Det tar sig...

Idag sken solen. Härligt! Även om jag inte riktigt orkade njuta av det.
Och jag är uppe på benen. Feberfri men heeelt slut..
Fasen vad det här tog all min energi.
Ungefär såhär kände jag mig idag..

Jag pallrade mig ur sängen vid 7:30 och ringde skola och dagis.
Dagisfröken garvade åt mig, för jag lät ju inte riktig som jag...Jag borde ha sjungit upp mig lite innan! ;-)
Jag tog en Alvedon och kröp i säng igen. Jag brukar undvika att ta febernedsättande, av precis samma orsak som jag inte ger barnen.
För, då går febern ner och man liksom "glömmer" att kroppen faktiskt ger signaler om att man måste ta det lugnt!
Jag försöker undvika det om jag inte har jätte ont i huvudet eller så.
Nu har jag haft mest ont i kroppen...
Efter en timme kom Lilleman kom in till mig och berättade glatt att han mådde bättre.
Och det gör han!
I stort sett feberfri idag. Jihaaa!
Men som han hostar!

Minime sov rätt länge och det var ju lika bra, för när hon vaknade kändes hon varm och visst, 38 graders feber där med.
*suck*
Och då blir jag sådär larvig. "jag skiter i det här och vabbar hela veckan".... ;-)
Nu har vi ju harvat runt i flera veckor med ett par vabbdagar här och ett par där och lite jobb däremellan.
Det blir varken hackat eller malet. Bara jäkligt rörigt och bökigt.Tröttsamt.
Vi kan inte hålla på såhär...

Jag har haft lite feber under dagen, men mest är det att jag varit så slut...
Bara att gå i trapporna gör att jag fått stå och kippa efter luft. Jag har ingen energi alls.Helt dränerad.
Jag är knappt förkyld. Hostar lite bara.
Men all kraft och energi är som försvunnen.

Jag fick lite jobb gjort idag ändå. Lite text som måste redigeras och mailas iväg.
Skönt att få det gjort, eftersom en person satt och väntade på det.
Jag har påbörjat en packlista inför semestern. Lika bra att göra det när jag ändå går hemma och dräller..
Och, det som alltid blir eftersatt när mamma däckar...

Jag är oense med torktumlaren just nu och förvarnade maken när han ringde hem mellan två möten, att den snart åker ut.
Jag måste ha en 7kg stor!
Den vi har nu torkar inte helt torrt och man kommer i otakt med tvätten. Skit irriterande.
Tvätten tar evigheter...

I morgon får dock maken vabba så att jag kan åka till kund. Jag måste ut ur huset!
Jag fixar inte att komma efter så enormt som jag är just nu och det är jag som vabbat det senaste veckorna. Nu är det hans tur.
Det får bli en näve Ipren och så åker jag :-)

Jag vet dock inte riktigt hur jag ska hitta min energi just nu.
Det mesta känns motigt.
Långa listor med "att göra". En del kan jag fixa men mycket hänger på att jag faktiskt kan lämna barnen på skolan och dagis.
Sur är bara förnamnet.

Idag har jag gjort det, surat, men nu måste jag spotta upp mig och ta nya tag.
För, man måste ju få vara sur och neggo ibland.
Men, man får inte fastna i det.
Det kommer en vår...har jag hört......Tills dess får jag hälla i mig och barnen ännu mer vitaminer.