PTS

Vips veckan är nästan slut.
En väldigt blandad vecka på alla sätt. Väldigt mycket möten, utbildningar och externa möten.
Det kommer att kompenseras av nästa vecka, som börjar med två dagar när jag ska läsa 9 olika delårsrapporter och leta avvikelser!
Två hela dagar är avsatta för detta. Ögonen kommer att gå i kors! ;-)

Nåja, idag var det mingel för hela slanten. Och det är så kul! Nu är jag ju i den positionen där jag bara kan koppla ihop folk, rekommendera folk och hjälpa till.
Jag behöver inte sälja något!
Och nu har jag funnit så länge i just det här sammanhanget att det känns som att man sitter i ett rum med vänner.
Det är ett evigt kramande! ;-)
Tom folk som jag inte sett sen i våras, kom ångande idag och utbrast "nämen hej! Du är kvar!!" :-)
Då blir man glad.

När jag gick dit, spöregnade det. Bokstavligen.
Så, jag letade fram nya regnkappan! :-D Varför har jag inte utrustat mig med en sådan förut??
Idioti.
Så skönt att vara välklädd och regntät!

Sen när vi minglat klart efter ett par timmar, gick jag hem igen för att hämta bilen.
Då sken solen och det var 17 grader!
Snällt fick jag klä av mig och svettades som en liten gris.

Mycket skumt väder..
Nåja, svisch iväg till nästa ställe.
Där träffade jag på en go kille, som tyvärr har det lite tungt nu. Jag hade egentligen bråttom, men tog mig ändå tid för honom.
Han såg ut att behöva det. Senast jag såg honom så sprudlade hela han. Som ett energiknippe.
Idag var han lite stukad.
Och då tickar ju mammahjärtat igång.
Så vi pratade och bollade lite. Konstaterade att han inte skulle se det som ett nederlag eller besvikelse, utan faktiskt som en bra erfarenhet.
Nu vet han var han inte passar.
Och han fick lite att klura på. Lite saker han inte tänkt på. Han är ung och har hela livet på sig.
Det bästa han kan göra när han inte vet vad han vill, är att sätta sig på skolbänken.

Sen, skyndade jag dit jag skulle.
Till ännu en utbildning som jag var med på för att observera och träffa dem som gick den "på riktigt"
Och efter ett par timmar kunde jag bara konstatera att det beslut jag tog tidigt i våras, är så rätt.
Det blev nästan lite post traumatisk stress idag.
Å andras vägnar.
De man idag ältade, funderade på, bakade, vände och vred på. Det har jag och vi, gjort så många gånger.
Det är så skönt att slippa det nu!
Företagandet. Säljet. Marknadsföringen. Jagandet.
För det tar sådan energi när det är skarpt läge. Det är tungt.
Och det lustiga är, att när jag nu helt ärligt berättar det när folk frågar, så får jag respons!
Man vågar inte prata om det.
Bara att andas om att man inte trivs eller mår bra. Det gör man inte. Företagarlivet ska bara vara topp och kul.
Är man anställd, då kan man pipa lite, skylla på chefen eller företaget om man inte trivs.
Men om det går trögt och är tungt som företagare, då lägger man locket på.

Tidigare idag kom en person efter minglet och frågade om pitchen hade funkat.
Det gjorde den.
Men jag frågade ändå hur det gick. Om det var trögt. Och fick det ärliga svaret att det är tungt.
Jag tror aldrig jag hade fått det ärliga svaret om personen inte kommit mitt i mitt och en annan persons samtal om företaget jag inte längre driver och orsaken till det.
När jag beskrev när och hur luften gick ur mig.
I vilket ögonblick det inte lägre var roligt utan bara måste och tungt.

Förra veckan på ett möte, berättade en person att den inte tyckte att företaget som var relativt nystartad funkade.
Saker hade hänt som gjort att personen tappat suget och inte kom ur det.
Så företaget skulle läggas ner.
Alla ojade sig och beklagade.
Det gjorde inte jag. Jag konstaterade bara att det är lika modigt att kliva av som att kliva på.
Och att det är en oerhört bra erfarenhet.
Livet består av annat.
Också.
Så, det var en enormt nöjd kvinna som åkte hem idag! :-)

I morgon är det fredag. Och även den dagen består av mingel, lunch och nya möten.
Det ska bli sjukt spännande, för det är ett helt nytt ställe med helt nya människor. Jag känner nog inte en kotte.
Sen är det helg! :-)

En sån där en...

Alltså vissa måndagar...
Eller egentligen dagar. Men det råkade vara en måndag! :-)

Det har varit grinigt idag. Lite överallt. Gnissligt.
Jag fick ett mess ifrån en kompis. "jag har sån pms att jag skulle kunna XXX folk" ;-)
Och lite så kändes det idag.
Som  att folk hade lite pms både här och där. Till och med män! ;-)

Men, nu är måndagen slut och det kommer en ny dag.
Troligen bättre.
Men, man ska ha sådana dagar med så att man uppskattar de som är bra! :-)
Sådär som man säger till barnen. Det är bra att ha tråkigt ibland.

Lite lustigt var det dock att flera har uttryck samma sak idag. Att det liksom varit rörigt och att man funderar på att byta jobb eller riktning i livet.
Fascinerande att det liksom kan vara så på flera ställen samtidigt. Man kan undra om det är fullmåne eller något annat.

En annan grej som slog mig idag, var att jag snart jobbat ett år där jag är nu. Ett år!
Jösses vad fort det gått, samtidigt känns det som igår jag började.
Samtidigt som det känns som att jag alltid jobbat där. Vilket många också tror, så jag får påminna om att jag faktiskt inte kan veta vissa saker! ;-)
Det är galet vad åren går.
Tiden.
Men oj vad mycket jag har lärt mig!
Idag påbörjade jag lite nya arbetsuppgifter som jag ser mycket fram emot. Många andra suckar över dem och tycker att det är tråkigt.
Jag älskar dem! :-)
Känner mig väldigt hemma i dem och ser fram emot att lära mig ännu mer när jag är inne i det.
Man måste ju vara lite strategisk känner jag. ;-)

Men, nu är det dags för kudden.
Den bok jag läser och längtar efter att läsa jämt, ligger och väntar på mig.
Problemet är att jag ofta somnar med boken på näsan.

Så var den helgen över..

Så var helgen slut.
Man hinner bara tänka "nu är det fredag" och så är det måndag. :-)
Se hinner man bara tänka "nu är det måndag" så är det helg!
Och vi har slagit rekord i att äta ute.

Vi var för trötta för att göra middag i fredags, så vi åkte ut och käkade.
Efter att vi uträttat lite ärenden, så klev vi in på PizzaHut.
Gott. Och jäkligt onyttigt!
Men gott! :-)

Lördagen började med att jag röjde ur kylen.
Det är lite märkligt men man fyller liksom bara på, utan att rensa ur. Så till slut är kylen full, men man upplever att det inte finns någon mat. :-)
Så det blev långa inköpslistan...
Vi kunde inte låta bli att äta lunch innan vi klev in i butiken.
Vägg i vägg ligger Stockholms bästa shusiställe. Mums.
Och det kändes bra mycket nyttigare än dagen innan! ;-)

 Vi uppdaterade The förrådet.
Lite lustigt är det att man blir så "teig" på hösten.
Det är så mysigt att ha en stor kopp när man sjunker ner i soffan..

 Äpple och kanel...mmmm,,,,

 Och chai. Det är gott!

När jag sen hade plockat och fixat, upptäckte jag att det faktiskt hade flera timmar innan det var middagsdags.
Så, jag hoppade i träningskläderna och kröp ner i gymmet.
Jag märker ju nu, när jag ofta cyklar till jobbet, att träningen blir ojämn.
Ben tränas var och varannan dag.
Men inte överkropp. Så nu måste jag gymma. Fast jag inte tycker att det är så kul.
Jag ger mig 10 minuter på bandet för att värma upp.
Det behövs ju inte, egentligen. Men det känns bättre att ta tag i hantlar och skivstång om jag redan är lite svettig, liksom. ;-)
Det gick rätt bra.
Mest är jag nöjd med att jag gick in i rummet! ;-)

Lite träningsvärk har jag idag...
Dagen idag har gått till det som söndagar brukar gå till. Tvätt, tvätt och mera tvätt.
Plock, dammsugning och tvätt.
Det tar liksom inte slut.

Vi åkte på bio och såg Insidan ut. Maken, som fortfarande inte är helt frisk bäddade vi ner innan.
Han är lite dålig på att lägga sig och vara sjuk.
Kopplar bort helt liksom.
Han har fortfarande inte fattat att han är anställd! ;-) Och att det finns en hel grupp som jobbar tillsammans.
Nåja, filmen var riktigt bra! :-)

Och nu är det som sagt dags att tänka på att det är måndag igen.
Det är en helt ny känsla hos mig, att faktiskt kunna koppla bort jobbet så pass när jag går hem på fredagen, att jag måste kika i kalendern på söndagen, vad som ligger i pipen veckan som kommer.
Det har tagit ett år.
Att kunna jobba och faktiskt jobba klart på arbetstid så att jag inte behöver tänka jobb på helgen är helt grymt.
Det slår mig titt som tätt.
Häromkvällen var jag ju iväg på ett mingel. På arbetstid. Jag kunde alltså mingla och få betalt.
Som egen företagare, så är mingel och nätverk säljtid.
Man har alltså inte betalt.
Har man tur, så hittar man en kund eller får en referens som kan ge jobb.
Men så är det ju väldigt sällan. Man måste sälja under otroligt många timmar för att sen kunna debitera en slant.
Så, när kollegor säger "neeej, jag orkar inte ut och mingla" då gör jag det med glädje!
Tänk att jag får betalt för något som är kul! :-D
Under den kvällen pratades det naturligtvis om företagandet och hur det är.
Att man aldrig är ledig.
Man är sitt företag, man är sitt varumärke. Man kan inte skilja på fritid och arbetstid.
Man säljer hela tiden.
Och där och då kände jag verkligen att mitt beslut är så rätt.
Att jag har så nog med att inte ha klara ramar mellan jobb och ledigt, mellan proffs och privat.
Det känns bra! :-)

Maken sa häromdagen: "känner du att vi plötsligt har ett vanlig liv?" och det är precis så.
Vi orkar umgås med vänner igen.
Vi orkar göra saker med barnen. Och med varandra.
Så man kan säga att jag numera är anställd med en företagares inställning till jobb.
Jag borde alltså vara den ultimata arbetstagaren! ;-)

Nåja, nu väntar en vecka med helt otroligt många möten och input.
Och kanske mer höstigt väder..
Två cykeldagar bordet jag kunna fixa.
Ny vecka, nya äventyr helt enkelt.

Chocken är total!

Så har en vecka gått.
Bara sådär. Igen.
Full fart, tidiga morgnar och sena kvällar.
Till och med lite dubbelbokningar. Tur att farmor kunde komma susande för att täcka upp.

Jag har träffat många nya och intressanta människor. Och upptäckt hur otroligt liten världen är.
Eller, Stockholm kan jag väl säga.
Flera gånger den här veckan så har jag träffat på folk som jag känner till och haft kontakt med på ett eller annat sätt, men inte träffat.
Och då blir det en sådandär "nämen, oj, det är ju du!" :-)
Sen börjar det nu även bli så att folk vet vem jag är..Medans jag inte har en aning.
Och inte heller tänker på att jag syns i massor med sammanhang numer. Jag är ju liksom bara jag, inte tänker jag på att man sett mig lite här och där.
Och nu har polletten trillat ner lite här och där om att det är jag som sköter en hel del närvaro i socialamedier.
Det blir en "aha, är det DU?" ;-)

Mycket jobb har veckan alltså innehållit men också ett besök till min nageltjej. Äntligen.
Det är jättelänge sedan men nu så är det ordning igen.

Häromkvällen var jag iväg på ett nätverksmöte för att berätta om  min roll och vad jag kan erbjuda.
Jättekul!
Det är verkligen otroligt kul att få göra sådant! Jag får nypa mig i armen över allt kul jag får göra!

Det var en spännande kväll och vi får se vad det utmynnar i.

Dock blev det en sen kväll igen. Jag åkte direkt ifrån minglet för att hämta dottern som varit iväg och jobbat.

Sen upp och hoppa i morse för att åka direkt på ett möte. 

Och lite trött var jag, för jag glömde mina anteckningar där vi hade mötet! Det är så olikt mig!

Nåja, efter att ha slängt i mig lite lunch åkte jag på en invigning.
Så kul att se hur det blivit men också att träffa de som jobbar. Det blir alldeles för sällan, men nu kommer jag att titta in varje gång jag går förbi. 

God tårta fick vi med!

Sen blev det en drös med besök på flera företag vilket var spännande.
Ibland, när man bara kliver in oannonserat så får man en hel del info, som man annars inte skulle få.

Det var lite skönt att ha dagen så full, för tankarna har snurrat rätt rejält i övrigt.
Tidigt i morse fick jag ett sms: "Man har tagit personen som mördade flickan i norrort".
"pling". Sen gick chatten varm.
Lättnad bland oss som har vänner, bekanta och familj i området.
Området där jag bott under ganska lång tid.
Där barnens pappa fortfarande bor och barnen i perioder.
Alla har varit så oroliga över att han ska hinna slå till igen. Ingen har vågat röra sig i området och alla har spekulerat i vem det är.
Massor med killar har blivit topsade. Alla våra söner och alla deras vänner har topsats och pratat med polisen.
Oron har varit stor.
Jösses, min stora dotter sprang i spåret kvällen innan, vilket har varit obehagligt att tänka på.
Nu gick luften ur när en kille äntligen blev gripen.
Men, det blev värre...
När jag satt på lunch fick jag först en chatt. Efter en stund ett sms. Och sen igen.
Och då tappade jag nästan luft.
Det var och är så svårt att fatta. Första reaktionen var "nej, det kan inte vara sant!"
Sen hörde stora sonen av sig med samma information, med uppmaningen att försöka få tag på dottern.
Och visst, hon bekräftade när jag dubbelkollade.
Om namnet stämmer så har hon gått i samma klass som personen i 9 år!
NIO år!
Helt obegripligt.
Och ännu läskigare när man nu vet hur nära sådan oerhörd ondska alla varit.
Det kunde lika gärna ha varit hon..
Nu försöker man ju minnas hur det var då, när dom var yngre....om man mins något.
Sista bilderna är ju från när dom gick ut 9:an..
Helt galet.
Alla är lika chockade.
Det kommer att ta tid att smälta.

Man kan säga att jag var rätt trött när jag klev innanför dörren efter att ha hämtat barn idag.
Vi orkade bara inte svänga ihop en middag, så det blev ute.
Sen kroknade vi i soffan hela högen.
Men, i morgon är en annan dag. En bättre hoppas jag.

En jäkla smäll!

Ja visst fick vi en mysig lördagsväll!

Precis när det mörknat började det regna. Först lite för att sen ösa ner.
Jag trotsade regnet och tände flera lyktor.

 Vi låg i soffan och tittade på tv och jag läste min bok och virkade lite.
Det var inte kallt, men det blir liksom rått såhär på hösten så jag tände en brasa.

 Strax efter 22 kröp barnen i säng och låg och kikade på varsin film.
Jag satt kvar i soffan.
Åskan som mullrat en stund, blev intensivare. Jäklar vad det mullrade.
Och regnade.
Men jag såg inga blixtar. Iofs hade jag fällt ner persiennerna och vinklat dem lite, mest för att det inte skulle vara så galen insyn i våra stora fönster.
Helt plötsligt small det som ett pistolskott. Ett högt visslande och i nästa sekund slocknade hela huset och sen small det!
Jädrars. Jag förstod direkt att åskan slagit ner någonstans i närheten.
Barnen blev lite lätt skärrade. Minime mest för att det blev becksvart. Utanför Lillemans rum sitter en ficklampa som alltid börjar lysa när man drar den ifrån uttaget. Eftersom att strömmen gick, så lyste den nu.
Han kom tassande ut i köket och Minime fick lite ledljus så att de kunde krypa upp i soffan.
Jag tände ett par ljus och la ett par klabbar ved på brasan för att det skulle bli ljusare.
Sen kikade jag om det var jordfelsbrytaren som slagit ifrån.
Mycket riktigt.
När jag vickade upp den igen vaknade allt till liv.
Jag kikade ut mot de närmsta grannarna och såg att det lyste hos dem också.

Sen blev det lite letande för att se vad som gått sönder. Vi hade flera datorer igång och tre tv:er.
Plus att två telefoner låg på laddning -inte så bra.
Men jag kikade runt på alla och de såg ut att funka. Däremot hade vi inget internet.
Jag kikade på routern som sitter i köket och den var helt svart.
I vanliga fall så blinkar den hysteriskt i gult, grönt och rött. Nu var den inte så pigg.
Så, det var den som gick.
Jag drog ur den och all annan elektronik.
Minime kröp i säng igen och somnade. Lilleman var lite mer skärrad, så jag bäddade ner  honom på soffan en stund och så kikade vi på tv.
Men han kom inte riktigt till ro, för att det var för varmt i vardagsrummet så efter ca en timme kröp han i säng och somnade.
Jag satt kvar en stund, men tassade sen upp och la mig jag med.
Precis när jag somnat, hörde jag hur regnet ökade i styrka igen och så även mullret.
Men, nu hade jag ju dragit ur all elektronik, så jag la huvudet på kudden och somnade.

Jag var helt säker på att barnen skulle komma tassande till mig på natten, men det gjorde dom inte.
Vilket glädjer mig!
Det betyder att dom inte är rädda för åska och att dom är helt trygga.
Känns bra.
Det syntes inte ett spår av nattens drama, utan solen sken från en nästan molnfri himmel!
Jag hörde dock en av grannarnas telefoner slagits sönder och att bommen som går till vårt område fått sig en smäll.

 Efter lunch åkte vi hem igen.
Maken hade haft en jättetrevlig kväll med sina äldsta vänner.
Huset var tom nystädat när jag kom hem.
Inte alls dumt.
Det gjorde att jag letade fram träningskittet och gick ner i gymmet.
Jag har inte tränat på jättelänge.
Sen allt drog igång har jag banne mig inte fått till det. Inte ens de där 20 minuterna jag har lovat mig.
Vilket ju är BS.
Även om det inte blir gymmet eller löpbandet (ibland blir det för sent för sånt) så har jag 20 minuter där jag kan yoga lite, köra planka eller andra övnivnar. Utan problem.
Jag måste bara prioritera och vara mer hård med mig själv.
Det går.

Idag blev det 12 minuters uppvärmning på bandet, sen 3x komplexfemma och 3x hantlar och planka emellan seten.
Sen ställde jag mig på löpbandet i dryga halvtimmen efter.
Jag gillar ju bandet. Att bli riktigt svettig.
Gillar inte gymmet.
Men nu måste jag. Jag får inte ställa mig där om jag inte kört något annat innan.
Den här veckan blir en sån igen där kvällarna blir långa flera dagar, men då måste jag unna mig något annat i träningsväg.
Plus att jag hoppas att jag kan endera cykla eller gå tre av dagarna.

Regnet vräker ner fortfarande men det är ganska mysigt.
Vi har tänt ljus och passar på att mysa.
Hösten är verkligen här.

Ensamvargen.

I morse när vi vaknade, var det lite spännande.
Hur många friska? Hur många sjuka?
Vi konstaterade att jag inte blivit sjuk(are) och att både Lilleman och maken var feberfria.
Yes.
Finemang. Frukost, packa lite, packa in mig och barnen i bilen och så åkte vi till landet.
Maken, han fick snällt leta fram dammsugaren och sen åka och handla.
Han ska ha herrmiddag. Eller "gubbmiddag" som jag lite kaxigt kallar dem. Det får jag, för jag är äldre än hela högen! ;-)

Tanken var att jag skulle ha en väninna med barn med mig ut hit, men dom kroknade!
Troligen samma bacill som däckade dem.
Nåja, jag har inget emot att vara här ute själv. Ensam är jag ju inte. :-)
Barnen är med och nästan alla grannar är här.
Det är en av fördelarna med det här området, det är alltid folk här. Vilket är tryggt om det skulle hända något.
Iofs har vi strikta regler runt vilka verktyg man får använda när man är här själv. Dumdristig behöver man ju inte vara.

Det var riktigt varm när vi klev ur bilen.
Molnigt och grått, men varmt.

 Det har kommit några regnskurar under eftermiddagen, men det är ändå skönt.
Tyst och lugnt.
Jag har plockat bort pyntgrejer ur trädgården och ställt under tak. Ställt undan utblommade blommor och tömt krukor.
Påbörjat höststängningen. Nästa helg ska vi ut igen och då stänger vi av vattnet i lilla huset och jag ska ta in pelargonerna.
Då kommer även en man ut och tittar på vårt slamsystem. Det blir spännande på flera sätt.
Både vad dom kan göra med det och hur dyrt det blir.
Vi vågar inte tänka nästa sommarsemester ens innan vi vet vilka summor vi pratar om.
Men det måste bara göras.
Jag hoppas att man kan börja redan i höst..

Nåja, det blir inte mer "jobb" än så den här helgen.
Eftersom att det är lite ruggigt ute med regnet, så är barnen på sina rum och leker.
Lilleman är piggare idag men hostig. Så jag tjatar inte om att han ska vara ute.

Själv ska jag njuta av lugnet och myset med mörka kvällen.
Tända ljus, brasa och dra igång en eld ute.
Jag har flera böcker med mig ut. Bara att ligga i soffan och läsa är så mysigt!

Just nu har jag lite läspanik. Jag kan få det ibland.
När jag har massor att läsa, som jag vill läsa.
Serier.
Jag har avbrutit en serie för att börja läsa en annan.
Och då kommer det ju en femte bok av serie ett, där jag läst 2,5 bok! panik! ;-)
Det är det som kallas I landsproblem.
Samtidigt är det en skön känsla att ha en massa böcker som väntar på att läsas.
Jag behöver ha en hög, så att jag liksom ser att förrådet är fullt! :-)
(Men, nu måste jag renas ur på mitt nattduksbord för det är rörigt med både lästa och olästa böcker nu, vilket stressar mig..)
De lustiga är att när man tittar in i stora dotterns rum, så har hon en liknande hög på sitt skrivbord! :-)

Nåja, det blir en mysig lördagkväll. :-)
Det är ju så, när man har fullt runt sig hela tiden, så njuter man av att vara ensam ibland.
Jag har ett ganska stort behov av att få vara själv. Men är det ju så sällan numer! ;-)
Lite lustigt är det ju att jag som sett mig som en ensamvarg, som tänkte när jag var yngre att "jag ska nog vara singel och ska jag ha barn ska jag nog bara ha ett.¨
Och så har jag aldrig varit singel och har huset fullt jämt! :-)
Och njuter hejdlöst när vi är hela familjen och gärna stora barnens respektive.
Så gick det med en ensamvargen! ;-)

Tröttmössa

Oj vad veckan har gått fort!
Det har varit en vecka som liksom gått i ett. Tidiga morgnar på grund av att båda barnen haft utflykter varje dag, som inneburit både matsäck, gympa/simpåsar och tidigare lämning och fulla dagar.
Jag har inte varit stressad alls egentligen, men ändå har jag varit löjligt trött!
Flera kvällar har jag kört hela familjen i säng vid 20! Och somnat har jag och sovit som en liten gris.
Jag tror att det beror på att jag har en förkylning i kroppen.
Hela veckan har jag haft dåligt samvete över att jag inte tränat något(på länge!)men sen konstaterade jag att om jag är trött, då ska jag sova!
Varför utsätta kroppen för mer belastning då? Även om jag inte direkt är förkyld utan mer känner mig hängig.
Idag blev Lilleman kvar hemma med lite feber och toksnorig. Och maken kom hem ganska tidigt efter att han känt sig febrig och hängig.
Så, helt klart har vi en bacill som far runt.

Jag hade rätt mycket jobb idag, som det är deadline på, men som tur är så gick det bra att jobba hemma.
Vi har väldigt flexibel policy för var vi sitter och jobbar, så det är inget problem. (Men jag som jobbat hemma så många år njuter av att ha ett kontor! :-D )
Lilleman är så lugn när han är skruttig så man märker knappt att han är hemma.
Nåja, jag hade en massa text som skulle redigeras och skrivas om.
Tillslut går ju ögonen i kors och man filar och filar. Som tur är så är vi en hel grupp som ska lämna ifrån oss texten och sen få den reviderad.

Det har varit en vecka med bra blandning på möten, skrivning och nätverkande.
Min först vecka på heltid.
Och visst märks det. Men, jag jobbade ju hela dagar ofta förut också, men kunde ta en dag ledigt sen för att kompensera.
Det är så mycket som händer den här hösten. Spännande saker som det är otroligt roligt att få vara med om.
Jag har också fått mer ansvar för sociala medier vilket är kanonkul!

 Stora delar av veckan var dessvärre rätt grå.
Jäklar vad det har regnat!
Det blev höst över en dag.

 Däremot blev det varmt och klibbigt igår eftermiddag! Jag och en kollega var iväg på ett företagsmingel och när vi stod och lyssnade på alla pitchar kände jag hur det bokstavligen rann svett på ryggen.
Usch.
I början av veckan var vi iväg på ett lunchmöte i ett av våra stora köpcentrum och efter mötet tog vi en sväng i lite butiker för att kolla läget.
(Vilket jobb man har va? Faktiskt kika runt i butiker på arbetstid! )
Och hjälp vad mycket fint det finns nu!
Vissa höstar finns det inget fint alls. Men nu. Ojojoj.

Men, det dåliga vädret har gjort att vi inte cyklat mer än en dag. Sen blev det för blött. Plus att vi har åkt som små tokar fram och åter på möten. Då går det inte att cykla.
Jag har verkligen saknat det!
Det är så mysigt att cykla främst på morgonen! Få ljuset och friska luften.
Plus att det ju går fortare än att gå.
Även om det lär bli en del travande när snön kommer.
Men jag ska försöka att cykla så ofta jag kan. Men det är ju alltid någon dag i veckan när det inte funkar.

Men nu är det fredag.
Vi har fullt med planer i helgen och jag hoppas att killarna i familjen är piggare i morgon igen.
Jag har verkligen sett fram emot det vi ska pyssla med. :-)
Efter flera år där vi knappt orkat träffa en människa har vi nu kommit igång med socialt liv igen!
Umgås med människor vi gillar och får energi ifrån.
Både göra roliga saker ihop hela familjen men också var för sig.
Allt behövs.

Hösten är här.