Hemmajobb och språngmarsch.

Nu har jag jobbat i drygt 10 veckor!
Det känns som att jag jobbat mycket längre så jag får ibland påminna mig om att det inte är så. 
I det stora hela går det bra, men det är ju som alltid när man ska lära sig något nytt eller plugga att det går upp och ner. 

Vissa dagar tycker jag att jag har stenkoll och det är inga problem, för att i nästa stund känna mig urdum och inte fatta alls.
Vissa saker som jag tyckte gått in är sopborta plötsligt! 
Det är den berömda kompetenstrappan, där man tycker att man har koll tills uppgifterna levlar upp och då är man lost igen! :-) 
Och vid varje trapphöjning ökar risken för fel eller avvikelser och där måste jag vara noga nu och backa, tänka och dubbelkolla. Då går det bra. 

Jag hade en avstämning med chefen i början av veckan och då sa han "jobba hemma på torsdag! Stäng av mailen, svara inte i telefonen, bara stäng av alla och rensa i huvudet och alla dokument"!

Så det gjorde jag! Jag stängde inte av mailen och jag svarade i telefonen, men - bara att sitta hemma och inte bli störd eller knata iväg och snicksnacka med någon vid kaffemaskinen, gjorde att jag kunde djupa i allt sånt där jag inte hunnit med. 
Jag har ju skrivit mängder med noteringar, skrivit lathundar osv som jag sen inte hunnit titta på. 
Massa information hade jag lite överallt. 
Så nu städade jag, rensade och flyttade allt till ett ställe och med tydliga rubriker. Jag läste igenom anteckningar, gamla mail och annat för att få bättre koll. 
Jag blev jättetrött i huvudet men kände direkt att jag har mer koll än på länge! 

Dock, det är ju en stund sen jag jobbade hemma så jag fick börja med att städa kontoret! :-) Eller i alla fall mitt hörn av kontoret! 

Jag längtar tills jag är så varm i kläderna att jag kan jobba hemma lite med jämna mellanrum, när jag verkligen behöver koncentrerar mig. 
Reda nu har chefen godkänt att jag jobbar hemma ibland, så tanken är att jag ska göra det kanske varannan vecka. 
När man sitter och läser avtal och ska räkna timmar till projektbudgetar om jag sen ska boka upp andra på, då behöver man lite lugn och ro. 

Att kunna göra som på förra jobbet, ha ett par dagar hemma då och då är skönt, men sen är det trevligt att vara på kontoret också. 

Så, det blir som förut antar jag så småningom, dagar på kontoret är dagar med möten och avstämningar och sen när det ska jobbas, då kan jag göra det hemma.
Jag har ändå mycket telefon och teamsmöten med våra kunder, så det kan jag ju göra var som helst. 

Det är bra nu också att det har börjat en kollega efter mig, som ligger några veckor efter. Varje fråga som han har, gör att jag behöver tänka till. 
Just nu försöker jag få honom att lägga tid på rätt ställe och det blir lite tjatigt! :-D
Vi uppdaterade en budget tillsammans med chefen häromdagen och förklarade varför timmar ska läggas på olika ställen för att systemet inte ska balla ur. 
Sen, när jag skulle godkänna timmarna i fredags, så hade han lagt dem på fel ställen ändå. *suck*
Så nu får han göra om! :-) 

Nåja, jag längtar efter att ha stenkoll och bli självgående helt enkelt!

Jag fick en språnmarsch lagom till lunch!
Minime kom hem för hon har kort dag pga nationella prov. Jag hade precis pratat i telefonen och ska fixa lite jobbgrejer och hör att Bella behöver ut. 
Hon har varit lugn ett tag nu gällande rådjur, så jag släppte ut henne på baksidan för att kissa. 
Utan att skälla alls, så drog hon plötsligt upp för backen! Där högst upp såg jag hur ett rådjur sprang iväg!
Hon skällde inte alls, utan var bara plötsligt borta! Jäkla hund!

Så, jag in - hämta visslan och ropade på Minime som fick hoppa i skorna och springa efter. 

Jag gick en bit på vägen utanför oss men inser ju att det går för långsamt. Endera måste jag ta bilen och åka runt där jag antar att hon kommer ut, eller ge mig in i skogen jag också. 
När jag vänder tillbaks och precis kommer in på tomten så ringer Minime och hade hittat henne.

Hon sprang ju upp i skogen (väldigt brant berg!) och ropade på Bella där och efter en stund kom hon springande från andra hållet. 
Jättesmutsig och helt slut! 

Hon hittar garanterat hem -men oron är ju att hon endera ska komma för när rådjuret och bli ihjälsparkad eller att hon ska komma farande över en bilväg och bli påkörd. 

Det vill man inte utsätta en bilförare för! 

Nåja, hon kom hem - och hon skämdes! Hon förstod precis att det här var inte bra och att hon hade rymt!

Hon blev nog också lite rädd tror jag, när hon upptäckte att hon var helt själv där ute!

När hon fick se Minime blev hon jätteglad! :-) 

Så, nu får hon inte gå ut på tomten okopplad mer! Jag har varit lite för kaxig där. Minime och maken släpper aldrig ut henne lös, men det har jag gjort. 
Men, nu får jag ge mig. Hon ska inte jaga rådjur eller katter för den delen. 

Nu är vi inne på aprils sista dagar - och det snöar!!! Fy fasen!
Det pratas om att varmare väder till nästa vecka och det får jag verkligen hoppas. Det här är inte kul, usch!