Gott slut och Gott Nytt!

Så är vi inne på årets sista dag. Nåja, det är ju i morgon, men idag känns det dags att summera lite.
När vi återvänt till stan idag, satte jag mig med min gamla kalender och förde över till 2018.
Ja, jag använder papperskalender också! :-)

Jag älskar att kunna göra små noteringar och skriva in lite tankar. Det gör jag ju inte i de digitala kalendrarna.
Jag använder min jobbkalender mest. Där skriver jag in _allt_. Det som inte står med där finns inte!
I alla fall inte i mitt huvud! :-)

Jag har funderat hela dagen på själva summeringen, för den är inte så lätt i år.
Det har varit ett mellanår, även om det naturligtvis har hänt saker. Men det har varit små svängningar, vilket ju är rätt skönt.
Inga stora sorger. Men mycket kärlek faktiskt och umgänge.
En liten släkting har fötts.
Det första stora terroristanfallet i april, tog verkligen oskulden av hela landet. Det kunde hända även hos oss!
Att det inte är på andra ställen saker händer, utan här, bland oss.
Jag har senaste åren, redan innan det i stan tyckt att stora folksamlingar är obehagligt.
Generellt tycker jag att mängden folk överallt blir jobbigare och jobbigare.

2017 var ju året när vi verkligen bottnade i hur och var vi vill leva.
Vi upptäckte ju att vi inte riktigt trivdes, på något av ställena. Inget boende var 100%. Så vad skulle vi göra?
Det blev ganska mycket funderande, tänkande och ältande.
Vi budade tom på ett hus, med tanke på att sälja både radhuset och landet. Men, sen landade vi ju i att vi inte kunde sälja landet.
Det hängde också en del på att vi inte kunde hitta det perfekta stället i närheten, utan barnen skulle behöva byta skola, igen.
Så, vi landade i att gräva (bokstavligen) där vi stod och göra landet till det ställe vi önskade oss, fullt ut.
Att ta de åren som nu kommer att bygga till och om, så att det är helt klart att bo i på heltid, så snart vi kan.
När vi väl bestämde oss, har det gått rätt fort. Det har hänt grejer där ute minsann. 1/3 klart är det nu kan man säga.
4 Stora projekt är kvar och ett par små.
Men vi har tid på oss. Och det är ju en tjusning i själva resan också. Drömma och längta.

Det här året har barnen blivit så stora! Det går också fort nu vilket är härligt. De klarar sig bra själva, går hem efter skolan och bara Minime har en fritidsplats kvar, vilket hon får ha under våren, sen säger vi även upp den.
Till våren ska hon också få nyckel och får gå hem själv. Till hösten flyttar dom till ny skola och då får vi ännu närmre vilket vi längtar till.
Mycket av det som klassas som "händelser" är ju kopplat till just barnen för mig. Allt som betyder något är ju att dom mår bra och är lyckliga.

I år har stora dottern har träffat en härlig kille, som jag gillar skarpt. Det gjorde ju inget att vi kände honom först. :-)
Hon har bytt linje på högskolan och trivs nu mycket bättre. Har träffat nya människor och har fått stabilitet.
Under nästa år hoppas jag att hon får en studentbostad närmare oss, så att det blir lättare att pipa över.
Stora sonens studier går fantastiskt bra och han har ett stabilt och kärleksfullt förhållande. Dom är så söta ihop.
Maken och jag kan konstatera att vår relation har lidit en del av tidsbrits vilket vi kunde sätta fingret på i slutet av året.

Det här året har jag även känt en enorm frustration. Att samhället blir våldsammare och mer diversifierat än någonsin.
Jag har tappat hoppet om att det ska ändra sig inom snar framtid.
Under året som kommer, måste jag hitta ett sätt att göra något vettigt av frustrationen.

Så, summa summarum, har året varit ett rätt bra år. Inga stora katastrofer. Inga stora bottennapp.
När man är så pass många som vi är i familjen är det bra om det inte är några större svängningar.

Så år 2018 då. Vad ska det ge?
Jag hoppas på ett år i familjens tecken. Där vi ger varandra mer tid och umgås mycket.
Det är ju då jag mår som bäst.
Maken och jag har som sagt lovat varandra att ge oss mer tid, kvantitet, för att vi behöver det och det har vi redan planerat in.
Nytt är även att han går ner i arbetstid första kvartalet för att plugga och i maj ska plugga på heltid resten av året.
Bara det gör ju livet lite annorlunda, mot vad vi är vana med.

Det kommer att hända saker under året som jag inte kan skriva om än, men det kommer att ge nästa år en ny dimension.

Något nyårslöfte jag har jag inte, men jag har bestämt att det ska bli ett år där jag rensar och slänger.
Det behövs överallt!
Mest i radhuset. Jag ska få till "var sak på sin plats" och jag tänker börja redan på nyårsdagen! :-)
Oj vad det ska rensas och slängas.
Garderober och skåp. Allt. 

Jag lär återkomma till 2018.
Det känns hur som väldigt bra att ett år är till ända och ett nytt står för dörren.

Idag vinkade vi adjö till landet för denna gång. Det var ganska kallt, så det kändes ändå bra att åka tillbaks till stan.
Jag klippte till en hel del granris och la vid trappan. Det är så snyggt tycker jag plus att mycket smuts från skorna fastnar.

Jag tog hem en hög och la mossa i två korgar och tog med.
Det är så vacker färg!

Väl tillbaks i stan, la jag ut ris även här. Och det känns så fint! Nystädat.
Jag har det med mig från barndomen. Farmor sopade av och la nytt fint granris. Mormor gjorde likadant. Och mamma.
Det är underbart att ha egna granar att klippa ifrån.

De små korgarna pyntade jag lite också .

Vi fuskade lite och köpte med oss thaimat hem. Pokepow. Så gott!
Jag invigde mitt nya vinglas jag fick av svågern och svägerskan och kikade i nästa års kalender och dagar...

Jag älskar ju mitt jobb, men man måste ju ändå ha koll på alla lediga dagar och hur och när man ska ta semester! :-)
Jag vet ju att när våren kommer och allt bara exploderar i trädgården, då vill jag ju vara där!
Och kan man ta en semesterdag eller två och förlänga helger och helger som redan har ett par röda dagar, då är de ju fantastiskt.

Vi har haft en riktigt bra avslutning på 2017. Kärleken i familjen är så stor och tydlig. Vi har umgåtts mycket och haft så kul.
Vi har fått en djupare relation till personer som funnits ganska länge, men som visat sig vara riktiga guldkorn när det gäller.
Vår egen familj växer och ger alla relationer en extra dimension. Tänk att vi nu är 8 personer.
Och med de nya personer som kommer in i familjen, följer det ju med ytterligare familjer, förstås! :-)

Så, jag tror att 2018 blir relationernas år! :-)