Full fart December!

Tisdag. Äntligen December! :-) Och december drog igång med en jäkla fart kan man säga!

November var lång och mörk. Det är fortfarande mörkt, men nu äntligen kan man ju gå loss på pynt och ljus.
Jag hoppas verkligen att det kommer lite snö också snart. Bara lite vitt puder räcker...

Helgen på landet var skön.
Jag har pyntat lite där med, även om det inte blir som i stan.
De här söta figurerna hittade jag på Rusta. Jag ska åka dit i mellandagarna och se om dom finns kvar, då ska jag köpa på mig lite fler. (man vet ju att dom säljs för max halva priset efter jul...)

 Årets julkalender är bra. Lite äventyrligt och lite kul. Lilleman är dock förs stor nu. Han bryr sig inte alls.
Minime tittar och spelar sedan ett spel på barnkanalen, där man får nya koder i varje lucka.

 Maken har fixat på tomten, som återigen är helt uppgrävd på grund av omdragning av vatten och avloppsör. Det ser för jäkligt ut, men han har ändå städat undan lite och gjort lite vinterförvaring av olika saker som bör stå under tak.
Jag hängde upp lite fler lampor. Och det blev jättemysigt!!

 Maken och ett par grannar, hann med att gjuta klart för det två lampstolpar som ska upp så snart elektrikern varit på plats.
Med lite tur idag.
Så snart har vi många fler ljuskällor vilket blir bra. Det är ju så in i bängen mörkt nu.

Under tiden killarna jobbade och slet fikade jag och barnen med grannfrun och dotter, som var sjuka när vi firade Minime.
Hon fick en hel låda med smink och var ju alldeles lycklig!
Det var stelfrusna gubbs som kom in och fick sig lite varmt te efter ett par timmar.
När det är blött, blir det ju så rått och kylan går in genom märg och ben. Usch.

Efter lite middag smet vi över till grannarna för spelkväll. Det har blivit en liten tradition att vi ses hos någon och spelar lite spel.
Nu var vi så pass många att vi kunde dela in oss i lag och spela tjejerna mot killarna. Man kan säga att vi tjejer skåpade ut herrarna :-)
Det kan hända att det hängde ihop lite med att herrarna drack glögg....

Plötsligt var klockan ganska mycket och vi fick skynda oss hem för att få barnen i säng. :-)

Jag passade på att plocka med mig lite granris hem till stan.
När jag kom hem ångrade att jag inte tog mer, så att jag kunde lägga ute vid trappan.
Granris doftar sååå gott!

Jag klippte av ris och la i adventsljusstaken. Det blev riktigt fint! 

Så, vi hann precis tända första ljuset innan vi kröp i säng..

Natten blev lite sisådär.
Redan på landet på dagen klagade Lilleman över att han var hängig och han fick en ipren.
På vägen hem, sov han bitvis (och bitvis beundrade vi den enorma månen som hängde precis vid trädtopparna)
Sen efter en stund hemma, så kroknade han och gick och la sig. Hängig, ont i magen och huvudet.
Och till slut kräktes han.
Jaha.
Maken i sin tur blev på bara ett par timmar tokförkyld! Även han kände av det på dagen, han frös och duschade jättevarmt innan vi åkte hemåt.
Så. Jag kröp i säng, men sov hattigt, med öronen på spänn om det skulle bli något mer.

Och så vaknade jag av mig själv 05:30. Fasen. Planen var att sova till 06:30 för att skjutsa Minime till skolan innan jag skulle vara på jobbet.
Men jag gick upp, när jag ändå var vaken.
Lilleman sov och maken sov.
Minime och jag tassade upp och åkte.
För mig väntade en 12 timmars dag.

Mässan öppnade 15:30. Men redan klockan 9 tog vi emot folk som drog ström och dök upp med garderober med tillbehör.
Monterplatser mättes ut och en jury togs emot.

 Den här gången hade jag det soft!
Mängder med människor var med och bemannade garderoben från start, mätte, släpade och drog.
En person mötte upp alla företag som skulle upp till juryn och följde dem ner igen.

Jag hade mest koll på att allt flöt som det skulle. Bokade in oss på matstället i närheten och hade kontakt med övriga jurymedlemmar.

 Jag mötte upp konferensciern och gick igenom invigningen och prisutdelningen. Övade lite och lämnade sen honom till ljudkillen och åkte för att hämta och skjutsa hem Minime, för att hon skulle slippa gå hem själv.

Väl på plats igen gick jag upp till juryn som behövde hjälp att komma fram till ett beslut.
Det var inte lätt!

 Dom tog en paus i överläggningen och följde med mig ner för att se på invigningen.
Här uppe stod jag för att ge konferenciern tummen upp när han skulle dra igång det hela.
Sen, var det mässa i ett par timmar. Full fart!

 Jag fixade checkar och diplom tillsammans med ordförande för juryn, mötte upp juryn på golvet för att ge dem underlag.
Mötte upp lokalpressen och gick med dem runt en vända.

I vanlig ordning, hann jag inte gå mer än förbi montrarna! Det är väl nackdelen med att vara projektledare, att jag gör så mycket annat att jag inte hinner kika på alla montrar.

Klockan 19:30 var det dags för prisutdelning under klang och jubel.
Sen revs alla montrar och vi plockade undan allt löst.
Det gick otroligt smidigt! Om vi jämför med första året vi var på denna plats, när vi slet vårt hår och kröp runt och drog tejp i flera timmar efteråt tillsammans med väktaren, som ville gå hem.
Nu, har vi en jäkla rull och många människor på plats.
Strax innan 21 kom en väktare och frågade om jag hade bilen i garaget, vilket jag hade.
"åk hem då, för jag stänger snart grindarna" tipsade han. Så då gjorde jag det!

Strax efter 21 var jag hemma och stegräknaren visade på drygt 15 000 steg!
Check!
Jag var nöjd med dagen och nu känns det att vi har rutin på det här. Allt gick bra. Några små grejer bara som behöver justeras.
Men det är så skönt när det är gjort. Det är ju höstens stora grej.
Nu, börjar jag fokusera på vårens två stora grejer, men jag ska vila lite först. :-)

Tyvärr, så fick jag ett samtal om en akut grej, som behövde åtgärdas idag, som gjorde att jag inte kunde slappna av igår kväll.
Jag var både arg och frustrerad och svor mest över mig själv, att jag trodde att det gick att överlåta en grej till en kollega.
Det går inte. Jag borde veta bättre.
Återigen, som så ofta, så tror jag att någon annan ska kunna hjälpa och underlätta. Men det går verkligen inte.
Jag måste ha helhetsansvaret och verkligen ha det.
Den här incidenten kommer jag att ta med mig till ett samtal om ett par veckor.

Nåja, det gjorde att jag var uppe tidigt i morse, trots att jag var rätt slut, för jag var tvungen att riva av lite grejer som låg och skicka information om saker som hände under gårdagen.
Jag väckte Minime, som var jättetrött och gnällde över ont i magen,
Efter lite funderande, så bestämde jag att hon fick vara hemma. Jag pallade bara inte.
Så jag släckte ner huset, lät alla tre sova och åkte till jobbet.

Himlen var magiskt fin! Den brann!

Jag var både trött och kände mig förkyld, men det var bara att åka och riva av lite grejer.
Efter en stund dök kollegan upp och vi satte oss och löste problemet.
Och det löste sig, ju. Men fan vad jag har lärt mig att göra skiten själv, från start.

Sen, åkte jag och köpte lunch och åkte hem.
Barnen var ganska pigga och moffade i sig mat. Maken var rätt skruttig.
Han ska iväg på två viktiga heldagar nu, så han bara måste vara frisk.
Lilleman kroknade en sväng igen på eftermiddagen, yr och dan, men är piggare igen nu efter att han sovit ett par timmar.
Det är jättemärkligt! Såhär höll Minime på förra veckan. Det kunde svänga från en timme till en annan.
Jag har också varit så senaste veckorna. Känt mig dunderförkyld, sen inget alls, haft ont i magen, sen inte alls, mått lite illa, sen haft ont i halsen....
Men det blir liksom inget.
Usch.
Nu vill man ha lite julledighet. Det märks på alla.
Det är som att det är sista upploppet och sen får man vila.
En kollega berättade i morse att hon lutat huvudet mot ratten i bilen och gråtit en skätt, för barnen bara skrek och bråkade, någon var jämt sjuk och hon hann ingenting.
En annan kollega påminde jag häromdagen att andas ibland. Liksom djupandas.
Men snart så.
Jag hoppas verkligen att vi är på benen alla nu på fredag. För det blir en alltigenom rolig dag!
Då vill jag verkligen jobba! :-)
Sen ska vi ju fira lite på lördag och få hem alla barn på middag. Det vill jag ju inte heller att vi ska missa.
Som jag älskar att ha alla här! Äta, snacka skit och ha skoj som vi alltid har.
Sen, går vi in i julmyslunken!
Lagom mycket jobb, lagom mycket fix och en massa julkänsla!