Drömhuset

Åh, vilken jäkla vecka får man lov att säga.
Livet kan verkligen ta nya svängar när som helst! :-)
Det händer massor inom mig och maken just nu. Vi har landat så hårt i att vi inte längre är företagare, att vi inte längre har en massa projekt som ska dra in pengar.
Att vi har huvudansvar för _allt_. Vi är nu anställda, med roliga jobb, men vi har inte huvudansvaret längre.
Och vi har lön och semester. Och kan både vara sjuka och vabba.
Vi har båda varit fast anställda nu ett år vilket märks. Våra axlar har sjunkit ner och vi är lite nyvakna! :-)
Sen hänger det också ihop med att båda stora barnen har boende och lever sina liv.
Plötsligt är vi bara fyra hemma.
Och de barn som är hemma är också mycket större (förstås, de blir ju inte yngre! :-)) vilket plötsligt ger mig mycket mer tid.
De går hem själva, klarar sig själva och min arbetsbörda har blivit mindre.
Sånt märks.
Sen märks det också att maken är mindre stressad än någonsin så länge vi har känt varandra, vilket gör att han plötsligt är mer med i vardagslivet och orkar göra saker på fritiden.

Nåja, det gör ju att vi har suttit och funderat och planerat. Bestämt när vi ska gå i pension tex. :-)
Och vi bestämde att vi då ska flytta till landet.
Och vi har ju kikat på vad vi får, ska, vill och bör göra där ute.
Gott så.
Sen, började en tanke gro hos oss båda...eller mest maken.
Jaha. Ska vi sitta här då och vänta på ...sen? Eller ska vi leva NU?

Det har legat och gnagt lite hos oss båda, men vi har inte pratat om det. Det har mer varit en känsla.
Nåja, i förra veckan såg jag att en bekant la ut ett hus som hon skulle sälja.
Det var ett fantastiskt hus!
Jag mailade länken till maken och skrev "titta! Ett Ninahus!".. och han svarade "ja titta...det låg ju på ett bra ställe..fint...Tja, varför inte?"
Varav jag satte mitt kaffe i vrångstrupen på jobbet och ringde honom. "vad menar du med det????"
Det slutade med att vi bestämde oss för att åka och titta till helgen.
Jag kontaktade även bekantingen som sålde och fick höra att det var ett tiotal som kontaktat dem och ville titta innan visning.
Hm..
Nåja..
Veckan ramlade på och under helgen hjälpte vi svågern och svägerskan att flytta till sitt nya hus.
Dom har byggt helt nytt och nu körde vi över alla stora möbler och allt löst dom kan leva utan ett par veckor.
Svägerskan och barnen flyttar in hos farmor, under tiden svågern målar klart och fixar så att det går att bo där.
Vi fick ett fantastiskt flyttväder! Grått, snö, regn och blåst.
Jag frös som en hund! 

 På kvällen orkade vi inte laga mat utan åkte och hämtade. Jag satt med tofflor och filt och åt!
Kändes som att jag aldrig skulle bli varm! :-)

 På söndagen, åkte vi så på visning.
Vi och ca 100 andra! Galet många!
Och fantastiskt fint hus! Stor, perfekt tomt! Perfekt område. Jag har inte på länge sett så bra planlösning på ett hus!
Men - inte kommunalt vatten och avlopp. Det fick oss att fundera lite. Vi väntar ju på VA på landet...ska vi även vänta på VA i ett nytt hus?
Hm...
På kvällen kom alla barn på middag och vi pratade fram och tillbaks om huset.
Sen har maken och jag ältat det fram och tillbaks.
Hur gör vi?
Vad vill vi?
Ska vi sälja både radhuset och landet och köpa huset?
Bara tanken på att sälja landet fick mig att nästan tappa luft.
Mitt land! Min plats på jorden.
Bara tanken på att inte kunna sätta mig på trappan med en kopp te ..någonsin mer. Näe...
Maken var mer pragmatisk.
Nåja, på måndagen åkte jag på tjänsteresa och under stor del av de två timmarnas resa, pratade maken och jag i telefonen..
Funderade. Problematiserade och funderade mer.
Det jag kände var att ett sånt här hus kommer så sällan ut på marknaden. I den här storleken, på den här platsen, med den här planlösningen.
Huset var ju allt jag drömt om!

 Vi hade en lång dag med en workshop på förmiddagen och en på eftermiddagen, innan vi vände näsan hem igen, för en två timmar lång tågresa..
Gott åt vi! :-)

 När jag kom hem och lugnet lagt sig fortsatte vi att fundera och maken konstaterade att han inte alls var beredd att sälja landet.
Det måste gå ändå!
Och går det inte, så hyr vi ut det! Jag blev ju jätteglad, för jag vill ju inte sälja det, men kunde tänka mig om vi måste.

Sen började budgivningen. Usch. Det är alltid lika hemskt!
Men - vi var bara två som budade!
Lite märkligt.
Vi budade under hela kvällen innan mäklaren stängde ner för natten. 

Och vi vaknade till en hel del snö i morse!
Vafasen liksom! Men, det är ju mars och inte vår än! :-)

Budningen fortsatte idag.
På förmiddagen pratades vi vid och bestämde när det var dags att lägga sista budet.
Det finns ju vissa brytpunkter där man förstår att man endera stannar, eller om man går vidare har muskler att buda ett tag till.
Sen funderade vi också på vad huset verkligen var värt.
Hade vi inte haft landet, då hade vi nog budat ett tag till. Men nu har vi ju det och vill inte sälja.
Då varken kan eller vill vi lägga mer än en viss summa på ett annat hus.

Barnen hade halvdag idag, så jag gick hem tidigt. Och jag såg när jag kom hem, att den anda lagt ett nytt bud.
Maken ringde och dubbelkollade, men vi hade ju sagt att vi skulle stanna om det hände.
Och då stannade vi.
Jag avreagerade mig på att skotta snö på vår uppfart! :-)
Sen gnällde jag till äldsta sonen lite.
Klart att jag är ledsen, jag hade verkligen, verkligen velat ha det huset. Det hade "allt" verkligen.
Men..jag vet inte om jag kan välja bort landet.
Vi är inte riktigt där.. men vi kanske blir.

För det vi har lärt oss under senaste veckan är att vi inte vill bo kvar i radhuset.
Det har fyllt sin funktion, för det gjorde det verkligen när vi köpte det! Så perfekt var det då.
Vi ville bo just här, vi njöt av att skala av en massa.
Vi var just då i en period där mycket var osäkert, så att sälja en jättestor kåk och köpa ett litet radhus gav oss ekonomiskt utrymme att andas.
Vilket vi gjort.

Men, nu är det dags för förändring. Och vi har lagt en ny plan. :-) Vi älskar ju sånt.
Radhuset ska nu rustas in i minsta vrå, för att kunna säljas på rot, när det kommer ett bra hus.
Även om jag tvivlar starkt på att "det där" ska komma igen under snar framtid.

Sen tröstar jag mig med att det var otroligt dålig timing just nu.
Det finns en hel del som ska fixas i radhuset och vi skulle inte riktigt ha tid med en flytt närmsta halvåret.
Så, det kanske var bra. Det var inte meningen.
Men fan, vad det var mitt hus! :-)