Semester!

Det är lite svårt att ha rätt tidsuppfattning nu känner jag. Våren har varit så full och gått så fort, plus att vi hade en otrolig varm maj, så det känns som att semestern redan har varit. 

Men - den börjar ju faktiskt nu!
3 veckor ledigt har jag och även om det inte är längre än så, så känns det riktigt bra. 
De två veckorna jag jobbar direkt efter har jag mer jour än jobb, så det blir ändå lite ledigt. Jag kan jobba halva dagar, ta sovmorgon och långa hundpromenader innan jag öppnar upp växeln. :-)

Lite märkligt är det ju också att vi inte är på landet, sommaren brukar definieras där. Minime sa häromdagen att hon har svårt att förstå att det är sommarlov, när vi inte är där. 
Och även jag har lite svårt att förstå att det är semester NU, när vi inte packar ihop oss och åker dit. 
3 veckor känns också längre när vi ska vara här hemma och göra lite olika saker, dagsturer och lite annat. 
Och det är så skönt att inte ha dåligt samvete för att vi inte är på landet och fixar och håller det fint. 

Och samtidigt är helt fantastiskt att vi trivs så bra där vi bor jämt. Jag har aldrig trivts så bra någon annan stans. Varken i huset eller i området. 
Det finns så många fina platser på gångavstånd. Det är magiskt! 

Att vi har så nära till bad och rekreationsområden är ljuvligt. Det är bara helt fantastiskt helt enkelt. 

Och det känns verkligen som att vi går in i en ny era nu. 
Minime går och väntar på svaren från gymnasieintagningen som kommer om drygt en vecka. Vi hoppas verkligen på att hon kommer in på sitt förstahandsval. 
Det blir en spännande höst för henne vare sig hon kommer in på första eller andrahandsvalet. 

Hon har kämpat så otroligt hela högstadiet och lyckats höja betyg i flera ämnen till slutbetygen. Lättnaden när terminen var över var helt galen. 
Och det är ju mysigt att dom hade både bal, finlunch och skolavslutning. Dom vred ur sista veckan in i det sista. 

Nu ska det bli så kul att hon ska få fokusera på andra saker och få nya kompisar i gymnasiet. Det är ju något helt annat än grundskolan. 

Lilleman ska ut på praktik under sitt sista år, så även han får en spännande höst. Han ska också ta körkort i höst så plötsligt kommer vi att vara tre med körkort i huset. :-)

Även jag börjar bli så pass varm i kläderna så att jag kan börja lägga upp min egen planering och struktur nu - och även jobba på distans med jämna mellanrum. 
Jag trivs på kontoret, men det är skönt att jobba hemma ibland.
Det gör ju allt så mycket roligare. Första 3 månaderna på nytt jobb är ju alltid hemska. Man kan ju inget och förstår väldigt lite... 
Så man längtar tills första halvåret är gjort så att man får fotfäste igen. 

Men - nu känner jag ändå när det dyker upp problem att jag kan lösa dem och sen bara informera om hur jag har gjort, det är skönt. 

Tomatplantorna växer så det knakar nu och första lilla tomaten visar sig. 

Jag tyckte att jag satte dem så tidigt och lät dem bli stora inne, men jag kunde ha satt dem ännu tidigare. 

 Hela trädgården växer fint och nu ser jag ju ännu bättre än förra sommaren vad som växer och vad som står bra. 
Jag ska gräva upp och flytta en hel del blommor, ta ner ett par tujor och fixa till lite. 
Det kommer att bli så bra när jag väl är klar. :-)

Trädgården här är så pass liten att man hinner massor på bara ett par timmar. 

Så, nu är det bara att njuta för fulla muggar! 

Midsommarhelg.

Så har vi firat midsommar.
Värmen är tillbaks och allt växer så att det knakar. 

Det är skönt att bara behöva tänka på en trädgård nu och fixa i den. Det är inte såna enorma ytor som på landet och allt går mycket fortare.

Nu blommar flera rosor som jag klippte ner hårt förra våren. Dom blommade knappt förra sommaren, men nu har dom muttat på sig och blommar som galna. 
Vi tog med oss bröllopsbågen från landet och har nu ställt den på gången upp mot ingången. Det blev bättre än vi vågat hoppas. 

Det står en klätterros där som klättrat på en annan båge tidigare som vi rev bort. Den var fruktansvärt ful.
Då passade jag på att klippa ner rosen så att den fick börja om och nu tar den sig fint. 

 Jag klippte ner, grävde bort och flyttade mängder av blommor förra sommaren. Nu växer det bra överallt och det dyker upp blommor som inte fanns förra året!

Lite märkligt. 

Men jag tror att fåglar faktiskt sprider lite olika frön också. Nu kan jag plocka ihop en fin bukett, trots att jag inte har den mängden rosor som jag är van vid. 
Men det kommer! 

Vi har precis börjat rita på ett garage som dessvärre kommer att stå så pass till att jag måste flytta en del blommor så småningom. 

Vart är lite osäkert just nu, men det finns plats. :-) 

Vi firade en lugnare midsommar än på många, många år!

Både maken och jag har varit helt slut efter allt slit med att tömma landet innan försäljningen. 

När man är mitt upp i det, då kör man bara och känner inte efter om man är trött. 
Som grädde på moset har vi också haft mycket jobb och inte kunnat vara ledig som vi egentligen borde ha varit, åtminstone ett par dagar. 

Men, det är ju bara att kavla upp och köra. 

Sen, när vi var färdiga, lite snabbare än vi trodde och kunde vila lite, då kom ju förkylningen som ett brev på posten!

Dagen efter vi träffade köparna och lämnande över nycklarna och skrev på de sista papperna, då vaknade jag med feber och ont i halsen. 
Sen blev jag toksjuk och jag som brukar kunna sova bort förkylningar har varit riktigt risig en dryg vecka. 

Men - lagom till midsommarafton kände jag mig riktigt bra!

Äldsta dottern och barnbarnet har bott här veckan innan, vilket har varit jättemysigt, men jag har bara orkat jobba, sova och rådda sånt här som ändå behöve råddas, så jag har känt mig lite allmänt osocial. 
Helt med var jag inte förrän kvällen innan midsommarafton.. 

Det var så skönt att ha firandet här hemma, där allt finns. Och vi inte har någon enorm gräsmatta som någon måste ut och klippa. 
Nu klipper vi den vi har på 10 minuter. 

Vi har många fina blommor som vi gjorde buketter av och ställde överallt i trädgården. 

Kvällen innan gjorde jag och Minime varsin tårta. Hennes blev snäppet sötare än min :-) 
Men båda gick åt.

Vi blev "bara" vår familj och svärmor i år och även det var skönt. 
I många år har vi haft stora firanden med dryga 20 -30personer vilket har varit jätteroligt. Vi skulle ju inte ha bjudit in en massa människor om vi inte hade velat göra det, men de åren är över känner vi. 
Nu börjar faktiskt åren ta ut sin rätt och vi orkar inte rådda på samma sätt som tidigare. 

Det kanske är dags att vi åker till andra på firanden i stället för att hålla i firanden . 

Och vi är ju rätt många i "grundfamiljen" och även barnbarnen blir äldre och snart kommer ju tonåringarna att ha respektive med sig och då är vi ju plötsligt 15-20 pers igen. :-) 

Vi började dagen med "brunsch". Ägg, lax och kokt potatis. Så gott och så somrigt. 
Sen gick vi alla till firandet som hölls i området. 
Så mysigt med levande musik och dans runt stången. Man fick verkligen rätt stämning! Och så skönt att ha gångavstånd - det stod bilar parkerade längs med alla vägar och både sonen och svärmor var chockade över mängden människor som vallfärdade till firandet. :-)

Sen gick vi hem och fikade. 
Hundarna sköttes sig över förväntan bra! Dom är inte valpar längre och det märks. Tom Lillfjanten är lugnare. 
Dom låg under bordet och chillade, utan att skälla, jaga små barn eller vara allmänt stissiga. 

Det märks att dom är vana nu vid de små barnen och triggas inte av att dom springer eller låter. 
Tidigare brukar jag behöva hålla ett öga på dem eller skilja dem ifrån barnen med galler, men nu lät jag dem vara med och det gick bra. 
Det känns som att ju fler som är i rörelse och låter ju lugnare blir dom. 
Och det känns bra, för dom ska få hänga med på alla våra semester äventyr i sommar. 

Nåja efter fikat och härligt umgänge så startade maken grillen. 

Det blir så gott och nu kändes det som att vi verkligen landade i att det är här grillen nu står och nu kör vi sommarmiddagarna här. 

Det blev en tidig kväll, för det små barnen behövde åka hem och sova, svärmor drog iväg på firande nummer två, dotterns man hade varit iväg på ett uppdrag i flera veckor och var helt slut när han landade hos oss kvällen innan, så han ville också krypa i säng tidigt. 

Lilleman var på väg ut och jag lovade att hämta honom när han behövde hämtas, men i sista stund ångrade han sig och kröp i säng han med. 

Och det är så skönt att det inte finns någon prestige i en sån här helg alls. Man umgås, äter gott och bara är. 

Idag sov vi länge och sen gick vi en lång promenad med hundarna och hittade en ny badstrand!

Där hundarna kan bada och där jag vill bada!

Bra botten, långrunt och helt klart vatten. Här är det ju sötvatten och där blir det inte samma algbildning som i haven. 

Det var bara vi där vilket ju var jätehärligt! 

Jag har fixat lite i trädgården, städat och bäddat rent inför nya nattgäster och bara njutit av att vara ledig hela dagen. Så skönt!

Och då är det en dag ledigt till som ska njutas av.

Sen jobbar jag en vecka innan det är dags för semester - och nu är det läge för det. Det har varit en hysterisk vår! :-) 

Nya äventyr väntar.

 Jag fick en fråga häromdagen: "Ska ni vara på landet på semestern? 
Svaret blev nej - vi äger det inte längre.

Vi sålde landet för ett tag sedan och lämnade över nycklarna i veckan.
Vårt älskade sommarställe, som vi lagt så mycket tid, energi, pengar och hjärta i, nu har en annan stor och bullrig familj flyttat in och gjort det till sitt! 

Det var inte ätt lätt beslut, men ett helt rätt beslut att ta. 
Många runt oss är rätt förvånade och snopna. Jag har fått frågan flera gånger om jag är ledsen och hur jag ska klara av att lämna det ifrån mig, främst trädgården, men när beslutet väl var taget, så tittar jag inte bakåt. 
Men visst, när jag var där och städade ur alla hus dagarna innan vi lämnade över nycklarna, så var det ju med en klump i halsen. 
När jag torkade golvet efter mig och stannade upp i dörren och tittade in en sista gång - då var det tungt!

Men, efter att ha tagit en sista sväng ner till havet och stått där en stund, så kändes det helt rätt att sätta mig i bilen och åka därifrån, hem till vårt Dallashus! :-) 

Och här kommer jag garanterat att plaska runt igen, med barnbarnet som bor kvar där ute med sina föräldrar. Det gör också att det känns lättare. 

Varför säljer vi då det här fantastiska stället?
Det finns flera orsaker till det, men den största orsaken är att vi fanns oss trivas i vårt Dallashus så mycket bättre än vi ens vågat hoppas på. 
Både huset och platsen. Omgivningar är magiska! 
Så, plötsligt fick vi samma upplevelser "hemma" som på landet, bara närmare till allt. 

Det blev ju också sån otur att precis när vi köpte Dallashuset så träffade ju skiten fläkten på flera sätt. Krig i Ukraina tex, höjda räntor, högt elpris osv osv. 
Så vi kall ställde landet på hösten och sen har vi i stort sett inte varit där alls. 
Det har varit för dyrt att dra igång husen för att vara där en helg då och då så då fick det stå kallt. 

Vi märker ju också att vi inte är unga längre och det är tungt att ha två stora fastigheter som ska skötas, vilket vi var medvetna om när vi köpte Dallashuset, men vi ville ändå testa att ha kvar båda.  
Alla hus behöver underhållas och bos i, annars mår de inte bra, så vi kände i höstas att vi behöver göra ett val - var där mer - eller sälja det. 

Vi har en kompis som är mäklare, som vi berättade för vad vi funderade på och plötsligt så hör han av sig här på vårkanten och säger att han har en familj, som är lika stor som vår - som vill köpa det. 

Dom har varit där på visning ett par gånger och hälsat på när vi har varit där och röjt efter att dom köpt det, hela stora familjen och vi har skrattat åt att även dom är en "cirkus" :-D 
Fantastiska människor flyttar in och kommer att älska platsen lika mycket som vi gjort. 

Här har vi firat många högtider, födelsedagar, jular, midsomrar och två bröllop. Platsen kommer alltid att finnas i våra hjärtan <3

Att vi fick det sålt så plötsligt har gjort att maj har varit helt hysterisk!
Köparna ville ha tillgång innan midsommar, gärna veckan innan vilket vi ju förstod. Så vi kavlade upp ärmarna och körde. Varje ledig tid under maj. Från 8 på morgnarna till 20 på kvällen lördag och söndag varje helg. 
Vi har kört galna mängder med sopor till återvinningen och galna mängder kartonger hem till huset. 
För att sortera och släng eller lägga på vinden. 

Vi har haft dubbelt av mycket för att slippa släpa saker fram och tillbaka och nu behövde mycket rensas ut.
Vi har inte känt efter om vi har varit trötta utan bara kört på då vi hade en deadline. 
Det var jätteskönt att jag kunde flyttstäda när det var ledig torsdag och sen ha helgen ledig sedan. 
Men vi är ju helt slut. 

Så, typiskt nog blev jag ju förkyld som attan efteråt. Jag har känt att det varit något i kroppen och jag har haft lite ont i halsen och bihålorna och när allt sen föll på plats och vi lämnat nycklarna, då blev jag sjuk. 
Rätt väntat. Det har snurrat en förkylning i huset ett par veckor och nu krokande jag också. 
Men - det lugnar ju ner sig nu och snart är det dags för lite semester. 

Nu lägger vi tid och energi på Dallashuset som nästan är färdigrenoverat. Vi har ett badrum kvar, ska bygga ett garage och göra lite annat fix. 
Jag ska få ordning på trädgården, som ju är så mycket mindre än den på landet! 

Många är som sagt förvånade över att vi tar det här beslutet, men det som är det härliga med maken och mig är att vi aldrig är rädda för förändring eller ändring. 
När något inte längre känns bra, då ändrar vi på det och som tur är så är vi ofta överens om när stora beslut behöver tas. 

Var sak har sin tid och nu kommer en ny tid.