Våren kom av sig.

Så är det sommartid.
Jag gillar inte att man snor en timme av mitt dygn! Det känns som att det är kort nog ändå! :-)

Solen sken från en klar himmel i helgen, vilket är så härligt!
Men, det blåste småstorm och jättekallt.
Vi är ju så i lä och balkonger ligger i direkt söderläge, så chockens blev total när vi klev runt hörnet och nästan blåste bort.
Så den långa promenad vi planerat att ta blev rätt kort.

Stora sonen med sambo kom över i lördags för att vara barnvakt och vi åkte iväg på en lite udda middag.
En upplevelse utöver det vanliga får jag säga. :-)
Under hela kvällen var det totalt mobilförbud. Inte fota, inte tagga, inte logga in.
Men vi hade skitkul och träffade jättehärliga människor.
Dock gjorde ju det att natten blev ännu lite för kort! :-D
Solen sken även under  måndag och  tisdagen och det var 12 grader varmt! Helt galet.
Jag är ju lite lätt frustrerad när jag ser uppdateringar av alla grannar som är på landet. Jag vill verkligen dit nu.
Vi har så mycket planer och vi vill bara sätta igång!
Idag försvann ju det suget en aning, för det har snöat hela jäkla dagen!
Iofs är det bra att våren stannade av lite, för pollen kommer ju som ett brev på posten när det blev varmt.

Jag har inte känt något än, men barnen var lite hängbjörkar i början av veckan och jag tror att det är pollen. Dom är ju alldeles grå på kinderna när dom kommer hem av damm och pollen.

Nu hinner vi tanka upp lite allergimedicin under lite kyligare dagar. 

Den här veckan är en upploppsvecka för mitt stora projekt som går av stapeln en gång per år.
För första gången gör jag det helt i egen regi och jag är oroande lugn, faktiskt.
Det har varit rörigt tidigare år och mycket jobb på slutet, som jag inte upplever att det är nu. Det kan hänga ihop med att jag nu är ytterst ansvarig och har kontroll.

Nåja, det kommer att vara så skönt på lördag, när det hela är över. Då ska jag andas en stund innan jag drar igång nästa projekt som inte alls är lika omfattande. 

Dock, har vi senaste dagarna fått besked som gör att mycket saker ställs lite på ända.
Chefen var inne och pratade med mig och en kollega idag och vi kan konstatera att hösten blir mer än hysterisk.
Men jag känner mig rätt lugn över det med. Man kan inte göra mer än man kan, liksom.
Vår sektion blir plötsligt väldigt liten.
Lika skumt är det att jag snart är ”gammal i gamet” och känner mig så med. Jag har hunnit några varv runt i alla processer som är statiska.
Nu börjar saker sitta i ryggmärgen vilket är härligt. Jag kan verkligen njuta av att saker återkommer och jag vet precis hur och vad som ska göras. 

Men nu måste vi verkligen sätta mycket på pränt, för att det inte ska försvinna iväg och vi ska få extra mycket jobb i onödan.

Idag satt jag och tittade igenom kalendern och det är lite galet. Påsken är inte långt bort och sen rullar det på.. det är otroligt mycket ledigt från april och framöver.
Nästan inga hela veckor alls! Tur att jag inte har några stora projekt på gång under våren.

Och tänk att vi åker till Spanien direkt skolan slutar. Najs!
Det kommer att vara rätt mysigt att jobba efter det ett par veckor. När det är sommar och lugnt på jobbet. Barnen är lediga så jag hoppas kunna jobba lite hemifrån med. Jag kan tassa till jobbet tidigt som sjutton och går hem tidigt.
Med lite tur kan man ha "folk" på landet som kan passa barn, så att jag kan pendla. 

Vi får se om jag ska iväg på en jobbresa mitt i sommaren, jag hoppas nästan på att slippa. 

Det brukar vara både intressant, lärorikt och roligt, men i år har jag inte riktigt lust.

Dock, nästa sommar, då jäklar. Men jag ve att det är ett år då alla vill åka...såå...

Men det är skönt att vi har så mycket ledigt under våren och faktiskt sommaren också, eftersom att hösten blir så tung. Det gäller att vila upp sig och få mycket sol.

 

Tiden går så fort! Jag tycker bara att det är måndag och fredag. Och tillfället när det är dags att göra räkningar känns som bara en vecka emellan!
Februari och mars bara försvann.

Vi pratade om det på lunchen idag och alla säger samma sak.
Mars bara försvann. Åren bara försvinner.
Tänk att barnen i höst börjar i 3:an och 5:an! Va!

Nåja, nu ska jag ta mig igenom fredagens event och om inget större problem dyker upp utan allt går bra, då jäklar ska jag fira på lördag! :-)

Skit också!

Nu längtar man till vår och värme!
Dagarna blir ju ljusare sakta men säkert, men man får påminna sig om att det bara ÄR mars ändå.

Häromdagen kunde jag inte hålla mig, utan gick och köpte lite penséer, som tål frost.

 Det blev en hink på trappan och lite småkrukor på baksidan.

 Och snopet var det ju dagen därpå, när dom var totalt översnöade! :-)

 Men, det är ju varmt, så det smälter ju bort på direkten.
Och det ska ju snöa minst 5 gånger till innan det blir sommar, om man ska tro bondepraktikan. :-)
Solen har skinit bitvis, men det blåser kallt!
Förutom idag, när jag faktiskt fick ta av mig kavajen! :-)

Igår tog jag första steget i förändringarna som ska ske häromkring!

Jag la papper på lådan med anmälan om att vi vill installera eldstad.
Vi har hittat en jättefin, liten och rund som vi vill ha.
Så snart vi får tillbaks alla papper, så ska vi åka och beställa den, tillsammans med installation och sotare.
Med lite tur så är det fixat innan sommaren. Det hänger troligen på att någon ska hinna installera den.
Det skulle vara så mysigt att ha den klar innan det blir höst.

Sen vill vi ju bygga en inglasad uteplats. Jag har läst och läst och rådfrågat kollegor som berättade att det nog kan bli lite knepigt, så det var jag beredd på.
Men jag var inte riktigt beredd på att vi skulle möta så pass mycket patrull.
Jag tog med mig alla mina papper och åkte ner till bygglov som har öppet hus en gång i veckan.
Och tjena vad vi inte får bygga ut. Inte en meter får vi bygga på grund av att hela vårt område är kulturminnesmärkt!
Why kan man ju undra. Men man vill bevara dessa -70 tals hus!
Vi får inte ens sätta upp ett skärmtak!
Skit också kan man säga.
Så, nu blir det bara ny trall och en markis. Mer än så får vi inte göra. Dock kommer det ju att bli snyggare än det är nu. Värre kan det inte bli.
Men lite sur är jag. Det är så larviga regler så det är inte klokt, men går ju inte att förändra om man inte blir politiker och driver frågan på nämndnivå.
Så, då får man väl blir det då helt enkelt... ;-)

Som tur är, så är allt det vi vill göra på landet mycket lättare.
Där krävs en mängd papper, men bara att man gör en anmälan, både för att riva ett hus, bygga ett på 25 kvadrat och bygga till huvudhuset med 15 kvadrat.
Jag kommer att söka lov för allt det plus en friggebod på 20 kvadrat och så bygger vi ut som mycket vi bara får och orkar där.

Där är reglerna mer tydliga, iom att vi har så stor tomt och lätt kan ställa saker 4 meter ifrån tomtgräns.
Det kanske upplevs som lite märkligt att vi söker lov för  allt samtidigt, men de flesta lov innebär att man ska påbörja in om två år och färdigställa inom fem år.
Så det är lika bra att ansöka om allt på en gång och sen bygga lite i taget i fem år.

Men visst är jag besviken att vi inte fick göra det vi ville här hemma. Det är bara att bryta ihop och komma igen! :-)
Det är andra roliga saker på gång och man vet ju aldrig vilka vändningar livet tar, det har vi ju många bevis på! :-)

Bollen är i rullning.

Nu händer det grejer minsann! :-)
I vanlig ordning har vi försökt gå över ån efter vatten...

Nåja, gårdagen började med en rätt tidig morgon.
Det måste vara våren för jäklar vad vi vaknar tidigt!
Men det var ju bara bra, för stora dottern hade dykt upp kvällen innan och stora sonen kom till frukost.
Hans sambo åkte till skolan för att skriva en tenta!
Så mysigt att ha honom här en hel dag. Vi hann tjattra massor! :-)

Maken, retades med dem och visade att han skrivit med dem på kortet jag fick när jag fyllde år, utifall att dom inte köpt något åt mig.
Men, då blev det fnissigt bland alla fyra barn och vips, kom stora dottern upp från hallen med ett stooort paket!
Alla barnen hade skramlat ihop till två väskor från mitt favvomärke Desigual!
För länge sen, tipsade jag dottern om att det fanns fina väskor nu, där en väska är handväska och den andra mer "strandväska".
Jag älskar att ha en liten handväska och sen ha en större där man kan lägga lite extra kläder, en bok, datorn eller så om vi är ute på språng.
Jag tänker också när vi ska till Spanien och man vill ha en väska med sig till poolen eller stranden.
Och visst ÄR dom läckra?

 Vi åt en god lunch och svärdottern kom lite senare.
Helt slutkörd och utsvulten, så det var passande att maten stod på bordet. :-)

Minime bestämde för länge sen att vi skulle göra egen tårta och så blev det.
Jag köpte färdiga kakbottnar, men sen körde vi choklamousse med färska hallon som fyllning, och grädde med hallonsylt.

På med jordgubbar, hallong, grädde och lite strössel.
Den blev jättegod!
Min svåger med familj och svärmor dök upp till fikat och alla gillade den hemlagade tårtan, så nu struntar vi i att köpa tårtor och gör egna framöver! ;-)

 Jag fick flera härliga böcker!
En om alla fiender man kan ha i trädgården och tre som är lite mer allvarsamma! :-)
Härligt. Jag måste ju ha en hög med böcker, annars får jag lite ångest! ;-)

 Mina släktingar känner mig helt klart, när jag får rosa rosor och vaniljdoftljus!

 Vi hade en riktigt härlig dag och trevlig kväll.

När alla åkt hem, satte vi oss med varsin rom och funderade.
Vi har ju en lång lista på saker som ska göras i huset inför en försäljning. Samtidigt hade jag börjat fundera på varför vi fixar till allt till någon annan och inte till oss själva!
Vi kanske trivs bättre om allt småfix ÄR fixat liksom...
Maken hade ju gått med på att vi måste göra något åt baksidan och när vi satt och drack kaffe på morgonen så frågade han "vad behöver hända för att du ska kunna bo kvar i ca 3 år?"
Jo baksidan var ju en sån grej och vi behöver byta garageport.
Och - vi behöver göra lite grejer på landet. (som vi ju då inte säljer)

Men sen funderade jag lite till och föreslog för maken att vi ska göra ett inglasat uterum på baksidan av huset!
Det vi saknar här är yta att umgås på.
Gör vi ett uterum, får vi ett vardagsrum till!
Jag har alltid drömt om ett växthus och/ eller ett uterum. Det var det första jag sa när vi flyttade hit att jag skulle vilja glasa in det.
Men, maken har vägrat att investera något alls förutom att vi bytte ut köket.
Nu har han tänkt om! :-)
Och anledningen är ju lätt. Det blir både billigare och lättare att fixa till så att det här funkar, i stället för att köpa ett nytt hus!
Det blir alltid dyrare.
Så vips, var det bestämt.
Och inte bara det..utan vi kommer också att installera en eldstad! Wii!
Så ofta kommer vi hem från landet och suckar "oj om vi kunnat dra igång en brasa även här"..nu är det dags!
Flera grannar har gjort det, så det borde inte vara ett problem.
Så, nu har jag skrivit ut massa papper, fyllt i och ska skicka in en anmälan.

Även nästan alla papper för uterummet har jag också skrivit  ut och fyllt i. Sen får jag nog höra mig för om det fattas någon innan jag gör den anmälan.
(allt går att göra digitalt numer, vilket är guld!)

Det blir att ta en tur till öppethus på torsdag för att se om allt är med och att vi inte behöver ansöka om _riktigt_ bygglov.
Bollen är i rullning!
Med lite tur, så har vi både eldstad och uterum nästa vår!
(Bygglov tar ju tid, men jag hoppas att det går fortare när vi "bara" behöver göra en bygganmälan" sen ska grejerna beställas och vi behöver ju ha en byggare osv. )

Gott så.
Och landet då?
Jo, vi bestämde på rot, att söka rivningslov för gästhuset där nu.
Det är dags!
Huset går inte att rädda och det är mer ett förråd nu vilket är synd.

Och, även där, har jag dragit ut alla papper som behövs för att bygga ett Atterfallshus, vilket vi kan göra så snart gästhuset är veck.
Det är en liten annan ansökan där för det blir en komplementbostad, med kök och toalett.
(uterummet är bara en komplementbyggnad)

 Så nu är bollen i rullning!
Och jag tog på mig projektledningen! :-) Så slipper jag gå och vara frustrerad över att jag tycker att saker inte händer.
Nu håller jag i tömmarna och ger lite order om sånt som ska hända! ;-)

 Wiiii!
Snart är detta ett minne blott...

...och i stället ser det ut såhär! :-)

Eftersom vi kommer att bo kvar, måste vi också fixa till barnens rum, mer än vi tänkt.
Det ska målas om, men det ska även möbleras om för att passa dem mer.
Båda har vuxit ur sina "barnrum" och behöver få mer "innan tonåring" rum.

Så vi har svängt 180 grader, men det känns bra.
Vi investerar i de boenden vi redan har och går inte över ån efter vatten.
Det kanske inte alls är grönare på andra sidan staketet.

Lagd plan ligger..

Alltså vad är det här? Barnen vaknar snortidigt, väcker mig, somnar om själva och jag ligger vaken!
Klockan 7 en lördag. Tjo.
Samma lika igår, men då vaknade jag helt själv..nästan en timme innan klockan ringde! En timme!
Nåja, jag snurrade en stund och gick sen upp.
Jag visste att Minime troligen skulle bli hemma, då hon hade ont i halsen när hon kom hem från skolan igår.
Och visst, halsen var bättre, men hon lät som att hon borde sluta sluta röka! ;-)
Nu är hon mer klassiskt förkyld.

För en gångs skull passad det rätt bra att vara hemma igår och hon var ju inte så sjuk att jag inte kunde jobba samtidigt så det blev vobb. :-)
Fördelen med det var att jag med jämna mellanrum gick ner i källaren och la i en tvättmaskin.
Jag tycker att jag brukar ligga i fas med tvätten sen stora dottern flyttade.
Det märks att vi är en mindre i hushållet och det är sällan som tvättkorgarna rinner över, men nu gjorde dom det med råge.
Det har bytts kläder av någon anledning, plus att jag bytte alla sängkläder igår och passade på att tvätta lite filtar och annat löst, när jag kunde.
Så skönt! Det blir ju lätt annars en maskin här och en där och en akut när det är slut på skjortor eller jeans. :-)

Under morgonen regnade det som att någon stod med en duschslang!
Så mysigt! Jag gillar ju regn, men lagom till lunch, sken solen så varmt och fint!
Det är verkligen vår nu och jag längtar så till landet. Tyvärr blir det ju inte på flera veckor  nu. Frustrerande när det finns mängder att göra där.

Men - det gör det ju egentligen här hemma också, vilket vi har insett.
Senaste veckorna har ju bestått i ältande runt vårt "vinterboende" och hur vi ska göra.
Radhuset är ju egentligen perfekt. Läget är bra, utsikten är magiskt och billigare kan vi inte bo.
Men, det finns några parametrar som gör att vi inte riktigt trivs. Parametrar som inte egentligen hänger ihop med huset...eller jo, lite kanske, man kan säga att det fattas ett rum.
Det rum som vi nu dedikerat till gym och som många andra gjort om till tv:rum/ ungdomsrum. Det rummet fattas.
Sen finns det lite andra grejer som är mer baserat på makens intressen och mina, vilket skiljer sig åt.

Men, vi har i alla fall konstaterat att vi inte flyttar förrän vi hittar det perfekta huset som har _allt_ vi vill ha när det gäller planlösning, garage, tomt och läge.
Vilket kommer att dröja! :-)
Eller att vi hittar den perfekta tomten till bra pris, där vi själva bygger huset vi hittat.
Sen vill vi sitta lite still i båten och se vart världsläget och räntan tar vägen innan vi gör något drastiskt.
Vilket innebär att vi nu har en treårshorisont.
(En av anledningarna till att jag fick ett litet bryt för ett tag sen, efter att vi bestämt att vi ska flytta till landet om ca 10-12 år, var just att det var 10 år. Ska vi sitta här och inte trivas helt i 10 år? Vi kan dö om 5 och har missat livet på att sitta och längta till landet! )
Och det som ska hända nu, är att radhuset ska rustas till tänderna, för att vi ska få så mycket som möjligt för det när det ska säljas.
Det finns _massor_ att fixa.

Tex baksidan som ju är ju en sorglig historia.
Vi har inte gjort något alls åt den sen vi flyttade in och tjafsat en del om den.
Maken har länge bara vägrat att lägga en spänn på den och jag har inte bråkat om det, för att jag alltid får preciiiis vad jag vill så fort jag andas om det på landet! :-) Men det är ingen uteplats jag är stolt över, usch!
Men, nu är ju läget lite annat och nu kommer vi att fixa till den.
Anledningen till det är att den är svår är att när solen ligger på under sommarhalvåret, blir det som en gryta. Otroligt varmt.
Sen har vi trall en bit och en liten, liten gräsyta.
Gräsytan hade jag velat döda från dag 1. Av den anledningen att den ska ju klippas hur liten den än är, men det är sen jättesvårt att göra av med klippet.
Som tur är så grävde vi bort en sandlåda häromåret, som vi lagt att klipp i nu för att fylla ut.
Men nu ska vi lägga trall hela vägen, fixa en markis och även stötta upp stenarna som håller det blommor vi kan ha på plats.
Igår började jag med lite fix. Klippt bort lite torkat, klippte ner en klematis som var helt galet vildvuxen och en ros som stod åt alla håll.
Klemtatisen ska jag gräva upp och ta till landet, för den yta där den står kommer att byggas bort.

Det dyker upp rätt mycket spännande saker när snön smälter bort, som också städades bort.

Inne är det en del ytskikt som ska fixas, dörrarna ska målas vita, ny garageport ska installeras och lite sånt.
Sen det klassiska.. röja, röja och slänga.
Var kommer allt skräp ifrån?
Märkligt också att man inte har lust att röja inne under vintern, utan rycken kommer när det blir vår och man även vill röja ute! :-)
Vad är det?

Nåja. Nu känns det som att vi ändå har en plan som håller.

Nu ska jag fixa till en god lunch till alla barn som kommer och äter och Minime ska svänga ihop en tårta till de som kommer och fikar på eftermiddagen.
Solen skiner och det kommer att bli en najs dag! :-)

Dags att uppfylla drömmen...

Födelsedag idag.
Själv hade jag glömt bort det och maken fick påminna mig! :-)

Jag åkte med Lilleman på träning och maken plockade upp Minime för att åka och köpa presenter.
Han hade inte större idéer för jag har ju allt, vilket är helt sant.
Men - jag tipsade om In&Finn och Minime hade sagt "lugnt jag vet preciis!." :-)
Så hon shoppade och han betalade, vilket jag misstänker inte är sista gången.

När vi kom hem från träningen stod det här på köksbordet!

Så fina påsar! Och god rom! Mums!
Och jättefina presenter!

Maken är inte så förtjust i alla mina lyktor, men Minime vet ju vad jag gillar, så det var inte så mycket snack om det inte. :-)
En lykta blev det!
Jättefin!

Och nya proppar i guld! :-D
Hon känner sin mor!

Mer fira än så blir det inte idag.
Hela familjen samlas på lördag för att äta lite. Alldeles lagom. :-)

Som oftast när jag fyller år så får man lite påskvibbar. Solen skiner och det blåser så all snö försvinner och det torkar i alla pölar.
Jag hoppas att det håller i sig så att jag hinner vara ute lite på fredag och i helgen.
Baksidan måste städas av nu när man ser vad som gömt sig under snön.

Vår granne på landet skickade den här bilden igår på krokusarna som slagit ut.

Så sugen jag blir på att åka dit!
Men det blir inte den här helgen och inte nästa, då vi ska på fest på lördagen.
Men helgen efter, ska vi på fest på fredag kväll och då blir det nog en sväng ut på lördagen.

Och det är ju inte så långt till påsk!
Maken och barnen är påsklediga och jag ska jobba tre dagar. Men, då ska jag pendla till jobbet och vi ska vara där ute drygt en vecka i streck!
Det ska bli så najs!
Att hinna röja både ute och inne. Åka till grovsoporna, plantera om sticklingar och bara njuta.
Jag hoppas på sol då med!
Helgen innan är det ju trädgårsdmässan så jag hoppas hitta roliga saker där som jag kan köra ut på direkten.
För, nu har vi ju landat i att landet stannar i familjen! :-)

När vi sa det till barnen häromdagen utbrast Lilleman "men det sa jag ju från start!NEJ!" :-)
Och så har det varit. Sönerna har varit jätte emot att sälja det.
Däremot har vi ju ältat vårt andra boende fram och åter, fram och åter.
Det vi är otroligt överens om är att vissa saker måste vara perfekta för att vi ska flytta.
Bland annat planlösningen. Den är tokvktig.
Sen finns det andra parametrar också och vi har insett att vi nog inte hittar det huset i första taget.
Till ett vettigt pris.
Så nu har vi en helt annan plan! :-)
Det kommer inte att hända så jättefort, men det kommer att hända. :-)
Vi har bestämt oss för att uppfylla en dröm som vi haft sen vi träffades!

Nu får vi se om den går att uppfylla!

Men vi kan inte...när det kommer till kritan.

Så har ännu en helg gått. Vad fort dom går!
Och vilket härligt väder vi haft! Riktigt vårväder.
Man tycker ju att det känns vår när solen skiner i januari, men när den skiner i mars, ja då är det ju faktiskt vår på riktigt! :-)

Barnen var ju lediga i fredags, så jag jobbade hemma på eftermiddagen. Jag fiskade med mig lunch till dem på vägen hem och kunde inte lita bli att köpa tulpaner. Det är så vår och helg!

 Stora sonen hörde av sig och undrade om vi inte kunde hitta på något på kvällen och det säger vi ju aldrig nej till! :-)
Att umgås med barnen är ju lyx på hög nivå!
Även om det ibland är så att de fattiga studenterna är hungriga och det är bra att någon är med och betalar, så är det härligt! :-D
(Sen tycker jag att det är härligt att kunna sponsra dem lite då och då. Dom har alltid klarat sig själva och sköter sin ekonomi exemplariskt, vilket är skönt. Jag oroar mig aldrig över att dom ska skuldsätta sig eller inte få det att gå runt. Att sponsra med mat, eller som jag brukar göra till dottern, köpa schampo och smink även till henne när jag köper till mig är bara mysigt.
Jag har aldrig haft någon som stack till mig lite pengar eller underlättade ekonomiskt när jag var i samma ålder, så det är så najs att kunna göra det för sina egna barn.)

Nåja, vi bowlade, vilket var jättekul!
Eftersom att det var fredag, bokade vi banorna till klockan 16, så det var rätt lite folk.

Och Lilleman är så duktig!
Han och stora sonen låg såå jämt hela tiden! Inte klokt!
Båda sönerna spöade sin far så det smällde om det! :-)

 Efter två rundor var vi jättehungriga och fick ett jättegulligt bås lite för oss själva.
Vilket inte var dumt!
Det går höga vågor i våra diskussioner, eftersom vi ofta kommer in på politik och andra livsfrågor.! :-)

Vi hade en trevlig kväll, men saknade stora dottern som snällt fick stanna hemma och plugga på grund av en tenta på lördagen!
Galet att lägga tentor på helgen kan jag tycka, men även svärdottern tentar nästa söndag!

Lördagen vaknade vi till strålande sol. Härligt!
Jag tog liten dotter med mig och åkte till IKEA för att uppdatera lite grejer. Det jag åkte dit för, fanns inte. :-(
Måste till en dyrare butik tydligen.
Men vi hade himla mysigt! Denna lilla donna kan ju vara en handfull hemma. Som hon och jag ryker ihop titt som tätt.
Men, när man är ute "på äventyr" då är hon bara för härlig!
Denna lilla tjej har öga för detaljer, form och färg!
Hon kan gå igenom hela IKEA och berätta att " den soffan, den mattan och den lampan skulle bli jättesnygga ihop"...
Likadant är det ju med kläder. Ingen idé att köpa åt henne, för hon behöver se själv.
Så vi hade tokmysigt när vi strosade runt och funderade. Hon hittade en jättesöt väska, där hon la ner lite småsaker och gick sen runt som värsta proffset! :-)

Vi provsatt alla utemöbler! :-)

Sen hittade vi muffinsmix! Va! 

Måste ju provas! Vi köpte både citron och choklad och alla gillade citron mest! :-)

Minime dekorerade och sen åts alla upp under mellon. :-)
Under tiden vi hängde på IKEA åkte maken och lilleman för att slänga skräp och sen åka ut till landet med lite grejer som stått i garaget.
När maken ringer mig så säger han "nu sitter vi här på altanen, i solen och jag dricker en öl... Vet du..det går inte! Vi kan inte sälja det här!"
Nähe. (jag drar ju ett djupt andetag och tänker "tack gode gud, för det kan inte jag heller!" :-) )
När jag precis hade landat i den tanken och tänkt att det nog måste bli så, så kan inte han, som förut föreslog det.
Och det bevisar ju att vi inte alls är där, när vi hela tiden kommer tillbaks till att det inte går. 

Så, då är vi tillbaks på ruta ett! :-)
På söndagen gick vi en lång promenad och pratade och pratade. (Barnen är lite lätt trötta på oss nu och bara himlar med ögonen! :-) )
Vad är det vi just nu saknar? Vad är det med landet som är "det" och var hittar vi det någon annan stans?
När vi kokat ner det, insåg vi ju ganska snart att det vi har där och vill ha hela tiden, det finns inte här.
Då måste vi byta kommun, eller flytta inom kommunen men ändå rätt långt ifrån där vi bor nu.
Vilket innebär byte av barnens skola, kompisar och trygghet.
Dom har varit med och pratat om det, både framlänges och baklänges.
Vi pratade med de stora barnen om det under middagen på fredagen. Och barnen vill ju inte byta skola nu, vilket jag förstår!
Och vi vill ju egentligen inte sälja landet.
Så. Då är vi tillbaks till att vi känner att vi vill förändra det boende vi har vardagsvis nu, men vi behöver vi tänka om, igen.
Det handlar ju om helt andra parametrar om vi behåller landet än om vi inte gör det.

Vi måste tänka helt enkelt. Och vi har ju inte bråttom. Men när vi väl satt igång tankebanorna och processen, då vill man ju vidare.
Vi har påbörjat hela listan med saker som ska fixas, allt från lister som fattas, handtag som är trasiga och rum som behöver tapetseras.
Det ska ändå göras. :-) Och vi ska fixa i ordning, så att vi är beredda OM det kommer ett spännande projekt.
Och vi är tillbaks till, att flytten till landet blir när barnen är stora. För jag SKA bo på landet, så är det bara! :-)
Nu ska vi bara hitta en kompromiss om hur vi ska bo resten av tiden.
Och jag ska åka till landet varenda minut jag kan vara där även om det så bara blir över dagen.

Så nu hänger jag mer på Hemnet än jag någonsin för ut gjort! :-)

När man konstant längtar...

Så skönt med Fredag!
Barnen har hel studiedag (eller, lärarna rättare sagt) så det kändes som fredag igår! :-)
Det gjorde att jag gick till jobbet tidigt, för att kunna gå hem vid lunch och jobba ett par timmar och ta min friskvårdstimme.
En helt lagom fredag! :-)

Jag har inte tränat på hela veckan pga att jag inte mått helt bra.
I drygt en vecka har magen bökat och jag har tex inte kunnat dricka kaffe.
Jag har haft ont och känt mig uppblåst och knepig.
Hela vänster sida har varit stel och ond, som att jag sträckt någon muskel vid revbenen och haft typ magkatarr.. samtidigt!
Skumt.
Så jag har knappt ätit och druckit grejer med bra magbakterier..
Sen har det ju inte underlättat att vi hållit på med alla tankar runt hus, heller.
Men, nu ska jag igång igen.

Ikväll ska vi ut med alla barn och bowla, för att fira min födelsedag lite i förväg, bara vi "lilla" familjen.
Det är så härligt när vi gör saker alla vi. Jag tittar på mina fyra barn och min svärdotter och hjärtat bara sväller över alla bräddar!
Så mycket kärlek och rikedom.
Plus att jag ju tycker att det är kul att dom själva ringer och föreslår att vi ska göra saker.
Många är de föräldrar som knappt ser röker av sina barn.
Men de stora vill självmant umgås med de små och de små jublar ju så fort dom får höra att alla syskon ska med! :-)

Det var precis som att stora sonen visste att vi behöver göra annat nu, för att vila lite ifrån alla tankar och trösta mig över huset som inte blev. :-)
Men jag är inte ledsen över det längre. Jag var sur en stund, men sen gick det över.
Och det var lika bra, det hade blivit helt galet stressigt faktiskt och lite för spontant.

Men det snurrar fortfarande mycket i huvudet. Annat.
Vi har pratat massor maken och jag, både om hus, men även om livet i stort.
Det är tur att vi är så vana vi det. Vi har aldrig gått i parterapi, men vi har gått i en hel del coacning genom åren och maken är utbildad coach och duktig sådan.
Han är suverän på att hittad det där längst inne som gnager.
Fortfarande hör gamla kunder av sig och vill ha coahning, även om de är affärscoahning så hör det ju ihop.
När man äger verksamheten eller är VD/ sitter i styrelsen, då är affärerna så nära kopplade till ens person, så mer än en gång när han coachat folk i affärsutveckling har det slutat med snörvel och tårar över andra personliga saker.
Sen är vi ju kanske lite ovanligt förtjusta i att prata, drömma och planera. Vända på varje sten.

Vi var ju rätt besvikna över att det inte blev huset.. men samtidigt var det ju som sagt skönt att det inte blev, för att det hade blivit stressigt. Och jag kände ju där tidigt att jag kanske måste välja bort landet, vilket jag inte skulle klara.
Så det var massor med blandade känslor där. Samtidigt så var det också rätt tungt att inse hur vi inte trivs i radhuset (inte huset i sig, utan mer...radhus..) och hur mycket vi längtar ut på landet.
Till något annat.
Vi har ju sagt det lite då och då "måste man verkligen bo i den här gröten?"...men då har vi mer tänkt att vi skulle flytta från Stockholm helt och den förändringen har vi inte varit beredda på.
Då skulle åtminstone jag vilja ha med mig alla barn.
Men nu blev längtan efter hus så starkt, starkare än vi förstått att längtan är. Vi har alltid trott att det räcker med landet, vi får vår huslängtan tillfredsställd där.
Men nu upptäckte vi att det inte räcker. Vi vill inte ha det då och då, bara.
Vi vill bo så jämt och göra annat då och då helt enkelt.

Så där är vi nu. Fortfarande återstår en hel del beslut, men det lutar nog åt att vi säljer landet.
Vi måste det för att kunna bo som vi vill, permanent.
Den processen är lång, det vet vi, så det är väl bara att dra igång en och se hur det går..och njuta av det så länge vi har det kvar.

Vi har _massor_ som måste hända i radhuset innan det går att sälja.
Småfix, som jag nu skrivit in i en excelfil och så är det bara att sätta igång och börja fixa!
Sen återstår ju följande, lite beroende på vad vi hittar för hus, sen.
Vi kanske inte ens blir kvar i kommunen. Vem vet.
Beroende på lite olika parametrar så har vi tre val.

Man får ont i huvudet av att tänka så här mycket kan jag konstatera! :-D
Men det är nödvändigt!

Visst kommer jag att sakna det här..galet mycket...

 Och det här....

 Men samtidigt, det finns andra vackra vyer. Jag har lärt mig massor om trädgård och växter under dessa 6 år vi haft stället.
Jag kan bygga upp en ny trädgård.
Människorna vi gillar på platsen, kan vi träffa ändå.
Om det skulle bli så som jag önskar och har önskat i många år, då kan dom komma på besök! ;-)

Och det största problemet med allt ovan, är att jag vill ha det _hela tiden_.
Som nu.
Den här helgen kan vi bara åka ut en snabb sväng pga att vi behöver göra annat.
Nästa helg blir det inte alls, helgen efter blir det inte för att vi är bortbjudna på lördagen och helgen efter inte heller eller kanske en kort sväng mellan lördag och söndag.
Frustrerande!
Visst, man tappar "luftombytet" och att byta tillstånd, men det kan man göra på annat sätt.
Jag vill kunna få ner tårna i gräset så ofta det går.
Jag vill kunna fixa med trädgård så många dagar per år det bara går.
Jag vill ha tillgång till vatten så ofta det går.

Det behovet blir större för varje år och kan bara lösas på ett sätt.

Drömhuset

Åh, vilken jäkla vecka får man lov att säga.
Livet kan verkligen ta nya svängar när som helst! :-)
Det händer massor inom mig och maken just nu. Vi har landat så hårt i att vi inte längre är företagare, att vi inte längre har en massa projekt som ska dra in pengar.
Att vi har huvudansvar för _allt_. Vi är nu anställda, med roliga jobb, men vi har inte huvudansvaret längre.
Och vi har lön och semester. Och kan både vara sjuka och vabba.
Vi har båda varit fast anställda nu ett år vilket märks. Våra axlar har sjunkit ner och vi är lite nyvakna! :-)
Sen hänger det också ihop med att båda stora barnen har boende och lever sina liv.
Plötsligt är vi bara fyra hemma.
Och de barn som är hemma är också mycket större (förstås, de blir ju inte yngre! :-)) vilket plötsligt ger mig mycket mer tid.
De går hem själva, klarar sig själva och min arbetsbörda har blivit mindre.
Sånt märks.
Sen märks det också att maken är mindre stressad än någonsin så länge vi har känt varandra, vilket gör att han plötsligt är mer med i vardagslivet och orkar göra saker på fritiden.

Nåja, det gör ju att vi har suttit och funderat och planerat. Bestämt när vi ska gå i pension tex. :-)
Och vi bestämde att vi då ska flytta till landet.
Och vi har ju kikat på vad vi får, ska, vill och bör göra där ute.
Gott så.
Sen, började en tanke gro hos oss båda...eller mest maken.
Jaha. Ska vi sitta här då och vänta på ...sen? Eller ska vi leva NU?

Det har legat och gnagt lite hos oss båda, men vi har inte pratat om det. Det har mer varit en känsla.
Nåja, i förra veckan såg jag att en bekant la ut ett hus som hon skulle sälja.
Det var ett fantastiskt hus!
Jag mailade länken till maken och skrev "titta! Ett Ninahus!".. och han svarade "ja titta...det låg ju på ett bra ställe..fint...Tja, varför inte?"
Varav jag satte mitt kaffe i vrångstrupen på jobbet och ringde honom. "vad menar du med det????"
Det slutade med att vi bestämde oss för att åka och titta till helgen.
Jag kontaktade även bekantingen som sålde och fick höra att det var ett tiotal som kontaktat dem och ville titta innan visning.
Hm..
Nåja..
Veckan ramlade på och under helgen hjälpte vi svågern och svägerskan att flytta till sitt nya hus.
Dom har byggt helt nytt och nu körde vi över alla stora möbler och allt löst dom kan leva utan ett par veckor.
Svägerskan och barnen flyttar in hos farmor, under tiden svågern målar klart och fixar så att det går att bo där.
Vi fick ett fantastiskt flyttväder! Grått, snö, regn och blåst.
Jag frös som en hund! 

 På kvällen orkade vi inte laga mat utan åkte och hämtade. Jag satt med tofflor och filt och åt!
Kändes som att jag aldrig skulle bli varm! :-)

 På söndagen, åkte vi så på visning.
Vi och ca 100 andra! Galet många!
Och fantastiskt fint hus! Stor, perfekt tomt! Perfekt område. Jag har inte på länge sett så bra planlösning på ett hus!
Men - inte kommunalt vatten och avlopp. Det fick oss att fundera lite. Vi väntar ju på VA på landet...ska vi även vänta på VA i ett nytt hus?
Hm...
På kvällen kom alla barn på middag och vi pratade fram och tillbaks om huset.
Sen har maken och jag ältat det fram och tillbaks.
Hur gör vi?
Vad vill vi?
Ska vi sälja både radhuset och landet och köpa huset?
Bara tanken på att sälja landet fick mig att nästan tappa luft.
Mitt land! Min plats på jorden.
Bara tanken på att inte kunna sätta mig på trappan med en kopp te ..någonsin mer. Näe...
Maken var mer pragmatisk.
Nåja, på måndagen åkte jag på tjänsteresa och under stor del av de två timmarnas resa, pratade maken och jag i telefonen..
Funderade. Problematiserade och funderade mer.
Det jag kände var att ett sånt här hus kommer så sällan ut på marknaden. I den här storleken, på den här platsen, med den här planlösningen.
Huset var ju allt jag drömt om!

 Vi hade en lång dag med en workshop på förmiddagen och en på eftermiddagen, innan vi vände näsan hem igen, för en två timmar lång tågresa..
Gott åt vi! :-)

 När jag kom hem och lugnet lagt sig fortsatte vi att fundera och maken konstaterade att han inte alls var beredd att sälja landet.
Det måste gå ändå!
Och går det inte, så hyr vi ut det! Jag blev ju jätteglad, för jag vill ju inte sälja det, men kunde tänka mig om vi måste.

Sen började budgivningen. Usch. Det är alltid lika hemskt!
Men - vi var bara två som budade!
Lite märkligt.
Vi budade under hela kvällen innan mäklaren stängde ner för natten. 

Och vi vaknade till en hel del snö i morse!
Vafasen liksom! Men, det är ju mars och inte vår än! :-)

Budningen fortsatte idag.
På förmiddagen pratades vi vid och bestämde när det var dags att lägga sista budet.
Det finns ju vissa brytpunkter där man förstår att man endera stannar, eller om man går vidare har muskler att buda ett tag till.
Sen funderade vi också på vad huset verkligen var värt.
Hade vi inte haft landet, då hade vi nog budat ett tag till. Men nu har vi ju det och vill inte sälja.
Då varken kan eller vill vi lägga mer än en viss summa på ett annat hus.

Barnen hade halvdag idag, så jag gick hem tidigt. Och jag såg när jag kom hem, att den anda lagt ett nytt bud.
Maken ringde och dubbelkollade, men vi hade ju sagt att vi skulle stanna om det hände.
Och då stannade vi.
Jag avreagerade mig på att skotta snö på vår uppfart! :-)
Sen gnällde jag till äldsta sonen lite.
Klart att jag är ledsen, jag hade verkligen, verkligen velat ha det huset. Det hade "allt" verkligen.
Men..jag vet inte om jag kan välja bort landet.
Vi är inte riktigt där.. men vi kanske blir.

För det vi har lärt oss under senaste veckan är att vi inte vill bo kvar i radhuset.
Det har fyllt sin funktion, för det gjorde det verkligen när vi köpte det! Så perfekt var det då.
Vi ville bo just här, vi njöt av att skala av en massa.
Vi var just då i en period där mycket var osäkert, så att sälja en jättestor kåk och köpa ett litet radhus gav oss ekonomiskt utrymme att andas.
Vilket vi gjort.

Men, nu är det dags för förändring. Och vi har lagt en ny plan. :-) Vi älskar ju sånt.
Radhuset ska nu rustas in i minsta vrå, för att kunna säljas på rot, när det kommer ett bra hus.
Även om jag tvivlar starkt på att "det där" ska komma igen under snar framtid.

Sen tröstar jag mig med att det var otroligt dålig timing just nu.
Det finns en hel del som ska fixas i radhuset och vi skulle inte riktigt ha tid med en flytt närmsta halvåret.
Så, det kanske var bra. Det var inte meningen.
Men fan, vad det var mitt hus! :-)

Mindfullness.

Igår hade vi härligt väder här ute!
Lite moln men också rätt mycket sol.

Vi grillade lunch ute, vilket ju är jättemysigt. Vi struntar i kolgrill och kör vanlig ved i vår rökgrill.
Det gäller att tända den i god tid innan vi blir hungriga bara.. :-)

Vi passade också på att elda lite pinnar och skräp.
Najs att ha tunna att elda lite i då och då.

Vi fyllde en bil med skräp ur uthuset, huvudhuset och gästhuset.
Årets uppgift är att tömma gästhuset på allt som inte ska vara där. Nu står det massor med märkliga saker, som ska slängas eller eldas.
Under tiden maken och Lilleman åkte för att slänga skärp, fortsatte jag med att vara eldvakt, vilket ju inte alls gjorde ont!
Jag tog en kopp kaffe, satte mig i solen och njöt av fåglarna som hoppade runt i vårt lilla träd, där jag hängt upp en massa fågelmat.
Dom är lite luriga, för när jag bara satt där så var det mängder av fåglar, men så snart jag hade kameran försvann dom!
Busfåglar. 

Det var verkligen hur skönt som helst att sitta där i solen och bara vara...
Titta på röken som steg ur tunnan, lyssna på fåglarna och en och annan båt i fjärran.
DET är mindfulness om något.
Just nu behövs det verkligen. Vi har lite att fundera på maken och jag. Och vi gör som vi brukar.
Konstaterat att vi har en grej att lösa och vi behöver tänka lite på var sitt håll.
Det är ganska nytt för oss, att inte ta saken vid hornen direkt, utan faktiskt sova på saken. Ibland flera dagar. Det gäller dock att vara överens om att det får och ska dröja lite.
Så nu har han funderat på sitt håll, under tiden han släpade skräp och jag eldade....

Sen, när han kom hem, tog vi ner ett rätt högt träd som skymmer morgonsolen! Där jag sitter på morgnarna och äter frukost! :-)
Är det något i vägen, så flyttar maken på det! :-D Det är kärlek.

Och det doftar sååå gott med spån!
En granne tittade förbi och pratade bort lite tid och vi ville inte riktigt gå in, även om det blev lite kallt framåt kvällen.

Sen, när det lugnat sig, så funderade vi över vår "grej". Vad är viktigt för mig? Vad är viktigt för maken? För barnen?
För framtiden? Vad kan vi kompromissa om.. Fundera på lite strategier och sen bestämma oss.
"Sickan vi har en plan" :-)
Man tänker så bra här ute!

I morse när vi vaknade fick vi en liten överraskning! Snö!
Rätt mycket till och med, men plusgrader och takdropp.

Jätteskönt ute!
Jag hade bestämt för länge sen att det var vedklyvning idag! Vi har massor med ved, men inte så mycket kluvet och det är irriterande när man vill tända brasa.
Så nu släpade vi ut klyven och jag klöv tre skottkärror med ved. Även det är mindfulness, att bara stå där och klyva.
Inte behöva tänka så mycket på vad man gör, annat än att hålla undan fingrarna. Man tänker galet bra! :-)
Maken passade på att kapa trädet vi tog ner igår och Lilleman kärrade ved och klöv även han, men yxa!
Riktigt duktig är han.

Sen plötsligt började det regna igen och nu vräker snön ner! Riktigt aprilväder!

Nåja, vi har haft härliga dagar här ute, men måste nu hem.
Vi ska hjälpa till med en flytt, mysa med alla barnen bland annat.
Det har varit så skönt med lite långledigt..Jag är såå taggad för jobbet framöver och de nya beslut vi precis har tagit.
Det händer grejer minsann!
Mindfulness är farliga saker! :-)

Sportlov.

Känns som fredag idag, trots att det bara är onsdag! :-)
Inte dumt att bara jobba tre dagar..Det kanske är så det skulle vara? Jobba tre och vara ledig fyra.
Eller jobba fyra och vara ledig tre? DET vore ju toppen!

Nåja, nu har vi landat, på landet, igen.
Och man kan säga att det är skönt att vara på landet nu, för att tänka!
Ta långa promenader, andas och fundera både en och två gånger.
Så typiskt när jag tycker att allt är på plats, livet rullar på och allt funkar...ja då kommer det något och ställer allt på ända!
Inte schyst! :-)
Nåja, det kanske inte är något alls och allt rullar på som planerat, eller så är det jättestort och inget blir som planerat.  :-)
Man måste få drömma!  Och utforska lite, för det man oftast ångrar, är det man inte ens nosade på eller försökte.
Då kommer man alltid att gå och tänka på det.. "tänk om"...

Nåja, sportlov är det och barnen är ledig. Nu är det skönt att dom är så stora att dom kan vara ledig även om vi måste jobba lite omlott. Kan jag bara jobba lite hemma eller åka hem hyfsat tidigt så klarar dom sig.
Likadant med planeringsdagar i skolan och halvdagar. Dom klarar sig.

Igår var det fettisdagen och vi fick semlor. Yttepytte semlor. Toksöta! Och så små att även jag åt en! :-)

 Sen mötte jag upp barnen i centrum för lunch. Det blir sällan Donken, men nu blev det det snabbaste och lättaste.

Dom följde sen med mig till jobbet och satt på mitt kontor medans jag hade möten med chiifen.
Lilleman kan sitta ganska länge och titta på film eller spela något. Minime är mer rastlös, så efter någon timme var det dags att lätta på rumpan.
Planen var att åka med Lilleman på träning men han hade inte lust. "det är ju lov mamma, då ska man lata sig!" :-)
Så, det blev träning för mig i stället. Skönt.

Idag jobbade jag hemifrån. Jag behövde åka iväg på lite ärenden och hade ett möte utanför huset och då kunde jag lika gärna jobba hemifrån resten av dagen.
Det är ju soptomt på kontoret, många är lediga den här veckan och många har tagit torsdag/ fredag lediga, precis som jag.
Tanken var att vi skulle vara på landet onsdag till söndag, men nu har vi blivit inkallade som flytthjälp, så det blir bara två dagar.
Men det funkar det med och är bättre än ingenting.

För ett par veckor sedan sådde jag frön och jäklars vad det har vuxit!
Mycket mer än jag tänkt, kan jag säga. :-) Det är tydligen varmt i vardagsrummet när solen ligger på.
Hm...

Jag får snällt planera om dem lite nu och ställa dem svalare här på landet... Så får vi se hur de går...
Man vill ju gärna vattna regelbundet.

Tanken är ju att vi ska vara här ute minst två helger i månaden, men jag vet ju också att det kommer saker emellan ibland så att det haltar lite.
Och då är risken stor att blommor torkar bort, vilket vore tråkigt.
Jag hoppas på sol i morgon så att vi kan vara ute hela dagen och verkligen njuta av havsluften!