgon, att vänta med att uppfylla drömmar till "sen" kan göra att man inte upplever det alls.