Fy fasen vad kallt det är! Det blåser isvindar och är så grått så grått.
Ungefär som mitt humör har varit idag. Det är helt enkelt inte min vecka. Mycket skit på samma gång.
Det är lite rörigt just nu. Oroligt och sorgligt. För ett tag sedan fick vi information som vi absolut inte ville ha.
Skitinfo. Fan.
Jag får fan panik ibland över hur fruktansvärt snabbt livet vänder. Från noll till hundra.
Man måste ta till vara varje dag, säga till dem man älskar att man älskar dem. Leva varje jäkla dag!
Göra det som är kul och som man njuter av varje dag.
Så, när det tar slut, ska man kunna vara nöjd med hur det blev.
Men det är ändå faaaan. Det har hängt med en ledsen känsla senaste dagarna som inte går att tänka bort.
Sen mår jag själv lite sisådär. Äter en medicin som gör att jag känner mig lite....off. Som om jag gråtit i flera dagar eller har en förkylning på g.
Men, ändå skönt att medikamenterna hjälper... vilket iofs återstår att se om det gör.
Jag har känt mig inte helt kry ett tag men tänkt att det går över, det är åldern. :-) Vilket det faktiskt är.
Men, sen orkade jag inte utan sökte hjälp. Och som jag fick leta och leta innan jag bara ruttnade och åkte till akuten.
Kändes dumt när jag inte är såå sjuk, men det gick banne mig inte att få tid någonstans förrän i typ maj och bemötandet där var helt fantastiskt, trots att jag inte åkte till den mottagning dit jag "hör" utan valde något helt annat. Jag var både välkommen och välkommen tillbaks om det fortsätter att strula.
Det gick som sagt oväntat fort vilket förvånade mig. När man åker till akuten, då har man med sig både bok, laddare och mat! :-) Vilket inte behövdes denna gång.
Men- nu är det ett faktum att jag är en Klimakteriehäxan ! ;-)
Det är tur att vi är flera på jobbet, så att man inte behöver förklara så mycket utan det är mer "jaha, du med?"
Dock, gör ju det i kombination med oro för en person vi tycker mycket om och skitväder att jag inte är helt på topp nu.
Men det kan man inte alltid vara.
Jag var inte alls sugen på att träna när jag kom hem idag. Jag hade varit på ett möte, åkt tåg, stått på iskall perrong och var skitsur.
Maken åkte på ett möte och mötte mig bokstavligen i dörren och jag stod och tittade på sängen som såg galet skön ut en stund. Men sen hoppade jag i träningskläderna ändå och körde en runda.
Lite styrka, lite mage och 30 minuter på bandet.
Och sååå nöjd med att jag gick ner och körde en stund trots att jag hade noll lust.
Det gick lite sådär, men ändå!
Humöret höjdes ju direkt. Så funkar det ju.
Det märkliga är att nu när jag tränar lite mer sällan, så går jag ner i vikt! Det har ju inte varit min prio utan att få bort sockersuget och att orka mer i gymmet.
Ha kondition. Inte tro att jag ska dö av att köra ett tabatapass på 15 minuter.
Och det går jättebra nu. Och då plötsligt har jag gått ner nästan 5 kg!
Nåja, våren borde vara på väg om man tittar i kalendern och i helgen kändes det verkligen som att våren var på intågande.
(Men, egentligen är det bra att det är lite kallare nu, för då går det inte för fort. Jag vill hinna njuta av våren och varje grej som slår ut. )
Jag och barnen var iväg på lite äventyr på lördagen och stora dottern var inte sen att hänga på när jag föreslog att vi skulle titta in på Granngården.
Vi behövde köpa en present, men det råkade ju bli lite även till henne och mig! :-)
Hon blir om möjligt ännu mer trädgårdsintresserad än mig! Kul!
Vi hittade både present och lite blommor till oss också.
Jag måste ha både jord och gödsel, men vi fick inte in det i bilen denna gång. Skönt att ha en lång ledighet där ute snart, då kan jag göra _allt_ som behövs i trädgården inför våren!
Vi har massa planer på vad som måste hända under veckan. Hoppas på hyfsat bra väder, trots att det verkligen borde komma lite regn.
Nu är allt dammigt och polligt.
Men alltså, det här.... Här, precis här, är kaffet som absolut godast. Finns ingen annanstans jag hellre vill sitta och dricka kaffet.
Det var ändå så najs att kunna plantera ut några blommor trots att det är tidigt på säsongen.
Ett par förgätmigej.
Och Penséer, som tål lite frost.
Dom är också vackra i sin enkelhet.
Det finns en del som spirar redan. Flera kaprifoler visar att det blir ett fint kaprifolår i år! :-)
Även rosorna är på gång. Dom är ju vackra redan från första bladet tittar fram.
Nu känns det som att de etablerade rosorna faktiskt är just etablerade.
Jag har en rabatt som ska få ett par rosor till denna sommar, en helt ny rabatt, men i övrigt så ska jag bara fylla på med grönt nu.
Hostor och nävor av alla de slag för att fylla på och öka grönskan. Och även, göra så att jorden håller sig fuktig längre. Mer marktäckare måste jag också ha.
Det är ju nästan lika roligt att planera som att plantera! :-)
Nu hoppas jag bara på att solen som är utlovad verkligen dyker upp!
onsdag 10 april 2019
fredag 5 april 2019
Det går bra nu!
Hoppsan, plötsligt händer det!
Från en dag till en annan är det grönt! Inte konstigt att folk är alldeles pollentrasiga. :-)
Vi har så många fina friluftsområden att ströva i.
Jag längtar ju alltid ut i grönskan och den här utsikten ville man ju ha från köksfönstret!
Vi gick en bit och satte oss sen på en klipphäll och drack kaffe. Så otroligt härligt. Den här utsikten hade jag ju gärna haft från köksfönstret! ;-)
Det går så bra för mig att inte äta socker!
Barnen fick små kakor (dom ska ju inte heller äta socker, men där är vi _inte_ ännu! :-)) och jag åt bär!
Det går som sagt jättebra och nu är suget i stort sett borta. Men- det sitter ju fortfarande i huvudet. Vanan.
När det bjuds på sockriga saker på jobbet, på kurser, hos vänner, så måste jag fortfarande aktivt välja bort det.
Av ren vana skulle jag kunna äta det. Och gott skulle det vara och vips så kommer suget tillbaks.
Men tänker jag efter, så är jag inte sötsugen nu.
Det är till och med så att jag inte är hungrig på samma sätt längre.
Vilket i sin tur har resulterat i ett par kilo bort på vågen. Och det är ju trevligt även om jag inte har det som huvudfokus.
Men det är ju inte dumt att kläderna sitter lite bättre och att jag snart kan ha kläder jag inte fått på mig på flera år.
Utan större ansträngning faktiskt. Jag är absolut inte hungrig, tvärsom. Jag äter massor! :-)
Men jag går till jobbet varje dag och tränar lite till ett par gånger i veckan, men absolut inget hysteriskt.
Huvudfokus för mig ÄR sockret. Nu måste jag hålla i det och inte ramla tillbaks.
Men, det finns fortfarande rätt mycket okunskap om hur sockret fungerar. Senast häromdagen fick jag frågan varför jag är så extrem. Ta en bulle! Det är ju tråkigt att välja bort det helt!
Men då förstår man inte vad den där bullen gör med mig. Det är ju inte kalorierna i bullen, den hade jag ju lätt travat bort på vägen hem från det mötet, utan just sockret.
Och att jag då resten av dagen och ett par dagar senare letat socker i alla skåp och ha sug från h-vetet.
Sist jag höll mig från socker rasade jag i vikt och mådde toppen. Sen åkte vi på semester och jag tänkte att några efterrätter måste jag ju få unna mig, vi var ju på semester.
När vi kom hem efter 2 veckor var jag sockerstinn som aldrig förr, fick inte på mig kläderna jag kunde ha när vi åkte och sen mumsade jag ju allt socker jag kunde hitta igen.
Men nu är det stop.
Det går inte. Jag vill inte vara där!
Redan efter ett par veckor känner jag mig allmänt lättare i kroppen och är inte svullen på samma sätt.
Socker är gift!
På jobbet är våren också på plats! Utemöblerna vill säga! :-)
Så härligt! Nu kan man sitta här ute och äta och jobba! Najs!
Jag vann en tävling på Instagram häromveckan! Kul! Jag som sällan vinner något...
Det lustiga var att jag känner ägaren bakom kontot, men hon var inte inblandad i tävlingen alls utan en ny tjej som jobbar hos henne valde vinnare, så det var lustigt när jag fick veta att jag vunnit! :-)
En snygg ring, som ju är ju riktigt blingig, vilket jag gillar. :-)
Och så överdriven att man ju inte tror att den är äkta...
Och örhängen!
Fina!
Veckan har varit lite märklig.
Jag unnar mig lite lugnare vecka efter förra veckans kraftansträngning. Men den har varit lite skum som sagt.
En grej har gjort mig skitbesviken, vilket irriterar mig, för det är inget jag eller någon annan kan påverka alls. Det är liksom livet.
Det är lika onödigt att bli besviken på det här som på att det regnar, men tja, jag hade förhoppningar om förändring liksom :-)
Ändå gör det att jag måste ta något sorts beslut nästa vecka om det inte fixar sig. Jag hoppas att det löser sig av sig själv.
Vi var iväg på en föreläsning i onsdags som handlade om just beslut och hur man ska ta sig an livet, se på livet.
Göra det bästa man kan med det man har och inte jaga något som inte finns. Typ.
Jag har lyssnat på Ari tidigare, men denna gång hade han med sig sin fru Mona och det blev också bra.
Mycket av det dom pratade om har jag hört förr i olika sammanhang så det var inga jättenyheter, men ändå bra att påminna sig..
Sen hände en rolig och överraskande grej.
Jag ropar inte hej än, men det blir kul om det blir av. Men jag tror det när jag ser det. :-)
Maken är iväg på konferens ett par dygn. Stackaren är förkyld och febrig..
För mig går det ju jättebra att vara gräsänka, barnen är stora nu!
Minime har varit hemma förkyld nästan hela veckan och det är så lustigt nu att sånt liksom går lätt förbi numer.
Hon har vabbat sig själv! :-)
Det slog mig en av kvällarna när jag kröp i säng och pratade lite med maken om dagen som skulle komma, som vi brukar göra.
Vad vi hade på agendan, lite tider osv. Och sen slog det mig att "ja just det, Minimi är ju sjuk"...men det påverkade inte de andra planerna.
Lite skumt! :-)
Men nu är vi där liksom.
Så skönt!
Idag unnade jag mig en finfin fredag.
Jobbade undan fram till lunch, sen strosade jag hemåt med solen på näsan. Det var varmt! Man kunde gått utan jacka, men jag ville inte riskera det, med alla förkylningar som valsar runt.
Jag gick in på mitt favofik och köpte en sockerfri smoothie. SÅ. GOD! Mums!
Det blev min lunch! :-)
Väl hemma, hoppade jag raskt i träningskläderna och så körde jag först gymmet i dryga halvtimmen, lite cirkelträning axlar och mage.
Gick SÅ bra! Jag har ökat betydligt i stryka senaste veckorna. Känns fint!
Det lustiga är att nu när jag tappat lite i vikt och ökat styrka och muskler, då har jag inte ont i knäna längre!
Efter gymmet ställde jag mig på löpbandet och sprang/ gick motlut i 30 minuter. Utan knästöd och har inte ont!
Jag tror fasen att sockret ställt till det där med!
Men det var helt galet skönt att ställa mig i duschen sen efter en timme i gymmet som bara sprudlat av glädje och ork!
Najs!
Det är ju så med både träning och mat att man har sina platåer. Träningen är fan inte kul jämt, men nu har jag beslutat att träna de dagar/kvällar som jag kan (som jag alltså inte kan låtsas att jag måste prioritera något annat...inte ens tvättkrogarna!) och då 15-20 minuter. Det räcker. Är det inte kul och känns det motigt så gör jag något i 15 minuter.
Det lustiga är ju att när man väl tränat något i en kvart, jag då är man ju uppvärmd och vill göra något mer. :-)
Och samma med sockret. Efter ett tag går det bra och efter ett tag försvinner kvällssuget och man äter inte tolv mackor med smör och kaviar när klockan är 21.
Allt, verkligen allt, hänger samman med sockerintaget för mig.
Men nu jäklar! :-)
Efter träningen åt jag en lätt lunch, rester från igår och sen kokade jag mig en stor kopp kaffe och satte mig på balkongen.
Jag köpte med mig två olika sorters "tårtor" från samma ställe som smoothien, sockerfria och jättegoda.
Jag tog 1/5 del av vardera och mumsade i solen.
Såhär liten räcker då de är proppfulla med annat gott än socker!
Fick man en sån här liten tårtbit började man ju gråta. :-)
Nu är det som sagt fredag.
Jag ska ha myskväll med de tre yngsta barnen och sen har vi en fullsmetad helg.
Det är dags att öka på pollenmedikamenteran känner jag.
Men det är skönt att vi nu går in i vårens tider. Om en vecka är det påsk! :-)
Från en dag till en annan är det grönt! Inte konstigt att folk är alldeles pollentrasiga. :-)
Det är skönt ändå när värmen och ljuset återvänder.
Förre helgen njöt vi av solen ute i skogen. Jag invigde nya brallor och nya skor. Najs!
Jag längtar ju alltid ut i grönskan och den här utsikten ville man ju ha från köksfönstret!
Vi gick en bit och satte oss sen på en klipphäll och drack kaffe. Så otroligt härligt. Den här utsikten hade jag ju gärna haft från köksfönstret! ;-)
Det går så bra för mig att inte äta socker!
Barnen fick små kakor (dom ska ju inte heller äta socker, men där är vi _inte_ ännu! :-)) och jag åt bär!
Det går som sagt jättebra och nu är suget i stort sett borta. Men- det sitter ju fortfarande i huvudet. Vanan.
När det bjuds på sockriga saker på jobbet, på kurser, hos vänner, så måste jag fortfarande aktivt välja bort det.
Av ren vana skulle jag kunna äta det. Och gott skulle det vara och vips så kommer suget tillbaks.
Men tänker jag efter, så är jag inte sötsugen nu.
Det är till och med så att jag inte är hungrig på samma sätt längre.
Vilket i sin tur har resulterat i ett par kilo bort på vågen. Och det är ju trevligt även om jag inte har det som huvudfokus.
Men det är ju inte dumt att kläderna sitter lite bättre och att jag snart kan ha kläder jag inte fått på mig på flera år.
Utan större ansträngning faktiskt. Jag är absolut inte hungrig, tvärsom. Jag äter massor! :-)
Men jag går till jobbet varje dag och tränar lite till ett par gånger i veckan, men absolut inget hysteriskt.
Huvudfokus för mig ÄR sockret. Nu måste jag hålla i det och inte ramla tillbaks.
Men, det finns fortfarande rätt mycket okunskap om hur sockret fungerar. Senast häromdagen fick jag frågan varför jag är så extrem. Ta en bulle! Det är ju tråkigt att välja bort det helt!
Men då förstår man inte vad den där bullen gör med mig. Det är ju inte kalorierna i bullen, den hade jag ju lätt travat bort på vägen hem från det mötet, utan just sockret.
Och att jag då resten av dagen och ett par dagar senare letat socker i alla skåp och ha sug från h-vetet.
Sist jag höll mig från socker rasade jag i vikt och mådde toppen. Sen åkte vi på semester och jag tänkte att några efterrätter måste jag ju få unna mig, vi var ju på semester.
När vi kom hem efter 2 veckor var jag sockerstinn som aldrig förr, fick inte på mig kläderna jag kunde ha när vi åkte och sen mumsade jag ju allt socker jag kunde hitta igen.
Men nu är det stop.
Det går inte. Jag vill inte vara där!
Redan efter ett par veckor känner jag mig allmänt lättare i kroppen och är inte svullen på samma sätt.
Socker är gift!
På jobbet är våren också på plats! Utemöblerna vill säga! :-)
Så härligt! Nu kan man sitta här ute och äta och jobba! Najs!
Jag vann en tävling på Instagram häromveckan! Kul! Jag som sällan vinner något...
Det lustiga var att jag känner ägaren bakom kontot, men hon var inte inblandad i tävlingen alls utan en ny tjej som jobbar hos henne valde vinnare, så det var lustigt när jag fick veta att jag vunnit! :-)
En snygg ring, som ju är ju riktigt blingig, vilket jag gillar. :-)
Och så överdriven att man ju inte tror att den är äkta...
Och örhängen!
Fina!
Veckan har varit lite märklig.
Jag unnar mig lite lugnare vecka efter förra veckans kraftansträngning. Men den har varit lite skum som sagt.
En grej har gjort mig skitbesviken, vilket irriterar mig, för det är inget jag eller någon annan kan påverka alls. Det är liksom livet.
Det är lika onödigt att bli besviken på det här som på att det regnar, men tja, jag hade förhoppningar om förändring liksom :-)
Ändå gör det att jag måste ta något sorts beslut nästa vecka om det inte fixar sig. Jag hoppas att det löser sig av sig själv.
Vi var iväg på en föreläsning i onsdags som handlade om just beslut och hur man ska ta sig an livet, se på livet.
Göra det bästa man kan med det man har och inte jaga något som inte finns. Typ.
Jag har lyssnat på Ari tidigare, men denna gång hade han med sig sin fru Mona och det blev också bra.
Mycket av det dom pratade om har jag hört förr i olika sammanhang så det var inga jättenyheter, men ändå bra att påminna sig..
Sen hände en rolig och överraskande grej.
Jag ropar inte hej än, men det blir kul om det blir av. Men jag tror det när jag ser det. :-)
Maken är iväg på konferens ett par dygn. Stackaren är förkyld och febrig..
För mig går det ju jättebra att vara gräsänka, barnen är stora nu!
Minime har varit hemma förkyld nästan hela veckan och det är så lustigt nu att sånt liksom går lätt förbi numer.
Hon har vabbat sig själv! :-)
Det slog mig en av kvällarna när jag kröp i säng och pratade lite med maken om dagen som skulle komma, som vi brukar göra.
Vad vi hade på agendan, lite tider osv. Och sen slog det mig att "ja just det, Minimi är ju sjuk"...men det påverkade inte de andra planerna.
Lite skumt! :-)
Men nu är vi där liksom.
Så skönt!
Idag unnade jag mig en finfin fredag.
Jobbade undan fram till lunch, sen strosade jag hemåt med solen på näsan. Det var varmt! Man kunde gått utan jacka, men jag ville inte riskera det, med alla förkylningar som valsar runt.
Jag gick in på mitt favofik och köpte en sockerfri smoothie. SÅ. GOD! Mums!
Det blev min lunch! :-)
Väl hemma, hoppade jag raskt i träningskläderna och så körde jag först gymmet i dryga halvtimmen, lite cirkelträning axlar och mage.
Gick SÅ bra! Jag har ökat betydligt i stryka senaste veckorna. Känns fint!
Det lustiga är att nu när jag tappat lite i vikt och ökat styrka och muskler, då har jag inte ont i knäna längre!
Efter gymmet ställde jag mig på löpbandet och sprang/ gick motlut i 30 minuter. Utan knästöd och har inte ont!
Jag tror fasen att sockret ställt till det där med!
Men det var helt galet skönt att ställa mig i duschen sen efter en timme i gymmet som bara sprudlat av glädje och ork!
Najs!
Det är ju så med både träning och mat att man har sina platåer. Träningen är fan inte kul jämt, men nu har jag beslutat att träna de dagar/kvällar som jag kan (som jag alltså inte kan låtsas att jag måste prioritera något annat...inte ens tvättkrogarna!) och då 15-20 minuter. Det räcker. Är det inte kul och känns det motigt så gör jag något i 15 minuter.
Det lustiga är ju att när man väl tränat något i en kvart, jag då är man ju uppvärmd och vill göra något mer. :-)
Och samma med sockret. Efter ett tag går det bra och efter ett tag försvinner kvällssuget och man äter inte tolv mackor med smör och kaviar när klockan är 21.
Allt, verkligen allt, hänger samman med sockerintaget för mig.
Men nu jäklar! :-)
Efter träningen åt jag en lätt lunch, rester från igår och sen kokade jag mig en stor kopp kaffe och satte mig på balkongen.
Jag köpte med mig två olika sorters "tårtor" från samma ställe som smoothien, sockerfria och jättegoda.
Jag tog 1/5 del av vardera och mumsade i solen.
Såhär liten räcker då de är proppfulla med annat gott än socker!
Fick man en sån här liten tårtbit började man ju gråta. :-)
Nu är det som sagt fredag.
Jag ska ha myskväll med de tre yngsta barnen och sen har vi en fullsmetad helg.
Det är dags att öka på pollenmedikamenteran känner jag.
Men det är skönt att vi nu går in i vårens tider. Om en vecka är det påsk! :-)
lördag 30 mars 2019
Lite sliten....
Idag är jag sliten! :-)
Trots att jag drack 1 glas vin igår. Men det är ju så när jag levt med den fest vi hade igår, egentligen sen i höstas, men sådär på riktigt från januari och i stort sett heltid senaste två veckorna, ja då går ju luften ur mig så jag är helt slut sen. :-)
Jag började dagen med att jobba hemifrån en stund. Jag hade tänkt ta sovmorgon, men det gick ju inte.
Jag vaknade snortidigt och kom ju på saker jag behövde ha koll på och folk jag behövde maila.
Men, jag såg till att äta en rejäl frukost och sen tog jag en promenad och lämnade Minime i skolan. Det var skönt att få luft i huvudet och hinna andas lite. :-)
Vid 10 kom jag till lokalen vi skulle vara i och började fixa med detaljerna.
Göra klart diplom, göra bordsplacering och dekorera.
Det är lite märkligt med tanke på att jag har projektlett den här festen i fem år, varav sista tre i stort sett helt själv, med hjälp av en styrgrupp för grovplaneringen, så är det så olika varje gång.
I år kändes det läskigt lugnt. Jag hann med det jag skulle på bra tid och hann tom äta lite! :-)
Vi hade gjort lite förändringar i år mot det andra åren som gjorde skillnad och nu har vi hittat en riktigt bra nivå.
Vi hade tur som kunde återanvända en massa ballonger från kollegor som hade en annan gala kvällen innan.
Vi fick leverans av helt fantastiska bordsarrangemang. Vi tog in våren i lokalerna! :-)
Festens toner gick i rosa, orange och pastellfärger. Jättefint verkligen. Och det är så fascinerande att man kan skicka inbjudan till floristen och sen bara gör dom så fint så fint!
Ett riktigt hantverk.
Och kvällen gick så bra!
Jag oroade mig hela dagen över att något skulle gå åt pipan, för att jag kände mig FÖR lugn.
Och visst...Ett par små haverier förstås.
Ett par personer både hoppade av och anmälde sig sent. Då blir det ju lite spännande runt bordsplaceringen som vi gör minutiöst.
Många förstår inte att om EN person hoppar av, så kan det beröra två bord och 30 personer. Men, det fixade sig.
Sen hade jag en löjligt stor tur, för en person ringde ca en kvart innan vi öppnade dörrarna och gav återbud och det gick bara inte att göra ändringar så sent inpå, så jag kollade av med chefen och sen fick den platsen vara kvar.
Och det var ju tur, för sen dök det upp en person, som anmält sig, men av någon anledning hade inte den kommit till mig. (Jag har mina aning om vad som hänt, men inte hunnit kolla..)
Men då var det ju bara att peta ner honom på den plats som precis blivit över. Och det roligaste var att det skulle ha suttit en tjej där och nu tog han rollen fullt ut.
Ok, vad heter hon? Vad jobbar hon med? och så gick han in i karaktär! :-) Härliga människor!
Sen höll vi på att få en massiv hjärtinfarkt!
Plötsligt kommer min chef ångande och viskar "vi har två personer från XX organisation här och dom säger att dom bokat sig!!
Jag bara tittade på henne och säger "nej! Dom har inte bokat sig!!"
Jo, säger hon, tänk om vi kan ha missat det, jag hör med dem igen... Hon går ut och frågar "när har ni anmält er" och då fräser killen "Idag! Och vi är 20 personer!"
Hon dog ju nästan där och då! Två personer kan man ju knöla in...men 20??!!
Sen visade det sig, att dom skulle in på krogen bredvid! :-D
Men DEN paniken!
Sen gick resten av kvällen fint. Det är något speciellt när det är nästan hundra pers i lokalerna som har trevligt och det bara flyter.
Prisutdelningen gick bra utan minsta missöde och sen även middagen. God mat och trevligt.
Vi hade lite underhållning och middagen gick sen över till DJ och lite dans.
Och sen dansades det till 01 prick!
Jag hade galet ont i fötterna då kan jag säga. :-) Men man är ju lite "hög" så det känns inte.
Vi var hemma vid 01:30 och löste av stora dottern och hennes sambo som passat barnen.
Eller, passa är fel ord, det är ju mer att vara här så att dom inte behöver vara ensamma. Nästa år, då får dom klara sig utan barnvakt. :-)
Jag vakande ändå rätt tidigt idag och vi traskade ner till centrum för att klippa båda barnen. Lilleman behövde nya gympadojjor och nu är det officiellt - han har nu lika stora fötter som jag har!
De ville äta på Donken och Lilleman sög i sig en stor Frappe. Det är ju så jäkla gott, men går ju inte för mig.
Det är ju massa socker i, så jag fick snällt titta på.
Och - nu går det bra! Det är ju egentligen inte gott och absolut inte värt det.
Det var fint väder idag, så vi borde ha gett oss ut i spenaten, men jag orkade inte.
Maken hade beställt ett par nya hikinbrallor till sig och även jag fick ett par! :-)
Snygga som attan!
Det är skönt med byxor som tål lite vatten, har lite extra tyg på rumpa och har fickor att lägga grejer i.
På landet har jag specialbrallor för trädgården, men jag har inte haft några utebrallor.
Maken pep iväg för att fixa nya uteskor och hittade även ett par till mig. Man vill ha lite bättre skor när man ska vara ute i skogen.
Vanliga gympadojor blir ju blöta och är lite för kalla.
Nu ska vi inviga dessa i morgon på lämpligt ställe. :-)
Jag är som sagt lite lätt sliten idag så det var så skönt att sitta på balkongen i solen och bara njuta...
Sitter man i lä är det riktigt varmt faktiskt.
Sen la jag mig i sängen för att läsa och slocknade ju förstås. Maken väckte mig efter ett par timmar! :-)
Fördelen med rätt stora barn!
Skönt med söndag i morgon när jag troligen är lite piggare. Träna vill jag med.
Idag var jag för sliten och hade lite ont i halsen när jag vaknade.
Men, nu ska jag igång igen.
Förra veckan tränade jag bara ordentligt en gång och det går ju inte.
Nu, när jag är på andra sidan av detta projekt, då har jag mentalt lugn för att öka på träningen.
Skönt!
Nu kommer en lite lugnare jobb period där jag kan lägga lite friare tider och faktiskt hinna med träningen.
Och tänk, på måndag är vi inne i april! Och vips är det påsklov och en massa ledigt.
Så, nu kommer en riktigt skön period.
Och våren är på väg! Härliga tider! :-)
Trots att jag drack 1 glas vin igår. Men det är ju så när jag levt med den fest vi hade igår, egentligen sen i höstas, men sådär på riktigt från januari och i stort sett heltid senaste två veckorna, ja då går ju luften ur mig så jag är helt slut sen. :-)
Jag började dagen med att jobba hemifrån en stund. Jag hade tänkt ta sovmorgon, men det gick ju inte.
Jag vaknade snortidigt och kom ju på saker jag behövde ha koll på och folk jag behövde maila.
Men, jag såg till att äta en rejäl frukost och sen tog jag en promenad och lämnade Minime i skolan. Det var skönt att få luft i huvudet och hinna andas lite. :-)
Vid 10 kom jag till lokalen vi skulle vara i och började fixa med detaljerna.
Göra klart diplom, göra bordsplacering och dekorera.
Det är lite märkligt med tanke på att jag har projektlett den här festen i fem år, varav sista tre i stort sett helt själv, med hjälp av en styrgrupp för grovplaneringen, så är det så olika varje gång.
I år kändes det läskigt lugnt. Jag hann med det jag skulle på bra tid och hann tom äta lite! :-)
Vi hade gjort lite förändringar i år mot det andra åren som gjorde skillnad och nu har vi hittat en riktigt bra nivå.
Vi hade tur som kunde återanvända en massa ballonger från kollegor som hade en annan gala kvällen innan.
Vi fick leverans av helt fantastiska bordsarrangemang. Vi tog in våren i lokalerna! :-)
Festens toner gick i rosa, orange och pastellfärger. Jättefint verkligen. Och det är så fascinerande att man kan skicka inbjudan till floristen och sen bara gör dom så fint så fint!
Ett riktigt hantverk.
Och kvällen gick så bra!
Jag oroade mig hela dagen över att något skulle gå åt pipan, för att jag kände mig FÖR lugn.
Och visst...Ett par små haverier förstås.
Ett par personer både hoppade av och anmälde sig sent. Då blir det ju lite spännande runt bordsplaceringen som vi gör minutiöst.
Många förstår inte att om EN person hoppar av, så kan det beröra två bord och 30 personer. Men, det fixade sig.
Sen hade jag en löjligt stor tur, för en person ringde ca en kvart innan vi öppnade dörrarna och gav återbud och det gick bara inte att göra ändringar så sent inpå, så jag kollade av med chefen och sen fick den platsen vara kvar.
Och det var ju tur, för sen dök det upp en person, som anmält sig, men av någon anledning hade inte den kommit till mig. (Jag har mina aning om vad som hänt, men inte hunnit kolla..)
Men då var det ju bara att peta ner honom på den plats som precis blivit över. Och det roligaste var att det skulle ha suttit en tjej där och nu tog han rollen fullt ut.
Ok, vad heter hon? Vad jobbar hon med? och så gick han in i karaktär! :-) Härliga människor!
Sen höll vi på att få en massiv hjärtinfarkt!
Plötsligt kommer min chef ångande och viskar "vi har två personer från XX organisation här och dom säger att dom bokat sig!!
Jag bara tittade på henne och säger "nej! Dom har inte bokat sig!!"
Jo, säger hon, tänk om vi kan ha missat det, jag hör med dem igen... Hon går ut och frågar "när har ni anmält er" och då fräser killen "Idag! Och vi är 20 personer!"
Hon dog ju nästan där och då! Två personer kan man ju knöla in...men 20??!!
Sen visade det sig, att dom skulle in på krogen bredvid! :-D
Men DEN paniken!
Sen gick resten av kvällen fint. Det är något speciellt när det är nästan hundra pers i lokalerna som har trevligt och det bara flyter.
Prisutdelningen gick bra utan minsta missöde och sen även middagen. God mat och trevligt.
Vi hade lite underhållning och middagen gick sen över till DJ och lite dans.
Och sen dansades det till 01 prick!
Jag hade galet ont i fötterna då kan jag säga. :-) Men man är ju lite "hög" så det känns inte.
Vi var hemma vid 01:30 och löste av stora dottern och hennes sambo som passat barnen.
Eller, passa är fel ord, det är ju mer att vara här så att dom inte behöver vara ensamma. Nästa år, då får dom klara sig utan barnvakt. :-)
Jag vakande ändå rätt tidigt idag och vi traskade ner till centrum för att klippa båda barnen. Lilleman behövde nya gympadojjor och nu är det officiellt - han har nu lika stora fötter som jag har!
De ville äta på Donken och Lilleman sög i sig en stor Frappe. Det är ju så jäkla gott, men går ju inte för mig.
Det är ju massa socker i, så jag fick snällt titta på.
Och - nu går det bra! Det är ju egentligen inte gott och absolut inte värt det.
Det var fint väder idag, så vi borde ha gett oss ut i spenaten, men jag orkade inte.
Maken hade beställt ett par nya hikinbrallor till sig och även jag fick ett par! :-)
Snygga som attan!
Det är skönt med byxor som tål lite vatten, har lite extra tyg på rumpa och har fickor att lägga grejer i.
På landet har jag specialbrallor för trädgården, men jag har inte haft några utebrallor.
Maken pep iväg för att fixa nya uteskor och hittade även ett par till mig. Man vill ha lite bättre skor när man ska vara ute i skogen.
Vanliga gympadojor blir ju blöta och är lite för kalla.
Nu ska vi inviga dessa i morgon på lämpligt ställe. :-)
Jag är som sagt lite lätt sliten idag så det var så skönt att sitta på balkongen i solen och bara njuta...
Sitter man i lä är det riktigt varmt faktiskt.
Sen la jag mig i sängen för att läsa och slocknade ju förstås. Maken väckte mig efter ett par timmar! :-)
Fördelen med rätt stora barn!
Skönt med söndag i morgon när jag troligen är lite piggare. Träna vill jag med.
Idag var jag för sliten och hade lite ont i halsen när jag vaknade.
Men, nu ska jag igång igen.
Förra veckan tränade jag bara ordentligt en gång och det går ju inte.
Nu, när jag är på andra sidan av detta projekt, då har jag mentalt lugn för att öka på träningen.
Skönt!
Nu kommer en lite lugnare jobb period där jag kan lägga lite friare tider och faktiskt hinna med träningen.
Och tänk, på måndag är vi inne i april! Och vips är det påsklov och en massa ledigt.
Så, nu kommer en riktigt skön period.
Och våren är på väg! Härliga tider! :-)
torsdag 28 mars 2019
Sol och party.
Så har veckan gått. Fort! Vissa veckor är sega och vissa veckor bara försvinner.
Förra helgen tog vi en sväng på trädgårdsmässan. Sjukt mycket folk, men den ska liksom göras för att det ska bli vår! :-)
Jag köper sällan något utan letar mest inspiration och tittar på nya idéer. Länge har jag varit sugen på att göra en miniträdgård någonstans på tomten och i år hittade jag mängder av inspiration!
Så sött så jag bara dör!
Jag tittar också alltid på balkongerna, även om jag aldrig sätter ut en endaste planta på våra balkonger.
Det går inte här. Bägge ligger i söder och solen ligger på hela dagarna, så allt torkar på ett par dagar.
Plus att vi ju knappt är här annat än i veckorna.
Men, man får många fina idéer ändå, på planteringar osv.
Det här var läckert!
Efter mässan, åkte vi till min svärmor på middag.
Hon kunde inte vara med förra helgen när jag år, så nu firades jag igen! Så jag har firats fyra dagar i år! :-)
HUR ska det bli när jag fyller 50?
På söndagen var det strålande fint väder och ganska varmt, så vi packade ihop oss och drog till skogs!
Det går ju inte att sitta här i radhuset när det är fint väder.
Vi grillade korv och gick en 5 km slinga i skogen.
Så mysigt!
Jag har hittat värsta fina plastmuggarna som vi invigde. Bara för att det är i plast behöver dom ju inte vara fula.
Det är helt galet hur mycket piggare jag är nu när jag, återigen, håller mig ifrån socker!
Och tränar.
Även om jag så bara tränar 20 minuter om dagen, plus går till och ifrån jobbet, så gör det skillnad.
Maken märker också stor skillnad.
I lördags, drog han till gymmet 08:15 för han ville hinna träna innan vi skulle träffa upp kompisar på mässan vid 12.
Hade någon sagt för ett par månader sen att han skulle göra det hade jag garvat..
Och i söndags, då vaknade vi båda lika tidigt, tog en snabb frukost och åkte sen för att storhandla.
Så, vi var ute i skogen när klockan var 11:30!
Barnen är ju helt chockade. :-)
När vi kom hem, städade jag hela huset, från golv till tak och sen tränade jag.
Utan problem.
Det är helt galet var trött och seg jag blir när jag äter socker. Det känns verkligen som jag varit vid en gräns och vänt.
Nu låter jag bara bli.
Visst, det är ett aktivt val, varje dag, men det blir lättare och lättare.
Jag äter det inte.
Punkt.
Veckan började med solsken.
Och jag hade ett möte direkt på morgonen som gjorde mig jätteglad. Överraskad, förvånad och glad!
Jag såg det inte alls komma vilket var kul.
Så nu är jag jättenöjd och det gjorde också att jag inte behöver tänka så mycket längre på ett beslut jag trodde att jag skulle behöva ta.
Det är kul att den feedback jag gav för drygt ett år sedan, blev lyssnad på och det skedde en förändring.
Sen satte jag mig på baksidan av huset, i solen och bara njöt!
Det kändes så bra att sitta där men en kaffe och känna nöjdheten i magen. Jag visste inte att det betydde så mycket för mig som det gjorde.
Flera dagar har det varit fantastiskt väder när jag gått hem flera dagar. Så härligt!
Man känner att det är lite vårvindar som drar förbi...
Idag tog jag bilen till jobbet för att köra lite grejer och då passade jag på att inviga nya vårdojjorna!
Så snygga! :-)
Favoritfärgen, puderrosa!
Nu har jag packat väskan till i morgon. En helt vanlig dag på jobbet liksom, med klänning, klackar och lite blingbling! :-)
Det ska bli så kul!
Jag har förberett så mycket det bara går, det som går och känner mig lugn.
Något går alltid fel, när man är värdinna för 90 gäster, så är det ju bara.
Det knöligaste är bordsplaceringen. När man väl satt den, så bokar ju folk av sig, det dyker upp sent anmälda, folk dyker inte upp eller har plötsligt med sig en oanmäld gäst.
Och då är det min uppgift att lösa det.
Idag löste jag det lätt genom att helt sonika ställa in ett bord till, i stället för att göra om planeringen och försöka peta in de sent anmälda vid befintliga bord.
Sen insjuknade två och sen anmälde sig en person som tidigare inte kunnat delta.
Så, den absolut sista planeringen gör jag ett par timmar innan gästerna kommer.
Men allt annat som går att förbereda har jag gjort och i morgon är det allt det praktiska som ska göras.
Pynt, blommor, ballonger, fotohörna, DJ bås, Bar, dukning och rep av program.
Min jobbdag är mellan 8 snåret till 01 på natten.
Men det är en av de roligaste jobbdagarna på året, faktiskt.
När prisutdelningen är över, som en kollega roddar och alla satt sig till bords och jag ser att alla fått en plats, hittat rätt plats och pratar med varandra, DÅ - den känslan är obeskrivlig.
Och när underhållningen är genomförd och inget gått tokigt där och folk får in sin efterrätt, då brukar jag dra ett djup andetag och sen bara njuta av resten av kvällen.
Men dit är det drygt ett dygn kvar.
Så, nu ska jag få lite skönhetssömn innan!
Förra helgen tog vi en sväng på trädgårdsmässan. Sjukt mycket folk, men den ska liksom göras för att det ska bli vår! :-)
Jag köper sällan något utan letar mest inspiration och tittar på nya idéer. Länge har jag varit sugen på att göra en miniträdgård någonstans på tomten och i år hittade jag mängder av inspiration!
Så sött så jag bara dör!
Jag tittar också alltid på balkongerna, även om jag aldrig sätter ut en endaste planta på våra balkonger.
Det går inte här. Bägge ligger i söder och solen ligger på hela dagarna, så allt torkar på ett par dagar.
Plus att vi ju knappt är här annat än i veckorna.
Men, man får många fina idéer ändå, på planteringar osv.
Det här var läckert!
Efter mässan, åkte vi till min svärmor på middag.
Hon kunde inte vara med förra helgen när jag år, så nu firades jag igen! Så jag har firats fyra dagar i år! :-)
HUR ska det bli när jag fyller 50?
På söndagen var det strålande fint väder och ganska varmt, så vi packade ihop oss och drog till skogs!
Det går ju inte att sitta här i radhuset när det är fint väder.
Vi grillade korv och gick en 5 km slinga i skogen.
Så mysigt!
Jag har hittat värsta fina plastmuggarna som vi invigde. Bara för att det är i plast behöver dom ju inte vara fula.
Det är helt galet hur mycket piggare jag är nu när jag, återigen, håller mig ifrån socker!
Och tränar.
Även om jag så bara tränar 20 minuter om dagen, plus går till och ifrån jobbet, så gör det skillnad.
Maken märker också stor skillnad.
I lördags, drog han till gymmet 08:15 för han ville hinna träna innan vi skulle träffa upp kompisar på mässan vid 12.
Hade någon sagt för ett par månader sen att han skulle göra det hade jag garvat..
Och i söndags, då vaknade vi båda lika tidigt, tog en snabb frukost och åkte sen för att storhandla.
Så, vi var ute i skogen när klockan var 11:30!
Barnen är ju helt chockade. :-)
När vi kom hem, städade jag hela huset, från golv till tak och sen tränade jag.
Utan problem.
Det är helt galet var trött och seg jag blir när jag äter socker. Det känns verkligen som jag varit vid en gräns och vänt.
Nu låter jag bara bli.
Visst, det är ett aktivt val, varje dag, men det blir lättare och lättare.
Jag äter det inte.
Punkt.
Veckan började med solsken.
Och jag hade ett möte direkt på morgonen som gjorde mig jätteglad. Överraskad, förvånad och glad!
Jag såg det inte alls komma vilket var kul.
Så nu är jag jättenöjd och det gjorde också att jag inte behöver tänka så mycket längre på ett beslut jag trodde att jag skulle behöva ta.
Det är kul att den feedback jag gav för drygt ett år sedan, blev lyssnad på och det skedde en förändring.
Sen satte jag mig på baksidan av huset, i solen och bara njöt!
Det kändes så bra att sitta där men en kaffe och känna nöjdheten i magen. Jag visste inte att det betydde så mycket för mig som det gjorde.
Flera dagar har det varit fantastiskt väder när jag gått hem flera dagar. Så härligt!
Man känner att det är lite vårvindar som drar förbi...
Idag tog jag bilen till jobbet för att köra lite grejer och då passade jag på att inviga nya vårdojjorna!
Så snygga! :-)
Favoritfärgen, puderrosa!
Nu har jag packat väskan till i morgon. En helt vanlig dag på jobbet liksom, med klänning, klackar och lite blingbling! :-)
Det ska bli så kul!
Jag har förberett så mycket det bara går, det som går och känner mig lugn.
Något går alltid fel, när man är värdinna för 90 gäster, så är det ju bara.
Det knöligaste är bordsplaceringen. När man väl satt den, så bokar ju folk av sig, det dyker upp sent anmälda, folk dyker inte upp eller har plötsligt med sig en oanmäld gäst.
Och då är det min uppgift att lösa det.
Idag löste jag det lätt genom att helt sonika ställa in ett bord till, i stället för att göra om planeringen och försöka peta in de sent anmälda vid befintliga bord.
Sen insjuknade två och sen anmälde sig en person som tidigare inte kunnat delta.
Så, den absolut sista planeringen gör jag ett par timmar innan gästerna kommer.
Men allt annat som går att förbereda har jag gjort och i morgon är det allt det praktiska som ska göras.
Pynt, blommor, ballonger, fotohörna, DJ bås, Bar, dukning och rep av program.
Min jobbdag är mellan 8 snåret till 01 på natten.
Men det är en av de roligaste jobbdagarna på året, faktiskt.
När prisutdelningen är över, som en kollega roddar och alla satt sig till bords och jag ser att alla fått en plats, hittat rätt plats och pratar med varandra, DÅ - den känslan är obeskrivlig.
Och när underhållningen är genomförd och inget gått tokigt där och folk får in sin efterrätt, då brukar jag dra ett djup andetag och sen bara njuta av resten av kvällen.
Men dit är det drygt ett dygn kvar.
Så, nu ska jag få lite skönhetssömn innan!
lördag 23 mars 2019
Veckorna ramlar iväg och snart är det vår!
Dagarna ramlar iväg. Veckorna likaså!
Jag önskar ju att dagarna skulle innehålla guldbollen varje morgon, men så är inte fallet.
Det är ju själva fasen vad det har regnat, snöat och ruskat!
Men det är ju mars trots allt, så det kan ju inte riktigt bli vår, än.
Och, man har ju fyllt år. Sakta men väldigt säkert närmar jag mig 50! :-) Men inte riktigt än.
Jag har dock ingen större åldersnoja. Känner mig som ...tja 36 kanske?
I huvudet är jag kanske 30.. *hehe*.
Jag har ju lagt om livet ganska rejält nu faktiskt, tillsammans med maken. Det var liksom inte läge att göra annat.
Man blir som sagt inte yngre, så nu införs mycket mer rörelse i alla former än tidigare och en helt annan kost.
Mer om det någon annan gång, men - just nu känner jag mig piggare än på flera år.
Sen får jag ju lite lätt panik, när jag tänker på att om 20 år (alla VET ju hur snabbt 20 år går!!) då är jag 68 år!
Det kan jag inte förlika mig med lika lätt...
I helgen firade jag i dagarna två! :-) Nästan.
Jag bjöd på lunch på landet för nära och kära. Vi grillade hamburgare och korv. Gott!
Eftersom att jag nu dragit ner på sockret betydligt och så gott det går, köpte jag lite specialgodis till mig och de andra som inte kan äta gluten.
De här är rawfood, utan socker, utan gluten, utan laktos. Och fantastiskt gott!
De andra fick mumsa sockertårta! :-)
Och lite mer sött fanns ju också! Denna lilla filur som är sötare än socker!
Dock gillar han inte att ha alla dessa kläder som man måste ha på sig när det är kallt och blött. Usch för dem! :-)
Däremot stod han på insidan av altandörren och tittade ut och ville nog gärna vara där trots allt.
Sötgurka!
Mina kära familjemedlemmar känner ju mig väl, ja även grannarna! :-)
Lyktor! Det gillar jag ju och fick flera. MUMMA!
Fler lyktor! :-)
Kan man få för många?
Och en underbar trädgårdsbok!
Man kanske inte tror det, men jag ÄR lite lat i trädgården och strävar inte efter någon som helst perfektion.
Jag gillar vildvuxet och att låta trädgården själv bestämma liksom. Men ändå genomtänkt.
Det är ju inte så att det får växa vad som helst var som helst, men jag gillar att sätta växter som blir vildvuxna.
Riktigt fina presenter fick jag...
Och en riktigt oväntad av äldsta dottern med sambo. Men det visar jag sen... :-)
Jag har kommit igång riktigt bra med träningen. Och inte blivit förkyld som man ju alltid blir så snart man kommer igång.
Och mina knän har hållit! Wow på det med!
Jag jobbar på att hitta andra sätt att "belöna" mig och att ta till när sockersuget dyker upp, vilket det ju gör lite då och då.
Jag kan ju inte äta äpplen, tyvärr, eftersom att jag älskar äpplen. Men, är dom varma eller tillagade på något sätt så funkar det.
Så jag steker på äpplen i lite smör med massor av kanel. Det blir såå gott! Äppelpaj liksom.
Och så en klick kvarg på det (eller grädde) blir jättegott.
Det känns riktigt bra.
Jag har bestämt att jag ska träna 15 minuter om dagen. Något annat krav finns inte, men ofta när jag kört mitt 15 minuterspass, så har ju endorfinerna kickat igång och jag vill träna mer/ längre. :-)
Så kan man lura hjärnan.
Maken går och får hjälp och där har man slängt ut både våg och BMI tänk och väger muskelmassa och fett. Och det viktigaste av allt -VAR fettet sitter.
Och det lustigaste av allt efter ett par veckor, ökat kaloriintag. När musklerna växer så behöver de mer mat helt enkelt. Ofta tror man ju tvärsom.
Den här gången är det inte heller något gissande, utan tät och övervakad mätning av proffs.
Nu måste vi hitta en långsiktig lösning och allt som inte går att leva med i långa loppet går bort.
Nåja.
Solen återvände häromdagen och det kändes som vår.
Jag jobbade sent i torsdags och gick sen till ett annat möte och när jag klev ut genom dörren 18:30 kändes det varmt i luften! Som en sommarkväll...
Och i fredags morse var det helt underbart väder.
Vi hade en heldag med massa folk och olika möten. Tre olika målgrupper, tre olika tider, men som gick omlott.
Kul och effektivt. Och uppskattat.
Mycket kaffe blev det! :-) (men ingen kaka till kaffet...)
Det blev en bra dag.
Nu går jag ju in i upptakten inför nästa fredags stora projekt. Otroligt kul, otroligt mycket jobb och förberedelse.
Men när det sen går av stapeln då brukar luften gå ur mig! :-)
Och resterande del av våren är bara härligt!
Jag kunde inte låta bli att gå via H&M på vägen hem. Jag såg en helt underbart fin sommarklänning i skyltfönstret när jag gick förbi häromdagen. Röd, blommig och det viktigaste av allt - omlott!
Som jag älskar omlottmodeller. Det är väldigt smickrande om man som mig har kort överkropp och stora "boobar" :-)
Det sitter bättre helt enkelt.
H&M har varit lite knepig butik genom åren. Drar man större än 36 har man sällan hittat kläder. Allt är så smått och så smalt. "Slim" på det mesta. (Har det funnits större storlekar har de alltid varit slut..)
Men, nu har något hänt!
Nu har man fattat att största delen av kvinnor faktiskt är kurviga och drar liiite större. Så klänningen fanns tom upp i storlek 44!
Men storlekar är lite lattjo.
Klänningen blev storlek 40. Den blommiga kjolen fick jag ta storlek 44.
Sen hittade jag brallorna nedan. Så härligt tyg och mönster, älsk på den! Brallorna blev storlek 42...jag köpte en knytblus till som funkade i 40 och sen köpte jag en längre blus i samma tyg där jag fick gå ner till 38 och tom 36 hade suttit bra.
Det är ju lite märkligt! Det går liksom inte att bara lyfta av galgen och tro att 40 funkar rakt över!
Skumt.
(På Cellbes är 40, 40 på alla plagg.)
Nåja, jag blev tokförälskad i det här mönstret och kommer att längta till värmen ännu mer nu! :-)
Idag blir det trädgårdsmässan! DET är vårtecken!
Jag misstänker att det kommer att vara galet mycket folk dock, men sånt får man ta.
Det jag vill kika mest på är Bokashi och hur det funkar.
Mässan måste man bara på annars blir det inte sommar. :-)
Jag önskar ju att dagarna skulle innehålla guldbollen varje morgon, men så är inte fallet.
Det är ju själva fasen vad det har regnat, snöat och ruskat!
Men det är ju mars trots allt, så det kan ju inte riktigt bli vår, än.
Och, man har ju fyllt år. Sakta men väldigt säkert närmar jag mig 50! :-) Men inte riktigt än.
Jag har dock ingen större åldersnoja. Känner mig som ...tja 36 kanske?
I huvudet är jag kanske 30.. *hehe*.
Jag har ju lagt om livet ganska rejält nu faktiskt, tillsammans med maken. Det var liksom inte läge att göra annat.
Man blir som sagt inte yngre, så nu införs mycket mer rörelse i alla former än tidigare och en helt annan kost.
Mer om det någon annan gång, men - just nu känner jag mig piggare än på flera år.
Sen får jag ju lite lätt panik, när jag tänker på att om 20 år (alla VET ju hur snabbt 20 år går!!) då är jag 68 år!
Det kan jag inte förlika mig med lika lätt...
I helgen firade jag i dagarna två! :-) Nästan.
Jag bjöd på lunch på landet för nära och kära. Vi grillade hamburgare och korv. Gott!
Eftersom att jag nu dragit ner på sockret betydligt och så gott det går, köpte jag lite specialgodis till mig och de andra som inte kan äta gluten.
De här är rawfood, utan socker, utan gluten, utan laktos. Och fantastiskt gott!
De andra fick mumsa sockertårta! :-)
Och lite mer sött fanns ju också! Denna lilla filur som är sötare än socker!
Dock gillar han inte att ha alla dessa kläder som man måste ha på sig när det är kallt och blött. Usch för dem! :-)
Däremot stod han på insidan av altandörren och tittade ut och ville nog gärna vara där trots allt.
Sötgurka!
Mina kära familjemedlemmar känner ju mig väl, ja även grannarna! :-)
Lyktor! Det gillar jag ju och fick flera. MUMMA!
Fler lyktor! :-)
Kan man få för många?
Och en underbar trädgårdsbok!
Man kanske inte tror det, men jag ÄR lite lat i trädgården och strävar inte efter någon som helst perfektion.
Jag gillar vildvuxet och att låta trädgården själv bestämma liksom. Men ändå genomtänkt.
Det är ju inte så att det får växa vad som helst var som helst, men jag gillar att sätta växter som blir vildvuxna.
Riktigt fina presenter fick jag...
Och en riktigt oväntad av äldsta dottern med sambo. Men det visar jag sen... :-)
Jag har kommit igång riktigt bra med träningen. Och inte blivit förkyld som man ju alltid blir så snart man kommer igång.
Och mina knän har hållit! Wow på det med!
Jag jobbar på att hitta andra sätt att "belöna" mig och att ta till när sockersuget dyker upp, vilket det ju gör lite då och då.
Jag kan ju inte äta äpplen, tyvärr, eftersom att jag älskar äpplen. Men, är dom varma eller tillagade på något sätt så funkar det.
Så jag steker på äpplen i lite smör med massor av kanel. Det blir såå gott! Äppelpaj liksom.
Och så en klick kvarg på det (eller grädde) blir jättegott.
Det känns riktigt bra.
Jag har bestämt att jag ska träna 15 minuter om dagen. Något annat krav finns inte, men ofta när jag kört mitt 15 minuterspass, så har ju endorfinerna kickat igång och jag vill träna mer/ längre. :-)
Så kan man lura hjärnan.
Maken går och får hjälp och där har man slängt ut både våg och BMI tänk och väger muskelmassa och fett. Och det viktigaste av allt -VAR fettet sitter.
Och det lustigaste av allt efter ett par veckor, ökat kaloriintag. När musklerna växer så behöver de mer mat helt enkelt. Ofta tror man ju tvärsom.
Den här gången är det inte heller något gissande, utan tät och övervakad mätning av proffs.
Nu måste vi hitta en långsiktig lösning och allt som inte går att leva med i långa loppet går bort.
Nåja.
Solen återvände häromdagen och det kändes som vår.
Jag jobbade sent i torsdags och gick sen till ett annat möte och när jag klev ut genom dörren 18:30 kändes det varmt i luften! Som en sommarkväll...
Och i fredags morse var det helt underbart väder.
Vi hade en heldag med massa folk och olika möten. Tre olika målgrupper, tre olika tider, men som gick omlott.
Kul och effektivt. Och uppskattat.
Mycket kaffe blev det! :-) (men ingen kaka till kaffet...)
Det blev en bra dag.
Nu går jag ju in i upptakten inför nästa fredags stora projekt. Otroligt kul, otroligt mycket jobb och förberedelse.
Men när det sen går av stapeln då brukar luften gå ur mig! :-)
Och resterande del av våren är bara härligt!
Jag kunde inte låta bli att gå via H&M på vägen hem. Jag såg en helt underbart fin sommarklänning i skyltfönstret när jag gick förbi häromdagen. Röd, blommig och det viktigaste av allt - omlott!
Som jag älskar omlottmodeller. Det är väldigt smickrande om man som mig har kort överkropp och stora "boobar" :-)
Det sitter bättre helt enkelt.
H&M har varit lite knepig butik genom åren. Drar man större än 36 har man sällan hittat kläder. Allt är så smått och så smalt. "Slim" på det mesta. (Har det funnits större storlekar har de alltid varit slut..)
Men, nu har något hänt!
Nu har man fattat att största delen av kvinnor faktiskt är kurviga och drar liiite större. Så klänningen fanns tom upp i storlek 44!
Men storlekar är lite lattjo.
Klänningen blev storlek 40. Den blommiga kjolen fick jag ta storlek 44.
Sen hittade jag brallorna nedan. Så härligt tyg och mönster, älsk på den! Brallorna blev storlek 42...jag köpte en knytblus till som funkade i 40 och sen köpte jag en längre blus i samma tyg där jag fick gå ner till 38 och tom 36 hade suttit bra.
Det är ju lite märkligt! Det går liksom inte att bara lyfta av galgen och tro att 40 funkar rakt över!
Skumt.
(På Cellbes är 40, 40 på alla plagg.)
Nåja, jag blev tokförälskad i det här mönstret och kommer att längta till värmen ännu mer nu! :-)
Idag blir det trädgårdsmässan! DET är vårtecken!
Jag misstänker att det kommer att vara galet mycket folk dock, men sånt får man ta.
Det jag vill kika mest på är Bokashi och hur det funkar.
Mässan måste man bara på annars blir det inte sommar. :-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


















































