Dagen vi längtat efter!
Mäta, mäta, mäta, fundera, fundera och fundera.
Vår nya baksida är himla charmig! Jag får genast kli i fingrarna! :-)
Jag vet precis hur jag vill ha det..Och jag kommer att ha svårt att koncentrera mig på allt som ska göras inomhus. Jag skulle vilja sätta ner spaden ute. Nu! :-D
Det mysigaste med baksdina är att när barnen knatat alla trappor upp, då kommer dom till en liten stig, som går raka vägen till en lekplats.
Utan att behöva korsa en endaste väg! :-)
Minime har lite svårt att förstå sig på konceptet.
Varför var inte våra grejer där?
Ska dom som bodde där tidigare bo i vårt hus nu??
VAR bor dom nu då?
:-)
När vi förklarade att de gamla ägarna nu bor i ett hus bredvid Lillemans kompis R och Minimes kompis E, då lugnade hon ner sig.
Skönt att dom inte är bostadslösa, tycktes hon tänka! :-)
Sen hem och återgå till packningen.
Och -nu har vi (jag) lite panik. Eller, rätt mycket panik!
Jag stod bland kartonger i klädkammaren och tänkte "vad faen har vi gjort!!"
Jamen tänk er själva.
Vi ska på nåt vis få alla prylar som nu bott på 270Kvm, att få plats på exakt 100kvm mindre.
Tjopp.
Det blir att hårdsortera.
Jag har inga problem med att slänga saker.
Jag gillar saker, gärna vackra saker, men jag lägger liksom inte ner nåt större värde i dem. OM dom inte är jätte dyra....Ge f-n i mina smycken, liksom! ;-)
Gamlas skor, tex.Eller barnkläder... Man kan inte spara allt som fyra barn haft. Det går inte.
Mina minnen sitter inte i saker..
Så nu börjar kampen och kompromissen... *harklar* Jag vill slänga allt, som inte får plats.
Maken vill inte slänga nåt. Nästan.
Och den där "vi kör det till landet" funkar snart inte heller. För det är lika fullt där!
(Besvikelsen var stor, när vi flyttade in där och förra ägarna hade lämnat kvar massor med grejer...;-))
Summan av kardemumman: IKEA here we come!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar