Man kan ju inte påstå att jag var med i huvudet riktigt.
Jag hade trott att det skulle vara rena cirkusen att få upp barnen, men ack vad jag bedrog mig!
Min väckarklocka ringde klockan 6. Lilleman som hade svårt att somna igår, la sig i min säng och sov och jag var snabb som sjutton att fiska åt mig telefonen och tassa ner i köket.
Men, efter en liten stund dök Minime upp och kunde inte sova mer. Så klockan 7:15 var vi uppe alla!
Rekord!
Minime var uppe tidigt för att hon skulle åka till farmor idag, på "kollo". Hela veckan har hon tänkt stanna...
Vi får väl se är hon börjar längta hem. :-)
Hon packade så fint igår, både bagage, handbagage och ryggsäck, som till vilken flygning som helst!
(Och då ville ju inte Minime vara sämre...)
Det var begränsade platser och först till kvarn när jag anmälde honom i våras.
Sen pep jag iväg till kontoret.
Jag loggade in redan klockan 7 hemma och började beta av mailen och hann igenom alla inte så viktiga och sånt som mest var info innan jag åkte.
Det var tur, för när jag sen klev in blev jag ju stående och pratade med en kollega.
Sen, satte vi oss för ett lite mer avspänt sektionsmöte, där två kollegor informerade mig och en annan kollega som också varit ledig om vad som hänt.
Löjligt mycket händer på två veckor! Och det har ramlat in nya människor!
När jag gick igenom landskapet såg jag flera personer som jag aldrig sett tidigare och vi har en hel drös med traineer.
Lagom till lunch kände jag mig rätt uppdaterad på läget.
Det småregnade när vi åkte på morgonen och vräkte sen ner i perioder under dagen. Riktigt åskregn.
Jag åkte via min favorit blomsterbutik och hämtade en bukett till svärmor som fyller år idag och sen åkte jag dit och mötte upp maken, barn och resterande del av familjen.
Full rulle kan man säga att det var!
Kusinerna har rätt mycket myror i rumpan, som barn i den åldern har. Sen triggar dom ju varandra med när dom är fyra som yr runt. (Lilleman suckar mest numer och skakar på huvudet..)
Lilleman fick passa minsta kusinen en stund,s om nu klättrar på allt och pillar på allt, så att föräldrarna fick fika i lugn och ro. Han tyckte att det var jobbigare än hela dagens träningspass! :-)
Jag känner mer och mer att jag är alldeles för gammal för små barn! Tur att jag inte vill ha fler! :-)
Det finns liksom inte ork med skrik och slammer.
Vi pratade om det på jobbet idag, hur man faktiskt inte orkar på samma sätt när man blir lite äldre.
Jag fattar inte de som pallar att börja om med små barn efter 40, man har inte orken på samma sätt.
Det går jättefort att vänja sig vid att barnen är lite större och att det periodvis är väldigt tyst här hemma.
Idag var det ju extremt, när Minime blev kvar och bara Lilleman följde med hem.
Tyst så att det ringer i huvudet på oss alla!
Det är ju tur att det sker lite pö om pö så att dom inte blir stora över en natt, det skulle bli alldeles för tyst.
Det känns mycket bra att jobba när vädret är som det är nu! Helst vill man ju ligga i soffan och läsa! :-)
Om ett par dagar lär denna bok dyka upp i lådan, hoppas jag.
Nu känns det ändå som att hjärnan är på gång. Resten av veckan är full, men på ett lagom sätt.
En hel del att läsa på och läsa in och tycka till om.
Sen ska jag börja städa papper, pärmar och mappar.
Jag behöver städa undan till hösten, så att jag har stenkoll. Sen, när allt rullar igång vet jag att det går i 180 och då hinner man inte fixa sådant.
Då kör man bara.
Jag ska även tanka av en kollega som slutar. I höst får vi en ny kollega och en konsult, som vi jobbat mycket med kommer in.
Det blir en kul höst, helt klart. :-)
Jag tycker att det är bra och spännande, för nu har jag jobbat så pass länge att mycket är rutin och business as usual. Då är det perfekt att det kommer in någon och ifrågasätter varför man gör på ett visst vis och har nya idéer och förslag.
Det gör att alla måste spotta upp sig och anstränga sig lite mer.
Eftersom att det är ett valår, händer det massor, som inte annars händer. När jag började, hade ett val precis varit och jag var bara med om kölvattnet liksom.
Nu, kommer jag att vara mitt i orkanen, vilket blir spännande värre.
Då, tycket jag varken bu eller bä om politikerna tex. Nu känner jag ju många personligen och tycker ju en del...
Det bli jättekonstigt om vissa försvinner från sina positioner, vilket dom ju gör om andra vinner valet.
Man tror ju gärna att allt är statiskt och rätt segt när man jobbar i offentlig verksamhet, men det gör det inte.
Det kan bli enorma omställningar vart fjärde år och folk kommer och går mycket mer än jag trodde.
Vissa har ju jobbat jättelänge, men det cirkulerar en hel del med.
I höst, ska vi avtacka en person som börjar ett nytt jobb, efter att ha jobbat i kommunen i 42 år!!
De som skickade ut inbjudan till avtackning kallade henne "hoppjerka" :-)
Fyndigt!
Det är ju imponerande att ha jobbat någonstans så länge! Hon är en vandrande uppslagsbok och vet _allt_.
Det är även imponerande att våga byta jobb, när man har jobbat någonstans så pass länge och inte har många år kvar till pensionen.
Nåja, den här veckan lär gå i ett nafs. Och i kväll kommer vi alla tre att somna ovaggade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar