Precis när det mörknat började det regna. Först lite för att sen ösa ner.
Jag trotsade regnet och tände flera lyktor.
Det var inte kallt, men det blir liksom rått såhär på hösten så jag tände en brasa.
Jag satt kvar i soffan.
Åskan som mullrat en stund, blev intensivare. Jäklar vad det mullrade.
Och regnade.
Men jag såg inga blixtar. Iofs hade jag fällt ner persiennerna och vinklat dem lite, mest för att det inte skulle vara så galen insyn i våra stora fönster.
Helt plötsligt small det som ett pistolskott. Ett högt visslande och i nästa sekund slocknade hela huset och sen small det!
Jädrars. Jag förstod direkt att åskan slagit ner någonstans i närheten.
Barnen blev lite lätt skärrade. Minime mest för att det blev becksvart. Utanför Lillemans rum sitter en ficklampa som alltid börjar lysa när man drar den ifrån uttaget. Eftersom att strömmen gick, så lyste den nu.
Han kom tassande ut i köket och Minime fick lite ledljus så att de kunde krypa upp i soffan.
Jag tände ett par ljus och la ett par klabbar ved på brasan för att det skulle bli ljusare.
Sen kikade jag om det var jordfelsbrytaren som slagit ifrån.
Mycket riktigt.
När jag vickade upp den igen vaknade allt till liv.
Jag kikade ut mot de närmsta grannarna och såg att det lyste hos dem också.
Sen blev det lite letande för att se vad som gått sönder. Vi hade flera datorer igång och tre tv:er.
Plus att två telefoner låg på laddning -inte så bra.
Men jag kikade runt på alla och de såg ut att funka. Däremot hade vi inget internet.
Jag kikade på routern som sitter i köket och den var helt svart.
I vanliga fall så blinkar den hysteriskt i gult, grönt och rött. Nu var den inte så pigg.
Så, det var den som gick.
Jag drog ur den och all annan elektronik.
Minime kröp i säng igen och somnade. Lilleman var lite mer skärrad, så jag bäddade ner honom på soffan en stund och så kikade vi på tv.
Men han kom inte riktigt till ro, för att det var för varmt i vardagsrummet så efter ca en timme kröp han i säng och somnade.
Jag satt kvar en stund, men tassade sen upp och la mig jag med.
Precis när jag somnat, hörde jag hur regnet ökade i styrka igen och så även mullret.
Men, nu hade jag ju dragit ur all elektronik, så jag la huvudet på kudden och somnade.
Jag var helt säker på att barnen skulle komma tassande till mig på natten, men det gjorde dom inte.
Vilket glädjer mig!
Det betyder att dom inte är rädda för åska och att dom är helt trygga.
Känns bra.
Det syntes inte ett spår av nattens drama, utan solen sken från en nästan molnfri himmel!
Jag hörde dock en av grannarnas telefoner slagits sönder och att bommen som går till vårt område fått sig en smäll.
Maken hade haft en jättetrevlig kväll med sina äldsta vänner.
Huset var tom nystädat när jag kom hem.
Inte alls dumt.
Det gjorde att jag letade fram träningskittet och gick ner i gymmet.
Jag har inte tränat på jättelänge.
Sen allt drog igång har jag banne mig inte fått till det. Inte ens de där 20 minuterna jag har lovat mig.
Vilket ju är BS.
Även om det inte blir gymmet eller löpbandet (ibland blir det för sent för sånt) så har jag 20 minuter där jag kan yoga lite, köra planka eller andra övnivnar. Utan problem.
Jag måste bara prioritera och vara mer hård med mig själv.
Det går.
Sen ställde jag mig på löpbandet i dryga halvtimmen efter.
Jag gillar ju bandet. Att bli riktigt svettig.
Gillar inte gymmet.
Men nu måste jag. Jag får inte ställa mig där om jag inte kört något annat innan.
Den här veckan blir en sån igen där kvällarna blir långa flera dagar, men då måste jag unna mig något annat i träningsväg.
Plus att jag hoppas att jag kan endera cykla eller gå tre av dagarna.
Regnet vräker ner fortfarande men det är ganska mysigt.
Vi har tänt ljus och passar på att mysa.
Hösten är verkligen här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar