Det är verkligen en märklig tid vi lever i nu.
En tid jag tror kommer att var kvar länge. Jag har förberett barnen på att vi kommer att ha ett annat sätt att leva minst ett år, där man behöver tänka till lite mer än vanligt när man är ute.
Mycket av det "nya" sättet är ju egentligen helt vanligt sunt förnuft, tvätta händerna ofta- det gör man ju ändå och har man inte gjort det så borde man!
Jag har aldrig varit speciellt förtjust i folksamlingar och trånga ställen, så det är inget nytt att hålla sig ifrån sånt. :-)
Men, att hålla social distans mer än annars och att tänka på att "alla andra" smittar och att platser och saker kan vara kontaminerade är ju lite nytt. Där behöver man tänka till lite och inte slappna av för mycket när det liksom blir vardag.
Jag har lite nya saker i min handväska mot vad jag brukar ha.
Handsprit är inte nytt, det har jag haft redan tidigare.
Men, plasthandskar och munskydd är nytt.
Handskar använder jag överallt, i butiker osv.
Det gör inte att jag låter bli att hoppa över att tvätta händerna, vilket jag sett i media vissa experter tror att man struntar i om man har handskar! (dah!)
Däremot, så får man ju inte skit direkt på händerna och - det är lättare att inte pilla sig i ansiktet har jag märkt om man har handskar.
Sen, måste man ju dra dem av sig på ett speciellt sätt, för att inte få över eventuella bakterier på händerna eller på insidan av handskarna.
Men - jag drar alltid av dem på rätt sätt och tvättar sen händerna när jag dragit av dem.
(Har jag dem på länge, så spritar jag dem mellan varven om jag är ute länge)
Munskyddet använder jag inte så ofta, men det är med, utifall att jag upptäcker att butiken är full av människor eller om man måste in någonstans där det är trångt, då åker det på.
Även här måste man tänka en vända hur man sätter på och drar av. Men - det är inte så knepigt som vissa får det att verka.
Man kan ju tro att man ska ha x antal högskolepoäng för att kunna använda skyddsutrustning...
Men - har man någon gång haft mask, för att riva i hus med mögel eller damm, då vet man ju var på skyddet det lägger sig och hur man drar av det för att inte andas in det eller få det på andra ställen.
Det är ju samma här, men det syns inte! :-)
Jag kommer att tvinga stora dottern att ha munskydd i höst om hon åker kommunalt.
Förhoppningsvis får hon jobb närmare, så att hon inte behöver pendla så långt.
Jag är jätteglad över att kunna gå till jobbet! :-)
Och jag hoppas att sånt här blir kvar i butikerna!
Att torka av scanners och kundvagn vill man ju gärna göra även om det inte går dödligt virus!
Det har man ju gjort i Asien länge.
Jag kommer i framtiden att ha våtservetter med mig överallt. När barnen var små, då hade jag ju våtservetter med jämt och det torkades jämt och ständigt.
Men, sen slutade jag med det och har ofta bara torra servetter med. Men, nu blir det ändring på det.
Nu är ju nu drygt ett år sedan jag klev av mitt sockerberoende. I början av förra året, typ februari, slutade jag äta socker, rakt av.
Började äta bättre mat och har jagat socker %. Det gick jättebra och sen kom jag igång med träningen och på semestern, lovade jag att vara i bättre form efter än innan.
Och det gick bra.
Varje morgon tog jag min PW på dryga timmen och åt bra.
Och höll vikten!
12 kg ner efter ett halvår och sen har jag hållit det, till nu.
Men, jag är ju grymt beroende av rutiner. Och det kan man ju säga har varit en utmaning denna vår!
Alla vanliga rutiner gick åt skogen och jag har tillbringat mer tid i närheten av min egen kyl! :-)
Plötsligt kom jag av mig med träningen. Vi har varit på landet långa perioder, jobbat på distans och även hemskolat barnen i perioder.
Och vips, så blev jag lat. Och plötsligt så smet det ner choklad, en och annan bulle, kaffe med kex osv osv.
Inte bra. Inte bra alls!
Och jag kände nu att det stramar lite här och där och tvingade upp mig på vågen. (jag väger mig väldigt sällan, då kläderna är ett bättre sätt att veta hur vikten är...)
Och visst...nästan 4 kg.
Kilona i sig är inte det viktiga, utan att jag vet vad dom beror på. Sockerfusk!!
Så, nu blir det till att vara benhård igen. Och börja med maten. Bra mat och inget socker.
Jag får sluta dricka kaffe, eftersom att jag vill ha något sött till. Det får bli endast till frukost och sen får det bli te och vatten.
Hepp.
Och nu ska det in träning minst varannan dag igen.
När jag är på landet, då rör jag mig mycket i trädgården, men måste lägga till pw.
Och "i stan" står ju gymmet där och nu när det blir varmare, blir det en pw ute, direkt på morgonen.
Det är så skönt att ha det gjort!
Och hur kan man inte vilja ha den här lunchen? Mums!
Kyckling, gurka, tomat, keso, mozzarella och sallad. Gott och mättande.
Och när suget sätter in.
Hallon, mango, lite granola och fet rysk youghurt. Mums.
Så, på banan igen!
Och nu kanske jag kan ta de där sista kilona, som jag inte kom åt sist. Det borde gå. :-)
Nu är våren verkligen på väg! Trots att det har varit rätt kallt senaste veckan. Det har tom snöat flera dagar!
Va fasen liksom.
Jag hittade värsta fina blommorna på Granngården, som jag inte mins vad dom heter.
Men - färgen! Wow!
Man blir ju bara glad!
Nu har allt slagit ut på landet och när solen ligger på, är det alldeles mintgrönt!
Och det doftar ju ljuvligt!
i "stan" har Häggarna har slagit ut och på vissa ställen syrener. Havet kyler ju på landet, så det är någon vecka senare än i stan.
Det doftar så att man blir alldeles vimmelkantig!
Vackert så att det nyper i hjärtat!
Jag har hittat flera ställen på landet där Liljekonvalj formligen ligger som täta mattor i skogen!
Så vackert!
Det kommer att dofta ljuvligt när de slår ut. Förhoppningsvis i helgen.
Och jag är så glad över att mina små klematissticklingar har överlevt och tar sig.
Nu kommer jag att kunna ta ett par varje år och plötsligt kan jag sätta klematis på alla möjliga platser.
Helgen innebar också lite mys.
Vilket inte var helt lätt att genomföra i dagens läge.
I början av året, bokade jag in maken och mig på hotell, för att lite i förväg fira vår 15 åriga bröllopsdag som är nu i pingst.
När det bokades var ju allt som vanligt. Nu är det inte det.
Men, jag hörde av mig till hotellet och frågade hur de lagt upp det och dom har tagit alla regler på stort allvar och det kändes bra att ändå åka dit.
Vi åkte bil och höll oss tom inom de rekommenderade 2 timmarnas bilåkning. :-)
Väl där, så visade det sig att restaurangen var fullbokad, till vår stora förvåning, för hotellet var inte fullbokat.
Men, många kom utifrån tydligen och åt.
Men, barmenyn var nästan lika fin den och kändes bättre, för där kunde vi sitta för oss själva vid ett litet bord.
I restaurangen hade man tagit bort var annat bord osv, men det kändes ändå som mer folk där.
Så mysigt med egen tid. Vi är sällan själva maken och jag. Och när vi väl åker på sånt här, så säger vi ju att vi borde göra det oftare! :-)
Det blev bara middag nere i baren, sen njöt vi av det fina rummet! :-)
Men vi blev ändå förvånade över att det var ganska mycket folk och att det flesta var helt oberörda liksom.
Större sällskap, som inte höll avstånd och även då det stod flaskor med handsprit överallt, såg vi ingen förutom oss som faktiskt spritade händerna.
Nåja, skön säng var det och härligt att hinna prata till punkt utan att bli avbruten hela tiden. :-)
Frukosten var magisk!
De får ju bara ha bordsservering, så det var ingen buffé. Man fick ett bord i ett helt magiskt orangeri, sen fick man välja smörgås...
Makens med Bacon gick inte av för hackor!
Jag valde en med avokado.
Sen fick vi ägg, yoghurt och frukt på en bricka och croissanter i en korg. Jättemysigt!
Sen åkte vi hem till barnen igen.
Dom skötte sig själva på landet under storasysters vakande öga. :-)
Och vips, så var det måndag igen.
Men, en kort vecka.
Jag behövde myrmedel, då vi har en mindre invasion i tvättstugan, av alla ställen!
Och plantagen är ju rena himmelriket just nu!
Jag skulle kunna gå där i timmar och bara titta!
Så mycket fint! Och lite följde ju med hem! :-) Det går lite långsamt i växthuset tycker jag, så det blev en del blommor dit och lite som ska planteras ut.
En klockranka ska in i växhuset och få växa fritt där. Dock måste den klippas ner och tas med hem till värmen i höst, men det ska nog ordna sig.
Här i radhuset är ju "trädgården" det mest tragiska man kan tänka sig.
Den lilla plätt gräsmatta som finns är ..tja.. tragisk! En liten grön plätt, precis för stor för att inte klippa och precis för liten för att vara till någon som helst glädje.
Men klippa det måste man ju liksom. Mest för grannarnas skull! ;-)
Sen har vi lite trall som också är tragiskt.
Dock har en stockros vuxit sig stor där, helt plötsligt. Jag satte flera på landet, som inte ens tittat upp....
Men här hade en plötsligt tagit sig och blommade magiskt förra sommaren.
Nu grävde jag upp den och ska hitta en bra plats för den på landet.. Var är jag lite osäker på, för här har den bara fått morgonsol och sen skugga hela dagen nästan...
Jag har också grävt upp massor med daggkåpa som vuxit sig stora.
De ska också få flytta till landet nu.
Och jag grävde upp en humlerot som var gigantisk!
Så får vi se om den tar sig när jag gräver ner den på landet...
Och en rot av en pipranka åker också med.
Och sen klippte jag ner gammalt och samlade i två sopsäckar.
Det är också en av grejerna med denna uteplats. Det finns ingen stans att göra av med "skräp" utan ska samlas i påsar och släpas en trappa ner eller en trappa upp och runt hela huslängan.
Orka!
Vår och höst brukar det vara städdagar där man ställer containers som man kan slänga i, men jag vill röja på baksidan när det passar mig. :-)
Så nu blir det så lite som möjligt här.
Det finns även en gigantisk ros, som jag skulle vilja ha med mig ut, men den är inte lätt att flytta.
Jag borde klippa ner den, hårt på våren och gräva upp den.
Men denna vår, när det skulle ha gjorts, då var vi inte här av förklarliga själ. :-)
Nästa vår!
Helt klart är jag ingen radhusmänniska alls!
