Sidor

lördag 8 oktober 2016

Vilket år!

Nu är vi "lilla familjen".
Märkligt hur otroligt påtagligt det är att dottern flyttat. Vi blev så få!
När stora sonen flyttade, så märktes det inte lika mycket rent praktiskt. Sen flyttade han så långt bort att jag hade svårt att ta det till mig.
Jag "låtsades" att han var hos sin pappa och la sen locket på.
Att jag sen blev otroligt glad när han bestämde sig att flytta hem igen, var ju en helt annan sak. Då bestämde han själv att komma hem, utan påtryckning.
Och han växte enormt som person de två år han bodde i Skåne. Jag tror att alla behöver gör det, flytta själv för att bli vuxen.
Nu flyttar inte dottern så långt, vilket är skönt. Första tanken var ju att dra till Norrland, vilket vi ju naturligtvis hade stöttat också.
Men det är skönt att hon stannade här, så att vi kan ses spontant.
Stora sonen har bestämt att det nu ska införas söndagsmiddagar. :-)

Men, idag var det flyttdag för dottern. Vi fyllde båda våra bilar med grejer och drog.
Jag är glad att vi bytt bil nu så att vi har två stora, för vi fick med allt i en vända!
Hon hade först tänkt stanna här en natt till, för att hon behövde internet för en tenta som skulle göras, men maken åkte och fixade en router så att hon kunde stanna.
Det är ju spännande även för henne. Men, hon behöver rycka plåstret. ;-)
Grejen är att när hon åkte till lägenheten första gången, blev hon lite ledsen eller ska vi säga "chockad".
Rummet var ju helt tomt och ligger i en korridor, en halvtrappa upp.
Och kändes som en källare första gången. Eller mer som ett lagerrum man har för att repa i ett band eller så.
Och så är det ju när ett rum är tomt. Det ekar och känns naket.
(Det är just den känslan jag, som flyttat massor med gånger, älskar! Att rummet är som ett tomt papper, som man kan rita på! :-))
Men varje gång när vi har flyttat, då har inte dottern dykt upp förrän efteråt, när vi hunnit fixa lite och gjort det som "hemma".
Sen är jag och maken duktiga på just det, att snabbt fixa det hemtrevligt.

Nåja, vi gjorde ju samma idag! :-)
Tjoff, bära, bära och fixa. Maken hade sparat en tv till henne eftersom att stora sonen fick en tv och ett ljudsystem när han flyttade.
(Vi jobbade ju med sånt förut, så han köpte loss två innan vi la ner butiken. )
Hon var tveksam till att ha någon, men vi insisterade.
Jag och tjejerna åkte iväg i förväg, och hann tömma min bil innan killarna dök upp med elektroniken och lite möbler.
Under tiden han fick igång tv:n och nät, packade vi andra upp. Hon äger löjliga mängder av böcker och de plockade vi upp i hyllorna. Jag hängde upp handdukar och fyllde badrumsskåpet.
Vi skruvade ihop en hylla som vi ställde i en av hallgarderoben, för att kunna förvara mat osv.

Lillsyrran var nöjd med att det fanns barnkanal här med! :-) Och stora dottern kände nog att det var mysigt med tv ändå.
Man kan ju titta på datorn, men det kan vara mysigt att ha tv:n på i bakgrunden när man jobbar på datorn.
Så det blev jättebra.
 När vi väl hade fixat en stund, kändes det betydligt mer "hemma". Nu ekar det inte längre, kan man säga. :-)
Och när hon väl pluggat in vattenkokaren, gjort sig en kopp te och tänt lite doftljus, då är det ju som hemma! :-)
Vi tog en sväng i området för att kasta skräp och äta lunch och hon bor helt galet bra!
Liksom mitt i området.
Ett par meter till köket, som vi tittade in i och jag var nära att få hjärtinfarkt! Det var sunkigt som attan och fruktansvärt skitigt!!
Jag var så glad att jag köpt små platslådor med lock, där hon kan ha sina grejer i kylen, så att det inte behöver blanda sig med andras äckliga mat! ;-)
Jag kände mig som en såndär som går runt med handrengöring och sprutar det på allt och alla!
Urk!
Det visade sig sen när dottern öppnade sin post, att köket ska renoveras snart. *phjuu*
Hon har också ca 50 meter till en Icabutik, en sushirestaurang och en pizzeria! Och lika nära till bussen!
Alla innergårdar var utrustade med grillar och bänkar. Man kunde se att det varit fest där för inte allt för länge sedan. :-)
Jättemysigt!
Vi prövade pizzorna och de var jättegoda! Där hänger nog de flesta på fredag och lördagskvällar.

Sen åkte vi hem. Huset ser ut som ett bombnedslag för att jag väntat på att få hennes rum tomt för att kunna förflytta grejer.
Och nu är det tomt!
Här blir det en kombination av gästrum, kontor och förvaring av lakan och sådant.
Vi får loss en massa plats i kök och tvättstuga. Yey!
Jag orkade dessvärre inte göra så mycket åt det idag.
Igår tog jag ju en sväng till gymmet och har träningsvärk idag. Sen blev det rätt många vändor upp och ner i trappan idag, plus bära från bilarna en rätt bra bit för att inte blocka hela gården.
Så jag blev tokslut!
Det går bli lite pö om pö.
Men jag har en klar bild om hur det ska bli. :-)
Maken och jag låg i sängen en stund och vilade och det slog oss att vi nu är vi lilla familjen!
Bara fyra. Skumt.
Och vilket jäkla år det här har varit!
Det började med att Stora sonen kom in på juristlinjen, som han kämpat med så länge.
Sen fick dom lägenhet! När det blev som mest akut och vi började fundera på att hjälpa dem att låna till en bostadsrätt. Då, pang! En stor tvåa, i första hand!
Sen, övergick makens projektanställning till fast anställning och han fick en ny tjänst.
Sen, övergick mitt vikariat till fast anställning, vilket vi tvivlat på skulle gå igenom.
Dottern, kom in på sitt förstahandsval på första försöket.
De små barnen, bytte till en skola som passar oss så bra!
Och plötsligt får dottern boende! (Bara om man bor här i storstaden förstår man chocken i att få bostad efter att ha köat ett år! De flesta får bostad när de har ett år kvar att plugga!)
Och inte bara det.
Jag fyllde 45. Min syster fyllde 50 häromdagen. Kusinen 60. Lilleman fyller 10 och stora dottern 20.
Vilket år!
Inte konstigt att man blir lite matt! :-)

I morgon blir det en sväng till Ikea, för att fixa småplock till dottern. Och lite grejer till rummet här hemma.
Det blir bra.
Och, under lunchen pratade vi om hur det var när jag flyttade hemifrån, löjligt ung.
Vi bytte land. Och det fanns inte mobiltelefoner!
Så, vi flyttade in i lägenheten vi fått och beställde sen telefonnummer, som vi fick vänta på ett par veckor.
Sen kunde vi ringa hem och berätta att vi var på plats! :-)
Nu, kan vi ju tjatta, facetima och skypa. Man är ett knapptryck bort jämt.

Men märkligt är det! :-)



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar