Chocken är total!

Så har en vecka gått.
Bara sådär. Igen.
Full fart, tidiga morgnar och sena kvällar.
Till och med lite dubbelbokningar. Tur att farmor kunde komma susande för att täcka upp.

Jag har träffat många nya och intressanta människor. Och upptäckt hur otroligt liten världen är.
Eller, Stockholm kan jag väl säga.
Flera gånger den här veckan så har jag träffat på folk som jag känner till och haft kontakt med på ett eller annat sätt, men inte träffat.
Och då blir det en sådandär "nämen, oj, det är ju du!" :-)
Sen börjar det nu även bli så att folk vet vem jag är..Medans jag inte har en aning.
Och inte heller tänker på att jag syns i massor med sammanhang numer. Jag är ju liksom bara jag, inte tänker jag på att man sett mig lite här och där.
Och nu har polletten trillat ner lite här och där om att det är jag som sköter en hel del närvaro i socialamedier.
Det blir en "aha, är det DU?" ;-)

Mycket jobb har veckan alltså innehållit men också ett besök till min nageltjej. Äntligen.
Det är jättelänge sedan men nu så är det ordning igen.

Häromkvällen var jag iväg på ett nätverksmöte för att berätta om  min roll och vad jag kan erbjuda.
Jättekul!
Det är verkligen otroligt kul att få göra sådant! Jag får nypa mig i armen över allt kul jag får göra!

Det var en spännande kväll och vi får se vad det utmynnar i.

Dock blev det en sen kväll igen. Jag åkte direkt ifrån minglet för att hämta dottern som varit iväg och jobbat.

Sen upp och hoppa i morse för att åka direkt på ett möte. 

Och lite trött var jag, för jag glömde mina anteckningar där vi hade mötet! Det är så olikt mig!

Nåja, efter att ha slängt i mig lite lunch åkte jag på en invigning.
Så kul att se hur det blivit men också att träffa de som jobbar. Det blir alldeles för sällan, men nu kommer jag att titta in varje gång jag går förbi. 

God tårta fick vi med!

Sen blev det en drös med besök på flera företag vilket var spännande.
Ibland, när man bara kliver in oannonserat så får man en hel del info, som man annars inte skulle få.

Det var lite skönt att ha dagen så full, för tankarna har snurrat rätt rejält i övrigt.
Tidigt i morse fick jag ett sms: "Man har tagit personen som mördade flickan i norrort".
"pling". Sen gick chatten varm.
Lättnad bland oss som har vänner, bekanta och familj i området.
Området där jag bott under ganska lång tid.
Där barnens pappa fortfarande bor och barnen i perioder.
Alla har varit så oroliga över att han ska hinna slå till igen. Ingen har vågat röra sig i området och alla har spekulerat i vem det är.
Massor med killar har blivit topsade. Alla våra söner och alla deras vänner har topsats och pratat med polisen.
Oron har varit stor.
Jösses, min stora dotter sprang i spåret kvällen innan, vilket har varit obehagligt att tänka på.
Nu gick luften ur när en kille äntligen blev gripen.
Men, det blev värre...
När jag satt på lunch fick jag först en chatt. Efter en stund ett sms. Och sen igen.
Och då tappade jag nästan luft.
Det var och är så svårt att fatta. Första reaktionen var "nej, det kan inte vara sant!"
Sen hörde stora sonen av sig med samma information, med uppmaningen att försöka få tag på dottern.
Och visst, hon bekräftade när jag dubbelkollade.
Om namnet stämmer så har hon gått i samma klass som personen i 9 år!
NIO år!
Helt obegripligt.
Och ännu läskigare när man nu vet hur nära sådan oerhörd ondska alla varit.
Det kunde lika gärna ha varit hon..
Nu försöker man ju minnas hur det var då, när dom var yngre....om man mins något.
Sista bilderna är ju från när dom gick ut 9:an..
Helt galet.
Alla är lika chockade.
Det kommer att ta tid att smälta.

Man kan säga att jag var rätt trött när jag klev innanför dörren efter att ha hämtat barn idag.
Vi orkade bara inte svänga ihop en middag, så det blev ute.
Sen kroknade vi i soffan hela högen.
Men, i morgon är en annan dag. En bättre hoppas jag.