Sidor

fredag 2 februari 2018

Hur man ger mig energi...

Snart är veckan slut. Och så skönt det är!
Den har varit rörig. Maken har ju legat sjuk vilket gjort att allt annat hamnat på mig, vilket ju inte är så konstigt, dock blev det liksom lite kaka på kaka då vi knappt såg röken av honom förra veckan, då allt liksom hopade sig.
Nu blev det ju både boxningsstart för Lilleman, doktor och labbbesök för Minime, flera ovanligt tidiga morgnar, ingen träning -pga de tidiga morgnarna och sena kvällar, plus att jag känt att jag också haft något skräp i kroppen som jag inte velat locka fram.

Plus att jag fått två större grejer på jobbet att ansvara över som gett mig lite lätt hjärtinfarkt. Det är inte svårt, men mycket jobb. Mycket att läsa och sätta mig in i vilket tar tid, som jag inte riktig kände att jag hade.
Det är rät mycket som ska falla på plats nu igen.
Vissa perioder är ju sådana, att jag har femton saker på gång samtidigt med förberedelser och grejer.
Och när det då kommer en eller två grejer till "in från höger" då tickar hjärtat igång lite extra.
Dock är det en tröst att de som har typ 8 års högskolestudier, sitter och kliar sig i huvudet de med! :-)

Sen anar jag en tickande bomb...där vi är några som garanterat kommer att få "städa" lite pga att andra inte gjort sitt jobb.
Det slutar aldrig att förvåna mig hur vissa liksom bara kan smita undan och ändå inte få några konsekvenser av det.
Uppenbarligen skita i uppgifter och sätta andra i klistret!
Hade jag varit en kollega här i veckan, som blev akutinkallad och fick både styra upp och styra om, för att sen åka på en massa uppgifter, trots att första tanken var att ge input pga erfarenheter, då hade jag nog gått i taket!
Åtminstone hade jag gått till chefen. Helt otroligt!
Idag råkade jag komma på en annan galen grej i samma projekt och en uppenbar lögn.
Vi får väl se om det tar en ände med förskräckelse eller inte..

Som tur var kom stora sonen förbi i början av veckan och både hämtade småsyskonen i skolan och stannade kvar och fixade middag så att jag kunde åka och storhandla.
Vi ses inte alltför ofta så det var riktigt härligt att ha honom här och där kunde jag tanka energi.

Dock, kände jag mig såhär igår! :-)
Jag kunde inte låta bli att fota den när jag hängde in min jacka i skåpet på morgonen, för precis sådär kände jag mig.
Lite ont i knoppen, stressad och liksom "less"...


Strax innan, hade jag fått ett mail, med en lathund till en inventering jag ska göra för mitt arbetslag.
Jag tittade aldrig på den utan bara skrev ut den och jag kan säga att hjärtat tickade på än mer när jag plockade den ur skrivaren och såg att den var på 16 sidor!
Sexton! För att kunna svara på 10 frågor! NOT OK!

Det mest underbara är att jag fick denna lathund och en checklista av en person som är projektledare, men jag hann bara skumma dem, innan det kom ett mail från en chef, med en helt annan checklista och en annan lathund!
Så, plötsligt hade jag två versioner!
Man blir som trött, på riktigt!
Hela veckan har innehållit en massa sånt tjafs där jag undrar hur en så stor organisation som vår, inte kan hålla koll på vissa saker.
Det är helt galet!
En kollega som också kommer från privata näringslivet brukar bara titta på varandra och garva, för det är så sjukt!
Det är ju tur att vi har lätt till skratt i alla fall!
Vår devis idag har varit att vi ställt oss upp och hojtat över skärmarna "men ja ä int bitter!!" :-D

Det är ett härligt gäng jag sitter med nu och vi skrattar så tårarna rinner flera gånger om dagen.
Jag är så nöjd med att jag flyttade ner och inser ju att jag borde ha gjort det för länge sen!
Men bättre sent än aldrig.

Nåja, idag var rummet fullt av folk vilket är lite ovanligt. Men alla hade mötesfri eftermiddag och satt på sina platser.
Plötsligt ser jag över min skärm att en av receptionisterna kommer in i rummet och går liksom "tyst" och frågar något viskande.
Jag tittar lite runt hörnet på min skärm och ser att hon håller fram något till min chef som vänder sig om och pekar på mig.
Och så får jag ett paket som ser ut som en blombukett!
Bara sådär!
Jag blir alldeles röd om kinderna och utbrister "till mig?? va?"...
Alla mina bordsgrannar reser på sig och undrar "vad har du fått???" En kollega hojtar "vafasen, har du skaffat en älskare??"...

Sen är det alldeles tyst, tills jag öppnat och kan visa den fantastiskt vackra buketten med bland annat röda rosor! :-)
Jag såg ju direkt på blommorna och kortet vem det var ifrån och blev ju sen alldeles tårögd av kortet.
Från maken, förstås!


Båda mina manliga kollegor utbrast "näe! Fy fan för honom! han får ju oss att framstå dom idioter!" :-)
Och mina kvinnliga kollegor som sitter bredvid suckade "fan! Jag har aldrig fått blommor till jobbet!!"

Veckan blev ju raskt lättare! :-)
Sånt här kan han!
Han vet precis när det är läge att göra något extra! Och det funkar, varje gång! :-D
Det här gav mig ju precis den extra energin, som gör att jag orkar lite mer och lite till!
Bara att titta på dem gör att jag blir alldeles varm i hjärtat.

Nu ska vi riva av fredagen och sen se vad helgen ger. Vi stannar hemma pga att maken fortfarande är skruttig och - det grävs upp avloppsrör på landet.
Alltid är det något! ;-)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar