Barnen har hel studiedag (eller, lärarna rättare sagt) så det kändes som fredag igår! :-)
Det gjorde att jag gick till jobbet tidigt, för att kunna gå hem vid lunch och jobba ett par timmar och ta min friskvårdstimme.
En helt lagom fredag! :-)
Jag har inte tränat på hela veckan pga att jag inte mått helt bra.
I drygt en vecka har magen bökat och jag har tex inte kunnat dricka kaffe.
Jag har haft ont och känt mig uppblåst och knepig.
Hela vänster sida har varit stel och ond, som att jag sträckt någon muskel vid revbenen och haft typ magkatarr.. samtidigt!
Skumt.
Så jag har knappt ätit och druckit grejer med bra magbakterier..
Sen har det ju inte underlättat att vi hållit på med alla tankar runt hus, heller.
Men, nu ska jag igång igen.
Ikväll ska vi ut med alla barn och bowla, för att fira min födelsedag lite i förväg, bara vi "lilla" familjen.
Det är så härligt när vi gör saker alla vi. Jag tittar på mina fyra barn och min svärdotter och hjärtat bara sväller över alla bräddar!
Så mycket kärlek och rikedom.
Plus att jag ju tycker att det är kul att dom själva ringer och föreslår att vi ska göra saker.
Många är de föräldrar som knappt ser röker av sina barn.
Men de stora vill självmant umgås med de små och de små jublar ju så fort dom får höra att alla syskon ska med! :-)
Det var precis som att stora sonen visste att vi behöver göra annat nu, för att vila lite ifrån alla tankar och trösta mig över huset som inte blev. :-)
Men jag är inte ledsen över det längre. Jag var sur en stund, men sen gick det över.
Och det var lika bra, det hade blivit helt galet stressigt faktiskt och lite för spontant.
Men det snurrar fortfarande mycket i huvudet. Annat.
Vi har pratat massor maken och jag, både om hus, men även om livet i stort.
Det är tur att vi är så vana vi det. Vi har aldrig gått i parterapi, men vi har gått i en hel del coacning genom åren och maken är utbildad coach och duktig sådan.
Han är suverän på att hittad det där längst inne som gnager.
Fortfarande hör gamla kunder av sig och vill ha coahning, även om de är affärscoahning så hör det ju ihop.
När man äger verksamheten eller är VD/ sitter i styrelsen, då är affärerna så nära kopplade till ens person, så mer än en gång när han coachat folk i affärsutveckling har det slutat med snörvel och tårar över andra personliga saker.
Sen är vi ju kanske lite ovanligt förtjusta i att prata, drömma och planera. Vända på varje sten.
Vi var ju rätt besvikna över att det inte blev huset.. men samtidigt var det ju som sagt skönt att det inte blev, för att det hade blivit stressigt. Och jag kände ju där tidigt att jag kanske måste välja bort landet, vilket jag inte skulle klara.
Så det var massor med blandade känslor där. Samtidigt så var det också rätt tungt att inse hur vi inte trivs i radhuset (inte huset i sig, utan mer...radhus..) och hur mycket vi längtar ut på landet.
Till något annat.
Vi har ju sagt det lite då och då "måste man verkligen bo i den här gröten?"...men då har vi mer tänkt att vi skulle flytta från Stockholm helt och den förändringen har vi inte varit beredda på.
Då skulle åtminstone jag vilja ha med mig alla barn.
Men nu blev längtan efter hus så starkt, starkare än vi förstått att längtan är. Vi har alltid trott att det räcker med landet, vi får vår huslängtan tillfredsställd där.
Men nu upptäckte vi att det inte räcker. Vi vill inte ha det då och då, bara.
Vi vill bo så jämt och göra annat då och då helt enkelt.
Så där är vi nu. Fortfarande återstår en hel del beslut, men det lutar nog åt att vi säljer landet.
Vi måste det för att kunna bo som vi vill, permanent.
Den processen är lång, det vet vi, så det är väl bara att dra igång en och se hur det går..och njuta av det så länge vi har det kvar.
Vi har _massor_ som måste hända i radhuset innan det går att sälja.
Småfix, som jag nu skrivit in i en excelfil och så är det bara att sätta igång och börja fixa!
Sen återstår ju följande, lite beroende på vad vi hittar för hus, sen.
Vi kanske inte ens blir kvar i kommunen. Vem vet.
Beroende på lite olika parametrar så har vi tre val.
Man får ont i huvudet av att tänka så här mycket kan jag konstatera! :-D
Men det är nödvändigt!
Visst kommer jag att sakna det här..galet mycket...
Jag kan bygga upp en ny trädgård.
Människorna vi gillar på platsen, kan vi träffa ändå.
Om det skulle bli så som jag önskar och har önskat i många år, då kan dom komma på besök! ;-)
Som nu.
Den här helgen kan vi bara åka ut en snabb sväng pga att vi behöver göra annat.
Nästa helg blir det inte alls, helgen efter blir det inte för att vi är bortbjudna på lördagen och helgen efter inte heller eller kanske en kort sväng mellan lördag och söndag.
Frustrerande!
Visst, man tappar "luftombytet" och att byta tillstånd, men det kan man göra på annat sätt.
Jag vill kunna få ner tårna i gräset så ofta det går.
Jag vill kunna fixa med trädgård så många dagar per år det bara går.
Jag vill ha tillgång till vatten så ofta det går.
Det behovet blir större för varje år och kan bara lösas på ett sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar